Tisdag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt och fått gå upp flera gånger. Jag hade kallsvettats som vanligt och det är tur att jag lagt en handduk i sängen. På morgonen var jag inte direkt utvilad utan fick ligga kvar ett tag. Ullis var dock fortfarande lika rastlös och hon försökte verkligen stå ut men det roliga var att hon i samma minut säger något om att jag får bestämma när vi skall åka hem till att "Nu åker vi"! Jag försökte få med mig allt som var av vikt och även lite som skulle kunna bli gammalt i kylskåpet. Ullis satt i bilen på en minut och orkade inte ens kolla om det var något vi behövde ha med oss. Stackars henne! Rastlös de luxe. :-) Jag hade inga problem att bara vara där, jag är ju ändå sjuk och orkar inte göra något men Ullis vill verkligen vara frisk men jag tror nog att hennes vilja är starkare än kroppen är helt frisk ännu. 

Väl hemma så gick jag snabbt och lade mig och som jag sov. Det var riktigt skönt och det var skönt att höra det eviga droppandet på taket men nu hade det iofs slutat regnat så det hade ju inte droppat om jag varit kvar i husvagnen heller. 

Jag vaknar till några gånger och sen blir det lite panik då vi inser att det är klubbträning och jag får reda på att vår reservcoach, till nybörjargruppen, också är sjuk och andrecoachen till huvudgruppen går inte att nås. Ajdå! Idag kan det dessutom komma ett halv innebandylag så jag mailar och donar. 

Sen blir det lite teve och primetime. Jag kommer en bra bit på huvudquizet och sen när sportquizet går igång så har jag inga större förhoppningar för det brukar alltid komma några svåra basket och/eller hockefrågor och då är jag torsk. Det var dock lätta frågor och på fråga tio så var det en fråga om en svensk klassiker och det kändes ju löjligt men kan man det så är ju allt lätt egentligen. Den sista frågan och den chansade jag på och .... yes! Alla rätt och det var ju kul tills jag såg vad jag vann. Det blev 1,33 kronor.... Nåja, en vinst är ju en vinst... 

Måndag och idag skulle jag ha ett viktigt möte men det fick förstås bli på telefon och vi åkte hem till Vagnhärad och jag kopplade upp mig. Ullis passade på att packa in kläder i garderoberna och när det var klart så landade vi lite innan jag fick lite panik. Felix skulle snart komma hem och jag fick svärmor att hämta en trolley och ställa så jag kunde hämta den. När jag ringer upp Felix så har vi ungefär 40 minuter innan han kommer och vi gör oss klara för att åka och nu började Ullis bli lite väl rastlös och ville nog helst av allt stanna hemma. 

Väl på plats så är hon riktigt rastlös och jag vill bara sova så vi bestämmer att hon åker hem och jag stannar och vilar. 

Jag försöker få lite sömn men det blir stötvis och sen ringer Sjökvisten och jag snackar lite grand. Det hade gått bra att golfa men Ullis och jag var saknade. 

Sen spelade jag lite primetime och försökte få mig lite sömn igen. Rätt som det var så kommer det en bil och det är Ullis som kommer. Fortfarande lite rastlös och det märks att hon vill jobba men det gäller ju att inte gå för tidigt men det känns ändå bra att hon är så pigg. 

Sen försöker vi få lite sömn men det regnar och regnar och regnar.... Riktigt trist väder och när vi äntligen börjar somna så låter det som ett lågflygande flygplan och det är ju jätteskumt. Jag orkar dock inte gå upp men det tar max en minut innan det låter igen och igen. Det är typ som det åker runt tio plan och det blir en obehaglig känsla med tanke på världsläget. Inget fick mig dock att gå upp fast jag så här i efterhand verkligen skulle velat gå upp och se vad det var. Skumt. 

Söndag och det slår att jag även måste sjukanmäla mig på det vanliga sättet och varskor skolan på att jag blir borta och jag har ju ett viktigt möte imorgon och vi satsar på att jag kan ta det på telefon med lite pauser. Troligtvis blir jag borta hela veckan men jag tycker att jag kan höra av mig på onsdag och berätta hur det går. 

