Söndag och idag började vi med lite frukost och lite Robinson innan vi blev lite mer produktiva. Vi började med att röja lite och jag tog tag i källaren och Ullis fixade i husvagnen. Det var skönt att få lite ordning och sedan ropade Ullis att lunchen var klar och hon hade gjort varma smörgåsar i smörgåsgrillen, det var inte igår. Så jäkla gott! Vi passade på att titta lite på Robinson också och sedan började det att regna som bara den. Fy bubban! Jag kommer på att jag har något utanför garaget och tar in det lite fort. 

Efter det vill Ullis träna och jag försöker hänga på men det tar lite tid med en uppdatering på Zwift så jag får vänta medan Ullis trampar på. Hon har ju i och för sig 90 minuter cykel på schemat och jag tänker mig 70 minuter så det gör inget att det strulade lite för mig. 

Sedan är jag igång och det visade sig att vi skulle få samma sluttid och Ullis undrar om jag skall hänga på och springa efter och jag är lite tveksam och ber om att få återkomma. Jag tycker det är lite segt och jag känner av lite i knäet. Kanske för att vaselinet är slut som jag brukar smörja in sittbenen med. Det gör nog att jag sitter lite annorlunda mot vanligt och det gör i sin tur att jag belastar knäet på annat sätt.

Björn ringer upp under passet och jag svarar skrikandes, då musiken dånar och våra trainers låter, att jag ringer upp senare. 

När passet är klart så skall vi byta om men jag passar ändå på att ringa upp Björn och det visar sig att han undrar lite om vad som var gjort på huset innan de flyttade in för min mamma bodde där då. Jag är lite osäker men tänker att jag ringer upp Peter sen. Han verkar komma ihåg precis allt som var förr i tiden. Jag var ju heller inte där så mycket. 

Sedan är det bara att snöra på sig skorna och fy bubban vad segt det är i början och jag känner mig sjukt kort i baksidorna. Det går rätt lugnt men jag får ändå jobba lite. När vi är typ längst borta, där vid backen efter avfarten mot Södertälje, så hugger det till i mitt knä. Jag saktar av lite för det känns som en liten kniv. Jag försöker tänka på att springa korrekt och säger ingenting. Snart är jag ikapp och det känns nog okej. Kanske går farten upp lite allteftersom. 

Precis i slutet så väljer jag att jogga in de sista meterna men när jag stannar så bara skriker jag till. Det hugger till i höger knäskål och Ullis hoppar till. Så håller det på några gånger och det känns som knäet har gått sönder. Det blev 5,4 kilometer och snittet blev ändå 6.11 fast det kändes jättelugnt. 

Dusch på det men jag kan knappt gå och det fortsätter att hugga till då och då. 

Vi åker sedan och handlar och jag stödjer mig mot kundvagnen. 

I kassan så är det en gammal elev som hälsar och jag kommer, som vanligt, inte ihåg namnet men vill heller inte fråga. Skulle jag få hålla på och sortera så lär jag lösa det. 

På kvällen så bara softar vi och det blir Robinson för hela slanten. Tyvärr lite godis igen och nu kom vi överens om att bara köpa godis om bägge är med på det.