Inlägg publicerade under kategorin Träning

Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 16 sept 22:00

Torsdag och jag var superseg efter gårdagen. Jag sprang nog inte mer än fem kilometer men det var ryckigt och lite stressigt då man skulle ha ut koner och sen sprang man i blandade farter, med olika elever, upp och ned över ramper och höjder. Men det var kul men det satte spår. Så jag vaknade jättestel och det syntes garanterat på morgonen. Men det var en lugn start med orientering och några kunde inte vänta så jag skickade ut dem tidigt så det slutade med att elever kom in och undrade var klassen var. Jag förklarade och det blev en riktigt mjuk och skön start. Vill man starta innan lektionen börjar så är det ju bara kul. Sen hann jag klämma in lite omdömen också. Efter det var det dags för ytterligare en föreläsning och jag fick inte riktigt kläm på vad klassen tyckte och när jag var klar så var det helt tyst i flera sekunder så jag skämtar till och säger att "det är nu ni skall klappa!" Omedelbart så klappar de och jag blev lite omtöcknad och när sista eleven gick ut så frågade jag lite om han tyckte det var bra, det var ju helt tyst efter. Han svarade direkt att det var jättebra och att man liksom satt och sög in det sista jag hade sagt. 

Så det var häftigt. Precis innan hade jag drabbats av en liten nervositetsattack men sådant är ju oftast lite bra. Dock så förstår jag inte alltid då de kommer men jag har lärt mig att jag blir extra taggad av dem. 

Sedan hann jag bounda lite med några elever och spela lite biljard med dem, det är alltid kul och jag älskar ju att tävla. I början hade jag lite tur men sedan gick det nästan övermänskligt bra och det var inte många bollar jag missade. Det var till och med så att jag lade upp bollen bra för nästa och så vidare. Bollar är ju liksom min grej och lite av det handlar föreläsningen om. Dock så bryter jag och satsar på något annat. 

När jag skall hem så står Ullis där och det är härligt. Henna också förstås då hon skulle ha skjuts hem. 

Väl hemma, efter att ha släppt av Henna, så tar vi lite lätt att äta men det är ju träning ikväll och det går ju bara inte, eller? Ullis är stenhård på att jag skall med och det kommer ju att gå lätt. Men hela kroppen värker ju fortfarande och jag förstår inte hur det skall gå. Dock skall några nybörjare med och det borde rimligtvis gå lugnare och jag tänker att det är väl värt att chansa. 

Gänget kommer och det är som vanligt Putte och Nicke men nu kommer även nya Sanne och så Lena som för första gången provar en torsdagsträning.

Vi joggar tillsammans bort till Häradsvallen och elljusspåret. Putte, Nicke och Ullis drar iväg relativt snabbt och jag gör sällskap med Sanne och Lena. Vi satsar på att ta det lite lugnare men det går förvånandsvärt bra och min kropp har svarat mycket bättre än jag trodde och snart visar jag på klockan hur långt vi faktiskt kommit. Alla är glada och vi känner att vi klarar ett varv till men nu börjar de uppvisa lite trötthetssymptom men vi kör klart varvet och sedan försöker jag få tag på Ullis men hon verkar inte ha varken sin apple watch eller mobil med sig. Vi tänker att de borde förstå att vi är nöjda och joggar hemåt. Väl hemma så hinner vi knappt stanna förrän de kommer. 

Det blev totalt 7,3 kilometer för oss tre, som tog det lite lugnare, och runt nio kilometer för Ullis, Putte och Nicke. 

Bra jobbat av alla och jag är supernöjd att Ullis var ihärdig! :-)

Sedan avslutade vi med lite gott te och tittade lite på teve. Där fanns det dock inget att se så jag fastnade i 20 minuter framför en gammal Bond-film. Gud vad sexistiska de filmerna är. Det tänkte man inte på lika mycket då men nu är det så man sätter teet i halsen. 

