Fredag och idag vore det väl skönt att simma lite? tänkte vi. Efter frukosten så drog vi till Kattrumpan och simmade lite. Det gick väl bra men imorgon blir det mycket värre med vågor och sträckan förstås. Jag har ju blivit trött på korta sträckor och inte förstått varför. En tanke var ju att jag inte fått upp våtdräkten ordentligt och jag har blivit hämmad av det och kanske spelar stelheten in. Det är åldern som börjar ta ut sin rätt. Likstelheten... Ha ha!

Hursomhelst så sköljde vi av dräkterna och hängde upp dem på tork och vilade ut lite. 

Sedan fixade vi iordning det sista med våra bags och tog ut cyklarna och provrullade. Allt kändes bra och sedan var det bara att gå bort mot bike check-in. Nu är det allvar!

Allt gick bra och vi hängde upp våra cyklarna och satte påsarna på plats. Jag hade bestämt att jag kör med långa kompressionsstrumpor under cyklingen och så får vi se om jag byter till korta, vanliga till löpningen. OM jag kommer så långt, förstås. Det kändes fortfarande kört men jag försökte peppa mig hela tiden. Dock med ett bra tips, som Ullis hade hört någonstans med att du alltid kan välja att gå hem och inte starta. Det kändes smart och lättade lite. Innerst inne visste jag förstås att det aldrig kommer ske men det gjorde det lite mer hanterbart. 

Sedan inser jag att jag inte har någon keps med mig och nu bränner solen och det rejält. Vi hittar ett ställe att äta på och vi laddar på. Det tar dock emot med tanke på all sportdryck man bälgar i sig. 

Efter maten så bestämmer vi oss för att gå och lyssna på Colting och det har man ju hört förut men varför inte. Det är för sent att anmäla sig men vi frågar Jonas om det finns plats kvar och det var bara att hoppa in. 

På stolarna finns det lotter och det skulle dras vinnare till diverse priser men ett av priserna var ett års medlemskap, med coachning, värde 8 500 kronor. 

Jonas är bra på att prata och även Lisa Nordén är uppe och snackar lite. Bra tips och sen kommer då lottdragningen men pris efter pris lottas ut och man har gett upp hoppet. Ett pris kvar och då ropar de upp: - 38! Wow! Jag blir paff och går fram men när jag närmar mig så ställer sig en annan man också upp och det visar sig att det fanns två lottringar med olika färger. Jag spelar lite teater och slår ut med händerna och ger den andra killen en kram då det visar sig att jag hade rätt färg. Roligt! Det kan sporra lite och första gången på mycket länge som jag själv kommer att följa ett program och jag skall bara maila dem sen. Nu är det dock Ironman som gäller och ångesten försvann tyvärr inte utan väderapparna visade på ännu mer blåst nu. Fy!

Vi kommer i säng hyfsat bra och sedan är det bara att försöka få lite sömn... 

Torsdag morgon och vi började med att äta lite frukost och nervositeten gick lite i vågor, ja just på grund av de kommande vågorna. Idag var det grymma förhållanden men de kommer tyvärr att ändras. 
Men sedan gick vi och registrerade oss och man fick i alla fall en väldans fin ryggsäck i år. Sedan köpte jag in några nya strumpor och lite rödbetsljuice. 
   
Vi passade på att äta lite lunch innan vi landade ett tag på hotellet igen.

Sedan var det dags för Race briefing och det är ju obligatoriskt. 

Häftig upplevelse och det är sång, bra snack och Race movie.

På vägen ut så träffade vi Johan Tullare och snackade lite med honom innan vi letade upp ett middagsställe. 
Vi tog sedan en en sallad på Hemköp istället så vi fick det vi ville.

På kvällen laddade vi för lite simning men till slut var klockan så mycket och vi hann även snacka med Anssi och Cathrine, från Gnesta. 
Simmössan var som vanligt för trång för mitt stora huvud och det störde mig att jag inte kom på att ta med något vettigt att töja ut mössan med. Det slutade med att jag tog en massagekudde för ändamålet. Haha!

Onsdag och idag samlades vi på skolan och efter samlingen så fixade jag nycklar och sedan, vid nästa paus, så hann jag med att plocka ut en dator. Jag frågade även chefen om jag kunde sluta lite tidigare idag då jag och Ullis direkt skulle vidare mot Kalmar, kanske kunde jag rulla iväg lite tidigare? och det gick bra!

