Torsdag och på morgonen så kändes det lite i halsen så jag meddelade Ullis att jag nog inte kunde springa. 

Sen, under dagen, så kändes det bättre och jag tänkte att jag nog kunde prova i alla fall. Jag tog det rätt lugnt på lektioerna och var mest med och bedömde och det var emellanåt väldigt bra spel. Sen mot bussterminalen och det är kö vilket gjorde att jag missade min buss med en minut, surt. 

Nu blev det istället så att jag gick mot stan och köpte lite snask och tog sen en kaffe på Espresso house.

Hem på bussen och nu var jag istället lite sen. Normalt, på torsdagarna, så är jag hemma tidigt. 

Hemma så fixade jag snabbt ihop lite kläder och sen ut mot Stensund, där Ullis väntade. Något kände jag absolut i halstrakten men inte i själva halsen så snart var vi igång och det kändes ganska omgående helt okej. Faktiskt bättre än på mycket länge och rätt som det var så skulle vi vända och visst började man känna av lite grand men inte så farligt. Det var trixig skogslöpning och snittpulsen blev låga 135 slag i minuten, nice! Kanske var man helt fit for fight ändå. 

Sen in till bilen och hämta ombyte och joggandes bort mot bryggan. 

Av med kläderna och sen ned i vattnet. Kallt, förstås, men jag tvingade mig i ett tag. Fötterna började dock snart protestera och de liksom försvinner. I övrigt så tycker jag inte det är så himla farligt men 20 sekunder är typ max jag klarar och det är nästan så att jag inte kan stå på fötterna. Jag doppade huvudet också och det var som en smärre chock. Det liksom biter till men inte enbart obehagligt faktiskt. 

Efter gick Ullis i och hon frågade om jag inte skulle i en gång till men idag fick det räcka med en gång. Dock brukar det hända något skönt i kroppen vid andra gången eller om man är i ett litet tag till. 

På med kläderna och sen hemåt för lite god mat framför teven. Livet kan vara jäkligt nice!

Idag fastnade vi framför Bianca och det var bättre än väntat men skall jag vara ärlig så blir det lite konstlat då hon inte kan lika mycket som de mer rutinerade men helt okej ändå, tycker jag. Det blev en lite annan vinkel än vanligt. 

När det var dags att lägga sig så kände jag nog kanske mer i halsen ändå... Hm, vart tar det här vägen?