Ja, morgonen fortsatte ungefär som kvällen innan, med en hel del jobb. Fastän jag har Enklaresport lite vilande så droppar det fortfarande in en hel del förfrågningar och det är ju kul förstås. Så jag fortsatte även på morgonen och försökte plocka ihop lite olika paket och lösningar. Sen var det dags att hoppa upp på motorcykeln då jag skulle iväg till kiropraktorna i Järna. Men kom jag iväg tidigt så skulle jag nog hinna förbi Hornbach, där de skulle ha hammocktak. Och det gick rätt bra och snart var jag där inne men de hade minsann inga tak. De var man tvungen att förbeställa och jag blev lite sur. Typ horn i pannan till Hornbach. Både jag och Ullis tyckte att vi läste att det endast fanns i butiken och inte gick att förbeställa men helt klart så måste vi ha sett fel. Nåja, jag inser att jag inte hinner in någon annanstans och speciellt inte om jag skulle få något i magen innan kiropraktorbesöket. Jag svänger in på Max, i Järna, och beställer. Medges ej står det och hon i kassan säger ingenting fastän hon nog redan visste att de hade strul med betalningarna. Jag försöker igen och nu går det och med facit i hand var jag nog den sista för nu stängde hela Max, i Sverige, ned sina kortbetalningar för det var något uppenbart fel på deras system. Så jag satt där och åt och såg hela tiden att de nekade folk att betala med kort. Ibland kom det någon utländsk lastbilschaufför och de hade kontanter och det gick bättre. Man tycker ju att de borde ha någon backup på något sätt. Nåja, jag åt och sen var det full fart in till centrum. Där frågade jag mig fram och det blev bara fel. Till slut kom jag rätt och jag hade helt klart gått långt i onödan. Han knäcker till mig och masserar på en öm punkt så jag fick skitont! Men det blir hela tiden bättre och jag är nöjd. Nu, i skrivande stund, ser jag nog en 80%-ig förbättring och frågan är varför jag väntade så länge. Hem igen och och jag fortsatte jobba lite med Enklaresport. När Ullis kom hem så tog vi det lite lugnt och gick och köpte kort igen på Safiren. Vi måste steppa upp lite igen, iaf jag. Sen fixade jag lite med Felix motorcykel för den måste vi ju få igång. Den kan ju inte bara stå och samla damm. 

Söndag morgon och Ullis och jag tog lite frukost på altanen och solen sken så fint. Då utropar hon "fästing" och pekar på min hals. Vi springer direkt till badrummet och jag förstår ingenting. Skulle den där lilla pricken vara en fästing? Men hon var rätt övertygad om att det var något och fotade och förstorade upp. Oh, fy f-n! Det var ju en liten jävel som var i full färd med att borra sig in i kroppen på mig. Jag började med att försöka få grepp på den och samtidigt sprang Ullis och letade efter en fästingbortplockare. Efter en massa försök så började jag då med den där pincetten och jag gjorde först fel men efter några försök åt rätt håll så verkar den lossa och vi fotade direkt på både fästing och bettstället. Fästingen var helt intakt och inget fanns kvar. Men fy! 

Sen kollade vi varandra riktigt noga igen och helt klart var att det var bra ljus på altanen och nu tyckte man att det kliade hela tiden. Ja, som det börjar att göra på dig just nu! :-) *skrattar*

Jag kommer på mig själv, då jag kollar jobbmail, att jag inte fått ut något veckobrev och löser det snabbt. 

Efter det så hade vi lite koll på mitt sår och kommer att ha det i någon vecka. Men det verkar lugnt. 

Sen tog vi en tur på hojen och vi stannade först en stund hos Lina och barnen. Där blev det förstås några matcher mot Vicke och idag var jag het men satte tyvärr den svarta i fel hål då jag försökte valla den. Därefter var det två vinster och Vicke har legat av sig. :-) Lite kaffe och Oliver fick nobben då han ville provköra 1200cc Bandit. Nope! Han trodde dock jag var mer rädd om  hojen än om honom. Det stämde dock inte men likväl var det nobben. 

Sen iväg och nu blev det en tur till Skanssundet och där blev det en korv och en glass, härligt! Och efter det for vi hemåt och nu var både trötta och somnade på sängen men först efter att ha sett Bajen vinna Svenska cupen, yes! 

