Fredag och Ullis hade planerat ett in ett långpass på cykel och det var förstås viktigt att få in sådana också. Jag fixade iordning cyklarna och lite energi och så skulle vi då iväg. Men vart? Vi bestämde oss efter en liten diskussion om att passera Öster Malma, för lite mat, och sen skulle vi vidare. Det verkade ju som en gullig väg mellan Ökna och Öster Malma. Så fick det bli och vi rullade bort på gamla E4:an och det kändes hyggligt men jag tyckte jag blev jäkligt trött i uppförsbackarna, alldeles för segt. Men jag brukar ju vara trögstartad så jag hoppades att det skulle ändra sig. Sen var vi framme vi avtagsvägen och nu fick vi vinden i ryggen och jäklars vilken skillnad men framförallt på hur varmt det blev. Och svettigt! Ullis ropar orm men jag ser ingenting då jag relativt ofta ligger i tempoställning men det är också lite läskigt på den vägen då det var en hel del gupp. Sen ser jag något i ögonvrån men hjärnan bestämmer sig för att det var en skugga men strax efter ropar Ullis att jag körde över en orm! :-0 Den låg visst ihopslingrad som en huggorm brukar göra. Jag hoppas jag inte dödade den men det verkar ha kryllat av orm här för strax efter ropar Ullis igen men jag, som oftare brukar se orm än Ullis, såg ingenting. Iaf inte då. Sen kommer en häftig nedförsbacke och jag trycker på, för kung och fosterland, och sen smäller det till rejält. Jag ser inte ett stort gupp och trycks upp och jag tappar taget om styret och för ett ögonblick går allt i ultrarapid och jag ser styret stå vinklat säkert 15 grader till vänster och i den farten så borde det vara omöjligt att klara upp det och jag ser samtidigt hur jag åker i backen och att det är kört med Kalmar Ironman. Men i nästa ögonblick så har jag på något sätt kommit på rätt köl igen och det tar någon sekund innan jag är till sans igen och jag varnar Ullis för guppet. Jag åker vidare ett tag men känner att jag måste stanna och väntar in Ullis. Hon säger att det även smällde till för henne och hon har nu ett missljud fram på cykeln. Jag ser ingenting och vi åker vidare den kilometer som är kvar och där är det tyvärr stängt. Så vi bestämmer oss för att käka på Vita Villan, i Gnesta. Sagt och gjort och nu har det släppt lite av min trötthet och jag kan trycka på även uppför. Jag tänker lite på hur nära det var att jag åkte i backen och att det faktiskt hänt fler gånger att det känns som om någon "tagit tag i situationen" och hjälpt till. Det låter ju konstigt men jag har alltid tänkt på farfar då. Han var genomsnäll. Hursomhelst så är jag sjukt tacksam för att jag klarade mig. Väl framme vid pizzerian så beställer vi och går och sätter oss. Där är det en mormor med sina två små barnbarn och det är väldigt nyfikna på våra konstiga cyklar så det blir lite prat med dem. Trevligt! Jag ser två superfina elever, ja före detta elever nu då. Jag tänker ropa men just då tappade jag bort namnet på den ena och det är ju lite pinsamt men ibland blir det så. Vi äter upp och åker vidare men nu har luften gått ur oss och det blir raka vägen hem. Men det blev iaf lite över 6,5 mil och det är bättre än inget. Nu såg jag dock en liten orm så det verkar vara ett ormrikt år. Men det verkar ha hänt ngt med Ullis hjul och det verkar tyvärr vara allvarligt. På kvällen blev det lite film för oss tre som var hemma. Felix är ju och tågluffar. Det var secret obsession som var en riktig thriller. Bra film!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...