Måndag och efter skolan så gick jag och mötte Ullis och sedan, på kvällen, så blev det lite träning på gymmet. Jag körde ingen core då jag inte ville riskera att få träningsvärk utan det blev bara en halvtimme på crosstrainern, skönt. Lite lagom lugnt. 

Som vanligt så blir det mycket samtal. 

Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej men kanske inte mycket mer. Dock skönt att tänka på något annat i dessa tider.

Desto roligare var det att se att Poromaa gått riktigt bra på skidorna och fick sin första pallplacering i världscupen. 

Lördag och som vanligt kollade man in hur läget var i Ukraina och det är fortfarande svårt att ta in och tankarna går lite hursomhelst. Det faktum att Putin nästan börjar se senil ut gör en alltmer orolig och han börjar nog tappa greppet. Bara det att han varit isolerad i två år och gästerna har behövt suttit i karantän i två veckor borgar för att han blivit alltmer avskärmad från omvärlden. 

Sen gick Ullis och jag en långpromenad och när vi kom hem så ser jag att jag äntligen fått svar från en spännande person och jag svarade medan vi gjorde oss iordning för ett besök till Ikea med Tim då han fått lite pengar i födelsedagspresent. Han flyttar för övrigt om en vecka.

Det tog ett bra tag på Ikea och vi åt sedan på Thairestaurangen på Heron. Ingen var imponerad och en kund fick dessutom fel mat och snart fick kocken en avhyvling. Det brukar ju vara gott där men inte idag. 

På kvällen tittade vi lite på the Island.

Fredag morgon och jag signade upp mig för ett event med en grupp som skulle hålla mellan 1,3-1,6 watt per kilo och det var ju inget märkvärdigt. Tyvärr hade jag nog inte tänkt till ordentligt för det var ju lite väl lågt och jag testade snart att lägga mig bakom gruppen men då kom förstås en sweeper och skulle hjälpa mig. Asch, tänkte jag. Jag trycker på och kör en hård sprint och åkte rakt igenom fältet men det var lite tunga ben. Sen är det tillbaka i gruppen men snart åker jag bara längre och längre fram och snart tuffar jag på med några andra och det blir hela tiden hårdare och hårdare. 

Till slut så är jag långt framme med ett mindre gäng och vi turas om att dra ibland. 

Vi är snart uppe i 2,5 watt per kilo och snart är det jag och en annan kille som kör tillsammans och till slut är det jag som är loket för jämnan. Det blir trots allt lite hårdare än jag tänkt och jag kör prick en timme och kommer 32,5 kilometer och jag snittar 175 watt med en snittpuls på 124 så det blev ju bra ändå. 

Sen gick tiden rätt snabbt och det började bli tid att ta på sig kläder för att möta Ullis som skulle gå hem från jobbet. 

Jag inser att jag inte hinner dusch så jag bara byter om till lite torra kläder och beger mig snart iväg. 

Det är skönt att gå men det är blött och lerigt på vägen jag tänkt att ta så jag viker snart av och tar stora vägen istället. Grym vind i ryggen så det går rätt fort. 

Jag möter Ullis med en härlig puss och hon har visst sprungit en del också men nu blev det promenad resten av vägen tillbaka.

På vägen tillbaka så var det motvind och farten sjönk förstås men vi fick ändå ett tempo strax under 10 minuter per kilometer och det var lite jobbigt. In på affären och vi köpte oss lite mat.

På kvällen så lärde jag mig att göra egna pass i zwift och sedan var det dags för lite mer träning och nu ville jag förstås testa passet. Det var lite lätt stegrande uppvärmning och sedan en timme i zon 2 med avslutande nedvarvning.

Så var det dags och jag var inställd på att jag bara skulle kunna trampa på så skulle mjukvaran anpassa sig så att jag skulle slippa tänka på motståndet. Tyvärr stämde inte det utan jag fick avbryta passet efter några minuter då det strulade. Sedan startade jag om och nu förstod jag att jag själv fick börja mjukt och nu gick det bättre och Ullis var förstås igång sedan ett tag.

Jag tycker det känns lätt och jag får några stycken och vi bildar en grupp fastän jag kör precis i 185 watt och det var ett värde jag egentligen bara chansade på. Men det kändes bra och det kändes helt okej men ju längre passet var ju mer trött blev jag. Nu hade Ullis lagt av och sista minuterna blev sega och jag började dessutom få lite skav och fick försöka hitta ny sittställning då och då.

