Fredag och idag var det ruggigt segt. Cyklingen igår tog hårt och jag var så urlakad så jag hade svårt att somna på bussen. Lite moment 22 alltså. Om det går att applicera i det här fallet. 

Första lektionen var det schemabryt och klassen skulle istället lyssna på UMO, som står för Nyköpings ungdomsmottagning. En lärare sade att jag kunde ju ta emot Umo och när jag ser kvinnan så tänker jag att det var ett konstigt namn på henne men sedan förstår jag. :-)

Det är två andra också och jag släpper in dem och visar dem datorn så får de göra sig iordning och jag försöker samla ihop alla elever då några förstås glömt bort att det inte var idrott på morgonen. 

Då det är Kahoot så frågar jag om jag också fick vara med och det fick jag absolut. Sedan blir det visst fel och man fick logga in igen och sedan verkar det som om den här versionen bara tillät tio deltagare och när jag förstår det så försöker jag säga att de kan ju ta bort mig men då kör de igång och det var ju pinsamt att jag tog upp plats för en elev. Man skulle förstås ha kört två elever per inloggning men det är lätt att vara efterklok. 

Jag, som älskar tävlingar, stressade och fick hjärnsläpp på en fråga så när jag ser åldern 5 år så klickar jag utan att tänka på de andra alternativen. Det var vilka UMO var anpassade för och 5-13 år lät ju först rätt men det var förstås 13 till typ 20 år. Jag kommer inte riktigt ihåg uppåt. Jag var den enda som hade fel och det var ju pinsamt. Sen kämpar jag på och inför sista frågan är jag på femte plats men det verkar ju kört att vinna när frågan hur många killar som söker till UMO kom och där svarade alla utom jag fel. Ha ha! Jag gör en töntig gest till en kille som vänder sig till mig och jag skrattar. Jag vann men gjorde inget väsen av det förstås. 

Sen är det full fart innan jag kan checka ut. Energin börjar ta slut och på bussen hem så rasar jag och blir riktigt låg i kroppen och Ullis som ville springa med mig. 

Jag fick peppa henne lite och snart var hon iväg och jag passade på att baka en paj då vi skulle få besök. Jag kör lite på känsla efter lite recensioner om receptet och känner, efter avsmakningen, att det här kommer bli kanon. 

Sen kommer Ullis hem och jag går och handlar lite vaniljsås och glass och sen kommer Tomas och Rosie och vi hade riktigt kul. 

Lite mys framför teven och helgen var inledd! :-)

Torsdag men framförallt var det den 29:e, min födelsedag. Det är ju inte så himla viktigt att fylla år men det är ju kul och faktiskt lite genant att bli uppvaktad men det får man ju stå ut med. Folk vill ju gratulera och det är ju kul. 

Direkt när jag klev upp var det dock inte genant för där låg det en fin och gullig lapp från älsklingen och det var en underbar start. Dock var jag lite trött då jag gick till bussen och kanske är det bristen på hjärtmedicin och snart försökte jag sova lite på bussen. 

På grund av motorvägsbygget så kommer bussen återigen lite sent in till Nyköping och jag inser att det blir svårt att springa och jag orkar inte heller riktigt så jag chansar och sitter kvar. Det är dock bra trafik på slutet och jag hinner precis. 

Där kommer snart roliga Fille på bussen och han lättar verkligen upp stämningen. Jag råkar nämna att jag fyller år och sedan vet hela skolan det. Kanske inte bara på grund av honom men det spred sig enorm fort och i matsalen vill några börja sjunga men jag förbjöd dem då det kändes väldigt genant. Ja, ni läste rätt. Även jag har mina spärrar! :-)

Sen får jag meddelande från 1177 och jag får besked om att jag skall försöka få tag på medinen och jag fick även ett preliminärt datum för nästa hjärtoperation och det blir den 14:e december! Wow! Jag hoppar verkligen att den kommer att lyckas och det ställer jag in mig på. Det känns verkligen som det är hög tid och jag längtar efter att få komma igång igen och det på riktigt. 

