Torsdag och jag mådde pyton då jag vaknade. Jag var som en zoombie och fick verkligen kämpa för att komma upp och på bussen så skickade jag ett kort till Ullis för att visa hur jag kände mig och när jag senare såg på kortet så ser det hemskt ut. Jag brukar dock vakna till så det blir bra efterhand och jag räknade med det nu också. 

Mycket riktigt så kommer jag igång efterhand och jag prickade rätt med stadsbussen också så det fanns bra med tid att hinna vakna till ordentligt. Under första lektionen så var det bara fullt ös som gällde och man fick välja mellan flera bollsporter och en kille verkade riktigt grym på pingis men jag lyckades vinna några matcher i början innan jag sade att vi slår till med en tre-setare, då han ändå spelade riktigt jämnt med mig. Det var flera som blev intresserade och det var några grymma bollar där man räddade riktigt hårda smashar från nära håll. Så höll det på flera gånger och efter att jag vunnit de första två seten så ledde jag i tredje och hade till och med matchboll innan han började få ännu bättre spel och jag hade lite stolpe ut så snart hade han vunnit två set och det var avgörande. Riktigt kul och det slutade med att jag tappade tredje set och han vann välförtjänt. Det var faktiskt första gången någonsin jag fått stryk av en elev på någon skola. En lärare, på Ronnaskolan, fick jag faktiskt stryk av men han hade spelat i högsta serien i Iran men det blev bra matcher och jag vann kanske tre av tio matcher då. Dock så måste jag se till så att den här killen kommer till en pingisklubb! :-0

Efter det så tog jag en tur i skogen och ändrade en kontroll men jag blev inte helt nöjd nu heller då jag inte tyckte det fanns en tydlig brant, vid det aktuella området. Jag låter en kollega som jobbat på skolan flera år kolla upp den kontrollen. 

När det är dags för andra lektionen så tar jag lite fel på tid så jag ser att de sitter och väntar på mig och jag hinner precis komma in och skall sätta igång då det ringer från dolt nummer. Eftersom jag nyligen kontaktat Karolinska sjukhuset så känner jag att jag måste ta det och visst var det sjukhuset så jag ropar att det är två minuters paus. 

Det är min läkare och vi kommer överens om att vi gör ett nytt ablationsförsök och det har jag hela tiden varit inställd på medan han hela tiden pratat om riskerna att gå in på den vänstra sidan om hjärtat men jag känner att jag verkligen vill göra ett försök då det känns som om man definitivt kan må bättre. 

Läkaren menar på att han tycker det låter vettigt men han ville säkert höra mig vara bestämd så det kommer från mig. 

Efter det så körde jag igång lektionen och den gick bra och jag lyckades fokusera bra. 

När lektionerna var slut så hann jag gå en snabb sväng på några affärer och köpte lite presenter då det är mycket som hänt eller är på gång att hända. 

Efter det så går jag mot bussen och inser att det går en buss om två minuter och jag börjar tveka. Springa eller skita i det. Asch, säger en elev som jag precis stötte på. Spring, sade hon och kanske kan man få bussen att stanna vid den där extrasvängen. Jag springer och springer och när jag kommer fram så är det en äldre sävlig kvinna som tar en enorm tid på sig att hitta kort och sedan glasögon och så vidare. Busschauffören försöker att inte se irriterade ut men jag var desto gladare. 

På bussen försökte jag att sova lite grand men det var svårt. Jag tänkte säkert för mycket på den kommande operationen och säkert var jag lite uppspelt också. Jag verkligen längtar efter att få komma igång med träningen, speciellt att få träna med Ullis igen då vi peppar varandra bra. Nu är det som om jag drar ned henne lite grand till min nivå. 

På kvällen så satt vi och kollade lite om det fanns några bra resa till vintern men det verkar svårt.