Måndag och en ny vecka hade inletts. Det kändes bättre än igår men uppenbarligen ligger jag lite på gränsen nu och skall sanningen fram så var jag beredd på det. Trodde väl kanske inte att det skulle komma så snabbt bara. 

Vi tog det lite lugnt på morgonen och förberedde oss på en lite längre runda på zwift. 

När det var dags gick det fort och Ullis ville köra någon längre sträcka som vi inte gjort tidigare. Vi hittade snart en och det var bara att börja tugga på. 

Vi körde tillsammans och Ullis hade en plan att köra lugnt en längre del och trycka på lite på den andra sista, lite kortare, delen av timmen. Det blev först 45 minuter i runt 2,1 watt per kilo och sedan körde vi runt 2,3-2,4 watt den sista kvarten. Sen upprepade vi samma sak men körde hela 20 minuter lite hårdare på den andra timmen och nu började det att ta emot. Ullis fick lite tröjor som bäste tjej men jag var inte i närheten som kille. 

Sista timmen och nu fick man gräva lite djupare. Ullis verkade fortsatt pigg så det var kul att se. Nu höjde vi lite sista kvarten och låg på i snitt 2,4 - 2,5 watt per kilo. 

Jag hade tömt tre stora flaskor och det blev sjukt instängt på slutet och vi fick gå och öppna dörren fastän vi hade två fönster öppna redan. Bra samarbete och ett riktigt team effort. 

Sen lade sig Ullis ett tag på IR-madrassen och jag lade mig i soffan och kollade på ett program om sekter tillsammans med Felix. Jag var sjukt trött och somnade om vartannat. 

Sen lade jag mig en stund och passade på att läsa boken jag håller på med nu. Nu börjar det bli riktigt spännande. 

Efter ett tag blev jag taggad att måla och letade reda på fasadfärgen och tog bort den värsta skorpan och blandade för fullt. Sen var det bara att klättra upp på stegen och börja. 

Jag målade väl i några timmar och sedan fick det räcka. Det viktigaste var gjort.

Vi avslutade med lite kortspel och jag lyckades gå vinnande ur striden igen. Att man är så jäkla duktig, va? Ha ha! Nädå! Det är jämnt och imorgon räknar jag med en ny match. 

Söndag och när vi vaknade så kollade vi om Felix kommit hem men hans rum var tomt. Eventuellt skulle han komma direkt hemt från Arlanda i natt men det var också möjligt att han mellanlandade hos en kompis som var med på resan. Det verkar blivit det sistnämnda. 

Ullis och jag tog lite frukost och tanken var att vi skulle ned till bryggan innan de andra för att kanske komma i vattnet innan. Det drog dock ut med frukosten och vi fick istället stressa. 

Våtdräkten åkte på Ullis innan och jag tänkte byta om på plats. 

Väl vid Stensund så parkerade vi rätt nära vattnet men då kom jag på att min våtdräkt var vid husvagen så jag gick dit och Ullis gick till bryggan. 

När jag kommer till bryggan så kryllar det av folk och jag blev lite förvånad. Det var Jenni och Biggans samt deras hund. Vidare var det Peter Jansson och någon mer. När jag kommer fram så presenterade sig tjejen som Hanna och det var en kompis till Jenni och Jennis syrra Linda. 

Jag känner mig inte så taggad så jag bad de andra att inte vänta då jag ville börja lite på egen hand. 

Flera ropade att det var riktigt kallt och jag hörde något om 17 eller 18 grader. När jag kom i vattnet så kändes det inte så värst kallt men det tryckte över bröstet och jag hade olustklänslor. Rätt stora vågor och det tog emot. 

Jag försöker komma igång men det är jobbigt och jag kommer kanske tio meter först och sedan 20 meter. Det blir flera stopp och vid varje sak som händer som en större våg eller något slingrande under mig så får jag stanna upp och andas häftigt. Vid första bojen så försöker jag vända tillbaka men det är fortsatt jobbigt fastän vågorna nu kommer från rätt håll. Det är nästan lika illa och det jobbiga trycket är beständigt. Jag bestämmer att jag vänder inåt bryggorna och lägger mig på insidan och kör runt där istället. 