Jag lyckas komma med på en rätt tidig buss då jag slutar tidigt på torsdagar och jag meddelar förstås Ullis om det spännande beskedet. På facebook, och andra sociala medier, så strömmar grattishälsningar in och det känns jättefint. Stort, stort tack! Det värmer!

Vi äter lite gott och så kommer älsklingen med en present och vilken present sen! Det är biljetter till kungliga operan och vi skall se på Trollflöjten! Wow! Jag visste direkt att det var Mozart men själva handlingen kunde jag inte och läste förstås på lite. Det blir riktigt kul och jag skulle boka platser men det tog vi mot kvällen. 

Ullis hade egentligen cykelpass men skulle ställa in det för min skull men det fick hon inte utan det var mer en present om hon följde programmet. Jag passade på att försöka cykla lite bredvid henne och snart var det dags. 

De har gjort om Zwift och det kom någon ruta man kunde klicka in och jag vet inte riktigt vad jag klickade i men jag valde D-varianten. Det var visst ett race och det kanske var dumt när jag bara skulle köra lite lätt. Men men... Jag kunde väl köra lite lätt i alla fall, tänkte jag. Det var dock lättare sagt än gjort för med "nummerlapp på bröstet" så går det inte att köra lugnt och efter ett försök att köra lugnt så såg jag mig trycka hårdare och hårdare och snart kved det i hela kroppen och jag drog ifrån flera grupper. Till slut var det väl bara en person jag kunde nå och snart var jag ikapp och han försökte göra ett ryck men sedan bevakade vi varandra och jag kände sedan att han var lite rökt och satsade lite hårdare och fick en lucka som ökade så sakteliga. Dock blev jag tröttare och tröttare och ibland såg han det och försökte några gånger men luckan var till slut närmare halvminuten men det är kort tid om man blir trött i en stigning för det slutade med ett berg där vi klättrade i tio minuter. 

Jag kom knappt av cykeln och Ullis var klar samtidigt och efter duschen satte vi oss och bokade platserna. Det var svårt att välja men till slut valde jag faktiskt längst, längst fram. Man skall inte snåla. Alternativet var hovlogen men det var lite skymd plats. 

Stort tack till alla som förgyllde min tack men förstås ett extra stort tack till min älskade fru! :-)

Ondag och det var dan före dan, dvs dagen före jag fyller år och då min mamma levde var hon alltid snabb med att ringa och gratulera mig. Alltså dagen innan och jag fattade ingenting. Det var ofta jag gick på det för jag hade ju faktiskt namnsdag då det är Lennart och det är från min farfar. 

Idag var det ingen som ringde och det gick obemärkt förbi under dagen. Roliga lektioner idag också och idag hade jag hyfsat tur med bussarna och Ullis var överraskad att jag var hemma så tidigt. 

Vi åt lite gott och sedan såg jag att det fanns platser kvar på Coren. Jag var inte supertaggad men bestämde mig ändå för att joina Ullis. Det brukar ju ändå bli bra då man kör på men nu har det varit sega dagar och kanske hänger det ihop med att jag har slut på hjärtmedicin och den är restnoterad. Jag passade på att skriva till sjukhuset och fråga om jag kanske skall hålla upp med medicinen då operationen ändå snart är på gång. Vi får väl se hur snabbt de svarar. 

Så var det då dags och jag var superseg och det var bara skönt att tvingas igång och jag kände mig ganska stark i det mesta men några övningar tar lite för mycket. Speciellt den där man skall luta sig mot den opererade axeln och sen värkte det jättemycket då man skulle luta kroppen sidledes med en kloss mellan knäna. Den fick jag skippa och ligga ned lite försiktigt på höften och lyfta. 

Väl hemma blev det dusch och lite teve och sen säng. Funkar det också. 