När jag tänkte efter så var det ju ändå över två timmars cykling och totalt tre timmar och tjugo minuters aktivitet idag. Det är klart att det känns och det är också en rejäl ökning och det hela hänger ihop med att jag har blivit så himla inspirerad av Nils van der Poel och det blev återigen en titt på hans 10 000 meterslopp på OS. Jag avslutade till och med med att lyssna på ett referat då vi skulle somna. Stackars Ullis! :-0 Dock så skickade jag igår ett mail till honom och tipsade om att köra Ironman, det borde passa honom som kanske så småningom letar nya utmaningar.

Bra och spännande dag men mycket av tankarna gick även åt till det hemska som sker i Ukraina. Det är ju fruktansvärt att en ensam galning kan få hålla på som han gör utan att omvärlden vågar eller kan reagera. Skall jag vara ärlig så är jag rädd för vad nästa steg kan bli. Vi får hoppas att Ukraina kan stå emot så att det stannar där och att Putin till slut får stå åt sidan. 

Torsdag den 24 februari, dagen då en liten kränkt man gjorde verklighet av sina idiotiska ideér. 

Jag vaknade upp och såg en massa notiser om att Ryssland nu invaderat Ukraina och dessutom på bred front. Man tror ju liksom inte att det är sant. 

När man sedan såg något inspelat tal från Putin så slås man ju av att han inte ens ser frisk ut. Det är ju något som slagit slint och det är ju helt sjukt att vi nu, 2022, fortfarande inte har något säkerhetsnät när något sådant här händer. Fortfarande kan sådana här idioter härja fritt. 

Nåja, jag skall faktiskt inte gå djupare in på det här mer än att säga att jag ägnade stor del åt dagen att titta på nyheterna men hann även med lite annat. 

Jag gick och tränade en timme och hann även måla lite i köket men det går trögt och det är jobbet att ligga spänd på golvet och måla listerna längst ned. Sen kom jag på att jag bara måste försöka få ut däcken för något har hänt med låset på boden och vi har inte ens haft det larmat då det varit omöjligt att komma in men det var förstås dumt att tänka så för vill en tjuv in så brukar den lösa det. Jag misstänkte att dörren svällt lite och att låset inte gick in ordentligt så jag puttade och drog och höll på. Sen tog jag i som bara f-n och rätt som det var for dörren upp. 

Nu tog jag ut alla däcken och började leta fram grejer för att byta däcken och då jag ändå hittade allt som jag behövde så började jag att byta. 

Jag fick pausa lite då och då eftersom jag blev yrslig. Jag stod ju på huk och ibland hade jag huvudet nedåt och när jag sedan ställer mig upp så är det nästan så att jag höll på att svimma. Men jag hade nog ätit lite dåligt efter cyklingen, tänkte jag. 

Förresten så ringde min läkare upp mig igår kväll också och vi är nu inne på ett försök till att gå in i hjärtat men först blir det ett till EKG och några blodprover. Han verkar lite försiktigt med att göra ett till farligare försök men det är väl bra det förstås. 

Jag fick till slut klart med däcken och rätt som det var så var barnen hemma och jag hann precis flytta tillbaka bilen och jag åkte även och pumpade däcken. Lite halvt olagligt då jag inte besiktat den men luft i däcken måste jag ju ha. 

Sen äter jag och Ullis lite mat och snart drar vi till gymmet för lite träning. Det verkar inte som det kommer några löpare så vi startar lite tidigare och tyvärr verkar en crosstrainer upptagen så vi tar det lite lugnt. Rätt som det var så blir den ledig och jag springer fram och ställer upp lite flaskor och när Ullis kom tillbaka efter varit iväg ett tag så så kör vi igång. Det blir återigen rätt lugnt och jag håller mig på nivå 12 och det är runt 123-125 slag i minuten och när jag kommit en mil på 36:23 så fick det räcka och jag tänkte gå och staka lite. Tanken var först fem kilometer men när jag såg att Ullis reagerade så kom jag själv på att det kanske blev lite mycket. Jag har ju faktiskt redan tränat en timme tidigare också så jag körde två kilometer och jag kände mig nöjd. 

Jag går och skall duscha och kollar vad jag har för duschprylar med mig. Jag har ju fått ett fint paket i julklapp och tar med mig en flaska. 

Några killar morsar på mig och jag ser att det är ett par av mina elever och det blir lite snack. I duschen skall jag spruta ut duschkräm men det är ju vanlig deodorant-spray... 

Asch, jag går bort till handfatet och tar lite tvål istället. Sen, efter att ha snackat lite mer med killarna, går Ullis och jag till affären och vi avslutar med att se lite mer av nyheterna och tar lite gott te och ägg. 