Det blir ett antal vändor och mot slutet så får jag det jobbigt och vill spy. Det blir nästan 1000 meter. 

Jag går tillbaka till bryggan och ser den nya tjejen stå och huttra. Ullis fortsätter och imponerar med sina 3000 meter. 

När alla gått så går vi till husvagnen och äter lite lunch. Lite nedslagen och orolig blev jag inför simningen och det känns som det fortsatt är den som är det stora utmaningen för mig. Givetvis är allt superjobbigt men i fråga om jag skall klara det eller inte så är simningen verkligen brytpunkten. 

Vi åkte sedan hemåt och det var fortsatt ingen Felix hemma. 

Sen, rätt som det är var, så kommer Felix och han ser pigg och fräsch ut. Lite trött i och för sig. 

Jag kör sedan lite boksorteringen och packar upp, fotar, och packar ned igen. Allt för att få kolla och sortera bort dåliga böcker. 

Jag vill också träna lite mot kvällen och sätter mig på cykeln och kör i nästan en timme. Det blir lite lätt men jag känner att jag inte är i form och det känns segt. Det kommer över mig att jag kanske är kass! Någonstans inom mig så förstår jag ändå att jag förstås inte skall känna mig pigg nu men det är så mycket som pekar mot att jag kanske inte är så bra som jag trott och vikten är för hög. Det blir som ett slag på käften och självförtroendet sjönk som en sten. 

När jag kommer upp så undrar Ullis vad det är och jag förklarar. Hon är superpeppande men det tar tid att få det att sjunka in. 

Sen så äter vi lite och vi avslutar med att Felix berättar om sin resa och sedan blir det kortspel. Första matchen så vann Felix och jag kom sist. I andra, och sista, matchen så fick jag revansch och lyckades knipa förstaplatsen men det var jämnt in i det sista. 

Jag går och lägger mig och det värsta av den tråkiga känslan var borta men jag kunde absolut inte vifta bort allt. Ullis hittade ett bra tips om att hälla varmvatten i våtdräkten precis innan man skulle i. Det lät smart. 

Det blev även en stund på IR-madrassen idag. Lite kul också att Felix uppvisade ett intresse kring Ironman och frågade lite grand. 

Lördag och vi hade väl tänkt att träna idag men vi hade ingen riktig plan och vi hade fått hintar om att Ullis pappa Christer och Mona kanske skulle komma. Vi låg rätt länge och drog oss och för min del var det en hemsk natt och mycket befogata med extra sömn. Jag vaknade flera gånger och hade panik då vänstra knät smärtade och det väldigt mycket. På smärtskalan var det ibland uppe i nivå nio av tio och jag knådade när det var som värst och lyckades halta ut, efter lång stund av stretch, till köket och tog smärtstillande och smörjde in mig med allt jag hittade. 

Sen försökte jag somna om men jag vaknade flera gånger och smörjde återigen in mig och nu provade jag någon kylande salva istället. Mot slutet av natten lugnade det ned sig och jag fick några timmars sömn. 

Riktigt groggy och öm i knät kände jag att det var omöjligt med träning idag men jag märkte att smärtan ändrade i karaktär då och då vilket gjorde att jag hade förhoppningar om att det skulle gå över fort. 

Vid frukosten, som blev lite senare än vanligt, så ringde Christer och vi bestämde att de skulle komma till oss först och sedan skulle vi ta oss till husvagnen för lite mat och fika. De ville bjuda oss på något ställe men vi kom överens om att det skulle bli kanon med potatissallad och lite rostbiff så skulle vi bjuda på något till kaffet. 

Jag hann även sortera lite böcker igen, då vi väntade.

De kom och vi satt och pratade lite under paviljongen och sedan gick Ullis och Mona och handlade eller försökte i alla fall. De fastnade visst i en hel del samtal och snart åkte jag och Christer bort till affären i varsin bil. 