Sedan mat och god vad gott! Bild kommer här strax.

När vi sedan samlades igen, allihopa, så pekade hon plötsligt på mig och sade att man vet aldrig vad man har för några i personalgruppen.

-Niclas skall till exempel köra en Ironman i helgen! Jag svarade att man vet inte hur jag kommer att vara på måndag. Kanske endorfinfylld av glädje eller gråtandes. Haha!

Sedan kom fikat och jag tog en kaffe och sade adjö till framförallt min idrottslärarkollega. 
Väl hemma så hämtade jag upp Ullis och sedan plockade vi in det allra, allra sista i bilen.

Sedan iväg och fy vad jobbigt det är att köra långt.

Vi stannade och åt i Ringarum och jag säkrade upp med något som var absolut vitlöksfritt men det var inte supergott. Tror det var potatis och någon frukostkorv med pepparrotssås. 

Väl framme i Kalmar hade vi lite sjå att komma in rätt då de spärrat av vägarna för Mini-Tri.

Tisdag och det var bara att traska upp och göra sig iordning. Det borde gå rätt fort att åka så jag stressade inte då vi bjöds på frukost klockan åtta vid Hågelbyparken. 
När jag kommer fram så är jag där tio minuter i och en biträdande rektor hälsade mig välkommen. 
Sedan dröjde det inte länge förrän det fylldes på men den enda jag kände lite sedan tidigare var min idrottslärarkollega och han kom absolut sist. 
Efter det var det information, presentation och en massa möten så snart var det härdsmälta i huvudet men något fastnade förstås men alla namn var som en röra i huvudet. Den nya skolan är förresten Björkhaga skola och allt känns bra!

När jag kom hem så åt vi lite innan Flaken kom och lämnade tillbaka klockan han lånade då hans nya inte kommit. Vi hann prata lite och sedan var det bara packning av bilen innan avfärden mot Kalmar, som gällde. 
Det är alltid lite läskigt att packa in cyklarna i bilen tillsammans med allt annat men vi var försiktiga och nu är det bara att hålla tummarna att inget vitalt blir skadat. 
När det var dags att sova så slog jag ett slag för husvagnen och Ullis var väl lite tveksam men var snäll och hängde med.

Måndag och Ullis drog till jobbet och jag gick upp och kollade först upp om våra nya skor var tillåtna för loppet och det var lugnt. 
Sedan försökte jag sjunga in igen men det blir inte riktigt bra så snart gav jag upp och började snart rensa lite ogräs innan jag tog fram gräsklipparen. Men fy vad varmt det var! 
När Ullis kom hem så åt vi lite innan vi provade hojarna och sprang i våra nya skor.

Tyvärr rasslade det om min cykel så något har hänt med växlarna och jag blev irriterad. Inte kunde jag se något utan glasögon heller. 
Angående löpningen så kändes de helt okej men frågan är om inte mina gamla Cielo känns ännu bättre... Jag lär packa ned bägge paren.

Vi gick sedan och lade oss och nu blev det i huset men med fläkten på.

Imorgon börjar jag på nya jobbet också...

Söndag och nu hade jag övertalat Ullis att i alla fall kolla in Hoka one one Cielo, kolfiberskorna som jag själv är supernöjd med. Några färgvarianter fanns visst på rea.

Vi packade lite först och kollade om vi behövde något mer. Kanske något kardborreband till Ullis vätskesystem fram på cykeln.

Vi åkte sedan upp mot stan och ringde Felix som visst var ute och sprang.

Vi sammanstrålade sedan vid Löplabbet och där köpte vi bägge två, alltså Ulllis och jag, två par nya skor.

Sedan gick vi och åt på en restaurang och det var helt okej men inte mer. Lite för fett för min smak.

Efter det skulle vi gå till bilen men ser att Stadium Run öppnat och kollar in. Där ser vi att våra skor är ännu billigare. Faktiskt hela 300 kronor per par men bägge storlekarna fanns inte men jag gick tillbaka til Löplabbet och de prismatchade direkt på det par sol Stadium Run hade inne. Det var värt en promenad på några minuter. 
Sedan köpte vi lite godis på Sweets, Camilla Hamdis fik, och vi delade på en bakelse hos Felix och sedan hemma så bjöd vi in Tomas och Rosie.

