Tisdag morgon och som vanligt så är det något konstigt med bussen. Det gick liksom ett larm innan varje meddelande och jag ångrar verkligen att jag inte hittade mina airpods, imorse.

Väl framme på skolan så har jag en lucka och och passade på att kolla upp en kontroll som eleverna sade saknades. Den satt där den skulle men samtidigt hade den ett buntband på sig så det är möjligt att den varit borta men att en kollega satt tillbaka den. 

Som vanligt lite negativt innan men när de kommer tillbaka är de nöjda och glada. Det är ju huvudsaken. :-)

Hem igen och jag funderade på att våga prova ta tåget men jag är lite osäker om mitt kort fungerar där och det var lite tight innan bussen sedan gick. Det fick bli buss igen och när jag kommer hem så undrar Ullis om jag kan handla lite mat då hon sprang hem. Grymt! Det fixade jag förstås och efter maten så ringer jag några löparkompisar och undrar om de kan klara sig utan mig även denna gången. Jag är fortfarande lite hostig och hängig och orkade inte stå och frysa. 

Frysa tänkte jag däremot göra ändå men under kort stund och i vattnet. Ullis och jag tog bilen till Stensund och jag försökte tagga till mig. Jag hade varit sugen på att bada en längre tid men förkylningen tog ned min geist lite men jag tänkte försöka. Ullis hade däremot inget större sug idag och var klart förvånad över mitt nyfunna intresse kring bad. Jag är också lite förvånad, om jag skall vara ärlig. 

Det tog emot att klä av sig men det hade mörknat och man såg bara en liten segelbåt en bit bort så jag tog av mig allt och gick mot stegen. Den var visst reparerad men själva stegen var väldigt sneda och gjorde riktigt ont då man klev på dem. Ajdå! 

Ned i vattnet och jag försöker att inte tveka och rätt som det är så kastar jag mig bakåt och Ullis lyfter på ögonbrynen, vad hände där!

Jag simmar ut en bit också men nu börjar det domna bort och det är knappt så jag kommer uppför den tokiga stegen. Kallt men faktiskt skönt också och Ullis säger att hon är riktigt imponerad. Det kändes bra! :-)

På vägen hem så spelar vi Primetime och Ullis klarar sig nästan hela vägen fram.