Av Niclas Bernhardsson - Onsdag 15 sept 23:00

Måndag. Ja, vad hände här, som jag skrev om sist. Jag tänkte underlätta lite för mig och samtidigt kommer det ju ett prov i orientering. Så det passade ju bra att vi körde orientering hela veckan men samtidigt drog jag igång ett jätteprojekt med att göra en hel föreläsning själv. Dessutom OM mig själv, det kändes helt klart lite läskigt. Jag jobbade en massa timmar igår med föreläsningen och kände väl att det borde räcka. Det finns ju egentligen hur mycket som helst att skriva om då de flesta av tävlingarna är utmaningar och dessutom en annat också i livet. Det fick dock inte bli för långt och jag hann inte ens gå igenom det innan det var dags att köra igång. 

Först var det min egen mentorsklass och de satt som tända ljus och jag började nästan att fundera på om de var chockade över hur dåligt det var. Men de tackade och sade att det var jättebra och jag frågade faktiskt om de menade allvar. Ja, svarade de i kör! Wow! Vilken boost! 

Sen var det orientering och det blev förstås intensivt vid genomgången men sen kunde jag bounda lite med elever som var på fritidsgården och jag hann dessutom läsa på lite om genus.

Tisdag. Nu var det återigen föreläsning och den klassen slutade med att klappa. Oh, vilken kul respons. Om någon undrar så handlar föreläsningen om hur man kan tackla motgångar och jag börjar med att berätta om mitt liv och uppväxt. Hur jag blev fastspänd i sjukhussäng samtidigt som läkarna skickade hem min föräldrar och jag började stamma kraftigt som resultat av det. Sen hur jag kom vidare och hur jag klarade av tävlingar som Järnmannen och vilken motivator det var när folk inte trodde på mig. Och så vidare. 

När det var dags för möte så visar det sig att det handlar om samma tema som jag pluggar inför och det var ju riktigt bra, vilken bonus!

Onsdag. Det börjar känns riktigt bra men när jag kommer till skolan så hittar jag inte min kollega som skall vara med på stationen med styrketräning. Det är avslutande dag i Hälsotemat, som vi har kört med våra åttor. Han hade missuppfattat mig då jag igår sade att allt var lugnt. Men nu skulle ju alla vikter fram och det tar ju tid. Jag hittar honom i ett klassrum och sen är det full fart. Vi blir några minuter sena men sen är det full fart på klasserna. 

Sen är det avslutande Skoljoggen och eleverna är riktigt duktiga och jag själv sprang med i ganska många varv. Lägg därtill att jag provsprang två varv innan för att kolla så att det fungerade och givetvis gick jag och lade ut koner också. Egentligen var det inte jag som arrangerade själva joggen men jag hjälpte till. En snabb koll på Runkeeper visade att jag fick ihop lite över fem kilometer. Av någon anledning blev jag superstel och låg på energi. Det är ju inte så jättelångt men allt hänger ju ihop. Lite stressigt var det ju och jag tål ju inte stress på samma sätt just nu.

Vi avslutade med ett stort personalmöte och sedan i arbetslagen. 

Väl hemma så hade jag ett trevligt utvecklingssamtal och sedan blev det mat och sedan lite mys framför teven. När vi skall lägga oss så ser jag att Milan spelar mot Liverpool. Zlatan ser inte ens ut att vara med på bänken, på grund av hälskadan, så jag tänker att jag stänger av. Men matchen ändrar karaktär och det är svårt att slita sig. Det är ju en sjuk första halvlek och snart sitter Felix där också och vi gör varandra sällskap. På något sätt så har Milan lyckats vända och jag vet just nu inte hur det gick i andra halvlek för jag tvingade mig att gå och lägga mig i halvlek. 

