Igår var jag ju och fick behandling hos en sjukgymnast vilket gjorde att jag blev rejält trött igår. Hon tyckte även att jag skulle ha ett handledstöd på natten för att avlasta en nerv då jag antagligen sover lite konstigt på armen på natten och det har jag ju lite svårt att säga emot... Jag har ju ingen aning om hur jag sover! Hursomhelst så tyckte jag att jag initialt spände emot lite grand då det trycker lite runt handleden av att bara ha skyddet. Men det kanske hjälper.

Hursomhelst så tänkte Ullis och jag springa en sväng på förmiddagen och jag var fortfarande grymt seg och det var med små steg jag trippade iväg. Jag ställde mig även på vågen innan och den visade på hela 92,8 kg! Fast den fick lite spel precis innan jag gick upp och antagligen så visade den lite för mycket. Jag var rätt säker på att den skulle stå på runt 90 kg och efter passet så kollade jag igen och då visade den 89,8 eller något men då har man ju ändå svettas lite. Ja ja, det är bara att kämpa på. Just nu så handlar det mest om att få igång lite träning igen så får vikten komma i andra hand.

Men till passet då! Det började trögt och inte blev det bättre, jag fick stanna flera gånger och gå! Hm, det kändes som om fötterna inte orkade ett dugg och när dessutom ländryggen började visa kramptendenser så vek jag ned mig direkt. Det blev lite för mycket kaka på kaka, liksom. Så jag fick stanna runt 4-5 gånger och stanna och sedan gå lite grand. Men efter ca. 5 km så började jag att kunna springa lite bättre och efter det så stannade jag inte en endaste gång och rätt som det var, typ efter ytterligare 1,5-2 km, så lossnade det ganska ordentligt och farten ökades vilket Ullis märkte bestämt. Men hon lade sig strax bakom och jag hörde att bägges andhämtning ökade. Det blev en klar tempoökning men med sjukgymnastens råd i huvudet att om jag överhuvudtaget skulle springa i början så skulle det vara med små steg. Jag tyckte att jag lydde rådet men det gick ändå rätt fort. Sen när vi närmade oss sista backen så började jag att tappa farten då det blev klart jobbigare och då det sedan gick nedåt så vågade jag inte släppa ut steget vilket gjorde att Ullis klart drog ifrån.

Totalt sett så var det nog ett av våra långsammaste pass någonsin men helt okey fart då det blev en tempoökning. Jag tror det tog hela timmen och ett par, tre  minuter på den 9,6 kilometer långa rundan.

Mot kvällen så har jag fått rejält ont i vänster höft men rätt svårt att lokalisera smärtan. Lite konstigt! Det hugger till ordentligt men ändå kan jag inte hitta stället som det gör ont i.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...