Ja, nu är det inte sången eller något romantiskt jag tänkte berätta. Tvärtom så är jag nog den mest oromantiske man kan tänka sig och har hostat och kallsvettats om vartannat. Tyvärr så har jag nog smittat ned de andra också och Felix var den förste som däckade och ligger nu också hemma. Ullis har klagat lite på huvudvärk men har ändå kunnat jobba och Tim, den stackarn, försöker undvika mig så mycket det bara går. Men när man är som sämst, och huvudet bara spränger så hostar man ju ibland nästan rakt ut fast jag försöker förstås inte hosta i närheten av de andra. Men det är svårt. Det retas i halsen och tar man alvedon så är det som syndafloden kommit efter en kvart. Dyngblött. Fast nu har det gått några dagar och jag tycker det känns bättre men det är ändå lite som att någon drog ned rullgardinen och allt man byggt upp är borta. Första dagen åt jag t.ex inte något alls. Kanske var bra då att vi tryckte i oss en pizza på söndagskvällen, den behövde jag nog. Förra året, ungefär vid samma tidpunkt, så jobbade jag mig ju igenom en sjukdsomsperiod och det satt ju i väldigt länge. Nu tänkte jag vara smartare, jag hade iofs inte så mycket val nu. Som jag kände mig. Ullis var förresten väldigt gullig häromnatten. Apropå att vara romantisk. Där ligger jag och kallsvettas och säger nog "Godnatt, älskling". Hon svarar "Godnatt min skatt". Men jag tycker hon säger katt och skrattar. Katt? Tycker du jag ser ut som en katt. Ha ha, men det var gulligt! Du är bäst, älskling!

Så var det lördag igen och det mesta av min sträckning i ryggen var försvunnen. Och det var som vanligt full fart men när det hoppas så körde jag lite annat. Hmm, inte ett ord har jag hört men Anton sade ju att jag skulle ringa och tjata på dem. Känns ju sådär... Men det är väl det som det handlar om. Iaf så man kanske kan få en återbudstid och sen kanske de tröttnar på en. Till träningen istället. Efter uppvärmningen så var det då dags och man skulle redan nu para ihop sig med någon och Ullis och jag sprang till varandra. Förstås. För nu skulle man köra en varsin sak först, byta och sen göra en tredje grej tillsammans. Det var mycket att hålla reda på och Carina fick fullt upp. Så hon kanske inte tyckte det vara så lyckat men jag tyckte det var roligt och det hände ju lite saker. Hoppas det blir fler gånger. Och bra tryck från alla och Ullis var grym idag! Efter träningen så bastade jag och stressade inte alltför mycket men kommer väl ut från omklädningsrummet typ 10 minuter i 10. Vid 10 så kan det ju komma folk och det kändes bra med tid. Men jag väntar, och väntar... Sen, efter en bra stund så kommer några damer ut och jag frågar om min fru är kvar. "Jodå, men hon har nog somnat i bastun. Hon låg utsträckt där!" Ojdå! Så det blir fortsatt väntan och efter kanske ytterligare 10 minuter kommer hon. Rejält mosig i ansiktet efter bastun. :-)

Väl hemma så var det lugnt så ingen ko på isen. Det enda som egentligen hände var att jag lämnade över ett par skidor och han ringde när jag var på väg hem. Sen, efter ett par timmar, så åkte jag och Ullis mot Mall of Scandinvavia, för att se på bio. En film som jag aldrig kommer att komma ihåg namnet på, tror jag. Men jag provar och ser om jag får rätt.. Three Billboards on the upper side of Mississouri. Hmm, lite fel. Det skall vara THREE BILLBOARDS OUTSIDE EBBING, MISSOURI. Ha ha, Mississouri? Men å andra sidan skulle inte nordamerikanarna kunna stava till Vagnhärad heller. Det är för övrigt platsen jag bor på. Och inte har vi någon större anslagstavla i själva staden men däremot så kryllar det av dem vid motorvägen som sedan kanske 35 år går förbi byn och inte genom den. Som den gjorde innan. Men till filmen då. Den är faktiskt jättebra och man lever sig in i den hela tiden men slutet... Ja, slutet är.... Ja, vad är det? Väldigt oamerikanskt. Det är nästan så att man tror att budgeten tog slut eller att Ingemar Bergman uppenbarat sig och erbjudit sina tjänster. Det är sådär irriterande jobbigt och det var som att ingen trodde filmen tog slut. Ingen reste sig förrän efter närmare än minut. Grrr! Som vanligt i VIP-salongen och den är ju bara bäst. Däremot blev det lite för nära med rad ett. Fast alla platser är ju bra men hellre sista raden nästa gång. Problemet är ju bara att alla vill väl sitta i den salongen. 

Filmen handlar för övrigt om en mors kamp för att fånga sin dotters mördare och hennes frustration går ut över den lokala polisen, som hon tycker gör alldeles för lite. Vid sidan om det så läggs det in lite om etik och moral samt även en hel del om rasism. Och förstås kärlek och medkänsla. Dock inte alltid när man tror det. Ibland kan en missad örfil vara en kärleksförklaring typ. En film med många bottnar. Sevärd. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ja, iaf i träningsväg. Så lite fredagsfys innan fredagsmys. Fast såhär, några dagar efteråt, då jag skriver inlägget, så kommer jag inte riktigt ihåg vad vi gjorde efteråt för vi kollade inte på något särskilt på teve. Men hursomhelst, till träningen då. Jag stakade bara lugnt i ungefär en timme. När jag närmade mig en timme så såg jag att jag passerade 12 km och då stannade jag och fick tiden 57.57 Rätt skönt pass men visst är det lite segare på Cross Trainer än ute? Annars är jag in a whole lot of shit! :-) Snitt på 137 och det är rätt långt för att vara stakning, som högst var jag uppe i 147, alltså långt ifrån max. Rätt sugen på att komma ut igen och staka. Hoppas det kan bli några bra spår igen vid golfbanan. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Torsdag och kanske dags att trycka till med några intervaller men det kändes lite småsegt. Och sträckningen hade gjort sig påmind lite då och då. Jag började att staka lugnt i 2 km, sen började jag att trycka på. Det var lite svårt att motivera sig men eftersom det var lite folk på gymmet så sporras man ändå lite grand. Och när det känns som om lungorna är utanför kroppen så är bara tanken att det HÄR är den sista intervallen. Men jag lyckades pressa mig upp till sex stycken intervaller, dock vet jag inte vart jag hittade kraften på slutet.