De fortsatte att prata och snart hamnade även Christer i samtal och vi andra gick in och handlade. 

Till Stensund och vi åt gott och sedan blev det kaffe och kaka. Eller kaka i plural tyvärr, för mig. Jag älskar verkligen punschrullar. 

Nu hade knät börjat kännas bättre och det var ju skönt. Man blev ju lite orolig, faktiskt.

Det var trevliga och lite djupa samtal och sedan när Christer och Mona åkt så hade jag och Ullis tänkt att simma men var hade vi lagt våra våtdräkter? Hm, de låg visst hemma...

Vi gick ned till stranden då vi kanske skulle bada. Jag hör att det är några i närheten och byter snabbt om till badbyxor och vi går i. Det är lite kallt men ganska snabbt känns det riktigt skönt. 

Vi hoppar in i bilen och åker hem. 

Nu kändes det helt okej i knät men en vilodag vore nog inte helt fel och nu hade klockan dessutom tickat iväg. 

Vi åkte in till affären och köpte lite gott och väl hemma sorterade jag lite böcker igen. 

Avslutningsvis åt vi lite gott och spelade kort. Nu spelade bägge riktigt bra och jag vann precis. 

Till slut återstod bara att mysa ned i sängen.

Fredag morgon och efter frukosten så drog Ullis och jag till Woodys för att få lite tips om ytterdörren. Jag hade skickat en fråga till Ethos Design om att eventuellt foliera dörren men vi ville förstås kolla upp om vi skulle måla om dörren istället. Sen fanns ju också alternativet att låta en snickare byta allt. 

På Woodys så fick vi bra hjälp, tyckte vi i alla fall först. Sen kände vi oss absolut inte överens om en kulör och lämnade stället lite förbryllade. 

Sen var vi bjudna på fika hos Cissi Wikander och hon hade också beställt lite simprylar så det passade bra och så fick vi se hur hon bodde. 

Det var trevligt och kaffet smakade kanon med den fina utsikten. 

Vi åkte hemåt och nu skulle Ullis iväg med Sara och jag tänkte passa på att sortera lite böcker. 

När Ullis drog iväg så kom jag snart igång och jag sorterade i flera timmar och det gick jäkligt bra. 

Sen var det dags att göra sig iordning för löpning och idag skulle vi köra 15 kilometer och det skulle bli det längsta på mycket länge. 

Vi hade väl inte laddat så himla bra men jag stretchade lite och snart var vi igång.

Det var riktigt segt ibörjan och vid Solberga så möter vi fyra tjejer och efter första halvan på backen så var det tre till och de verkar hänga ihop så jag frågar lite om de letar efter något och de pratar engelska. Det slog oss att det kunde vara de sju tjejerna som bodde på Stensund förra natten och jag tipsade om ett ställe och sedan drog vi vidare. 

Jag blev förvånad att jag kunde springa uppför hela den långa och branta backen. Jag kämpar på och det börjar gå bättre och bättre. 

Det kommer några flera tuffa backar och jag springer i alla och jag börjar få bättre självförtroende. 

Snart uppåt en mil och rätt som det var så är jag inne på löparbanan, på Ironman Kalmar, och jag ligger på lite. På slutet så tar dock sträckan ut sin rätt och jag var riktigt trött på slutet. 

Jag får lite över 15 kilometer och farten var visst ingen höjdare men jag orkade i alla fall. Hoppet lever om Kalmar.

Sen var i alla fall jag riktigt trött och man blir ju lite orolig. 

Mot kvällen blev jag sjukt stel och jag betalade lite räkningar och var visst tvungen att få igång utökat bank-id på en räkning. 

Torsdag och idag hade vi bokat en cykeltur med Peter Jansson och Ullis och jag kom upp i rätt bra tid och fixade med både frukost, cyklar och energi. 

Klockan 09.00 var vi på plats vid OKQ8 och snart rullade vi iväg. Helt okej väder men kanske lite blåsigt. 

