Tisdag och som vanligt gjorde motorvägsarbetet att det var omöjligt att hinna fram till den första stadsbussen så jag satt lugnt kvar och gick av vid bussterminalen och väntade in nästa. Det var ändå bra med tid och att jag kommer sex minuter efter dör nog ingen av. Det fanns ändå gott om tid att kolla mail och förbereda sig. 

Idag kände jag mig mogen för att själv hoppa in och vara med och sådant tror jag på. Att man själv är med mycket, det sporrar eleverna och blir en lite högre nivå. Givetvis kanske man inte har lika stort fokus på bedömningen men i det stora så är träningen viktigast för eleverna. För mig blev det bonus och när arbetsdagen var slut så dröp jag av svett. 

Jag hoppade in i duschen och försökte komma iväg så snabbt jag kunde. Tyvärr tänkte jag lite fel och blev kvar några minuter för länge och missade en stadsbuss och till nästa skulle det bli stressigt. Det slog mig att jag faktiskt kunde ta några landsortsbussar, som gick på andra sidan, då några ändå skulle förbi Tystberga trafikplats. Dock hade jag inte koll på tiderna så det var inget alternativ idag. 

Nästa buss var jag på men det skulle bli tight. När vi närmade oss terminalen så märker jag att det tjocknar på och då kommer jag på att jag kanske borde hoppa av och gå till centralen men kan jag verkligen vara säker på att den går förbi där. Hmm, det borde jag kollat innan. Jag väljer att sitta kvar och det var ett felbeslut för det har hänt en olycka vid terminalen och det är fullt pådrag med polis, ambulans och brandbilar. En stackars person har blivit påkörd och man såg fötterna sticka ut. De försökte skymma men det blev bara en sida men det var nog den viktigaste sidan. 

Bussen jag skulle på missade jag och jag gick till stan för att köpa en kaffe och nu känner jag mig riktigt låg och det blir både godis och choklad samt några drickor också. Attans! Mitt sug på att springa försvann och jag känner att jag börjar få ont i knät och det blir bara värre. Jag får halta till bussen och där snackar jag lite med en gammal elev och sen åt jag lite gott på bussen och somnade till en liten stund. 

Väl hemma så går det bara inte att springa och jag ställer in mig på att coacha lite och sen åka och bada och älsklingen hängde på. Hon hade badat igår och hade redan tränat klart idag så badet hoppade hon över. 

Lite coachning och vi välkomnade två nya och efter lite instruktioner så drog vi iväg och när jag sade att jag skulle bada så blev reaktionen ändå att de tyckte det var ett skäl gott som något att hoppa träningen. Jag förklarade också att jag var lite låg och att det går i vågor samt att jag väntar på operationstid nu. De skall inte gå och tro att de kan känna sig säkra för mitt sug på att komma tillbaka har aldrig varit större. Min blygsamhet förbjuder mig att nämna mina tider och att de fortfarande inte är slagna. Host host! :-)

Till Stensund och där ute blåste det rejält och det verkligen emot men jag hade bestämt mig. Ruggigt kallt och så var det ned i vattnet och jäklars vilken chock! Jag kom ned och slängde mig bakåt men blev lite orolig att jag inte skulle orka tillbaka. Det var skitkallt! Fötterna började domna och jag kom upp. 

Nä, bättre känsla ville jag ha och efter någon minut gick jag i igen och nu tvingade jag mig kvar lite och känner att något händer i kroppen men fötterna var ett orosmoment. Känseln försvann och jag klarade inte av att vara nere mer än 30 sekunder. 

Efter att ha kollat i husvagen efter min medicin så drog vi hemåt och där kollade vi lite på teve innan vi lade oss ganska tidigt. Bra dag ändå! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...