Tisdag och som vanligt gjorde motorvägsarbetet att det var omöjligt att hinna fram till den första stadsbussen så jag satt lugnt kvar och gick av vid bussterminalen och väntade in nästa. Det var ändå bra med tid och att jag kommer sex minuter efter dör nog ingen av. Det fanns ändå gott om tid att kolla mail och förbereda sig. 

Idag kände jag mig mogen för att själv hoppa in och vara med och sådant tror jag på. Att man själv är med mycket, det sporrar eleverna och blir en lite högre nivå. Givetvis kanske man inte har lika stort fokus på bedömningen men i det stora så är träningen viktigast för eleverna. För mig blev det bonus och när arbetsdagen var slut så dröp jag av svett. 

Jag hoppade in i duschen och försökte komma iväg så snabbt jag kunde. Tyvärr tänkte jag lite fel och blev kvar några minuter för länge och missade en stadsbuss och till nästa skulle det bli stressigt. Det slog mig att jag faktiskt kunde ta några landsortsbussar, som gick på andra sidan, då några ändå skulle förbi Tystberga trafikplats. Dock hade jag inte koll på tiderna så det var inget alternativ idag. 

Nästa buss var jag på men det skulle bli tight. När vi närmade oss terminalen så märker jag att det tjocknar på och då kommer jag på att jag kanske borde hoppa av och gå till centralen men kan jag verkligen vara säker på att den går förbi där. Hmm, det borde jag kollat innan. Jag väljer att sitta kvar och det var ett felbeslut för det har hänt en olycka vid terminalen och det är fullt pådrag med polis, ambulans och brandbilar. En stackars person har blivit påkörd och man såg fötterna sticka ut. De försökte skymma men det blev bara en sida men det var nog den viktigaste sidan. 

Bussen jag skulle på missade jag och jag gick till stan för att köpa en kaffe och nu känner jag mig riktigt låg och det blir både godis och choklad samt några drickor också. Attans! Mitt sug på att springa försvann och jag känner att jag börjar få ont i knät och det blir bara värre. Jag får halta till bussen och där snackar jag lite med en gammal elev och sen åt jag lite gott på bussen och somnade till en liten stund. 

Väl hemma så går det bara inte att springa och jag ställer in mig på att coacha lite och sen åka och bada och älsklingen hängde på. Hon hade badat igår och hade redan tränat klart idag så badet hoppade hon över. 

Lite coachning och vi välkomnade två nya och efter lite instruktioner så drog vi iväg och när jag sade att jag skulle bada så blev reaktionen ändå att de tyckte det var ett skäl gott som något att hoppa träningen. Jag förklarade också att jag var lite låg och att det går i vågor samt att jag väntar på operationstid nu. De skall inte gå och tro att de kan känna sig säkra för mitt sug på att komma tillbaka har aldrig varit större. Min blygsamhet förbjuder mig att nämna mina tider och att de fortfarande inte är slagna. Host host! :-)

Till Stensund och där ute blåste det rejält och det verkligen emot men jag hade bestämt mig. Ruggigt kallt och så var det ned i vattnet och jäklars vilken chock! Jag kom ned och slängde mig bakåt men blev lite orolig att jag inte skulle orka tillbaka. Det var skitkallt! Fötterna började domna och jag kom upp. 

Nä, bättre känsla ville jag ha och efter någon minut gick jag i igen och nu tvingade jag mig kvar lite och känner att något händer i kroppen men fötterna var ett orosmoment. Känseln försvann och jag klarade inte av att vara nere mer än 30 sekunder. 

Efter att ha kollat i husvagen efter min medicin så drog vi hemåt och där kollade vi lite på teve innan vi lade oss ganska tidigt. Bra dag ändå! 

