Upp på morgonen och när jag pratar med Ullis i telefon så hör jag hur rasslig jag låter. Ojdå! Jag som typ bara trodde det var en bieffekt ev medicinen. Men det känns ändå som det bara är lite rassel från söndagens löpning då jag fick slita i kylan. 
lektionerna går bra men jag ser till att hålla ett rejält avstånd men inför sista lektionen så känner jag att det blir värre och vill bara hem.

väl hemma så får jag se korrigeringen på reportaget och det ser bra ut.

Ullis och jag tittar på Det som göms i snö och nu har vi verkligen fastnat. Det blir flera timmar och det slutar med hämtpizza. 
Bara hålla tummarna att jag inte blir sjuk nu. Imorgon skall jag och grabbarna plocka ned alla äpplen då Ullis och jag sen skall åka och musta dem.