Ullis var lite rastlös men jag hade inga problem med att ta det lugnt och jag tittade en hel del på teve och det var först Sverige mot Slovakien och det var helt klart lite svajigt men det blev vinst. Fast det är tveksamt om vi kommer att ha gå så långt men man har ju haft fel förr. Lagsporter fascinerar ju på så sätt att helt plötsligt kan små, små ändringar få allt att klaffa. Rätt som det var så ropar Ullis Primetime men vi missade det precis. Dock så var det inga större problem för det vara bara livbojar i potten och till veckofinalen hade jag redan skramlat ihop otroliga 76 poäng så jag gick och hämtade mobilen och var beredd kvart i åtta. Men det gick inget vidare utan jag rök redan på fråga åtta och hade fått offrat en livboj på fråga sju... 

Vi slötittade lite till på teve och sen var det natti och vad gäller rubriken så handlar den förstås om att man kan bli biten på två sätt av orienteringen...

Lördag och idag var jag riktigt sugen på att plocka de sista kontrollerna i Gnesta. Det skulle helt klart bli en hel del men det var ju lördag. Men först fixade vi lite på tomten och sen kom vännen R på besök och det blev lite djupa samtal. På slutet kom Bondis också och vi hann med en påtår innan de gick hem. Han hade varit ute på en tur på cykeln. 

Därefter gjorde vi oss iordning för att orientera och vi förvarnade barnen på att vi skulle vara borta ett tag. Vi hade egentligen tänkt oss en god glass innan men Stenersborg hade precis stängt för dagen så vi tänkte att vi kan fira efteråt istället. 

Så var vi då igång och vi blandade gång med jogg och den första kontrollen var egentligen lätt men det var svårt att se stigarna och starten var lite sisådär. Vi fick gå lite fram och tillbaka för att hitta stigen men sen var vi igång igen. Nu började vi att spika kontrollerna och sen skulle vi springa en bra bit för att åter komma in på de nya kontrollerna. Vi råkade ju ta två extra förra gången och nu passerade vi dem. Och nu kom vi ihåg hur gyttjigt det var och det gick ju inte fort där. Och ibland fick man gå in i täta skogen och det undviker man ju gärna med tanke på fästingar och annat skit. Sen var det öppet igen och nu börjar det gå riktigt bra men ibland får man leta lite då man är framme. Kanske inte riktigt samma fokus som tidigare. Och jag springer för långt, på ett ställe, och helt klart så påverkar all avverkning orienteringen. Sen så går jag åt fel håll och jag imponerar på Ullis genom att säga att jag ser kontrollen, då jag är typ 200 meter bort. Hon förstår ingenting och givetvis är det ingen kontroll utan en pinne och det hände flera gånger men då var i och för sig kontrollen precis bredvid. Det var den inte nu och jag förstod liksom inte varför stenen inte låg framför huset. När vi kommer närmare så inser jag att jag gått fel och vi får gå tillbaka  och det över avverkad mark igen. Nä, på stora områden i Gnesta var det inte så roligt. Sen har vi svårt att komma rätt och jag tänker fel igen. Helt klart inte helt skärpt och jag har hela tiden ont i huvudet och är orolig att jag håller på att bli sjuk. Men nu har vi klarat av alla svåra och det är bara spurten kvar och nu är det lång förflyttning igen och vi avslutar vid koloniområdet där man återigen blir lurad av en stig som inte syns på kartan. Så vi letar på fel ställe igen och till slut så kör Ullis på appen och ropar till slut att hon ser den. Jag blir sur att en ordentlig stig inte syns på kartan men snart är vi igång igen och nu är det enkelt. Vi avslutar med att ta den sista och firar med en liten puss och senare en god glass. 

Efter glassen så beställer vi lite pizza och tar lite kaffe som jag har kvar i en termos i bilen. Sen åker vi hem och vi äter alla då alla har beställt. Efter maten så blir det förstås en varm och skön dusch och det är bara att hoppas att alla fästingar är väck för säker kan man ju aldrig vara...

Sen blev det lite teve och man ville förstås inte missa Champions League. Det märktes att mycket stod på spel och det var ibland bara positionsspel men det blixtrade till ibland och vad sorgligt att se Thiago Silva få gå ut och senare Kevin de Bruyne som åkte på en riktigt ful tackling. Men kul emellanåt och idag kändes det helt okej att se Chealsea vinna. 