Måndag och det var dags att komma upp och jag kände mig relativt pigg och när jag fick springa till stadsbussen, då landsortsbussen kom sent, så märkte jag att flåset var tillbaka. De bygger om på motorvägen så bussen gick rätt sakta under en lång tid så det fanns inte mycket att spela på när jag hoppade av vid Centralstationen. Det blev till att springa hela vägen till till fruängsvägen och jag blev förvånad att jag inte blev andfådd. Väl på plats, i skolan, så drar jag igång en precisionsstafett och kände väl att jag kanske borde förklara vissa delar lite bättre då många blev osäkra. Fast efter ett tag var det full fart men jag såg att några ändå hade missuppfattat lite. Note to my self!

Sen fick jag chans till revansch på pingisen och nu kunde jag spela ut på ett annat sätt och killen undrade vad som hade hänt. Jag peppade honom och sade att jag var lite låg sist men att han ändå spelade väldigt bra. Jag fick slita för segrarna idag. 

Sen hem och på första stadsbussen står en hink med grus i och en stor spade. Det var väl lite tidigt att ta med bussen om det skulle bli halt. 

Det blir lite sent och vi äter gott och sen lyckas jag få med Ullis på en tur till Woodys så får hon köra lite mer motorcykel och nu gick det undan. Riktigt kul!

Vi avslutade med att titta på ett avsnitt av the Journey och nu var det sista avsnittet och det var kul. Helt klart fick de kämpa och även Therese Alshammar fick bita i på slutet. 

Söndag och vi sov ut rätt länge innan jag gick upp och slog på lite kaffe och gick och köpte lite mjölk och frallor. 

Sedan blev det lite morgonteve innan vi drog iväg till Stensund och där blev det en lite promenad och det kändes lite segt. Det har blivit lite väl mycket socker på slutet och det känner jag av i kroppen. Jag längtar verkligen efter operationen nu och hoppas innerligt att den lyckas den här gången. 

Under promenaden träffade vi Roxana och hennes man samt deras barnbarn och vi pratade lite innan vi skiljdes åt. 

Nu gick Ullis och jag och hämtade några handdukar i bilen för vi tänkte bada lite. Det borde man väl klara, tänkte jag. 

Väl på plats så är det några lite överallt så vi går till bryggan innan dansbanan och då ser jag en säl komma simmande och den är upp rätt länge och jag ropar på Ullis vilket sälen hör och kollar åt mitt håll i säkert 5-6 sekunder innan den dyker. 

Ullis och jag försöker spana efter den men den är helt försvunnen. Sen får vi vänta lite då ett äldre par är vid dansbanan och jag hittade inte mina badbyxor och tänkte näcka. Det är även några segelbåtar ute så får att de inte skall kapsejsa så väntar vi lite. Sen är det då dags och jag tänker inte tveka. Ned och sen slängde jag mig bakåt. Det blev inte den vansinniga chock jag förväntat mig men efter typ tio sekunder så börjar fötterna att domna men jag tvingar mig i ett tag och det släpper lite. Det är som det händer något i kroppen och det känns banne mig bra. Jag är väl i ungefär 30-40 sekunder och går sedan upp och Ullis går i och tvekar inte. Det blir en gång till för både mig och Ullis och det är verkligen en kick. 

Skönt dopp och sen räknar jag med att frysa rejält men det är som det blir varmt i solen och man torkar fort. 

Torka fort hade jag tänkt att förtältet också skulle göra men det var det värre med. Vi tog ned tältet och drog ut det på gräset men det blev hela tiden fuktigt på undersidan så vi fick torka det innan vi vek ihop det. Så det tog några timmar och vad mycket tältpinnar jag slagit ned... 

Vi åkte sedan hemåt men passade på att äta lite på La Piazza igen och nu blev det hamburgare. 

Väl hemma så blev det en kaffe innan jag tänkte att Ullis skulle prova att åka motorcykel för första gången. Helt själv alltså men hon tvekade lite men jag visste att hon skulle klara det utan problem så snart åkte jag bort på motorcykeln och Ullis kom med bilen efter och vi stannade till vid Woodys. 

