Söndag och Ullis ville ut på långpass och ville gärna ha mig med. Jag ville väldigt gärna men jag ligger absolut inte på långpass nu men varför inte försöka? tänkte jag. Jag kan ju bara bryta och gå hemåt om det inte fungerar. 

Sagt och gjort. Efter frukosten var vi snart ute men det tog lite tid att hitta kläderna. Ullis tyckte jag hade lite dålig koll på var jag lagt mina tights men till slut hittade hon dem. I hennes låda... :-)

Vi började och det var sedvanligt lite segt men faktiskt mindre än det brukar och vi tuffade på. Det gick bättre än väntat och snart så kändes det helt okej men det var ju långt kvar. Efter några kilometer så genar vi in på en grusväg och det är skönt som omväxling men det är ju också lite mer backar. Jag får slita allt mer men är också taggad då vi pratat så mycket om Ironman hit och dit. Det ger verkligen motivation och snart är vi Trosa och där och då tar det plötsligt emot riktigt mycket för första gången. Ullis föreslår att vi tar in vid Hunga men där är det ju mycket mer backar och då visste jag inte att det var en hel del backar i Ullis träningsprogram så jag sade att jag hellre springer ute på stora vägen. Lite längre men mindre backar. 

På Åda-rakan tar det emot riktigt rejält och långt, långt bort så ser vi en gestalt och vi tänker direkt på Flaken. Fem minuter innan har vi hälsat på fru Flak så det var ju inte alltför otänktbart att det var herr Flak som kom efter. Frun visserligen på cykel. 

Visst är det Flaken och vi hälsar lite kort och fortsätter men nu är det rent djävulskt att komma igång då man stått still och jag får slita. Sen börjar det krampa mer och mer och vi bestämmer oss att 15 kilometer får räcka och så går vi resten. Det var okej för Ullis också och när man äntligen var klar så skakade jag i hela kroppen och jag ville inte ta ett steg till så kanske var promenaden efter väldigt viktig. 

Vi kommer så sakteliga hem och nu kan jag knappt gå i trappan och det är lite bökigt att duscha då det är lite trångt. 

Sen tar vi en tur och slänger lite skräp på soptippen och nu fick skoskåpet ryka. Ullis har velat bli av med det länge och det är absolut rätt. Det är till och med trasigt och så kan man ju inte ha det. Vi åker sedan och lämnar släpet och givetvis har jag låset i andra bilen så Felix kunde komma med det och Ullis och jag väntar i Trosa. 

Jag passar på att köpa lite på Trosa Livs och det såg billigt ut där inne men det blev ändå en hundring för lite vatten och energi. Jag visste iofs inte vad allt kostade. En chokladkaka slant ned då jag var så slut. 

Felix kom och vi lämnade låset och sen hemåt. 

Ullis ville nu till Ikea och vi åkte direkt då det ju stänger lite tidigare på söndagar. Något skoskåp, som passade, hade de inte men det var något annat hon ville ha och vi kunde ju passa på att äta där. 

Väl hemma blev det den tunna blå linjen och den är ju speciell. 

Jag somnade ovaggad då känslan fortfarande var att jag blivit överkörd av ett tåg. Aka tjejpisk!