Jag började göra rent Ullis kedja och sedan när Tomas kom tipsade han om hur han droppade på och det var inte alls på samma sätt som jag hade gjort. Det verkade bli väldigt bra.

På kvällen började Ullis och jag titta på Tordyveln flyger i skymningen. Vi hade ingen aning om att det var mer riktat mot barn men vi fastnade.

Lördag och idag blev det ett nytt försök med simningen och idag blev det gamla dräkten igen. Jag är sjukt osäker på vilken jag skall använda.

Ullis hade förresten ordnat med en överraskning och beställt frukostbröd med Early Bird men tyvärr verkar någon jäkel snott allt så vi blev utan. Väldigt surt och Ullis mailade förstås. 

Det blev förstås en tablett omeprazol på morgonen och min vanliga allergitablett. Det vore ju dumt att sluta nu precis innan Ironman. 
Jag krängde på mig dräkten och snart var jag igång. Den här dräkten har bättre flytläge och hjälper mig mer men kanske trycker lite mer, både på längden och över bröstet. Jag kan verkligen inte heller köpa en ny dyr våtdräkt som jag kanske bara skall använda det här loppet. 
Idag kändes andningen bättre men jag var skittrött och tyckte jag blev trött i höger axel. Kanske beror det på cyklingen men i värsta fall så är det rent anatomiskt. Den vänstra har jag opererat för frozen shoulder men känner nu av den högra men har ju inte råkat ut för något. 
Troligtvis så chansar jag på den här gamla, lite bättre, dräkten. Jag får jobba upp den ordentligt över axlarna. 
 

Efter simningen så skulle vi till svärmor då vi skulle fika och även Björn skulle dyka upp, trevligt!

Vi kollade lite gamla kort och pratade minnen. Det märks att jag varit med en väldigt lång tid då det även dök upp bilder på mig som ung.

Vi fick med oss en blodtrycksmätare, som jag lånat ut, och hemma så testade vi den så Ullis blev lite orolig över att hennes tryck var lite lågt men det är ju bättre än att det är åt andra hållet. 
Sedan kollade vi lite på teven och gick och lade oss tidigt.

Fredag och jag var uppe rätt snabbt och nu hade jag hittat en app som verkade rätt bra. Den separerade bort sången bra och resten lät helt okej. Så jag provade att sjunga in men även det kräver lite övning. Jag skickade ett provexemplar till barnen och Magnus för att se om det var värt att jobba vidare med. 
Sedan gick jag på cyklarna. Jag tänkte att jag bara kunde lägga på lite mer vax på Ullis kedja men min var jag tvungen att rengöra först då det var länge sedan jag gjort något åt den. 
Jag fick en jäkla snurr på Ullis grejer och började bli tveksam på om jag valt rätt till min. Nåja, nu hade jag valt och fick stå mitt kast. 

Det tog lite tid och snart kom Ullis. Vi åt och sedan förberedde vi oss lite inför simningen då vi skulle ut till Stensund och simma med Gisela.

När vi kommer dit så inväntar vi Gisela och sedan drar vi igång. Jag känner inget riktigt lugn men tycker väl att den nya dräkten inte spänner åt lika mycket.

Av Gisela får jag lite tips om vad jag kan ta för mina refluxbesvär och Ullis "tjat" om att dra ned på kolsyrad läsk börjar äntligen landa hos mig, tack älskling! 

Jag får till en bättre simning än på länge men får ändå kräkkänslor på slutet och nöjer mig med kanske 350 meter.

Sedan väntar jag på dem och de slutade typ aldrig, grymt!

Väl hemma så åker jag och köper omeprazol och tar en tablett direkt. Sedan skippar jag läsken till kvällsmålet. Jag tänker i alla fall vara duktig fram till loppet. 
Men det gnagde att jag tränade så lite så jag cyklade ett pass på kvällen också och nu valde jag ett tufft pass men då ERG'n strulade så blev det kanske ännu tuffare. Den fastnade på 220 watt så jag fick bara bita i det sura äpplet och vilan som skulle ligga på 140 watt fick jag cykla i typ 30 rpm för att få lura ned watten I närheten och det gjorde att återhämtningen blev sämre. Nåja! Jag blev helt slut, i alla fall. Det fick bli det sista riktigt tuffa passet.