Måndag och det var med viss oro jag åkte till jobbet då jag hade det så jobbigt igår men snart var jag igång och jag var nog den som var piggast. Studiedagarna brukar vara nyttiga men jobbiga fast jag hade inga problem och när jag gick till bussen så såg jag att jag nog missade den tänkta anslutningsbussen så jag tänkte uträtta ett ärende då jag ändå hade tid över. När jag kliver av bussen så står en Trosa-buss startklar och jag rusar istället dit. Den stod inte med på listan då jag kollade på hemsidan. Skumt!

När jag kliver av bussen så har jag förstås sovit ett tag och nu är jag segare igen men snart så sitter jag på cykeln och jag kör på. Det blir 70 minuter och förutom skav i rumpan så känns det riktigt bra. Vad skönt! tänker jag. Jag är igång igen. Sen blir det Major Svan och det är riktigt kul. Har ni inte sett det ännu så är det bara att ratta in Discovery plus. 

Söndag och jag bloggade nog lite för tidigt igår kväll då jag brakade totalt då. Det blev som om jag tagit ut mig för mycket och det blev en lång dag. Jag mådde riktigt dåligt och trots att jag sov bra så vaknade jag upp nästintill på samma sätt och verkligen kände hur konstigt det kändes i bröstet. Det var som det var extraslag konstant och även på ett sätt som inte syresatte tillräckligt. Det blev inte bättre så jag passade på att försöka ta fram mina kursböcker och började plugga då Ullis var ute och sprang. Förut så har det ju varit bra att träna då jag varit låg men nu var det så illa så det verkade inte ens finnas en chans. Jag gick i ultra-rapid men plugga kunde jag. 

Det gick hela tiden bättre att plugga så jag bara fortsatte och fortsatte. Tanken var först att skjuta upp det tills jag hade lov men då jag ändå låg efter och inte visste hur jäkligt det var så var det ju en bra dag. 

Först på kvällen började obehaget att släppa och det var skönt. 

Vi avslutade kvällen med lite teve och såg på ett avsnitt av Tunna blå linjen. Den verkar ha tappat sin charm lite.

Lördag morgon och jag tyckte Ullis sade att klockan var kvart i sex och kände att hon var alldeles för morgonpigg men sedan såg jag att den snart var sju och det var skönt att bara ligga och sträcka ut sig i sängen. Sen blev det fart för idag skulle vi iväg och fira Mona, i Ålberga och tanken var att cykla lite innan så efter frukost var vi snart på cyklarna. 

Ullis körde något klubbpass och jag körde mitt egna aerobiska pass som innebär en timme i 185 watt och utöver det så är det upp- och nedcykling. Så totalt 70 minuter och det passet gjorde jag efter att ha blivit inspirerad av Nils van der Poel. Jag har ett tvåtimmarspass också men där är jag inte riktigt nu. Det här var första riktigt konditionspasset efter min förkylning och nu får jag nog anse mig vara frisk. 

Sen var det fort in i duschen och efter det drog jag till affären för att köpa lite produkter och då känner jag eftersvettningen och jag fick öppna upp jackan. 

Vidare mot Nyköping och vi hann in och köpa en present till Mona och Ullis köpte en för tidig fars dag-present. 

Vi kommer fram och hälsar på alla och fikar gott och beundrar deras nya kakelugn. Riktigt snygg och man blev själv sugen på att installera något. 

Efter besöket så åkte vi hemåt igen men hoppade in vid Pål Jungs Hage och köpte lite saker på Mio och passade på att äta lite på Chop chop och vi hann även med ett besök på Rusta och hejade på Björn och Johanna. 

Väl hemma så åt vi maten, då vi valde att ta hem den, och såg på Bianca. Sen blev det lite Över Atlanten och sist, men inte minst, så blev det En kväll för Iran - kvinna, liv, frihet. Det var gripande och även helt ofattbart hur regimen kan fått härja fritt så länge utan att omvärlden reagerat men det är väl den satans oljan igen. Så fort det finns risk att man själv får negativa effekter så bryr man sig inte. Det känns därför bra att kunna vara en rättvis lärare i skolan för tjejer från Iran.

Fredag och det var lite skräck-tema på skolan. Eller i hela Nyköping förresten. Redan på bussen så kom det in en liten gullig liten tjej men hon skämdes lite över att hon var målad så hon gömde sig och flera av oss på bussen drog på smilbanden. 

Framme på skolan så var det rejält utsmyckat och flera av kollegorna var utspökade och några elever undrade varför inte jag målat mig så jag visade en bild från i tisdags. Med tanke på att jag fick en liten reaktion av färgen så är det smart att inte överdriva. 