Fredag och jag var ovanligt seg på morgonen men snart satt jag klar vid meet och kände mig ordentligt förberedd och det var orientering för hela slanten. Grymma insatser och jag själv fick jobba hårt med alls speciallösningar för de som bor en bra bit utanför några kontroller.

sen kom Ullis hem och vi fick i oss lite att äta sen ville hon springa en längre bit samtidigt som jag vill ta kontroller i Gnesta. Det föll sig så att hon började springa mot Gnesta och så tänkte jag ta upp henne. Men snart förstod jag att hon ville springa hela vägen och jag hade dessutom glömt några saker och fick vända.

Jag tänkte försöka få tag på några kartor först och sen köpa lite att äta och förhoppningsvis hinna springa och möta henne. Men jag provade först på badhuset men det var stängt. Sen svarar en kompis då jag ringer och han tipsar om kommunhuset och efter en stund så förstår jag att det är detsamma som biblioteket. Jag hinner knappt tacka förrän det ringer igen och nu är det en kund som tror att jag säljer cykelställ och efter några sekunder så ringer en annan kund som vill ha hjul. Samtidigt passerar några gamla elever och jag kan inget annat än bara vinka för nu har tiden verkligen dragit iväg. Snabbt in där, hämta, och iväg. Ullis ringer och jag berättar att det tagit tid och att hon kan ta vilken väg hon vill då jag inte kommer hinna möta henne. In på Hemköp och efter lång kö och morsning på en kollega så satt jag i bilen och nu möter jag Ullid som får vänd. 

Efter lite i magen så var vi iväg och surfen var visst slut och jag bestämmer mig för att kolla på det senare och vi kör bara på papperskartorna och tar kort på kontrollerna, det är faktiskt roligare. 
Bra start och fastän vi genar så spikar vi alla kontroller och det fortsätter så och mot slutet är Det mer lättsprunget och jag är helt färdig. Kul men jobbigt!

Hem och efter dusch så blev det lite Primetime och jag rök på sista frågan. Surt!

Sen slötittade vi på teve och jag avslutade med att se 1,5 avsnitt på en lite halvdålig serie men som jag har svårt att släppa, the Legends of tomorrow. 
 

Torsdag och kändes min axel bättre? Ja, kanske. Först handlade det om att mana på eleverna att ta sig ut i regnet för att plocka Hitta ut-kontroller och gillar man barn och ungdomar så tar det faktiskt emot. Men de härdas och förhoppningsvis tycker de ändå att det är lite roligt. Ja, det är en avvägning, helt klar. Sen var det lite lunch och jag snackade lite med vaktis och pratade lite om Primetime och rätt som det är så säger han "Hej Martin" och jag får för mig att han snackar med någon Magnus i en öronsnäcka. Så jag blir tyst och väntar. Sen hör jag Martin bakom min rygg och han skiner upp när han förstår att jag pratar om Primetime. Magnus måste ju ha undrat då jag bara tystnade när Magnus kom på tal. Ha ha, jag såg honom inte alls! :-) Efter mitt udda beteende så lyckades jag utmana honom och vad det egentligen innebär vet jag inte. Nåja, nu blev det så. 

Sen var det full fart hemåt och nu gick det faktistk att andas i bilen. Den gamla bilen har liksom blivit en återvinningsplats och ibland hinner man inte tömma den så det står påsar med t.ex plast i som varit omslagspapper till kött och imorse så var det verkligen hög tid att slänga och det var skönt att det var välsorterat och det gick rätt fort. 

Väl hemma så var det kul att se när eleverna kopplade upp sig på meet och var ute och letade. Själv blev jag riktigt sugen på att ta lite mer kontroller i Gnesta för i Trosa kommun är jag och Ullis förstås klara redan. Det var ett bra tag sedan och ändå började vi sent. Nästa år skall vi hänga på låset! :-) Det är dock på riktigt och inget fusk med att man tar varannan och så. Bägge måste ha varit på kontrollerna och endast via apostlahästarna sas. 

