Lördag morgon och vi hade sovit rätt länge. Det hade regnat lite från och till under natten men då jag varit uppe och kissat hade det varit uppehåll. När det var tillräckligt lugnt med vädret så tog vi tag i förtältet och vi hjälptes åt riktigt bra. Jag brukar göra det mesta själv men nu samarbetade vi och det var skönt. Vissa saker är ju nästan omöjliga att göra själv. 

Det försvann några timmar och vi kände oss nöjda. 

Sedan bytte vi om för lite löpnin och jag hade kört ordentligt med stretch innan. Så var vi igång och det var lite stelt i början men det blev hela tiden bättre och rätt som det var så märker jag att det går rätt fort men det känns inte som det. Jag blir förvånad att vi kör under sex-minutersfart fastän det känns som det är runt sex och en halv minuter per kilometer. Det är en skön känsla men pulsen är lite högre så uppenbarligen är känslan något helt annat. 

Vi kör på tills vi kommit runt fyra kilometer innan vi tänkte vika av och när vi sedan hittar en passande väg upp så tog vi den. Vi kommer snart ut på cykelvägen som går mellan Köpingsvis och Borgholm. 

Det är lite segt uppför backen vid Klinta camping men ändå förvånandsvärt bra. Ullis blir lite förvånad att jag verkar vara i någon typ av form men skenet bedrar nog. Mot slutet började jag bli lite trött och det blev till slut nästan 9,4 kilometer. Bra nog och snittet blev 6.06, det var ändå positivt. 

Sedan dusch och vi åkte sedan in till Ebbas, i Borgholm, och åt. Jag tog en hemlagad Wallenbergare och Ullis en hembankad schnitzel. Jag åte lite på hennes då hon blev mätt och den kändes rätt hård och inget vidare. 

Bägge blev sedan lite dåliga magen så jag blev orolig att jag skulle bli magsjuk. 

Ullis hade fått tag på några biljetter till Bröderna Herreys och det var kul. Jag har ju inte varit på konsert på evigheter. 

När vi är framme vid Solliden så har vi några timmar att slå ihjäl och rätt som det är så ropar Ullis att det är en räv utanför och jag snabbar mig och jäklars! Den är inte alls rädd och leker med en mus bara några meter ifrån oss. Helt inne i sin värld. Jag står och filmar den ett bra tag och jag är supernöjd att jag fått med allting tills jag upptäcker att jag missat att trycka igång inspelningen, med vad fan! Jag filmar lite till och får med lite slut, i alla fall, men nu är musen mer död än levande. 

Räven fortsätter att visa upp sig och går nu mot allt folk och ställer till en riktigt uppståndelse och alla vill filma den. Helt galet! Det är flera hundra personer där och den går lugnt och fint och äter upp körsbär från backen. 

Sedan är den nöjd och vi väntar in konserten. 

Så var det då dags och vad kul att se Bröderna Herreys! Rickard har jag spelat fotboll med men det vet han inte om. Han spelade i Vagnhärads SK och jag i Västerljungs IF och vi tränade på samma plan och det var lite kul. Jag kommer ihåg att han var grymt kvick då. Nu var det inte samma flås. 

Loiu, eller hur han stavas, har Ullis och jag hejat på då hon körde Ironman. Rätt som det var dök han upp och precis, där vi står, så går han åt sidan och spyr! Han är helt slut och det verkar nästan kört för honom men han kom visst igång igen och kom i mål. Inte på någon värstingtid men ändå. 

Magen började bli bättre och så var det även för Ullis. 

Kul konsert och de bjöd på sig själv och avslutade förstås med Diggi-loo Diggi-Ley. Jag har nog aldrig sett så många guldiga skor på ett och samma ställe, förresten. 

På vägen hem så stannade vi till och köpte lite på ICA och vi åt lite smått och gott innan vi gick och lade oss. Vi hörde förresten på radion hur det gick i fotbollen och sedan såg jag målen i efterhand, på teven.