2 km uppstakning - 9.31

Intervaller 600 meter, 400 vila:

2'16,1 (137/174) - 2.10

2'16,5 (131/176) - 2.20

2'18,0 (111/176) - 2.32

2'18,1 (136/177) - 2.41

2'20,4 (134/179) - 2.47

2'21,2 (145/180)

2 km nedstakning - 12.20

Avslutningsvis så körde jag en halvtimme lugnt på en Cross Trainer.

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Ja, det är ju titeln på Mia Skäringers bok och kanske även på hennes show. Den läste jag klart för några veckor sedan men har liksom inte satt mig ned för att recensera. Kanske pga vad jag kände. Det är liksom en slags berättelse för hur man vill legitimera ett sämre uppförande och på något sätt visa på att alla minsann inte är så duktiga och pretantiösa. Skulle jag t.ex ha bjudit ut mig till äldre damer som liten pojke så kanske inte jag skulle skyltat med det. Men jag tror, tyvärr, att boken i många fall ger många en tröst i livet att allting inte alltid är så perfekt bakom fasaden. Det är dock inte min filosofi, och det kanske å andra sidan gör att många inte tar mig på allvar, men det skiter jag i. Jag strävar alltid efter att agera så PK som möjligt. Att liksom göra rätt i alla lägen, fundera en extra gång på vad det jag gör kan få för konsekvenser. Och det sticker säkert i mångas ögong. Den här boken är nästan tvärtom. Den beskriver Mia som liksom gör saker först och sen, i bästa fall, funderar på vad det gav för konsekvenser. Så är boken en ren katastrof, enligt mig? Nädå, den har helt klart sina poänger och Mia är ju inte ett totalt psykfall, inte ens nära. Hon är, som hon vill få fram, en vanlig person med vanliga problem och många läsare finner nog tröst i hennes ord om att allt inte alltid behöver vara så PK hela tiden. Så all kärlek åt Mia och åt världen, det är bra att det finns fler modeller av oss! :-)

Sen kan jag ju å andra sidan förfasas att andra bättre böcker läggs åt sidan. 

Så var det onsdag och det var lite skridskor på skolan och tyvärr så körde jag över en elev som trängde undan mig och jag hade ingenstans att ta vägen. Han ville utmana mig på Short Track och han går först ut och stänger mig till höger och när jag istället skall gå på insidan så åker han dit också och jag trängdes in i en kona och skridskon åkte iväg och jag med den. :-0 Men det gick bra och han blev lite låg ett tag.

Sen, hemma, så var det först Core-träning och trots att jag fått en sträckning i ryggen kunde jag nästan vara med på allt. Efter det så stakade jag fem km och jag höll pulsen ruggigt jämn men tryckte på i slutet och var uppe i 177 då. Snitt på 151 slag/minuten. Avslutningsvis så blev det lite modifierad rehab för hälen.

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Skridsko på skolan igen och som vanligt så åker jag ganska mycket. Först lite skridskoskola och sen en massa kullekar och tävlingar i Short Track och Long Track. Och imorgon tänkte jag ta med mig gps-klockan, det kunde ju vara roligt att se hur mycket man faktiskt åker och även se pulskurvan. När jag maxade en gång, då jag åkte med femmorna, så var det några orolig barn som kom fram och frågade om jag skulle dö! :-0 Oj, det var ju inte meningen att skrämma dem.

Väl hemma så kör jag lite lugn Cross Trainer i 40 minuter - skönt!

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så var skridskoveckan igång, den som vi skall ha som tradition i slutet av januari, och den ser många fram emot. Många klasser hade iofs ganska nyligen haft en skridskovecka men har man en fin ishall ganska nära så skall man förstås utnyttja den. Och nu var det dags igen och vi började med tvåorna. Dem kände jag ju sen tidigare men jag har dem inte nu, det är det Fridis som har. Men det blev mycket åkande för mig och jag körde lite OS-tema, för de som ville. Typ Short-Track och Long-Track. Men inget tävlande utan bara testa att köra fort på en bana. Efter lunch så var det dags för åk. 4 och förstås ännu mer åkning. Jag loggade 8 km i Movescount men det är säkert mer än så. Det är inte mycket vila man har. Att jag ens kunde åka är dock en gåta för jag kan knappt gå då jag fått något lindrigt ryggskott. Eller det kanske är en sträckning men det går inte riktigt att vara upprätt. Men att åka skridskor fort var inga problem. 

Väl hemma så stakade jag på stakmaskinen och det var lite värre. Det stramade konstant i ryggen, speciellt i "uppfällt" läge. Men jag tvingade mig igenom en mil iaf och tiden blev 43.27 - gott nog! Sen avslutade jag med lite styrka och rehab på ganska precis 23 minuter. Kändes som en helt okey dag med tanke på omständigheterna. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se