När Ullis kom hem så hade hon dock bestämt att hon skulle springa med Tanjis och jag fick styra om. Jag fick förstås åka själv till Gnesta men det var en icke-fråga. Det här gör vi tillsammans. Så jag förberedde mig för lite cykling istället. Någonstans så säger förståndet att det är nog är smart då jag inte cyklat på ett tag. Ullis drar iväg och jag försöker hitta några cykelbyxor och jag skall ju ha ett gäng men hittar bara en billig variant som jag testade att ta hem från Kina. Det var ingen hit och den borde jag skänka bort för den fyller absolut sin funktion men kanske inte för just tempocykling. Lite väl mycket padding. Så var det då dags och jag märker att iPaden är helt batterilös och jag får väntar i några minuter. När den startar så väntar jag någon minut till sen får jag chansa. Med strömkabeln i så borde en klara och när jag kör så står den hela tiden på 1 %, hmm... 

Jag börjar lite lugnt men så lockas man hela tiden att trycka lite grand då man ser någon, eller några, framför en. Det blir nog lätt så då man ställt in skärmen att man skall se mer framåt än bakåt. Så de bakom tappar man synen på ganska fort. Så tempot stegras kontinuerligt och sista biten blir det verkligen hårdkörning och jag snittade nästan 34 km på 17 kilometer. Det låter ju inte så märkvärdigt då jag snittade 33,4 km på 18 mil solo på sista Ironman och då genom att ändå hålla igen då simning och avslutande löpning ingår. Men jag tycker att Zwift är tuffare och troligtvis så handlar det om jag har mycket bättre cykel vid utomhuscykling än på trainern för de flesta tycker precis tvärtom. Så det var ett bra kvitto på att jag inte tappat formen så mycket. 

Precis när jag stannar så tycker jag mig höra Ullis och nu är jag helt slut och bara måste pusta ett tag. Vi duschar och går sedan och handlar. Där fastnar jag lite i samtal med en som också kört Ironman. Det har blivit lite av en folksport och Ullis och jag är absolut en del i det. Det roligaste var ju när den lokala tidningen gjorde ett reportage om oss och det vinklades som om vi bara åkte runt och fikade och det var ju ett medvetet val att tona ned det lite. Men det var absolut en hel del fika inblandat! :-) 

Vi avslutade kvällen i myskläder och tittade på lite teve. Vi ser att det går något B-program där en tjej skall dejta fem killar och efter kontinuerlig röstning skall det bara vara en kvar. Men hur det än var så var det lite roligt och vi fastnade. Samtidigt så är klockan åtta och det är dags för Primetime. Jag ser att vaktis verkar vara med då hans nick syns samtidigt. Men hur själva utmaningen ser ut vet jag inte. Jag ryker redan på fråga sex eller sju och får offra en livboj. Sen skriver vaktis att vi rök på samma fråga och det blev då lika förstås. Sen åkte jag igen på fråga nio. När jag åkte ut så kommer det igen lite reklam om ett "fest-quiz" och eftersom jag har noll koll på alkolhol så tänkte jag först att det inte var någon idé men sen klickade jag i mitt nummer och skickade. Man var tvungen att anmäla sig. Det verkade vara hockey på teve och det hade jag missat men nu var vi inne i det där programmet. Vaktis skrev att han också hade anmält sig och rätt som det var så kommer det en utmaning på Quizkampen och det hade jag inte spelat på länge. Men varför inte. Det blir lika även där och vi verkar kunna ungefär samma saker och lika gamla är vi också. Där vi hade fel så var det som om vi chansade rätt eller fel, det kändes åtminstone som det. 

Sen är det fest-quiz och första frågan var superenkel med Britney Spears och så kommer fråga två och jag är inne på teven och missar att frågan ställs. När jag ser att jag har typ 2 sekunder på mig att svara och frågan är jättelång så chansar jag bara i mitten och frågan var vad som INTE var med i en hot shot och alternativen var kaffe, grädde och choklad. Jag tog förstås fel och även om jag hade sett frågan så vet jag inte om jag skulle kommit ihåg att det var det som kallades hot shot på den relativit korta tiden. Kaffe, grädde och sprit var det väl? Choklad skulle i alla fall bort så jag fick offra en livboj. Sen vet jag inte vad som händer men jag är med ända till slutet och svarar fel på sista frågan. Vad det var för fråga kommer jag inte ihåg nu så skriv gärna det om ni vill, det vore roligt. 