Ganska omgående så märker vi att Peter verkar ruggigt stark och vi stannar och pratar ihop oss om att Peter kan köra på om han vill. Själv så känner jag mig lite trött men det har ju hänt förr att jag överpresterar på lopp men det kändes sannerligen inte så himla upplyftande. 

Ullis och jag kör på och jag känner mig ändå hyfsat stark och det var motvind en bra bit till Nyköping. Vi stannar flera gånger och sträcker på både ben och nackar. 

Vi blir omkörda av Peter som tog en extra sväng i Nyköping och han verkade fortsatt stark. 

Nu hade vi vind i ryggen och då och då låg jag ned i tempoställning. Mot Trosarondellen och vidare mot Trosa innan vi körde mot Vagnhärad. Det gick fortsatt bra och vi hade vaknat till ordentligt. Nu mot Järna och relativt snart möter vi Peter Jansson som vänt.

Mot Saltå kvarn och på vägen möter vi Minna som också är ute på en långrunda. Vi vänder snart och passar på att trycka i oss energi. 

Nu känner vi att det får räcka och beger oss hemåt och nu ser vi Minna som pausar och vi stannar till då vi tror att hon fått punka men det var visst annat som låg bakom stoppet. Vi pratar lite grand innan vi kör vidare och det blir bra fart i nedförsbacken.

Sista biten och det är skönt att komma hem. När jag sitter och pustar ut så piper klockan över hög puls och det märks att man tagit ut sig. 

Det blev 12 mil och vi hade velat kört längre men jag tror på totalmängden och den har varit helt okej, tycker jag. 

Sen blev vi sugna på att försöka byta ytterdörr och när vi lossat på den som satt uppe och packat upp den nya så märkte vi att de inte var helt identiska som vi först trodde. Vi hade tänkt att bara byta själva dörren så det här blev ett onödigt experiment och det var bara att byta tillbaka igen. 

Vi avslutade med att spela kortspelet golf igen och nu fick jag min revansch men det var sannerligen på håret och jag vann med tre ynka poäng.

Så har man läst en bok igen och när jag skummade igenom den här boken så lät den rätt rolig och vad rätt jag hade. 

Debuten för Lily och vilken debut sedan. Det är skriven i jag-form och handlar om en Rosa Fiore och hennes liv och familj. Det är lite i klass med hundraåringen som försvann, i alla fall när det handlar om tokiga saker men här handlar det mera om livet på Sicilien och henne fascination för både mat och, då och då, lust. Tidsepoken är första hälften av 1900-talet. 

Dråpliga historier men även även en hel del spänning utlovas och den får 4/5. 

Onsdag morgon och idag hörde jag nog att Ullis var ute och skramlade i köket och mycket riktigt. Snart kommer hon in och säger att frukosten är klar men när jag går upp så ser jag att hon har fixat en riktig superfrukost så det är bara att hälla upp kaffe och ta med sig brickan ut till paviljongen. 

Frukosten är kanon och vilken lyx att komma till dukat bord. Så skulle det visst fortsätta idag. 

Ullis var grym på att lägga ut lite produkter från butiken och fick en hel del sålt. Av någon konstig anledning så går det sämre med skateboardarna fastän vi har grymma priser. 

Sen var det bara att göra sig klar för att åka på kalas då Johanna fyller år idag. Samma dag som min mamma skulle fyllt år. Nu har ju mamma varit död i elva år och det är också något som känns så jävla onödigt. 

Hos Johanna satt redan Martin och hans Amanda och Johannas dotter Nova var hemma. Vi visste dock att Oscars tjej Pia skulle komma förbi och vi hade köpt en liten present till deras lilla bebis Ludwig. Det skulle bli mysigt att träffa honom. 

Vi pratade och fikade och fikabrödet var nästan för gott så min önskan om att gå ned i vikt till Kalmar Ironman verkar gå i stöpet. 

Sen kom då Pia med Ludwig och det var verkligen en riktigt sötnos. Lite för trött idag men man fick ändå hålla honom. 

