Måndag morgon och jag gick ned för att hämta lite saker från bilen och så ser jag att jag fått en parkeringsbot, med vad f-n! Det stod något om att man inte fick stå där just då och jag tänker att jag väl ändå stod tillräckligt långt ifrån övergångsstället men sedan går jag till skylten och läser och nog sjutton stod det en tilläggsskylt om att det var förbjudet att parkera där på måndagar mellan 0-6. Jag är sömndrucken och flyttar bilen men då var klockan ju ändå över sex så det var helt onödigt men jag tänkte inte klart då. 

Jag går och berättar för Ullis men hon tar det med ro. Grymt! Jag är ändå dock lite sur men trots att vi varit här många gånger så har vi aldrig råkat ut för det men det är ju mest då man sover över som man kan råka ut för det här. 

Sedan åker vi iväg och skall simma och vi har fått för oss att leta rätt på Hellasgården och det var visst inte så långt att åka. 

Vi stannar till där gps´n säger att det är men det var visst lite tidigt och några utländska turister hänvisar oss en bit fram på vägen och snart är vi rätt. 

Vi parkerar och hittar en badstränd men det är helt tomt. Skumt! Superfint badväder men inga som badar. 

Nåja! Vi byter om och hoppar i. Det blir 600 meter och med ganska god känsla men fick ändå lite kräkreflexer på slutet. Så irriterande. Det är väl bara att inse att det kan bli så på loppet också så jag får offra några minuter. I värsta fall får jag bryta och då blir det nog inga mer IM för mig om jag skall ha sådana här problem. 

Efter det åker vi hem och duschar och gör oss iordning för massagen. En kille ringer upp och undrar om det blivit något fel då jag bokat upp två tider men jag förklarade att min fru skulle ha andra tiden och då var det lugnt. 

Vi går dit och efter fem minuter kommer jag in och förklarar läget. Han trycker och knäcker till och säger att det är ju lite vanskligt med den bristning jag fått men tänker inte hindra mig. Han tycker dock att jag inte skall springa första veckan och då kan jag nog vila resten, tänker jag. Jag är ju ingen elit och tror att risken att jag drar upp skadan igen är rätt stor om jag springer innan. 

Rätt som det var så var tiden slut, sade han. Men resten av tiden då? sade jag. Det kanske visst bara var en halvtimme och det var väl lite dyrt för tusen kronor men det kanske är vad det kostar. Ullis reagerade också men hon kanske hade kollat fel då hon bokade. Vi tyckte att vi fick bra hjälp, i alla fall. 

Sedan åkte vi båt till Djurgården och gick runt lite där men snart kände jag mig helt slut för det tog visst på krafterna när han tryckte på baksidan. 

Det är knappt så jag kommer hem. 

På vägen hem passerar vi den Gröne Jägaren och får för oss att äta där. Det är rätt lugnt och vi tar en varsin planka. Ullis en lax och jag en biff. 

Efter lite väntan så kommer då maten och den var riktigt god. 
 

Efter det så softar vi bara lite på balkongen och jag tar några onödiga godisbitar.