Sen handlade allt om att bara göra en bra planering för sista egentliga skolveckan och jag försökte göra det så enkelt som möjligt. 

I övrigt så försvann typ hela dagen sovandes så den här dagen var inte mycket att skriva hem om. Ullis kände sig lite bättre så det gav lite hopp om en relativt lindrig sjukdsomsperiod. 

Lördag.

Vaknar upp och känner mig klart tung i huvudet och jag tänkte att jag väntar väl några timmar innan jag testar. 

Så var det då dags och först så syntes nog ingenting men efter några minuter så dök det upp ett tunt streck och det blev bara mer och mer stark och det var ingen tvekan. Konstigt vore väl annars. 

Sen går det fort och jag blir snabbt sämre och får värsta feberfrossan efter någon timme och bäddar ned mig och bara skakar. Jag sover och sover och minst halva dagen spenderades sovande och jag fick börja knapra alvedon och det hjälpte en hel del. Mot kvällen så känner Ullis att hon vill hem för Felix är ändå inte hemma ikväll. 

Jag fortsatte liggandes och fastän jag visste att Champions League-finalen skulle spelas ikväll så brydde jag mig inte ett dugg.

Efter ett tag så börjar jag dock att vakna till och Ullis sade att det var kaos i samband med Champions Leauge och jag pallrade mig upp och slog på teven och det stod att finalen blivit uppskjuten på grund av kaos utanför arenan och trots att jag sov länge så kunde jag se på finalen och jag satte kuddar bakom mig, i soffan, och lade mig tillrätta. Snart kom även Ullis och lades sig i soffan, sådär på lagom avstånd så jag kunde nå hennes ben. 

Liverpool var överlägsna under lång tid och Real Madrid fick bara försvara sig och kändes väldigt otrygga i sin bollbehandling. Trots fina lägen för Liverpool så fick de inte hål på Madrid och rätt som det var stack Madrid upp i ett farligt kontringsläge och det blev mål men dock tveksamt bortdömt pga offside. 

Sen fortsatte det på samma vis men nu började även Madrid vakna och rätt som det var så kommer ett fint anfall och precis i rätt läge dyker Vinius Junior upp och stöter in bollen. Wow! Vad hände där. Det fanns dock mycket tid kvar och jag trodde stenhårt på att LIverpool skulle hämta hem det men de fick gå ensamma hem idag. Iaf utan pokalen. 

Fredag och än så länge hade jag klarat mig. Dock hade jag blivit rejält rastlös och lade ut en massa onödiga saker på Insta. Som vilka mobilspel man kör och en rejäl felstavning i teve-serien Clark. Igår hade jag dessutom börjat kolla in vilken teve man skall ha i husvagnen och en smart-tv låter ju smart...

Men nu var det fredag och man kanske skulle åka iväg och hämta hem en teve, restriktionerna är ju borta och Netonnet är ju en stor lagershop och det gick även att paxa en teve. Så jag paxar och Ullis kände att hon kunde sitta med i bilen. 

Vi paxar i Haninge, där en teve som jag tyckte var bra fanns. 

Väl uppe så plockar jag på mig en kaffemaskin också då vår gamla verkar frysit och läckte. När jag kommer till servicedisken så kommer vi snart fram till att jag är på fel ställe... Men suck! Jag var i Slagsta och jag betalar för det jag plockat på mig och så åker vi till Haninge. Shit, det var ju långt dit. 

Väl framme så går det fort och jag bara går in och hämtar teven. Vi passar på att äta lite också. Självklart har jag testat mig innan vi åkte och jag kände mig fortfarande riktigt bra. Jag börjar fundera på om jag är immun med min blodgrupp eller så kanske jag blivit immun av att ständigt vara utsatt för små doser som lärare. 

Väl hemma så slocknade Ullis i sängen och jag började att trimma gräset utanför husvagnen, då det var lite uppehåll.

