Var tvungen att hämta bilen i Trosa och snörade på mig ett par Inlines. Det blev Phuzion 6 som är lite småtrånga och eftersom jag hade bråttom och det var lite kallt så körde jag med de lite tjockare skidstrumporna jag hade på mig. Dumt val visade det sig... Det blev lite för trångt och det började domna bort i fötterna. Sen när jag åker nedför backen, precis i början på nya cykelbanan så ser jag att de inte tagit bort avspärrningarna så det blev en spännande resa nedåt och jag fick bromsa lite. Vid Trostorp så får jag stanna och lossa på skorna, den ena tog jag av mig helt och den andra snörade jag upp rejält. Kanske lite mycket då det blev lite väl instabilt i början. Men nu kunde jag iaf fortsätta fast jag stannade lite länge kanske. Tiden blev hela 30 minuter men men...

Så var det träning idag igen och det blev ganska bråttom då vi varit uppe på Karolinska med Tim som fått en ny s.k "Chait-knapp" och Ni som inte vet vad det är får leva i ovisshet... stackars Er! :-) Hursomhelst så var det sedan full fart hem för att svida om till träningen men jag var småförkyld och lite allmänt hängig. Men dock småsugen på att träna men det var bara att glömma kände jag efter 100 meters jogg. Så lite småfrustrerad körde vi lite extra hårt med barnen som fick en ordentlig uppvärmning. Och varför inte lägga in ett litet testlopp där de, på tid, skulle springa 3 varv runt en fotbollsplan. Jodå, så fick det bli och sedan märkt jag att det började skymma lite så nu fick det bli lite spel innan det blev alldeles svart. Och eftersom det bara var 8 stycken spelare där så ställde jag och Fredde oss i målen. Men jag är så spelsugen så jag agerade nog som en extra back och Felix styrde upp på mitten i mitt lag. Och han var ganska het idag och dribblad rätt bra och ofta. Men skall man ändå vara inne på att berömma så måste jag också berömma Danne idag. Han är grymt snabb och man tror att man skall hinna bryta och så är det försent och man är bortgjord. Till slut så fick vi bryta p.g.a mörkret men det var rätt kul att röra sig lite iaf. Och det är väl ett bra tecken att man får abstinensbesvär av att inte röra sig ordentligt?

Ja, först var vi hos brorsan och hans fru då hon fyllde år idag och det var trevligt som vanligt. Sen så var det full fart hem till mig och Ullis då vi passade på att fixa lite fika till dem som vill gratulera mig då jag fyller år på onsdag och eftersom det är så mycket nu i veckan så passade det bra nu. Det kom iofs inte så mycket folk men det var trevligt fast min förkylning irriterade rejält. Jag är väl inte så förkyld men jag hatar att vara förkyld, att liksom inte ha kontroll på kroppen... Usch!

Ja, vilken skida är stålsicklad och vilken är det inte? ;-)  

Efter att ha läst på Ullis facebooksida att det kanske fattades några så passade jag på att skämta lite och undrade om det var skillnad på folk och folk eftersom en annan kille kanske skulle komma. Men allteftersom kvällen gick så blev jag lite sugen. Men mitt i allt så blev vi barnvakt så vi kom lite försent men tjejerna som var där var tålmodiga. Och hur gick det då. Jag har ju, på något konstigt sätt, blivit beskylld för att vara för duktig för att spela med dem men något års frånvaro löste det problemet. Och benhinnorna värkte lite väl mycket men när man väl är igång så tänker man inte på det. Rent spelmässigt så missade jag mycket och blev riktigt trött av löpningarna. Men kul var det.

Så var det dags för första klubbträningen och den här gången så skulle dem som ville samlas en kvart innan själva träningen för lite introduktion och det lät som om många skulle komma. Så jag stressade som aldrig förr, bara för att hinna med. Väl på plats så är det bara... vi! Ullis och jag alltså. Efter ett tag så kommer Kenta och han är skadad och ville bara kolla av och typ hälsa på alla. Det gick ju fort iofs. Ordföranden var lite sen så det blev alltså möte med Kenta och Ullis. Inte riktig som man hade trott. Men det låter som om det finns ganska många intresserade i kommunen och det verkade krocka med flera aktiviteter. Sen kommer då ordförande, Micke, springandes och precis då så ser vi en annan löparbekant och tar ett litet snack med honom. Han är iaf intresserade och skulle kika in på vår lagsida sen.