Jag visade grunderna och sen tog vi det lite pö om pö men rätt snart så åkte hon iväg helt själv och såg ut som hon aldrig hade gjort annat. Grymt! Vi får väl se om det blir några fler åkningar men hon tyckte det var riktigt kul.

Lördag och Ullis jobbade extra och jag var ovanligt seg och fastnade i sängen men gjorde ändå lite nytta med datorn. 

När Ullis kom hem var jag i alla klar och vi åkte mot Nyköping för att gratulera lilla Elton som döpte sig. Vi kunde tyvärr inte närvara då dopet var på valdagen och då jobbade ju jag och Ullis. 

När vi kommer fram så ser vi att det ändå är många bilar där och även Ullis andra lillesyrra, med barn, vad där men även Ullis pappa och hans fru. 

Vi hade tänkt gå på bio efter men det är ju lite pinsamt att dra iväg men nu hade vi rätt många timmar tills det var dags och det blev ganska lagom med tid och vi hann fika och prata ordentligt. Som vanligt så blev det lite tävling och mig skall man inte utmana i att balansera saker och nu blev det att balansera någon leksak på fingertoppen. Förutom vinst till mig, såklart (!), så slutade det med att ett barn slog undan leksaken så den for in i ögat på en annan. Ajdå! Det var inte det slutet vi ville ha så min så kallades vinst blev en pyrrhusseger...

Vi tackade för oss och hann in på Mc Donalds innan och åkte sedan till biografen. Vi tänkte se Bränn alla mina brev, av Alex Schulman, det är i alla fall han som skrev boken. Ullis och jag hade lyssnat på boken och jag hade visserligen missat lite i början men filmen var riktigt bra. Den kändes inte alls så lång som nästan två timmar. Undrar dock om inte boken skulle varit ännu bättre, jag är ju inte riktigt van vid ljudböcker men det funkar ju absolut. Filmen får 3,5, av 5. 

Sen hem och på vägen såg vi något mycket märkligt. Det var som att ett stort flygplan närmade sig Nyköping men det verkade vara på alldeles för låg höjd och det såg konstigare och konstigare ut. Sedan ser vi att det ser ut som något typ av rymdskepp men det var mer som en jättestor drönare med en diameter runt 2-3 meter. Den hovrade runt 20 meters höjd. Tyvärr hann jag inte få upp kameran men tänk er en jättestor drönare.

Väl hemma var båda trötta och vi tittade lite på teve. Det blev en ny dramaserie om en boxartjej. Riktigt bra faktiskt och vi såg två avsnitt i följd. 

Fredag och då Felix var uppe då jag gick till bussen så struntade jag i både hem -och husnycklar då vi skulle ha friluftsdag på skolan eller rättare sagt i Harg. Området hette Söra och jag tog en senare buss och vid bussterminalen, eller BT, som alla ungdomar säger, så var det ett tiotal ungdomar och väntade. När bussen skall gå så ser jag ett gäng stå mycket längre bort och skriker till dem att springa till mig och gå på rätt buss. Chauffören är snäll och väntar lite och snart åker vi. 

När vi kommer fram till ett uppsamlingsställe så är det en kollega som prickar av och några är visst på en senare buss och vi väntar in dem och börjar gå. När vi gått några minuter så får en elev ett samtal och det är två killar som missuppfattat samling och de kommer på en annan buss och jag backar ifrån ledet och går tillbaka. Lite läskigt då jag inte vet riktigt vart vi skall men google maps finns ju. 

