Måndag och Ullis undrade om vi inte skulle hänga med på yogan igen. Det är en bekant som är ny som instruktör och gärna vill ha några att träna på. Och jag tror det är positivt för min kropp och löpning. Så jag var på! men jag vet inte om det bara var jag men jag kände mig på bra humör och nästan lite busig. Så jag vågade inte ens titta åt Ullis håll med risk för att bägge skulle bryta ut i skratt. Bäst att poängtera att det inte var åt yogan i sig men det var lite roligt med stela kroppar och Brand-Björn var där också och när det smäller till riktigt högt så var det i hans knäled det smällde! Givetvis inget farligt och alla blev full i skratt. Men jag kommer till slut ned i varv och yogan var klart behövlig.