På skolan så var det spökbollsturnering så jag fick styra om lite men första lektionen var i hallen och det var full fart med lite allt möjligt men framförallt frisbeefotboll och jag var med lite då och då. 

Sen skulle jag styra om till teori men när det började bli dags för några (!) att försvinna till turneringen så blev det bara två elever kvar... Ojdå! Vi såg klart på en film jag visade och pratade lite om den. 

Lunch och sen sista lektionen som också blev filmvisning och sedan skulle vi ta helg när ett brandlarm gick och det var ju typiskt att vi inte hann avsluta innan. 

Väl hemma så tog det inte lång tid innan vi drog till Safiren och Ullis skulle simma lite och jag drog några längder och det gick bättre än sist men när jag dök efter en leksak, som ett barn slängde i, så känder jag att det spände i bihålorna. Hm, jag får vara lite försiktig. 

Sen tittade jag på Ullis från varmpoolen och såg när hon drog längde efter längd. Sjukt imponerande och det känns som om hon kan simma hur länge som helt. Jag såg också en man som simmade och han simmade som en gud. Det såg inte ut som han tog i men vilket sjukt vattenläge och det blev liksom inga svallvågor fastän han simmade så fort. Jag reagerade på att hans kropp liksom inte bromsades så mycket av vattnet. 

Sen blir Ullis kvar och vi går och bastar. I bastun träffar jag mannen, som simmade så bra, och jag berömmer honom och han säger att han simmat väldigt mycket tidigare och nu hade han högt blodtryck och hade en klocka som varnade om han låg på för hårt. Det var intressant och visade hur viktigt det är att ligga rätt i vattnet. 

På kvällen tittade vi lite på Bianca och på kvällen fastnade jag lite i några videos som behandlade Nils van der Poels träning. Alltid kul att höra vad folk tycker och jag själv blev riktigt sugen på att träna mera. 

Torsdag och nog började jag väl känna mig lite bättre i halsen? eller...  Lite segt på morgonen men snart var det bra fart på mig och jag var själv med lite grand och "lekte" på lektionerna. Det är liksom en bra synergieffekt. Genom att man själv är med så visar man hur man skall tänka och jag får själv lite bra, och rolig, träning. Idag blev det pingis, efter första lektionen, och som vanligt så blev det tuffa matcher mot min, som många på skolan säger, adept. Jag fick en duktig spelare att gå med i Nyköpings bordtennisklubb och det känner jag mig riktigt stolt över och jag frågade lite försiktigt hur bra jag var i förhållande till de duktiga i klubben och han sade att jag var bra! :-) Härligt för egot men också en liten funderare på om jag inte borde spela lite mer seriöst och skulle jag spela mer seriöst så är det väl badminton jag borde köra. Tror aldrig jag förlorat en match på 35 år. Den sista gången jag förlorade var nog i klubbmästerkapet i Trosa. Varför slutade man? Sådant har jag tänkt på mycket. Att man som ung bara kan sluta utan att någon vuxen finns där och inte ens kan ställa en enkel fråga. Nu studerar jag för övrigt det också då jag går en kurs i pedagogik i idrott. 

Hursomhelst så skulle Ullis springa lite på Stensund och frågan var om jag vågade springa. Jag skulle höra av mig under dagen och det landade i att jag inte vågade men jag tänkte promenera och sedan ta ett bad med älsklingen. Sagt och gjort men när jag kom hem så var jag så trött så jag lade mig i sängen och åt kräm. Jag åt för övrigt hela dagen så jag var nog inte så himla pigg och kroppen krävde läkande energi. 

Sen ringer "Mora-brorsan" och jag känner att jag är sen och det får fart på mig. Fort och iväg och jag kom några minuter sent. 

Ullis drar iväg och jag går efter. Vid 22 minuter så vänder jag och ringer upp och kollar när Ullis vänder så vi synkar. 

Väl tillbaka så springer Ullis om mig precis på slutet och vi går bort till bastubryggan och hoppar i. Eller hoppar och hoppar... Vi går förstås i och tvingar i oss två gånger. Som vanligt så är det fötterna som tvingar upp en och nästa gång skall jag ta med neoprenstrumpor och se om det kan hjälpa mig att vara i längre. Men 2 gånger 20 sekunder är jag nog i. 

Bra dag trots allt men jag fick en liten eftersläng i halsen vilket oroade. 