Och vän av ordning kanske undrar vad rubriken syftar på och jag gillar ju att leka med ord och i det här fallet så står det för att jag dels inte gjorde någon orientering själv och dels så frångick jag planen och lurades in i hårdkörning på cyklingen! :-)

Vi får kollas om vaktis vill heta något annat i bloggen sen. Tjing!

Onsdag och jag hade inte ens varit utomhus då jag hade meet med mina första elever. Då hör jag hur det regnar ordentligt och jag som skickat ut min första klass på orientering! :-0 Jag får helt klart dålig samvete men vet också att det är skönt efteråt och man härdas hela tiden. Men tanken är ju att det skall vara en rolig stund också. Sen är jag på skolan och gör om upplägget lite så att man får välja lite. 

Efter det så är det meet med kollegorna och som vanligt så känner jag hur orken går ur mig på slutet. Det här med Jocke kommer nog sitta i ett tag och samtidigt har jag bara fått ondare och ondare i min vänstra axel. För det mesta så har den inte stört men nu på slutet så har det börjat molat kontinuerligt och det var hög tid att få det kollat och jag hade bokat in ett möte hos en kiropraktor. 

Jag åker och skall parkerar bilen och nu börjar det bli lite bråttom. Som tur är så hittar jag en parkering och snart sitter jag i väntrummet. Lite låg känner jag mig för någonstans gnager det ändå i mig att det kan vara ett samband med hjärtat då det ibland strålat ut från bröstet sådär lite diffust. Sen kommer jag in och jag har fått fyllt i en lapp och jag säger att det är lite komplext alltihop och jag i princip varit elitmotionär men formen har varit lite upp och ned. Sen där här med hjärtproblematiken och extraslagen som verkar störa och det rejält. När jag sitter där så kommer jag på att det här med axeln har nog pågått väldigt länge och jag får börja göra lite tester och han frågar om han kan ta kort med min mobil och givetvis fick han det. Han visar och man ser ju att något inte står rätt till. Den ena sidan följer ju inte med alls och som alla andra, som kollat mig, så säger han att jag är jättestel. 

Sen följer en smärtsam behandling och att bli knäckt är ju riktigt otäckt. Men den där slemsäcken, i axeln, är ju vidrig att bli masserad på och det är nog den värsta smärtan jag försökt uthärda. Flera gånger så är jag på gång att säga åt honom att sluta då jag verkligen klarar mer. Det blir en relativt kort behandling och nu är jag tacksam för det för det blev för mycket på en gång. Jag får i alla fall upp armen mycket mer men det känns helt klart fortfarande och jag har redan bokat in en ny tid. 

Väl hemma så äter vi lite och går sedan och handlar lite. Vi hinner precis in när Primetime börjar och det är om huvudstäder och jag kör faktiskt på båda mobilerna. Alla rätt men det var inte supersvårt och vinsten var 89 öre. Sen är klockan rätt mycket och vi kollar lite på teve och det är om ofrivillig barnlöshet och det är ju intressant att se bakom kulisserna. Lite suspekt och lite delade känslor till vad man kan göra nuförtiden.

Sängen sen och jag kollar lite på mobilen och hajar till när jag ser främmande bilder på en halvnaken kropp i min mobil. Vad sjutton, tänker jag, men ser sen att det är jag själv på bilderna och kommer på att det är från träffen med kiropraktorn. :-) Imorgon blir det spännande att se hur jag känner jag mig. 

Sen 

Tisdag och jag har lite sovmorgon men jag kan inte längre sova ut, det var ett tag sedan. Men jag fick tiden att gå men jag vet inte riktigt med vad. Sen var det lektioner och jag var peppad och kände mig engagerad. Det kändes väl som att det var sista ruschen. Efter det var det möte med kollegorna och nu började orken rinna ur mig, jag ligger så jäkla efter då Jockes död har påverkat mig så mycket. Jag var tvungen att stänga av skärmen och bara tokgäspa en gång. Men jag tvingade mig att vara pigg och delaktig och sen kom Ullis hem och vi åt lite grand. Som tur var hade vi redan innan pratat om att åka och ta kontroller och jag var då taggad. Så taggad så fastän jag nu var riktigt trött så fanns det ingen återvändo och Ullis hade dessutom ställt in sin löpträning för det här. Så snart var vi bilen och det hade ju regnat lite här och var, helt klart. Skogen lär inte vara snustorr i alla fall. Väl framme så är det uppehåll och vi börjar. Ullis är taggad och springer på hårt i början och eftersom Gnesta är allt annat än platt så var det tufft direkt. Det blev en riktig chock och som tur var så fick jag stanna och kolla kartan lite och därmed pusta ut. Sen blev det som naturlig fartlek då terrängen ofta omöjliggjorde någon direkt fart men blev det en bra stig så körde vi på. Rätt som det var så ser vi att vi verkar ha missat en kontroll och gått på två andra som vi egentligen tänkt att vänta med. Nu blev det en liten omväg men vi beslutar oss för att ta den så underlättar man om man skulle få för sig att ta alla i Gnesta. Känner jag oss rätt så blir det nog så. I bilen hem så ser vi att vi är nedputtade från toppen som veckans raketer och det är någon som verkligen kört hårt. Men av namnet att döma så kanske han är pensionär. 

