Onsdag morgon och det känns som jag ligger och är arg på mig själv för att jag inte sover. Typ jag borde sova nu. Sen hör jag något konstigt ljud någonstans och tror att det är alarmet. Men det låter annorlunda. NEJ! Det är ju mobilen som ringer och jag ringde ju och pratade in hos tandläkaren igår kväll då jag var orolig för att det var nu idag som jag skulle dit. Mycket riktigt! De hade hört mitt meddelande och jag känner att det här blev inte bra. Jag hade blivit osäker på vilken dag det var men eftersom jag inte hade fått någon påminnelse igår så var det nog på torsdag, tänkte jag. Det var ett större ingrepp så man skulle ta lite tablett två timmar innan. De undrade om jag var ledig nu och jag svarade nej. Jag var ju tvungen att ta ledigt men vad menade hon egentligen? Direkt nu, frågade jag. Ja, precis, svarade assistenten. Men det var ju en annan femma och jag svarade absolut. Det skulle ju innebära att jag skulle slippa ta in en vikarie. Jag borstar tänderna och hoppar i kläderna. Egentligen har jag varit lite arg på tandläkaren som hela tiden lagat en tand provisoriskt och sen har den gått sönder mer och mer. Eller varit, jag är nog det fortfarande för jag har inte haft en aning om att man kunde göra mera, det är nog hennes jobb att informera. Så fastän jag har bra tänder så har en tand gått sönder alltmer och nu, kröp det fram, kunde man ju göra det... eller det... Till slut hade jag blivit arg och sagt att hon fick prata klarspråk och jag frågade vad hon själv skulle gjort. Då kom det fram och jag sade att jag skulle ha det bästa. Så nu skall den lite skadade tanden dras ut och det skall göras en bro. Så jag var där på kanske sex minuter och de blev chockade. Oj, sade de. - Vi trodde du skulle komma runt sju men nu var klockan 06.40 typ. Perfekt för mig men jag var lite trött. Som vanligt obehagligt med bedövning men nu satt ju tanden som berg så det var ingen tvekan om att jag behövde det. Jag får riktiga kräkreflexer av tussarna och får ta ut den ena och be henne sätta in en ny. Det får inte komma för mycket ludd ned mot halsen. Så var det då dags att bege sig mot skolan och det var prov direkt men en vikarie, för den andra idrottsläraren, visste visst inte att vi delade sal och blev lite ledsen över att hennes plan gick i stöpet. Själv blev jag lite sur över bristande kommunikation men jag kunde absolut styra om men det var lite bråttom. Jag ursäktar min klass med att jag är lite påverkad av medicinerna och de är förstående. Så efter inledande information som jag får jobba fram, lite jobbigt med en tuss i munnen, är vi igång. Det verkar gå bra och när de är klara så får de gå en promenad och sen komma tillbaka. Efter det försöker jag ta mig hemåt igen oh nu kommer jag på att det var ju idag som jag råkade lägga ifrån mig bilnyckeln. Så inte lika stor panik idag men jobbigt. Väl hemma så går jag och handlar lite "mat" och det blir förstås bara i vätskeform. Jag hinner prata med en triathlet och vi lägger till varandra på zwift. Sen är det lite bråttom och jag har två lektioner på meet. Jag hinner knappt starta det andra förrän det ringer från dolt nummer. Jag svarar förstås och det är doktorn. Han hör att det är ett meet på gång och jag ber om några sekunder för att säga till min klass. Jag förklarar att det är ett viktigt samtal och barnen förstod. 

Jag frågade lite och förklarade att jag tyvärr inte ville vara med i en studie då jag inte ville medicineras. Det handlade om att man, OM felet skulle sitta i vänstra delen av hjärtat, kunde randomiseras till medicin istället för operation. Anledningen till att det blir så är att man måste ta vägen via aorta, vilket innebär förhöjd risk. Så det var en icke-fråga för mig. Tyvärr så tyder mycket på att det sitter i vänstra del. Jag öste på med frågor men sen var jag förstås att ta hand om lektionen. Jag tror inte det var så många minuter men klassen väntade snällt. Efter lektionen så hade jag några minuter att gå in i ett lärarmeet. Bra meet och jag fick lite att tänka på då det handlade om digitala förmågor och det är väl där jag har mina brister. Det anser jag dock vara skönt så det inte vore tvärtom.

Efter mötet så åkte jag och Ullis direkt till Nyköping då hon skulle lämna blod. Själv så får jag ju inte längre lämna blod och ni som känner mig vet ju att jag tycker att rätt skall vara rätt. Typ en sådan där person som inte kan släppa saker. Så när jag, pga hjärtfelet, inte längre fick lämna så fick jag höra att "du har rätt till en avskedspresent"! Det lät ju gentilt men skall jag behöva ta upp frågan. -Jag tror att jag skall få en present... Ha ha! Så typiskt mig. Antingen släpper du det eller så tar du upp det. Punkt! :-) Efter att Ullis lämnat så skulle vi hämta lite saker på Mio men där var det kaos. De hade visst ingen bra ordning på sina leveranser. Man kunde boka upphämtning och de hade visst ingen ordning så kön blev väldigt lång. Våra prylar hade visst inte kommit men vi köpte två, fina yogande grodor att ställa någonstans. Sen hemåt och lite mys framför teven. Jag hann spackla lite innan sängdags också. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och idag hade jag bilen för jag skulle lämna in den på hjulinställning då verkstaden sade att det behövdes sist jag var där. Sedan jag bytte däck så har dock bilen gått hur bra som helst men det är väl onödigt om däcken slits mer än nödvändig...

Nu var det som vanligt lite lugnt på morgonen och sedan var det klassen med discgolfstjärnan Linus. Han och jag samt Wilmer drog iväg på en runda och jag fick som vanligt bra med tips men ännu går inte allt in. Det blev +7 och som vanligt på 12 hål. ...

Idag blev det lite lugnare på idrotten. De som ville fick spela fotboll och några tog en promenad och de sista körde lite discgolf. Jag passade på att gå med på en liten runda och jag fick +8. Ingen höjdarrunda men jag är ändå lite stabil och kastar ...

Så var det dags att jobba igen och jag behövde köpa nytt busskort och det gäller även på tåget. Jag tänkte att jag löser det på tåget men ibland kan det krångla. Jag hoppades på att konduktören inte skulle komma så snabbt men tji fick jag. Direkt när...

Söndag den 18 maj och idag skulle Ullis cykla Trosatrampen. Hon var lite nervös och visste inte alls var hon stod. Jag visste dock att hon var bättre än vad hon själv trodde och försökte hålla mig i bakgrunden. Efter lite bestyr kom vi iväg och själv...