Av Niclas Bernhardsson - Fredag 10 sept 23:00

Fredag och Felix behövde V90:n och jag tänkte att jag kunde ta cykeln. Men jag vaknar och det känns fortfarande väldigt ont i benet. Jag gick ju och lade mig och hade fortfarande efterdyningar av min onda kropp. Så när jag vaknade så vaknade jag och var öm i typ hela kroppen. Och speciellt höger knä, vid menisken. Som jag kan känna efter en Ironman. Hursomhelst så kändes det "bara" som om det var min dåliga kropp som ställde till det och jag behövde en cykeltur. Jag går till OKQ8 och pumpar i lite luft i framgaffeln. Det går fort och jag inser att det är gott om tid och jag cyklar hem och tar lite frukost, det behöver jag idag. 

Sen trampar jag till skolan och fredagar brukar alltid vara riktigt skön och så även idag. Härliga elever och jag får till och med en chokladbit av en elev. Snacka om att smöra! :-) Men jag log och åt upp den tillsammans med en laktostablett. Sen cyklar jag hemåt och väl hemma så berättar jag för Ullis att kylskåpet kommit och vi bestämmer oss för att åka in och hämta det. Så fort till OK och hyra ett släp och sen vidare mot Nyköping. Där har även Ullis bestämt träff med sin syrra Louise och Ullis får lite tröjor som hon köpt. 

Upp med kylskåpet och sen en snabbis förbi Chopchop, det är alltid gott men jag kanske skulle skippat godispåsen innan för jag blir proppmätt. Jag som hatar att lämna mat men nu blir det nog allt några riskorn kvar... 

Väl hemma så blir det lite mys framför teven och kylskåpet får stå över natten innan vi sätter på det. 

Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 9 sept 23:00

Ja, denna vecka har verkligen brytit ned mig och min kropp signalerar att det är det värsta den varit med om. 

Stress och missade saker och jag har kommit hem så låg på energi så jag har sagt helt fel saker, sårat och mått dåligt. Inte med vilje men det tog fel och jag har fått förklara mig. Nu mår jag riktigt dålig och i natt var jag orolig för om jag fått en propp i benet då jag knappt kunde gå. Det känns dock relativt säkert som det är rent allmänt i kroppen och nu har jag bestämt mig för att må bra helt enkelt. Jag har ju en inbokad tid med hjärtläkaren den 21:a och det är ju inte så länge kvar. 

Värre än så här kan det inte bli och nu skall jag undvika stressmoment och jag ser fram emot en skön avslutning på veckan. Ta hand om er! Det rådet skall jag själv följa. 

Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 2 sept 23:00

Felix hade fått fel på sin bil och behövde låna våran så jag gick upp tidigt och plockade fram min cykel. Jag var lite orolig för att den skulle ha slut på luft, i framgaffeln. Ja, ni läste rätt. Framgaffeln behöver luft och det är väl det sämsta med cykeln. Så snart är jag ute och jag slås av att det är lite kallt men orkar inte gå in och leta efter några handskar. Jag går bort mot OKQ8 för jag tror inte jag får på något annat munstycke än det de har. Lite krångligt är det och hur mycket luft skall i? Det slutar med att jag får trycka på den knapp som visar att man har punktering och det bara smäller till så är det knallhårt. Oops! Jag får göra samma sak med andra och förstås släppa ut lite efteråt. Det är ju inte så mycket luft som skall i. 

Iväg och vad kallt det är. jag får gnugga händerna lite. 

Väl framme så märker jag att jag har mycket tid på mig och jag hinner återigen kolla in schemabrytande aktiviteter och det är foto på morgonen och dessutom med min klass. Men då! Det borde jag kommit ihåg men de kläder jag har på mig får funka. För första gången så känner jag mig liten då jag får en lång kille precis bredvid mig. Jäklars! ;-)

Jag skämtar förstås för det är inget som jag bekymrar mig över och jag är också precis medellång. 

Sen är det lektioner och under sista lektionen så kommer det ett brandlarm och eftersom min klass är ute så ställer vi förstås upp. Hade vi varit i idrottssalen så hade vi nog inte ens hört larmet. Jag visste att det skulle komma en brandövning. Vi är snabbt på plats och jag rapporterar. Dock så kom vi från andra hållet och jag ställde därför upp min klass på andra sidan och det var en bra övning och vi fick se hur det fungerade om det hade varit på riktigt. På slutet så inser jag att vi inte kommer att hinna köra alla övningar och jag får styra om lite. 

