Så var det tisdag och nu skulle jag och Flaken äntligen synas på löparbanan! Han har ju, tillsammans med Barfota-Carina, skött träningarna då jag varit borta. På skolan var det bollvecka och jag gjorde det lätt för mig och körde inomhus. Utomhus gick det knappt att andas då det var rena rama aspfrö-regnet. Helt sjukt! Så jag körde lite bordtennis, badminton, basket och fotboll. Full fart med allt samtidigt. Sen hemåt och nu fixade vi maten rätt snabbt och sedan gällde det att vara i tid till träningen. Ullis och jag kom iväg i hyfsad tid och vi hann precis med ett ärende innan. När vi kommer fram, typ två minuter innan, så verkar det helt dött. Det är någon man där men jag känner inte igenom honom. Så vi hoppar ur och jag växlar några ord med honom. Han säger något kryptiskt att han kanske skall prova och jag säger att han är välkommen men han tvekar lite. Sen dyker alla upp typ samtidigt och det är Tokan, Flaken, Rainy, Barforta-Carina och de relativt nya tjejerna Maggan och Nadjis. Hoppas jag inte har missat någon nu. Vi joggar upp och när vi är klara med uppjoggen så får vi med oss killen som verkade nyfiken på att joina. Vi kan kalla honom Hebbe. Vi kör ett antal löpskolningsövningar och jag får fuska på en del då foten gör ont. Det gjorde det förresten redan på uppjoggen, där jag fick gå en del. Sen var det dags och vi körde 400-ingar fast vi gjorde om dem till tidsintervaller istället. Så alla sprang samtidigt och det var mäktigt att se. Dock fick jag bryta lite tidigare då foten värkte och jag helt plötsligt fick ont i ena knät. Troligtvis snedbelastade jag på grund av foten. Men jag joggade lite och passade på att coacha de andra lite. Det blev till slut årsrekord med 8,7 km och jag hade väl önskat lite till men man får vara glad för det lilla. Jag fick lite hårdkörning iaf och jag tyckte det blev bra träning. Och värken i knät försvann efter fem minuter. 

Väl hemma så var det fort in i duschen för att se på Biggest. Och man kan ju inte bli annat än smått upprörd på Mattias. Det blir lite patetiskt med all den här pajkastningen. De borde ju stötta varandra istället för att hela tiden snacka om att vara värdig hela tiden. Och det är 110% hela tiden och det kan jag lova att några sju veckor inte lär räcka till för att styra om till att verkligen kunna maxa hela tiden. Då hade de inte varit där de är.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...