Onsdag och det var återigen dags att bege sig mot Nyköping. Denna gång behövde jag visst åter säga till om att det var reskassa och jag börjar bli rädd att något blivit fel. Mina tusen kronor kanske inte blev ett månadskort utan istället så blev bara kortet laddat så det räcker typ åtta dagar max. OM det alltid skall dras pengar menar jag. 

På stadsbussen verkade det dock fungera som vanligt och snart var jag på jobbet igen. Denna gången nästan i tid och det var ju ett fall framåt. 

Nu hade jag fått bättre snurr på mina NTA-lådor men man stöter alltid på patrull lite här och var. Jag får väl skriva en lapp imorgon och förklara om det är något jag inte förstått. 

Hursomhelst så började jag bli allt mer trött och min höft började värka. Det kanske inte var så konstigt för trots att jag bara är på jobbet så fick jag 12 000 steg igår och idag var jag uppe i över 8000 steg mitt på dagen. Det blir väldigt många korta snabba stegförflyttningar och jag som inte rört mig på flera veckor. 

Hursomhelst så var jag helt slut när jag gick hem och jag var så trött så jag orkade inte ens sova utan scrollade lite på mobilen. Rätt som det var så hör jag "Vagnhärads station!" och jag förstår att jag missat att stiga av på min vanliga station. Ajdå! Jag säger hejdå till några gamla elever och får pulsa hem lite längre idag. 

Ullis hade skickat en bild på maten och det såg ljuvligt ut! Vilken ynnest att få kliva in från snöovädret och in i ett varm hem där maten redan är klar - wow! Det värmde och nu kändes det bättre. 

Vi tog det lite lugnt även idag men jag skulle få hämta böcker så det var bara att gå ut i kylan igen. Det var Bengt och Ingrid som var snälla och ville skänka och jag var jättetacksam. Jag visste dock inte hur mycket det var så jag traskade bort först och såg att det var mer än jag trott så efter lite prat så gick jag hem och hämtade bilen och kom tillbaka.

Då såg jag också att råttan jag blev skrämd av istället var ett konstigt runt löv som blåste runt. Ha ha! 

Jag packade in och tackade för mig. 

Hemma så packade jag bara in böckerna i hallen och undrade var Ullis var. Hon låg på IR-madrassen och läste en bok så jag joinade henne på sidan och fortsatte läsa min bok som heter "Den onödige mannen" skriven av Erik Helmerson. 

Den onödige mannen

Det står att det är en stark och utlämnande roman och jag kan bara instämma. Den växer efterhand och tar upp relationsproblem. Sådana som uppstår då man inte liksom förstått varför den andre reagerar som den gör och till slut så gör man saker som hämnd. Det står också att den är rappt skriven och väldigt kul och även det kan jag instämma. Dock kanske jag skulle tagit bort väldigt men visst har den sina poänger. 

Huvudpersonen Peter har liksom tappat bort sig själv och blivit mer och mer försiktig. Till slut är måttet rågat och han vågar säga ifrån. Ibland så är det som han själv blir förvånad då munnen börjar prata. 

Boken handlar i mångt och mycket om civilkurage och är relativt mörk. Jag skulle vilja skriva lite om slutet men vill heller inte spoila något. Jo, det kanske är att man ändå får ut något av boken. Man kan slås av att man faktiskt inte skall vara så feg och jag vågade ju faktiskt både vara med i teve och i radio på kort tid men det kanske inte var så modigt i jämförelse med Peter.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...