Jag instruerar att de skall ta in allt men väl på plats så märker jag att det fattas ett klot och jag får ta det senare för nu måste jag rusa till en annan klass. De skall fotas under min lektion och jag är bara med och håller ordning. 

Efter det så går jag bort mot idrottsplanen, för att hämta klotet. Jag ser att några mindre barn är där borta och leker med det men de stöter kulan, som den ju heter, och jag tycker bara det är roligt och vill inte skrämma dem. Vi pratar lite och jag får visa hur man gör. De blir så imponerade och jag skrattar för mig själv att jag får passa på mig att suga åt mig av det då jag förut istället blivit nedslagen över att börjat få stryk av eleverna. Jag förklarar hur de skall göra men efter fem minuter måste jag röra mig. Nu kommer nog deras lärare få höra att kulan minsann skall ligga en bit ut över fingrarna. ;-) Det sade "den idrottsläraren!" :-D Till kollegans försvar så kanske hen ville vara försiktig med de yngra eleverna. 

Sen kommer ett sms och det står att jag är antagen som reserv till en viktig kurs. Jag har hela tiden sagt att det heter VKU men det är UVK-kurs och står för Utbildningens villkor och samhälleliga funktion. Det är riktigt roligt och måste tacka ja direkt då kursen redan är igång. Det gör jag förstås och nu är det dags att hoppa upp på cykeln. 

Det tar emot och jag tror först att jag kommer att få medvind men icke sa Nicke. Det var en synvilla och jag fick istället kraftig sidvind och inte det minsta i ryggen. Så ingen extra skjuts.

Rätt trött och mör är jag framme men jag är glad för kursen och kopplar direkt upp mig. Där verkar det istället vara så att man måste vara med på föreläsningar och det på tider som jag jobbar på. Hmm, det verkar skita sig direkt... 

Jag mailar och frågar om det verkligen är så. Nu är det bara att hoppas på bra svar.

Ullis och jag avslutar med att se på kändisarna som seglar över Atlanten, riktigt kul. Eller... ganska kul, skall man nog skriva. Det är ju lite amerikaniserat med många cliff hangers. Sådant är jag lite allergiskt mot eller vill vara i alla fall. Människan är ju som den är och man dras lätt med. 

Av Niclas Bernhardsson - Onsdag 1 sept 23:00

På onsdag är det simning och jag hoppas ni dyker upp, sade jag till eleverna. Kanske får jag balansera upp min humor lite grand.... Även den är under ytan.

Det var dock stressigt värre på morgonen för att hinna med allting. Jag ville få klart allting till min vikarie och sprang som en furie med koner och måttband samt låste upp grinden. Sen fick jag springa mot bussen för att pricka av eleverna och sen mot bilen för att åka ikapp bussen. Pust! Väl på plats så var det kul att se hur duktiga alla var! Wow! 

Väl tillbaka på skolan så var det först personalfoto och jag kände mig varm och svettig efter att ha stått i den fuktiga och varma simhallen och sen möte på det. 

Väl hemma så var det god mat och sen iväg till core-träning, med Carina. Jag var trött och seg och den här gången var det verkligen så. Nu var det segt på riktigt och det släppte in. Många övningar kunde jag inte göra, pga min axel, så jag fick improvisera lite. Men kul att vara igång och nu fick jag svart på vitt att jag måste få ordning på axeln. 

Kvällen avslutades med att jag gjorde iordning september månads träningsprogram, för löparklubben. 

