Torsdag kväll och löpning stod på schemat. Men benen kändes inte det minsta pigga och vädret lockade inte heller. Men pannlampan var laddad och snart var man bort vid Safiren. Ullis verkade desto piggare och snart möter Putte upp. Vi drar iväg och eftersom han också har pannlampa, med sig, så kör vi lite ut på landsbygden. Det blir ut mot Lilla Väsby och sedan vidare mot Berga gård. Där kör vi vidare mot elljusspåret där vi vek av hemåt igen. Jag kände mig alltmer sliten och ville avrunda lite tidigare. Så när vi kommit tillbaka till Safiren så hoppade jag av och fick prick sex kilometer. Ullis och Putte körde nästan två kilometer till, iaf. Skönt att röra sig men det är fortfarande ett mysterium att det går så dåligt att springa. Sen en skön dusch och ännu skönare bastu. Så hemskt synd om mig är det inte. :-)

Så sjukt mycket nu på skolan och dessutom studierna på det. Så min träning, som i normala fall alltid kommer först, får komma lite på nåder. Men väl hemma, efter skolan, så kände jag att jag behövde få in lite lättare träning och Coren är ju alltid bra. Det känns som det bör vara en baggis men det är nästan alltid som att få en smäll på käften. Och så även idag. Så det var nästan som en chock att komma igång men så skönt när man är i fas och tar i. Jag utmanade mig så mycket jag kunde och minimerade vilan mellan övningarna. Men det var tufft för magmusklerna som ibland skrev efter nåd. Men Ullis har kommit in i något film-stim och vill kika på serier så efter passet så blev det återigen en tv-serie och om jag inte minns helt fel så var det "Vår tid är nu". Riktigt bra och vad kul att man får följa med bakåt i tiden. Mina elever tycker jag verkar så gammal men här är det jag som får känna mig modern. Riktigt kul och intressant. 

Tisdag och det var en bra dag på skolan och eftersom jag bloggar så långt efteråt så blir det ett rätt kort blogginlägg. Skall det bli något vettigt utav det så gäller det att blogga rätt omgående. Vad jag däremot kommer ihåg, rätt bra, iaf tack vare fotona och filmerna, är löpträningen. Jag kände mig fortfarande lite sliten men coachade nybörjargruppen och sen stack jag och Ullis, samt Tanjis, iväg på en egen runda. Det blev en jogg bortåt elljusspåret och där körde vi ett varv och tjejerna tyckte att jag var stark men skenet bedrog nog lite. Så efter ett varv så tackade jag för mig och joggade bort till löparbanan, igen. Så det blev nog 6-7 km totalt iaf och sen coachade jag de som sprang på tartanen istället. Det var kul och det är många som gjort stora framsteg. Så underbart att se. 

Höstlov och det tog emot lite grand för man hade nog ställt in sig, liksom eleverna, på höstlov. Men det brukar vara rätt tuffa dagar på sådana här dagar, då eleverna inte finns på plats. Och så även idag. Idag var det tillbaka till skolbänken och jag hade valt att fördjupa mig i classroom, och det man kan göra där. Eller rättare sagt lite repetition och jag försökte att både lyssna och göra lite eget jobb samtidigt. Efter lunch så var det tillbaka till skolan och då med nya uppgifter. På vägen hem så plingar det till i mobilen och det visar sig att jag fått plats på Core-passet. Så jag ringer Ullis och hon är också bokad så då var måndagskvällen räddad. Det var riktigt skönt att träna igen men det var attans vad det tog emot. Jag låg och gäspade först men snart var man igång och det var kämpa som gällde för att väcka den här kroppen! Skönt att vara igång efter lite väl många vilodagar. 

Lördag och vi planerade lite inför vårat bygge hemma. Jag behövde köpa lite vattenrör och vi åkte en sväng till Bauhaus och när vi kommer in så står ett gäng från Verisure och pratar om larm. Vi var inte intresserade men de hade en kul tävling och jag var stöddig och sade att jag kommer vinna. Vad man skulle kunna vinna tänkte jag inte på... Så Ullis och jag gissade på hur många larmbrickor det låg i en glasflaska och sedan gick vi vidare. På väg ut från butiken, för att betala, så passerar vi snubbarna igen och jag tecknar en telefonlur och säger att vi hörs i morgon. De skrattar och vi går vidare. Väl hemma så vill jag börjar direkt med att dra rör och jag inser rätt snart att det är dumt att inte ha en rörböjare, eller vad det nu heter. Det var lätt att knäcka rören på fel sätt då man ändå lägger ut ca. 2000 kronor på rör. Och sen behöver jag nog böja fler rör, då jag tänker efter. Men det som var gjort var gjort och det var bara att försöka rädda så bra som det går. Sen ville jag träna och det var segt värre. Eller etter värre, som en del kanske skulle säga. Jag har lite diskussion, på skolan, om hur viktigt det är att ha ett bra ordförråd och de verkar inte riktigt förstå det. Fast etter värre är det nog inte så många som säger längre. Vilken generation använde det förresten? Eller använder. Svärmor har jag hört iaf. Och några andra från den generationen. Dock nog aldrig min egen mamma och pappa. Hursomhelst så var det skönt att ändå få röra sig lite. 

