Fredag och idag skulle Gisela komma och det stod cykling på agendan men Ullis och jag hade ju bara våra mountainbikes men vi skulle i alla fall testa.

Efter frukost och vanliga bestyr så dyker hon då upp och efter att ha fått ordning på våra cyklar så var det då dags. Jag hade varken cykelpedaler, cykelbyxor eller hjälm men hjälmen gör enligt undersökningar att man löper mycket mindre risk att bli påkörd av en bil men givetvis är hjälmen ett bra skydd om man ramlar. Själva undersökningen visade att bilisterna i snitt håller ut 75 centimeter längre om cyklisten saknar hjälm. Så sjukt! Som om hjälmen skulle skydda mot en bil.

Vi drar i alla fall igång och relativt snabbt känner man att man får jobba men när det kommer medvind så blir det väldigt lätt att ligga bakom för det visade sig ganska snabbt att det var Gisela, med sin tempohoj, som fick bryta vinden.

Jsg njöt i medvinden och tyckte allt var magiskt tills motvinden började. Nu fick jag slita hårt och bra länge. När vi närmade oss fiskeläget, där vi skulle fika, så kände jag att jag släpper så jag inte går mig helt slut då benen skakade. 
Efter en knapp minut, efter de andra, så rullar jag in och efter att vi parkerat hojarna så gick vi in och beställde varsina räkmackor lyx 2.0 Ribban har höjts alltså. Spännande! 
Som jag kommer ihåg så var den vanliga räkmackan helt perfekt men nu hade de försökt gjort den ännu bättre och frågan är om det var nödvändigt men visst var den riktigt god.

Under cyklingen så reagerade jag på att Ullis bakdäck såg lite mjukt ut och mycket riktigt. Hon hade fått pyspunka och efter att ha fått låna en pump så ser vi att hon fått in något stift, eller liknande, i däcket. Vi blir erbjudna att få en lagningslapp men jag tror att vi skall klara oss hem för får stiftet sitta kvar så bör luften räcka.

På vägen hem så får jag inget gratis men nu tänker jag kämpa men efter halva sträckan så går det inte längre och när Ullis vänder sig bakåt så vinkar jag åt henne att fortsätta men jag ser att hon tvekar och nu får hon en lucka att täppa till istället. 

Jag tar det nu lite lugnare men sen åker en stor insekt på mig och det känns som om den kan ha fastnat på tröjan och jag sliter till i den och rätt som det var så smäller det till i asfalten och mina läsglasögon har åkt av. Jag glömde ju bort att jag satt dem i tröjan. Jag hoppar av cykeln och ser en bil närma sig och jag vinkar. Den verkar dock inte gå så fort och jag har tur för det är en EPA. Jag hinner plocka upp dem och fortsätter.

Snart ser jag två cyklister stå och vänta och det visar sig vara Ullis och Gisela och den sistnämnde är lite orolig för att behöva åka på stora vägen men jag säger att det finns en cykelväg sista biten och tänker då inte på att det är grus en bit. Hursomhelst så är det väldigt kort bit man var tvungen att åka på stora vägen men det kom jag inte på då.

Jag håller på att släppa igen men kämpar mig ikapp två gånger och sen rullar vi in tillsammans. Tufft pass och jag är helt slut. Det blev dock inte mer än kanske dryga tre mil.

Väl tillbaka så går vi till stranden och deras tanke på att simma dog när de såg vågorna. Jag kylde dock ned benen och det var så skönt. 
Vi vinkade adjö och tog det sedan rätt lugnt. Inget bad och så. 

Efter ett tag, då vi blivit hungriga, gick vi sen till Evas kroppkakor och åt. Fyra stycken kroppkakor slog jag till med och det var som en liten munsbit. Sega benen satt kvar ett tag dock.
Lite sport på teve och stackars Norge som blev utspelade från fotbolls-EM. Med buller och bång dessutom. Nu lär det dock bli svenske förbundskaptenen som får bära hundhuvudet och med all rätt faktiskt. Rätt snart lär vi få höra om hans avgång. 

Rätt som det är så utbrister Ullis att himlen såg fantastisk ut och det gjorde den verkligen. Vi går ned men först letar jag efter en tjocktröja och det var dumt för allt gick supersnabbt och på några minuter var allt över. Det var som ett lämmeltåg ned till stranden och vi hann bara se slutet. Det blev heller inte lika fint på bild. 
En titt på VM och det är kul att det är igång men det gick inte hela vägen för släggkillen men resten av natten verkade gått svensk väg men det blir i en annan blogg.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...