Av Niclas Bernhardsson - Söndag 29 aug 23:00

En månad kvar tills du fyller, sade Ullis. Och det har hon ju rätt i. Tiden går fort och nu är det verkligen nära och 50 är väl något extra, eller vad tycker ni? Själv så vet jag inte riktigt. Tiden är bara som den är. Relativt sett så går ju tiden olika fort beroende på vad man gör och hur intensivt. Och även olika fort på olika platser men det är ju så liten skillnad så det är försumbart. Ingenting kan dock ändra på det faktum att det snart är dags men fokus ligger nu endast på att få ordning på kroppen. Aldrig har det varit viktigare och igår kände jag att det liksom kröp i hela kroppen. Jag behöver träna och det nu. Vi bestämde oss för att Ullis skulle peppa mig ikväll men först skulle hon själv springa och efter frukosten gjorde hon sig iordning. Hon sprang mot Trosa och jag passade på att jobba lite. 

När jag kom till Trosa så joggade hon lite på stället och jag var visst lite sen. Golvet, som vi tittat på, hade visst ökat i pris och jag såg att tjockleken var tveksam också. Det fick vi titta på senare. Vi tackade för oss och åkte hem. 

Ullis fixade en god lunch och sen gjort Tim middagen. Det var riktigt gott. På kvällen så var det dags för min träning och Ullis peppade men när jag skulle igång så märkte jag att iPaden var helt urladdad och konstigt vore det väl annars. Jag slängde på den och sen gick jag upp och tittade på Bajen ett tag. När jag kom ned så stod den fortfarande på en procent men jag chansade och det blev Tick-Tock-banan, den jag brukar ta och jag reserverar mig lite för stavningen på den. Det började rätt lugnt men sedan blev det högre och högre fart. Det slutade med att jag snittade runt 32 km/h och det var lite gele i benen på slutet. Skönt att få röra på sig. 

Ullis och jag avslutade med en film och den var superseg i början men den tog sig. Den heter Easy A och handlar om hur rykten kan ta fart och sprida sig. 

Av Niclas Bernhardsson - Torsdag 26 aug 23:00

Torsdag och jag kände att jag fortfarande hade rejält ont i nedre magmusklerna och då hade jag i princip bara visat övningar en till två gånger per klass. Så det var inte någon massiv träning. Det var därför inte så förvånade att några elever kom och klagade på att de hade ont. Men jag lovade att det skulle gå över på några dagar. Det är värre för mig som har fortsatta lektioner och mina resultat blev bara sämre och sämre. 

När jag går till bilen så ser jag att Ullis redan sitter i den och jag blev nog lite sen ut, jag hade egentligen tänkt att hämta henne. Men det tar oftast mer tid än man tror att stänga ned allt. 

Det regnar alltmer och både jag och Ullis messar Putte att vi ställer in dagens löpträning och jag har även lite annat att pyssla med. Vi hämtar sakerna från Hjärt-Lungfonden. De sade att de hade skickat aviseringar men varken Ullis eller Tim hade fått något och någon person där sade något i stil med att de inte kan ljuga. Det är det ingen som sagt något om men någon avisering hade hursomhelst inte kommit fram. Lite synd bara att sakerna inte kom fram i tid. Vi hade tänkt att ha med dem till kafferepet som gick i den andan. 

Vi tar lite kaffe och sen blir vi båda så trötta så vi bara måste sträcka ut oss på sängen. Det blev någon kvart sen blev det fart igen på oss. I alla fall på mig. Jag bytte hjul på Ullis tempocykel så nu kan hon köra Zwift igen. Själv hade jag en tanke på att rulla några mil men jag var fortfarande lite sliten så det får bli i morgon. 

Just ja! Det var ju Hammarby på teve och vilken upphämtning De låg ju under med två mål, från förra matchen och när de sedan gör 3-0, i förlängningen, så är de ju vidare men en motståndare blir plötsligt fri i straffområdet och rivs ned av en bajare och domaren blåser straff. Iskall straffskytt och det går sedan till straffar där Hammarby viker ned sig. Undrar om inte hemmaplan i det läget är värre. Det var rejäla träben. 

Presentation

Omröstning

Finner du inspiration på min blogg?
 Nej inte alls!
 Jo, kanske liiite då
 Jodå, får sådär lagom sug på att träna
 En hel del faktiskt
 Jag får massor av energi och blir sugen att testa att köra lopp!

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1 2 3 4 5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15 16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2021
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se