Vi tackade för oss och nu skulle vi hämta svärmor för att ta med henne på en blå resa. Eller blå och blå. Vi hade väl redan hintat om vart vi skulle åka men vi valde i och för sig mellan två ställen och det blev inte stället vi först hade sagt. Vi åkte med färjan till Grödinge och Eldtomta café. Där blev det lite mat och jag skrattade när jag fick Sivs tallrik för det var sjukt mycket mat på den tallriken. Jag och Ullis passade på att skyffla över lite innan hon började för det hade nog räckt till fyra portioner. Ja, i alla fall tre. 

När jag gick för att köpa kaffe och lite fika så passade jag på att hämta en låda så slapp hon trycka i sig för kung och fosterland och det uppskattades. 

Det var nya ägare och lite nya rutiner. Helt okej men jag hade snyggat till vissa partier. 

Sen hem och vi släppte av Siv och jag målade lite vid entrén. 

Mot kvällen myste vi lite på altan och spelade kort och jag blev utklassad av Ullis idag. Det gick nog heller inte att skylla på dåliga kort för vi körde en hel artonhålsrunda och då brukar det jämna ut sig. 

Imorgon skall vi cykla långt och satsade på att komma tidigt i säng. 

Tisdag och jag kände att jag var tvungen att måla lite till. När jag springer ut och in så upptäcker jag helt plötsligt att det är rena myrinvasionen ute vid entrén! Jag får panik och ropar på Ullis och hon blir lika chockad. Vi kanske var inne i tio minuter och på den tiden så har det bara exploderat och de väller fram. Vi springer och hämtar lite olika kryddor och slänger ut och det blir lite allt möjligt. Vi drar ut vattenslangen också och skjuter på för fullt. Sen, när det lugnat sig lite, så åker vi ned till Woodys för att köpa lite starkare saker och nu började det blir bråttom då Ullis skulle till sjukgymnasten. Jag kunde förstås vara kvar och ha lite koll på myrorna men vi åkte först hem och dunkade på med Myrr och ställde ut en myrdosa. Sen kände jag att det var lugnt och vi bommade igen och så hängde jag på Ullis. 

Väl framme så inser jag att jag glömt min mobil och det var ju lite surt då man ibland får vänta någon timme. 

Efter en knapp halvtimme så är hon dock klar och det hade gått klart fortare idag. 

Vi tog en sväng på K-rauta och köpte en bra fönsterskrapa för att underlätta monteringen av insynsskyddet. Morsade på ett par bekanta också. 

Sen hemåt och vi åkte förbi Järna och köpte lite gott bröd. 

Väl hemma så åt vi innan jag började fnula med monteringen av skyddet. Det tog lite tid då jag ville vara försiktig och inte klippa fel. 

Snart hade jag fått in en bra snits och bägge fönsterna var klara och nu skulle de upp. Vi hade också fått till en bra snits på hur man kunde underlätta tillbakamonteringen av fönster för det visade sig vara riktigt svårt igår. Nu gick det bra mycket lättare då Ullis höll emot på undersidan av fönstrena. 

Vi blev nöjda men allt stök med uppsättningen gjorde att lite färg hade nötts bort så det blir till att putsa på med lite ny färg efteråt. 

Nu hade tiden börjat ticka iväg och skulle det bli någon träning så gällde det att börja snart. 

Ullis hade redan börjat och jag skyndade mig. Det blev en relativt lugn grupp med Robopacer, om jag inte missminner mig så låg den på 2,2 watt per kilo. Det kändes rätt skönt men tiden började senare ta ut sin rätt. Mot slutet så ser jag att man kan välja en specialbana på slutet med en backe som skall simuleras vara en backe i Tour de France. Jag väljer att vika av från gruppen och sen är det bara att trycka på. 

Det blir en rejäl hårdkörning och det var skönt att trycka på och det rejält.

Dusch och sen var det Allsång på Skansen och vad säger man om Lasse Holm! Snart 80 år och i så bra form - Wow!

Jag avslutade med att läsa lite och snart närmar jag mig slutet på boken och den är klart underhållande.