Morgonpromenad. Ja, så var iaf tanken men vi som rätt så länge. Men sen ville både jag och Ullis gå en promenad. Vi gick och snackade lite och vi bestämde oss för att gå Lundbyrundan, fast baklänges. Av någon anledning så brukar man springa den medurs. Ja, det är lite konstigt men vilket håll man springer eller cyklar brukar bero på sträckan och vad man gör för något. Och kanske är den olika för olika personer. Det är inget jag har fördjupat mig i mer än att tanken slagit mig några gånger. Hursomhelst så började vi att gå och funderade på att ta avslutande delen av Struntsrundan då jag säger att det nog är lite väl högt gräs vid ett ställe. Ullis höll med och det slutade med att vi tog Gnestavägen mot mot Sund och vek in där istället. Idag så gick vi utan mobiler och det var trevligt. Tror vi pratade om allt möjligt och det blev förstås mycket träning och lopp. Och snart nog tyckte jag att det var dags att känna på hälen lite. Så vi började att springa men första sträckan gick uppför och det var nog det jag skulle undvika men jag ville inte stanna direkt. Så det blev några hundra meter och direkt kändes det jättekonstigt. Men vi körde igen och nu börjadet det kännas bättre. Totalt kanske det blev 4-5 inslag av löpning och det kanske blev 300 meter per gång. Ibland lite mer. Riktigt skönt men jag kände någon diffus känsla mot slutet. Så det var nog bra att inte överdriva det. Det blev iaf 9,6 km totalt. Skönt!

På kvällen ville Ullis ut till Stensund men Timpan stannade hemma. Felix ville dock ut och hoppa lite. Men det första han gör är att slå i en fot i en sten. Det är visst grundare än man tror där vid bryggorna. Så han fick lite ont. Men snart var han igång igen och jag dök lite och försökte lära mig att hoppa. Ullis och Felix skrattade gott för de förstår inte hur man kan tycka att det är äckligare att hoppa än att dyka. Men jag tycker jag sjunker så fort och dyker jag så kan jag lätt vrida upp mig så att jag kommer upp lätt. Men jag gick ned på stegen och försökte hela tiden hoppa från högre och högre "höjder". Det såg säkert lite larvigt ut och att jag ens hoppade från femman, då man låg i lumpen, är en gåta. Eller inte förresten. Jag kommer aldrig att glömma när befälet ropar att de inte tvingar någon. Men att som ung grabb ensam gå ned från hopptornet fanns inte. Fast den känslan kommer jag aldrig att glömma. Men jag överlevde! ;-) Asch! Det får bli målet för i år. Att lära mig hoppa från bryggan. En passande uppgift för en Ironman! ;-) Ha ha, jag lite roligt är det. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag och det var inte mycket att vänta på. Två pass skulle in idag och det tog emot lite grand. Först ut var långpasset och vi trippade iväg strax efter 10 och farten stegrades lite hela tiden och rätt som det var så hade vi sprungit 16 kilometer o...

Lördag morgon och idag skulle vi till Ikea så det var bara att pallra sig upp och jag som hade laddat med en påse godis för ett morgonpass. Miss i kommunikationen men det kan bli så ibland då det är mycket kring kost och träning just nu.  Vi åkte d...

Fredag och det var inga konstigheter. Bra lektioner och sedan avslutades dagen med en redovisningsdans och även min kollega fick vara med och titta. Vi blev nästan chockade över hur bra de var och det var kul att förmelda betygen på dansen.  Sedan ...

Torsdag och jag fick åka tidigt till skolan då jag hade ett möte som jag i och för sig kunde ta via teams men då skulle jag få bråttom till skolan efter det. Jag åkte istället tidigare och försökte få tag på mötesdeltagarna då jag inte aviserat innan...

Onsdag och det var jobb och möten. Jag hade förresten haft ett möte i början på veckan som inte var jättekul då jag fick veta att min fortsättning på skolan inte såg ljus ut. Vi kan väl säga som så att vi hade olika uppfattningar men jag gråter inte ...