Sen började jag att packa upp teven och kaffemaskinen. Jag ser att det inte följer med någon antennkabel alls och jag hittar inget nätverk och för att köra vi mobilen så behöver man en android. Ajdå! 

Vi ringer upp till grabbarna, som har lite fest med kompisar, i huset. De skall kolla om de hittar någon kabel. Jag hoppar in på Trossen, på kvällen, då det var folktomt, och köper på mig lite mer läsk. En elev vill krama mig men jag stoppar honom och säger att vi har Covid i hemmet. 

Felix ringer upp och han hittar en kabel som verkar fungera. Bra!

Väl framme så slänger han ut den genom fönstret och vi åker till husvagnen igen. 

Efter lite pussel så hittar jag några kanaler och det slutar med att jag fastnar framför Kevin Costners Dansar med vargar. Jag somnade och undrar om jag inte kände av något i huvudet. 

Torsdag och Ullis ringer upp runt lunch och är nojig. Hon har börjat känna av lite huvudvärk och stämplar snabbt som attan ut och beger sig hemåt. Väl hemma så assisterar jag henne på ett snabbtest och det tar inte många sekunder innan två tydliga streck dyker upp. Aj fan! Vi har ju alltid lyckats klara oss men nu verkar det varit en spridning på vårfesten. Chansen att klara sig var därför inte så stor och chansen att jag nu skall klara mig är minimalj, då jag varit nära Ullis i början på veckan, så vi packade bilen och drog till husvagnen. Nu finns det alla fall chans att Felix kan klara sig. Tyvärr verkade inte batteridriften fixat kylskåpet så jag slängde snabbt på elen och hoppades att det skulle gå fort att få ned temperaturen. Jag hade råkat glömma elsladden hemma då jag besiktade husvagnen. Efter ett tag inser jag att jag måste gå över på gasol ett tag och då sjunker temperaturen fortare. 

Sen bara tog vi det lugnt och jag råkade själv somna en bra stund på kvällen. Sen blev det lite kortspel och Ullis var än så länge inte så himla sjuk. Själv kändes det rätt okej och jag kanske kunde förnimma lite lätt huvudvärk emellanåt.

Håll tummarna!

Onsdag och jag hittade inte dagens agenda, på vår studiedag. Sista veckobrevet var v. 19 och jag tänkte därför inte på att kolla igenom det en extra gång. Jag gick därför upp lite extra tidigt och väl på plats så var jag visst först. 

Jag hann fixa kaffet och var i full färd med nästa kanna då vaktmästaren dök upp och snart dök en efter en upp och jag hittade dagens program. Med facit i hand så blev det ganska bra och sen var det möte, med olika konstellationer, fram till lunch. 

Jag åkte med Monica, Ingela och Ulla till Åda och jag hann knappt gå ur bilen förrän jag ser ett ansikte jag tydligt känner igen men från länge sedan. Det tar någon sekund men sedan kommer jag ihåg att det var henne jag var idrottslärarassistent till 1992, på Vitalisskolan. Då det var kris i Sverige och jag fick lämna verkstadsarbetet. 

Jag kommer lite efter henne och nu kommer nästa bekanta ansikte, och nästa... Men vad är det här? Det är gamla lärarinnor i mängder och de har visst en reunion. 

Jag hinner prata med Ylva, som idrottsläraren heter, eller f.d idrottsläraren kanske man skall säga. Sen hejar jag på några gamla lärare som barnen hade och en annan som familjen känner. 

När jag skall gå och sätta mig så passerar jag ett bord fyllt med lärare och en hejar väldigt glatt men jag känner bara igen henne lite halvt och misstänker att det är någon som Ullis är mer bekant med. Jag känner igen en idrottslärarkollega och en man som jag direkt vet att jag jobbat med men på vilken skola? Jag får inte riktigt ihop det men han kommer och hälsar och det var på Frejaskolan som vi jobbade ihop eller i alla fall samtidigt. Nu jobbade han dock på Trobo så jag hejade på några andra ur hans gäng också. Ja, jisses! Så mycket högvarv har inte hjärnan gått på länge! :-) 

Maten var god som vanligt men man blev ju paff av alla bekanta ansikten. 