Skall jag vara ärlig så hann jag se Nils van der Poels 10 000-meterslopp också. Jag har blivit helt blowned away av den killen och jag är nu supertaggad igen på att träna. Det kommer såklart bli lite bakslag så jag får ta det lite lugnt snart men jag tänker att jag tränar lite lugnare nästan vecka då det ändå är Stafettvasan på fredagen. Jag tänkte ta sista sträckan men det är ju osäkert hur mycket jag kommer att kunna trycka på med axeln. 

Ja, den här dagen innehöll en hel del. Jag hann först ta och träna lite grand och det blev återigen en titt på van der Poels superlopp. Efter det så fixade jag ett par skidor, försökte få tag på en person, lade ut en massa produkter på Enklaresport, målade lite i köket och slutligen så försökte jag få ordning på lite mat innan Ullis kom hem. Sen åt vi lite och tog sen en skön promenad på kvällen innan vi landade lite framför "the Secret song".

Bra dag helt enkelt men för att gå in på några av sakerna så var träningen i en grupp som hette +Saints och det var lite väl låg intensitet och jag snittade 135 watt så det blev nästan långtråkigt så efter att den timmen var gjord så tänkte jag ta ett varv på en bana jag inte kört förut men tyvärr så fick jag inte den, av någon anledning. Det blev lite hårdare då och jag snittade 202 watt men det blev inte längre än 17,5 minuter. 

Sen var det lite målning och det är några lister som inte är klara i köket och jag hann med lite grand i alla fall.

På Enklaresport så håller jag på att sälja ut allting och tar därför heller inte in någonting längre då jag känner att jag inte längre vill och orkar hålla på med försäljning. Lärarjobbet känns mycket mer utvecklande och stimulerande. Dock kommer jag att ha kvar servicen då den är rolig men det kan hända att den också försvinner men det lutar inte åt det. 

Tisdag och jag fick för mig att försöka cykla lite för jag har nog aldrig varit så här taggad. Fast läkaren skulle ju ringa också så jag inväntade ett tag. 

Rätt som det var så ringer det och det är dolt nummer. Jag hör direkt att det inte är min vanliga läkaren utan det är någon med finländsk brytning och han berättar att Finn är på operation men att det kanske gick bra att han pratade istället och jag fick berätta hur det låg till och jag fick bra information. Nu får Finn höra av sig till mig och jag är inställd på ett nytt, men dock farligare, försök att få ordning på extraslagen. Den uppringande läkaren var helt inne på att det var extraslagen som stökar till det och inte min bikuspida aortaklaff. 

Så var det då dags för cykling och jag valde en ny grupp som låg medhögt i snittwatt, kanske lite för högt egentligen men det borde inte vara några problem. 

Gruppen hette WKG och leddes av en äldre herre som var pratglad och lite skämtsam, det brukar inte båda gott. Jag förstod heller inte alla skämten så det var ju bra med det. Desto värre var det att det var lite ryckigt och många valde att åka framför stängslet och där upptäckte jag, mot slutet, att det var lite mer jämnt. 

I efterhand så ser jag att min wattkurva ser ut som mitt EKG... Det blev till slut en snittwatt på 211 watt och det får väl räknas in som mellanmjölk, för lågt för att vara högt och för högt för att vara lågt, om man säger så. Men jag rullade lite extra och fick en bit över timman. 

Sen fixade jag lite till med bilen och försökte få igång hemsidan igen men den strular tyvärr så det blir nog nytt försök imorgon tillsammans med min gamle webmaster. 

När Ullis började närma sig hemgång så var tanken att jag skulle slängt in lite fisk i ugnen men fisken var hårdare än mitt kranium så jag letade fram lite annat och drog en snabbis till affären. 

När jag kommer hem, mot huset, så ser jag att lysena på gamla bilen stod på och strax kommer ett sms från Tim som precis kommit hem. De hade jag glömt att stänga av då jag testade bilen igen. 

Jag fixade lite käk och Ullis åt lite grand innan hon hoppade upp på cykeln för ett pass och sen hann vi äta lite till innan det var dags att bege sig till löparträningen. Jag tänkte väl prova att jogga lite och Ullis tänkte hänga på. 