När jag hämtat upp eleverna så försöker vi gå på lite för chansen finns ju att vi faktiskt kan se de andra framför oss men det går inte. Jag slår på google maps och chansar lite genom skogen. Vi kommer fram till en enorm hästgård och inser att man inte bör gena genom hagarna, där hästarna fanns, utan försöker gå runt dem. Till slut så kommer vi till en lite smal gång och en elev är nästan livrädd men jag får den andra till att klappa en häst. Hästarna är supermysiga och vill bara fram och det visar sig att de aldrig varit nära en häst och den ena hade inte ens sett en häst i verkligheten. Skumt! 

När vi passerar ett stall så går jag in och ropar och får svar från en kvinna. Jag frågar om vägen till Söra och hon pekar ut en bra väg genom hagarna och vidare in i skogen och jag tackar och vi traskar på. Snart är vi framme där jag tror att det är men det är helt tyst. Hm, skumt! Snart hör jag lite barnljud men det är småbarn och jag ser snart en kvinna och frågar om hon vet vart det här aktivitetscentret är och hon säger att det är bara fram, nästan rakt. Nästan rakt, tänker jag. Vid skogen längre fram så är det alltså nästan rakt men vi följer vägen och efter några minuter så står ett stort gäng och klappar och det känns lite pinsamt att de verkar ha väntat på oss. Jag kanske tog för lång tid på mig men snart förstår jag att vi gått förbi det stora gänget och efter tio minuter så kommer det några andra och efter ytterligare tio minuter så är alla framme. På något sätt så genade vi visst rätt rejält och de andra följde Sörmlandsleden helt. 

Så var det visst dags att köra igång och jag står först på fel ställe, då jag inte riktigt förstod kartan. 

Sen var det bara att ha ett högt tempo och efter sista gruppen var man rätt mör. 

Jag ropar till mig de som vill hänga på mig och precis 20 elever börjar gå. Tyvärr så traskade en elev på rätt hårt och jag förstod sedan efter ett tag att han kände till området och två tjejer kom lite efter men det valde att gå samma väg de kom hit på. Själv försökte jag gå tillbaka samma väg som jag kom på men kom lite fel och det blev lite bökigare och väl framme så missar vi bussen med ungefär 20 sekunder. 

Efter lite bök med att förstå tabellen så åkte visst en buss förbi utan att stanna och för egen del var det skönt då jag gått till en annan hållplats för att prata med en chaufför som stod och väntade i 20 minuter med sin buss. Dock hann resten av gänget också komma på så det kändes ju skönt att inte lämna någon efter sig. Det är ju dock rätt stora barn så de klarar sig rätt bra ändå och skoldagen var ju slut. 

Jag går sedan av och väntar på Ullis som fixar naglarna och passar på att gå och köpa en kaffe på Espresso House och lyckas bli utslängd från stället där jag väntade på Ullis för där fanns en konkurrerande butik. Ajdå! Jag satt mig på en bänk utanför och försökte kolla lite resor igen. Det borde ju gå att få ned priserna på en bra solresa men då verkar det alltid vara med en massa byten och sådant lockar inte. Nåja, det är ju ett tag kvar. 

Efter att Ullis kommit och vi delat på en bulle från Espresso House så åkte vi till Karin och Ellinor för att kolla på dersas lilla Stellan! Han var gudomlig och jag kunde inte dra paralleller till Stellan Bengtsson och efter bildgoogling förstod de varför med det tjocka svarta håret. Dock förstås en ung Stellan Bengtsson. Jag kommer garanterat komma med ett pingisracket i framtiden. Nu fick han en gosig liten groda som varit borta ett tag ur sortimentet. 

Vi gosade lite med Stellan och pratade lite om allt möjligt så tiden gick och vi fick lite bråttom till nästa kalas. 

Det kalaset var i Trosa och vi gratulerade mitt brorsbarn Viktor och hans mamma Lina. Det blev lite fick även där och nu började man nästan må dåligt av fikat och jag kanske borde tagit något annat än pizza då vi åkte och käkade på La Piazza efteråt men det är lätt att vara efterklok. 

Väl hemma blev det bara lite slötittande på teven innan man slocknade.