Onsdag och som vanligt lite segt på morgonen men sen var man igång och rätt som det är så står jag med händerna fulla av blod och förstår ingenting! :-0 En elev är gullig och låser upp min dörr och jag får skölja av mig och ser att det kommer från såret i helgen. Jag fick för mig att ta bort plåstret imorse och med facit i hand var det för tidigt. Jag fastnade i någonstans och rätt som det var så var det öppet igen. 

Sen får jag ont i ena axeln och det är då jag visar gymnastikövningar och inte heller där vet jag vilken övning som orsakat skadan men den sitter i. 

Sista lektionen och jag ser att det är 20 minuter tills en föreläsning, på skolan, börjar. Jag snabbar mig och tar en dusch och sen får hela skolan lyssna på en fantastisk föreläsning om främlingsfientlighet av docenten Christer Mattsson. Hans namn känner man igen om man läst pedagogik och jag kände absolut igen det och kommer nog läsa några texter av honom i min kommande kurs om idrottspedagogik. Riktigt bra var den men tiden gick en bra bit över utsatt tid och jag springer ned mot bussen utan att veta om det kommer en anslutningsbuss i bra tid. Jag ser att jag sprang i onödan och får vänta en kvart på terminalen. 

Jag ser att jag fått en plats på coren och tänkte först boka av men då jag går på bussen känns det faktiskt riktigt bra så jag struntar i det. Jag kanske är frisk! tänker jag. 

Så bussresan hem och när jag yrvaken vaknar så känner jag mig sjuk igen och det är så irriterande! Jag kommer hem och säger att jag måste boka av och Ullis påpekar att det är lite sent för det och jag ser på klockan att den tickat över 18:00. Ajdå! Jag bestämmer mig att gå med och försöka och Ullis ville gärna ha sällskap. 

Jag körde medvetet lite lugnare men det är svårt att ta det lugnt då Carina peppar på. Några övningar körde jag inte ända in i kaklet utan fuskade lite. Tror det var smart. 

Sen hem och vi hann prata lite med Johanna innan vi drog vidare. 

Väl hemma blev det lite mys framför teven och hyfsat bra i tid i säng. Bra dag trots allt! :-)

Tisdag och jag var fortfarande rätt förkyld men jag orkade ändå jobba och när jag väl var igång så märktes det ingenting. Idag var det Spökjoggen, som klubben arrangerar, men jag och Ullis stod lite tillbaka då jag mått lite sämre på slutet. 

När jag kommer hem så är det rätt bråttom och jag är lite inne på att skippa min tänkta spökmålning men sen ändrar jag mig och kladdar på mig lite snabbt. Det var lite ovant men rätt kul och hyfsat bra resultat va? :-)

Sen var det dags och när vi kommer till spåret så är det lite ajdå! Det lyser inte alls från elljusspåret men det var ju extra läskigt så det var bara att gilla läget. Bara hoppas löparna inte trampade snett. 

Spökjoggen var uppskattad och det lär bli ett bestående inslag. Nästa kommande event släpper jag dock inte ifrån mig och det är Nyårsjoggen. Den ser jag verkligen fram emot men frågan är om jag ens får springa två veckor efter operationen. De skall ju in i ljumsken och man får inte anstränga sig i början. Två veckor är ju ändå en tid. 

Läskigaste, för mig, var nog ändå efteråt. Då man skulle ha bort färgen...

Måndag och jag var klart förkyld när jag vaknade. Jag borde förstås varit hemma men det är väl min svaghet, eller kanske styrka. Jag har väldigt svårt att vara hemma och kanske inser jag inte själv att jag är sjuk. Det kanske är därför många tittar snett på mig. Så snart jag var igång så kändes det rätt bra dock och jag kunde visa lite övningar utan att dö. 

Sen var det möte men då tog förkylningen ut sin rätt och det var rätt segt, faktiskt. 

Lite surt att missa en bra buss med några minuter men så är det. Jag var hemma klockan 18 och då hade precis gudsonen Oliver kommit då han skulle kolla på Felix bil. Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att han kunde få igång den så där direkt men när jag står inne i huset så låter motorljudet helt plötsligt annorlunda och nog sjutton är det Felix bil som brummar. Efter ett tag så fungerade allt riktigt bra och Felix och Oliver bokade in en tid för en liten större service. Grymt jobbat, Oliver!

Efter det så satt vi mest och pulade med att få Ullis cykelprogram att laddas in och en snäll själv ringde upp oss, Sanna heter hon, men vi gick bet även då. Sen, när Felix hade tid, så var det löst på en minut. F-n! Man har blivit gammal och varken mecka eller ha koll på datorer kan man. 

Det blev till slut Major Svan på teve och det är något jag i alla fall kan - kolla på teve! :-)