Torsdag och det innebär förstås klubbträning. Men kroppen har ju inte fungerat som den skall utan varje pass är lite som ett Kinderägg, man vet aldrig vad som händer. Så även idag. Jag och Ullis samt Putte drog iväg på lite distans och den sköna känslan inföll sig aldrig och vid första backen känner jag att jag måste ta i och sen släpper det aldrig. Vi beger oss hemåt och när jag nästan är tillbaka vid Safiren så ger jag upp och de andra körde någon kilometer till. Det blev prick 6,0 km för mig. Det fick duga. Går det inte som jag tänkt så är det nog iaf viktigt att iaf hålla igång lite grand. 

Onsdag och det föll sig så att jag och Ullis hoppade Coren utan satte oss och cyklade på Zwift istället. Eller Zwiftade som har blivit vårat, och säkert andras?, ord. Jag ser att det är ett gruppass på gång och det skall ligga mellan 1,7-2,0 watt/kg. Och det skall ju vara görbart, även för Ullis. Men nu har ju Ullis fått ett rejält lyft och jag säkert tappat en del så är det någon som kommer få det tufft så är det nog jag. Tänte jag, iaf. Som vanligt så får vi stressa för att hinna till starten och PANG så var vi då iväg och jag trycker som vanligt på ibörjan så man är med. Ibland är det en rätt dålig gruppledare och då brukar de inte ta det lugnt ibörjan. Och det kan bli luckor. Nu var både jag och Ullis med rätt bra men visst f-n går det hårt! tänker jag. Vi ligger och pressar rätt hårt och snart börjar det tasslas, i grupp-chatten. Och ledaren tjatar om att han ligger på 1,7-2,0 men det var rent skitsnack. Jag såg han nästan hela tiden och det var snarare ett snitt på 2,2-2,3 konstant. Kanske, kanske att det var under 2 någon enstaka gång men det var nog bara då han chattade och då sänkte omedvetet. Vid runt 20 minuter så hörs Ullis muttra alltmer och jag orkade inte ens prata och jag var tokslut! Då var det ett allmänt uppror och farten sänktes då och det var tacknämligt! :-0 Så nu kom en längre period med lite lägre tempo och i princip så höll vi det resten av passet och det blev en timme och vi kom 36,1 km, vilket alltså också blev snittet. 

Tisdag och mycket med både plugg och jobb samt allmänt sliten. Så efter skolan så var det då dags att pallra sig bort till löparbanan. Jag skulle iaf springa med nybörjargruppen och förstås coacha dem. Idag var det en Supertusing, som stod på schemat, och det är alltid kul. Vi joggade upp rätt ordentligt och sedan en del löpskolning innan det var dags. Jag tog det lite lugnt och sen joggade vi ned och tog vårat sedvanliga kort. Efter det så var det dags för huvudgruppen och jag valde att köra uppjogg och sedan löpskolningen tillsammans med de andra. Sedan joggade jag lite då de andra körde Olgor. Men jag hann inte så långt förrän det blev helt svart på banan. Timern räckte visst bara en halvtimme så det blev kolsvart och jag avbröt mitt pass och försökte få ordning på belysningen. Det tog väl minst tio minuter innan det blev ljust igen och de andra fick springa i mörkret. Sedan filmade jag lite och kunde analysera lite löpsteg. Det finns oftast något att slipa på men nu sprang alla riktigt bra. Det var bara några enstaka gånger jag ropade till och tipsade lite. Riktigt kul att se allas framsteg. Efter ett bra tag så kom då Ullis och Tanjis tillbaka från sin runda och jag och Ullis åkte hemåt. Så ett rätt kort pass för mig men så blir det ibland och jag var ju fortfarande inte återställd. Nu har Ullis börjat tjata på mig att jag borde kolla upp det. Hmm...