När vi kommer fram så är det inga nybörjare där men Ullis och jag börjar med att gå ett varv och sen blir det lite lätt jogging i runt 6.10-fart Vi började dock lite långsammare men relativt snart låg vi runt 6.10 och det kändes riktigt skönt. Så nice att springa igen men jag hade nog tagit på mig för mycket så jag kände mig som en marshmallow! :-)

Snart kommer huvudgruppen och Ullis och jag hade ju joggat typ tre kilometer och det var en helt okej start och jag kände mig helfräsch. 

Kul att se ny hockeyrinken med en massa folk på. 

Väl hemma så fastnade vi framför the Island och den var helt okej. Det framställs ju som värsta farliga stället och jag vete f-n om det lockar att testa det livet. :-)

Måndag och normalt skulle det vara full fart till skolan men nu var det ju sportlov och man behöver ju inte vara orolig att jag inte sportar. Men jag hade verkligen fastnat i van der Poels träningsmanifest och allting känns så logiskt och klart och han är ju verkligen en person som gått sin egen väg. Typ tänkt på allt och de är sådana personer som gör skillnad. Det är så lätt att förlita sig på att allt som är som det brukar vara är det rätta. Det finns massor av personer i både träningsvärlden och i sjukvärlden som inte vågar tänka själva. 

Som jag skrev igår så såg jag vissa saker i min egen träning som snuddade lite vid Nils filosofi och det gick ju så bra sista gången jag tävlade. Samma sak var det med energin men det var mest ett misstag från min sida som gjorde att det blev så bra och jag förstod i efterhand. Jag klarade av att ta hand om energin på ett superbt sätt genom att jag småsmuttade hela tiden och med facit i hand så drack jag precis i rätt takt och kunde balansera med energinivån väldigt bra. Utöver det så fungerade saltnivån bra också och kroppen mådde efter omständigheterna bra. 

Nåväl, jag såg om 10 km-loppen från OS och Nils lopp såg jag tre gånger. Den engelska kommentatorn är klart bäst men att säga att Nils kunde välja mellan Nederländerna, Ungern och Sverige är väl att dra det för långt? Det är väl snarare så att det kunde blivit vilket av de tre länderna men å andra sidan kanske inte omständigheterna blivit som de blivit. Fast jag kanske missuppfattade lite för min engelska är inte helt perfekt. :-)

Jag har helt enkelt blivit golvad fast nu får vi kalla det isad! 

När Ullis kom hem så åt vi lite grand och sen tog vi en snabbtur till Team Sportia för jag var på köphumör och ett par bättre Icebugs vore nice. De jag har är skräp och känns som tegelstenar och då jag är känslig för snö under skorna så har jag en ovana att sparka skorna i asfalten så hälften av dubben är borta...

Vi kommer in och de första jag provar sitter perfekt och det blir en snabb affär. Jag passar på att köpa ett par bättre skidhandskar också och jag avslutade med att prata lite med Billy. 

Fort hem och nu åker vi direkt till träningen och efter ombytet så hoppar jag upp på en crosstrainer bredvid Ullis och nu skulle det bli lugnt och fint. Jag satte motståndet på 12 och körde runt 74-75 varv i minuten. Tyvärr så hade jag inget batteri i lurarna och det var lite surt. Pulsen verkar ligga perfekt och den är runt 126-132 men Ullis verkar flåsa lite men när jag ser hennes puls efteråt är jag chockad! :-0 Den är superlåg och hon verkar vara i monstruös form men det vill hon förstås inte att jag skriver så glöm det! ;-) *puss*

Sen kommer en bekant och vi pratar lite innan jag får ursäkta mig för snart börjar passet.

När jag kommer in så är det fullt överallt och Ullis har klämt in sig i en hörna och jag låtsassnyftar och säger att jag vill ju ligga där Ullis är. Några skämtar och säger att det är tomt längst fram men tjejerna bredvid Ullis är snälla och gör plats för mig. Pust! :-)

Så börjar det och det är som en smäll i magen! Jisses, vilken träningsvärk och jag ser på Ullis att hon känner samma sak. Vi körde ju iofs 40 minuter crosstrainer nyss och då jobbar man ju även med magen men det var även två timmars cykling igår och det var man inte van vid. Troligtvis en kombo men skulle man ens orka igenom passet? tänkte man.

Lite kämpigt men det gick bra, jag höll dock igen lite grand men orkade i princip hela passet på korrekt sätt. Tyvärr har jag fortfarande problem med axeln så några rörelser är svåra. Nu måste jag rehabilitera mera.

Vi duschade hemma och fixade sen några ägg och te och tittade på två program av Superstars. Jag tippar att André Myhrer vinner hela skiten. Han verkar allround men man vet ju inte hur tävlingarna ser ut på slutet.