Hursomhelst så kör vi en lite halvsnabb jogg bort till grusvägen som leder till skidbacken och där börjar vi köra lite löpskolning. Mina benhinnor värker rejält och speciellt när jag landar rätt platt. Men skall det vara 10 minuters löpskolning så skall det. Efter det så blir det några koordinationslopp och sen är det bara att dra igång. Tanken nu för oss, som är långt ifrån fulltränade, var 2x2,4 km på elljusspåret och jag hade glömt min klocka så jag bad att både Micke och Ullis skulle starta samtidigt så kanske jag skulle ligga i fas men någon av dem. För att ha lite koll på tiden när man kört ett varv. Men micke, vår nye ordförande, drog iväg som ett skott och jag fattade ingenting. Shit, vad händer! Men jag valde att hänga på och det var på gränsen. I värsta backen så var det på gränsen att jag tänkte släppa men jag anade att han låg på gränsen och visst var det så. Längst upp i backen, den branta, så börjar han att tappa och i nedförslöpningen så rullar jag ifrån honom rätt lätt och sen märker jag faktiskt inte av honom något mer på varvet. Fast farten var jag tvungen att sänka sä därför väntade jag mig att han skulle dyka upp. Det går uppför på slutet och jag tycker att jag kryper fram och är riktigt slut när jag går i mål på första varvet. Sen får jag vänta i någon minut innan Micke kommer och han är riktigt trött och jag ropar att han får skylla sig själv och han ser lite oförstående ut. Det visade sig att han trott att man skulle springa så fort man kunde hela tiden. Och det förklarade ju saken. Men nu värkte benhinnorna rejält så jag tänkte skita i andra varvet. Men sen kommer Ullis farande, hon hade bestämt sig för att ta det lite lugnare idag. Och hon springer bara på och sen säger Micke att han kör ett varv till och jag hänger väl på, tänkte jag. Jag kommer iväg ca. en halvminut efter och får hela tiden en rygg att jaga. Mot slutet, i nedförslöporna, så är jag nästan ikapp och precis innan det vänder uppåt så är jag nog bara 5 meter bakom men då håller vi typ samma avstånd och jag orkar inte riktigt komma ikapp. Lite trött.

Sen en skön nedjogg och det funkade hyfsat bra idag iaf.

Så var det match igen och nu mot Gnesta som många av oss kände oss lite extra taggade för. Just för att det blev lite fult spel sist och många svordomar. Men jag vill direkt säga att Gnesta uppförde sig exemplariskt idag. Men till matchen då. Jag kom lite sent till samlingen och dessutom finklädd vilket fick killarna att höja på ögonbrynen. Sen var det full fokus på taktik och peppning. Några nya duktiga killar kom in i laget och stort tack till dem. Men lite nya positioner, och kanske oklara instruktioner från mig, gjorde att det blev lite stora ytor ibland men dock inga stora fel. Men Gnesta stod upp bra och gjorde det svårt för oss. Matchbilden var ändå att det var vi som höll i bollen, följde med med hela laget och försökte skjuta. Det senare, iaf på långt håll, var dock nästan lönlöst då deras keeper var omutbar i målet. Men Aldin skickade in en boll snett inåt bakåt och friställde David Flak som nätade. I övrigt så hade de en back (nr. 14) som var bland det snabbaste man sett. Gnesta kunde sen både kvittera och göra ytterligare ett mål. Det stod sig sen till halvlek och i andra halvlek försökte vi höja tempot men sen så var det ju deras nr. 14... Grymt att se men inte lika kul att möta. Trots vår forcering, på slutet, så lyckades vi inte få in någon mer boll och inte heller Gnesta. Elias hade en fin volley som var värd ett bättre öde och Philip var grymt bra med sitt placeringstänk och mycket nyttig för oss att se och lära av. Och Alex kom in mer och mer i matchen. Men trots alla ansträngningar på slutet så blev det en lite svidande förlust. Som vanligt så var det dock 100% från de flesta - me like! Den här gången så var det lite stolpe ut men i det hela en ganska bra match men vi kan lite bättre.

Felix kämpade på riktigt bra men var kanske lite för osjälvisk ibland då han är lite extra. Kanske skulle han vara lite mer ego ibland.

Mormor fyllde 80 år och ordnade trevligt kalas och man träffade halva släkten och med tanke på att farmor fyllde 85 år för någon månad sedan så är det många släktingar man kramat och hejat på nu i slutet. Men till gårdagen då eftersom det passerat midnatt. Riktigt kul som sagt var och jag hade klätt upp mig i kostym och slips. Och sen var det full fart iväg eftersom det var match på gång och gissa om grabbarna blev förvånade när jag kom så finklädd. Men mer om det i nästa inlägg.