Väl tillbaka så fixar jag lite med papper innan jag går och städar ur mitt kontor i idrottshallen. Jag har en viss förmåga att stöka till det och jag plockade ihop en hel kasse med kläder. Det är ju lätt hänt att man går dit med mer kläder, då det är kallt på morgonen, och går hem lite mer lättklätt. 

Två fulla kassar med mina privata saker blev det och jag ställde in dem i bilen. En hel del pant fick jag ihop också. 

Jag hann kolla lite enkäter också och sådant är det ju alltid fint att läsa då de allra flesta ha uppskattat mina lektioner. De var också ärliga och några pekade på lite ostruktur i den digitala plattformen men det var heller ingen nyhet. Däri ligger ju inte min styrka, om man säger så. Det är ju bara att kolla hur jag skriver. Ibland så är en kortare text att föredra. :-)

Väl hemma så skulle Ullis ut och promenera med Sara men vädret var rätt opålitligt och den ena sekunden var hon klar att gå och den andra sekunden så hade hon tagit av sig. Till slut kom hon då iväg och jag passade på att först blogga och sedan fixade jag iordning maten så den var så gott som klar då hon kom tillbaka. 

Sen taggade vi igång oss för lite cykling och jag kände mig lite sugen på att trycka på men det hände inte så mycket och Ullis och jag hängde ihop ett bra tag men hon fick en lucka som jag trodde jag kunde täppa till. En annan svenska hängde på oss lite men nu hade Ullis fått en rejäl lucka och jag som hade kört hårt en längre tid. Vad sjutton! Skall hon aldrig tappa? tänker jag. 

Nu gör jag ett sista försök och ger järnet och jag lyckas komma ikapp men nu är också krafterna slut och jag orkar inte hänga på utan bara försvinner bakåt efter några sekunder. 

Ullis är vrålstark och fastän hon inte gav järnet så hade jag ingen chans idag. Så här efteråt så ser jag att det dock inte var en av mina bästa dagar men ändå. 

Tisdag och det blev lite volleybollträning på skolan och i övrigt lite sista redovisningar. Sen möte på det och jag fick en rejäl pulssänkning och klockan började pipa. Det är dessa tisdagar, det är nog endast då som det kommer.

Väl hemma blev det lite bråttom för att hinna byta om och jag kände mig också jäkligt seg. Ullis började springa till Trosa och jag försökte tagga till men insåg, som sagt var, att jag skulle bli coach från sidan idag. 

Väl på plats så ser jag en ny tjej sitta och vänta på trappan men i övrigt inga andra. Jag hade väl två minuter till godo. 

När jag går fram så ser jag att det inte är en ny tjej utan det är Evelina som dock hade lite andra kläder än hon brukar. Inte för att jag har sådan koll men nu stack färgerna ut. Jag fick tillbaka en tröja som saknade klubbtryck och jag lovade att fixa det. 

På banan var förresten Peter som brukar köra lite innan då han säkert har tidsbrist men han är ju inne i själva passet så jag blev coach för en enda person idag. Huvudgruppen brukar köra själva. Rätt som det var så ropar några småtjejer på mig och det är tre elever som jag har och de undrade förstås vad jag gjorde. 

-Är det inte mer, frågade de. Jo, vanligtvis, förklarade jag och att huvudgruppen kommer lite senare. 

Även huvudgruppen var lite decimerad så det var nog bara fem stycken idag. Lite konstigt men så kan det vara. De fick dock sköta sig själva och nu hade även Ullis kommit. 

Vi säger adjö och beger oss hemåt och fastnar lite i soffan efter duschen. 

Jag bokade för övrigt en service på motorcykeln men jag hoppade av första verkstaden som ville ha förskott på 2500 kronor och när jag sökte på numret så gick det till en nagelsalong. Jag frågade varför och det var visst hans andra företag. Det kändes skumt och jag struntade i att jag fick vänta lite längre på det andra stället.