Söndag och det var fortsatt tryck på att jag skulle bli klar med min uppgift/uppsats i min svenskakurs. Den här gången handlade det nästan bara om föreställningsvärldar och de olika faserna, som kan bli då man tar sig an en bok, skulle ställa mot tre av böckerna jag har fördjupat mig i. Mycket spännande men jag kom ju igång lite sent så jag fick jobba på hårt. Men det blev mycket gjort igår kväll så nu kändes det mest som att finslipa på mina argument och kanske lägga till lite. Och Ullis var lite rastlös och ville träna. Så rätt som det var så kände jag mig färdig och kanske att jag slarvade med att läsa igenom texten. Klick, klick och så var det inlämnat och nu var det bara att hoppas på det bästa. Sen högg jag tag i Ullis och sade att jag var beredd på att springa en runda med henne. Vi var sugna på att springa "Strutsrundan" och det borde jag ju klara. Men jag var riktigt stel men tänkte nog att det skulle släppa efterhand. Det började dock lite väl stelt och jag kände mig lite klumpig och stel och tanken var att jogga fram till strutsbacken och sen gå uppför den. För den är ruggigt brant. Och då ser jag att jag tagit på mig fel skor. Jag hade de billiga Jula-skorna på mig och de kostade mig hela 100 kronor... Men nu verkar det som de kostar mer... Vad brukar man säga? Snålheten bedrar visheten, va? Men jag ville iaf prova och vi joggade på men det blev bara värre och värre. När vi närmar oss vägskälet, för korta och långa rundan, så känner jag bara att "det här går inte" och Ullis väljer att följa mig. Snäll som hon är eller så tyckte hon att hon tränat bra nog, de senaste dagarna. Jag känner att det gör rätt ont i hälen och det blev till slut åtta kilometer. Inte så illa ändå. Sen försökte vi njuta av de sista timmarna.