Söndag och idag var det långpass som gällde på Ullis schema. Jag kände mig seg och fick verkligen tagga till mig. Du behöver inte, sade Ullis. Självklart skulle jag med men jag behövde verkligen slå igång både mig och benen. 

Efter lite förhandling med mig själv så var vi då utanför och vi började jogga men det var riktigt segt. Det brukar dock kunna släppa så jag hade inte gett upp hoppet. Efter gamla Vägverket så viker vi av under bron och genar över järnvägsspåret och kör grusvägen. Den kan absolut vara tuff men klart roligare än att mata asfalt, tänkte jag. Jodå, det börjar släppa efter kanske 12-15 minuter och nu känns det rätt bra. Vi tuggar på och nog är det så att det har släppt för Ullis påpekar att farten har höjts. Det rullar på men relativt snart så känns det som den fina känslan sakta men säkert försvinner. Lite tråkigt och nu börjar jag känna av krämpor lite här och var. Speciellt i fötterna men framförallt så är det en otäck känsla i det högra benet. Det börjar göra ont i benhinnorna och ibland känns det som om benet vill vika sig. Mycket obehagligt. När vi är kanske två kilometer från slutet så stannar jag och försöker knäppa upp skon men inte heller det hjälper. Jag börjar bli orolig om jag fått någon propp så vi kollar efter. Det gör ont på en punkt och sedan, när vi springer, så försvinner smärtan och förlyttar sig till knävecket. Nu uppmärksammar jag Ullis på det för det var lite läskigt och oväntat och låter ju lite som en mindre propp. Rätt som det var så går det att springa riktigt bra och det håller i sig någon minut innan segar till igen. När vi kommer 100 minuter så är det enligt Ullis schema och vi nöjer oss och går hem. 

När jag skall in i duschen så messar Tim och önskar mig grattis på Fars dag! Jag tackar och frågar om de vill ha fika och efter lite svar fram och tillbaka så bestämmer vi att vi åker dit så kunde vi se hur de hade gjort om, kul!

Jag duschar varmt och skönt och berättar sedan till Ullis att vi blivit bortbjudna till Tim och Cilla.

Sagt och gjort. 

Vi fikar lite och kollar in hur bra de fått det i lägenheten. Det är trevligt och lite speciellt att köpa en tårta till mig själv med Best Dad! Ha ha!

Samtidigt ringer Felix och han vill också gratulera. Ullis såg på Strava att han också sprungit och vi pratar lite om löpning och skor. 

Trevligt med farsdag-fika och sista gången jag firade min egen far på fars dag är 1996, galet länge sedan. 

Sedan hem och nu gick Ullis och vilade på IR-madrassen och själv lade jag mig på spikmattan och somnade... Jisses!

Jag som inte trodde det var möjligt men det var det visst. När man väl vant sig, lite grand, så är det riktigt skönt. 

På kvällen så röjde vi lite och tittade på teve. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...