I bilen hem så är vi lite tysta och lyssnar på musik. Det är mycket tankar och man behöver landa lite då och då. Jag kände tårarna komma en gång och helt klart så behöver man liksom pysa ut ibland. Känslan av overklighet kommer över en ibland. 

Väl hemma så var det dusch och eftersom Primetime var på gång så duschade jag snabbt och tog sedan över Ullis mobil och körde på båda. Återigen så rök vi på näst sista frågan och det är förstås lite surt. Nu kommer jag inte ens ihåg vad det var för fråga. Sen landade vi i soffan och när Primetime Sport började så smet jag ut och körde lite på den också. Ingen fullpoängare där heller och nu var det all in på Champions league och jag rök på vilken klubb som INTE vunnit. Något i kroppen skrek att det var Athletico Madrid men av någon jäkla konstig anledning så klickar man på Celtic. Men varför? Jag blev sur på mig själv men känslan är ju att Celtic inte varit något europeiskt topplag men där hade jag tydligen fel. 

Måndag och jag kände verkligen att jag låg efter i både sömn och absolut med Enklaresport. Så när jag kom upp så fixade jag jag lite med Enklaresport och bokade två frakter och sedan ringde jag upp Klarna så att det blev rätt med några gamla fakturor som legat och skräpat. Det är ju inte så att kunderna hör av sig om de sluppit betalat. I och med coronan så blev några fakturor rätt gamla och när jag skickade så var man tvungen att återaktivera dem och det visste jag inte riktigt hur man gjorde. För säkerhets skull får jag nog gå tillbaka längre och kolla också. 

Sen låg jag och filade på några låtar och jag somnade till då och då. När Ullis kom hem så åt vi och sedan tog vi en tur till Gnesta och plockade några kontroller. Några låg lite avsides och lite jobbigt men vi ville plocka dem för att underlätta resten. OM det blir något mer, det har vi inte riktigt bestämt men det är ju så kul. Man får i alla fall se mycket man inte sett förut. Precis tillbaka till bilen så börjar Primetime och det är verkligen blandad svårighetsgrad och på näst sida frågan så får vi chansa på om Paul McCartney heter Richard eller James och Ullis åker ut men jag tar rätt på James och på sista så är det vad Agataha Christies Miss Marple egentligen heter i förnamn och alternativen är Judith, Julie eller Jane. Där får magkänslan styra och jag valde rätt, hurra! Vad hade du valt? Svaret kommer sist i bloggen. I bilen hem så lyssnade vi återigen på Jocke och väldigt många av låtarna handlar om döden och är tungsinta på något sätt. Det är som att han visste att hans liv skulle sluta tidigare. Det är tungt att ta in och helt klart så blev hans liv alltför lik vår fars. 

Sen hem och där väntade en varm skön dusch innan vi hamnade framför teven och bara kollade runt lite grand. Där fastnade vi lite om gängkriminalitet och det var ju inte så upplyftande och det är ju tragiskt att en sådan liten grupp förstör för så många. Och det finns inget att vinna på det, inte för någon. Där kan skolorna göra mycket och det har jag sett bevis på själv där ungdomar som förut riskerade att hamna fel helt plötsligt har fått rätt stöttning och satsar på skolan istället. Men iaf, vad svaret var på sista frågan ser du om du omväxlande tar första och sista bokstaven i föjande korta, inte helt grammatiskt korrekta, mening - Jesus passa nästan Agne.