Torsdag och idag orkade jag springa till bussen och kände att jag återhämtade mig helt perfekt. Kanske är jag back in business igen. Så gott som det kan gå alltså. 

Jag började med klassen där jag har en riktig talang i pingis och jag tjatade återigen om att han måste gå till Nyköpings bordtennisklubb och det vore ju så kul om han gjorde det. Det blev även så att vi avslutade med att spela lite pingis fastän lektionen var över för jag hade en lucka efteråt. 

Sen blev det lunch med några elever som prompt skulle äta med mig. Efter lunchen så blev det återigen volleyboll och nu blev det fantastiskt spel och jag skämdes som en hund då jag förstörde bra spel. 

Några elever ville fortsätta lite och det verkade ju inte komma någon efteråt så varför inte. Finns chansen så är det ju bara att köra. Jag servade på ordentligt och de ville verkligen klara av servarna. 

Sen sprang jag till bussen för att hinna med och jag hann precis med stadsbussen och snart sov jag på den andra bussen och vaknade precis i tid. 

Väl hemma så slappade jag bara och tog igen mig en timme innan jag fixade mat. 

Ullis och jag åt och jag fattade inte vad det var som luktade i kylen och jag tyckte jag kollade allt. Lök behövde jag inte fixa utan det var ju upphackat sedan vi åt tacos. Jag får lite ont i magen och inte ens då förstår jag att det är löken som nog stått mer dagar än jag trott. 

Jag kommer på att ringa och ångra mig och det går bra. Givetvis vill de alltid få en att ändra sig men jag var bestämd och sade att de inte skulle försöka. Jag hade bestämt mig. 

Ullis vill springa på Stensund och gav förslag att bada efteråt och det tackade jag inte nej till men jag visste inte om jag skulle kunna springa för nu var det länge sedan och jag har haft ont i knät hur länge som helst. Jag sade att jag kan chansa men att hon kanske kunde springa några varv själv om det inte gick. Jag såg att hon helst ville springa med mig och det skymmer jag rätt snabbt. Hmm, hoppas jag inte gör henne besviken, tänkte jag. 

Vi kommer iväg rätt snabbt men jag hittar inget bra att springa i för jag har ju inte sprungit på länge och tappat lite rutiner. Det får bli i mina vardagskläder, typ. Det är halvtjocka Adidas-byxor och en hoodie. Rätt snabbt känner jag att det blir varmt men framförallt är det jobbigt. Det går sjukt segt i början men Ullis är snäll och anpassar farten bra. Det brukar dock släppa så jag hoppas på det. Det dröjer dock länge och snart har det tagit så lång tid så tiden tar ut sin rätt och jag får det inte att släppa alltför mycket. Det skymmer och vi vänder efter typ 25 minuter och springer samma väg tillbaka. Jag är livrädd att ramla och krossa bilnyckeln så den lämnar jag till Ullis. 

När vi är tillbaka så vill Ullis köra en extrarunda men det är omöjligt för mig så jag stannar vid bilen och hämtar våra grejer och vi bestämmer att vi möts vid bryggan. 

Jag joggar en liten bit till, mest för att inte hinna bli kall då det säkert blir extra jobbigt att komma i. 

Snart är Ullis där också och vi tar av oss fort och sen kliver vi i. Burr! Det måste blivit lite kallare och vi är kanske bara i cirka tio sekunder och sen känner jag fötterna försvinna. Upp och vi laddade på lite extra och nu var vi säkert i det dubbla och man fick en härlig kick. Jag doppade även huvudet och det var riktigt skönt. Dock hade jag inga extra byxor och gick till bilen med en handduk runt kroppen. Funkade faktiskt bra fastän det börjat bli kallare. 

Hem i bilen i kalsonger och det var bara att hoppas att man inte skulle bli stoppad. 

Vi skrattade och sade att vi bor fantastiskt för fastän vi bor centralt så kan man utan problem gå ur bilen utan att någon ser. 

När jag går ur bilen så ser jag jag inte att en person med hund går förbi precis och måste förstås ha sett mig...