Igår var jag ju och fick behandling hos en sjukgymnast vilket gjorde att jag blev rejält trött igår. Hon tyckte även att jag skulle ha ett handledstöd på natten för att avlasta en nerv då jag antagligen sover lite konstigt på armen på natten och det har jag ju lite svårt att säga emot... Jag har ju ingen aning om hur jag sover! Hursomhelst så tyckte jag att jag initialt spände emot lite grand då det trycker lite runt handleden av att bara ha skyddet. Men det kanske hjälper.

Hursomhelst så tänkte Ullis och jag springa en sväng på förmiddagen och jag var fortfarande grymt seg och det var med små steg jag trippade iväg. Jag ställde mig även på vågen innan och den visade på hela 92,8 kg! Fast den fick lite spel precis innan jag gick upp och antagligen så visade den lite för mycket. Jag var rätt säker på att den skulle stå på runt 90 kg och efter passet så kollade jag igen och då visade den 89,8 eller något men då har man ju ändå svettas lite. Ja ja, det är bara att kämpa på. Just nu så handlar det mest om att få igång lite träning igen så får vikten komma i andra hand.

Men till passet då! Det började trögt och inte blev det bättre, jag fick stanna flera gånger och gå! Hm, det kändes som om fötterna inte orkade ett dugg och när dessutom ländryggen började visa kramptendenser så vek jag ned mig direkt. Det blev lite för mycket kaka på kaka, liksom. Så jag fick stanna runt 4-5 gånger och stanna och sedan gå lite grand. Men efter ca. 5 km så började jag att kunna springa lite bättre och efter det så stannade jag inte en endaste gång och rätt som det var, typ efter ytterligare 1,5-2 km, så lossnade det ganska ordentligt och farten ökades vilket Ullis märkte bestämt. Men hon lade sig strax bakom och jag hörde att bägges andhämtning ökade. Det blev en klar tempoökning men med sjukgymnastens råd i huvudet att om jag överhuvudtaget skulle springa i början så skulle det vara med små steg. Jag tyckte att jag lydde rådet men det gick ändå rätt fort. Sen när vi närmade oss sista backen så började jag att tappa farten då det blev klart jobbigare och då det sedan gick nedåt så vågade jag inte släppa ut steget vilket gjorde att Ullis klart drog ifrån.

Totalt sett så var det nog ett av våra långsammaste pass någonsin men helt okey fart då det blev en tempoökning. Jag tror det tog hela timmen och ett par, tre  minuter på den 9,6 kilometer långa rundan.

Mot kvällen så har jag fått rejält ont i vänster höft men rätt svårt att lokalisera smärtan. Lite konstigt! Det hugger till ordentligt men ändå kan jag inte hitta stället som det gör ont i.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...