Lördag morgon och vi bokade in en liten mini-semester men var och när håller vi lite för oss själva. Det får ni se senare i bloggen om ni är intresserade. Sedan kunde jag inte hålla mig från att släppa Sol, fluga, blomma. Låten som jag gjorde som barn men som jag fick göra om så att låten handlade om låten, typ. Jag blev inte supernöjd men kände ändå att jag ville få iväg den. Ibland kan saker och ting flyga ändå fastän man inte tror på det. Nu är inte det viktigaste just det utan det handlar mest om att få utlopp för kreativiteten. 

Sedan var det dags att träna lite och Ullis var sugen på att få till åtminstone 15 kilometer och bägge kom överens om "Strutsrundan" vore bäst då den är precis 15 kilometer och rätt mysig. Kanske lite jobbig här och var men i värsta fall kan man gå lite. 

Vi drog iväg och fy bubban. Jag tyckte allting hoppade på mig och snart kändes det som magen inte tillhörde mig längre. En obehaglig känsla och nu var det liksom dags att ta tag i det. Suget att springa hade i alla fall kommit tillbaka. 

Vi gick i sista delen av Strutsbacken och sedan gick vi i de värsta backarna men däremellan så joggade vi på och det kändes hyfsat bra. Lite segt i slutet av rundan men då var det bara att borra ned huvudet. 

Vi beställde sedan hämtmat och tittade på Idol och jisses vad duktiga många är. Det verkar vara sjukt hög nivå detta året. 

Sedan avslutade vi att titta på Irish Wish som handlar om en tjej, spelad av Lindsey Lohan, som är olyckligt kär i en sin författarkollega och hon får chansen att ändra på sitt öde genom att få önska i en önskestol. Lite fånig film men ändå lite rolig.