Söndag natt och när klockan ringde, efter en och en halv timmes sömn så hatade man loppet. I alla fall just det för bara efter några minuter var man verkligen på tårna. Jag gick på toaletten och borstade tänderna och på den korta tiden så var man verkligen igång igen. Vi hade precis tagit över då sista damen kom tillbaka. Hon hade precis lämnat damtvåan bakom sig när magen inte var med i matchen och hon sade att hon var jätteglad fastän det kanske inte syntes. Så det blev ändå en händelserik start för mig och Ullis. Nästa år skall vi förresten ha livevideon under hela rundan. Det är bara att skicka ut någon på cykel då och då. Tror det blir häftigt och sedan förstås i målet. Men nu skall jag inte gå händelserna i förväg. Vi lär ju ha ett uppsamlingsmöte, efter loppet. 

Jag och Ullis jobbade i alla fall på och nu var det inte så många kvar och efterhand dök det upp mer och mer funktionärer. Nu var det upplösningen bland herrarna kvar och efter några varv så gav trean upp och killarna från Hjorthagen Ultra gjorde upp om det och de plockade några varv till innan Jocke gav upp och gav Nicklas en kram för sitt sista varv som han var tvungen att slutföra för att bli totalvinnare. 

Många ville se honom gå imål och han fick ett kungligt mottagande och vad roligt att vinnaren av Mini-TUBen, Wilmer kom förbi och de bägge vinnarna poserade i målet. 

En helt underbar dag och nu var det bara att packa ihop och DÅ kom regnet. Vi hade verkligen tur med vädret, måste man säga. 

Efter några timmar så var vi hemma och landade lite men ingen orkade plocka in någonting och vi lade oss och vilade ett tag. Sedan ville Tanja ut och gå men jag tänkte om vi istället skulle plocka in snitslarna och det tyckte bägge lät bra. Eller om Tanja egentligen ville springa, tror jag. 

Vi gick banan och tog in alla snitslar och det var exemplariskt snitslat. 

Sedan slängde vi allt och gick in och köpte lite på Trossen. 

Vi åt lite gott och tittade på teve. Det blev förstås tidigt i säng för bägge var som vrak. Dock glada vrak och redan taggade på nästa år. 

Överlag är jag supernöjd men det var några saker som tog hårt på mig då jag jobbat så hårt med det här. Det var verkligen mycket mer jobb än vad man kan tänka sig. Sådant som kanske inte syns utåt. Jag väljer dock att se det positivt och det inte var illa menat. 

Lördag morgon och jag hade varit uppe några gånger och kollat läget. Sen gick jag upp av mig själv lite innan klockan sex och började plocka fram saker ur husvagnen. Jag tog upp så mycket som behövdes till början av loppet så det inte skulle bli kaos när vi skulle förbereda. Vi hade ju lagt in ett moment till vid sekretariatet där vi skulle lotta ut tre västar och det kunde förstås ta lite extra tid. Nu slängdes ju dem in så sent så det gick ju inte att göra på så många andra sätt. 

Sen kom folket och alla hjälptes åt och det kändes som vi hade koll. Lite kö, då och då, vid nummerlappsutdelningen men det gick hyfsat bra. Sedan pratade jag lite och hälsade alla välkomna och berättade lite senare om alla sponsorer och intervjuade Tommy Thedelund som gav lite tips. 

Jag försökte få igång livestreamen på Facebook och att jag körde med min mobil var en flopp då jag hade noll koll på annat viktigt och det får vi dra lärdom av. Vi hade tänkt ha en annan mobil men det hade inte gått att gå iväg utan sim-kort i alla fall då. Så någon annan får sända live, helt enkelt. Någon som kan vara utan sin mobil 1,5 dag! :-)

Loppet startade och det stökade lite vid första varvet då vi inte tog emot löparna på ett smidigt sätt, eller på det sätt jag hade tänkt. Jag borde varit tydligare där men det var lite missförstånd och vi lärde oss snabbt. Så var det med många saker men har man inte kört ett sådant här lopp förut så är det klart att man gör lite småmissar här och där. Men vi lärde oss snabbt och jag tror inte att så många märkte av det ens. Men man vill förstås göra allt perfekt direkt. 

Jag kommer inte kunna skriva om allt för loppet höll ju på hela dagen och jag och Ullis fick några timmars ledigt och det var skönt att släppa lite men det var ändå svårt att hålla sig ifrån. 

Så höll det på hela dagen men några gånger fick jag meddelande om att de tagit bort våra videos och jag hade fått varningar då systemet känt av att vi spelat musik. Till nästa år får vi göra rätt för oss där också. 

Alla verkade glada och det roligaste var nog att Felix, sonen, höll på i hela sju timmar. Han tangerade mitt rekord från förra året, då jag provade TUB. Han som längst sprungit en mil och nyligen tagit upp konditionsträning igen.

Riktigt kul var det också att Tim och Cilla kom förbi och när sedan jag och Ullis gick och lade oss för typ 2,5 timmars sömn så dök de upp vid husvagnen och pratade en stund. Så det blev sen typ 1,5 timmars sömn innan vi gick upp igen och då... var man inte ett dugg sugen på loppet! :-0 Det tog dock bara några minuter innan man var lika taggad som vanligt. :-)

Söndag morgon och förutom att det är Nyårsafton så är det förstås dagen för vår Nyårsjogg. Utöver det så var det precis 32 år sedan Ullis och jag förlovade oss. Så grattis till oss!

Jag hade vaknat några gånger och varit lite nervös då det ändå är lite påfrestande att arrangera. Dock mest kul men man vill ju att det skall bli bra. På natten, då jag gått upp någon gång, så kände jag mig helt fräsch men så har det ju varit förut. 

När alarmet gick, klockan 07.30, så gick jag upp för både Ullis och Felix hade sagt att de skulle upp då. Jag var snart uppe och började ta på mig men de andra snoozade som aldrig förr. Herregud! tänkte jag. Nä, kanske inte så men de hade sagt att de behövde lite tid på morgonen och nu låg de bara och sov. Efter någon kvart så var alla uppe och vi åt frukost och fixade på vår egen kammare. Jag packade in i bilen och sedan var det bara att hoppas att jag inte glömt någonting. 

När vi rullat iväg så kom Felix på att han glömt någonting och vi vände tillbaka men snart var vi iväg igen och när vi kom fram så ser vi att Flaken kommer springandes med sin son. Vi vinkar och han säger att han fick med sig sonen och vi kontrade med att säga att det fick vi också. Vi går och morsar på dem och det visade sig att Flaken hade blandat ihop tiderna och hade varit där för en timme sedan. 

Vi packade in priser och snart hade vi även hjälp av Tanjas kille Ola och en fru till en löpare i klubben. 

Jenni och Linda, från ICA Trossen, mötte upp och snart hade vi koll på allting. De flesta samlades dock inne i bistron och sen kommer jag på att jag glömt att sätta upp en lapp vid löparbanorna. Jag hade förberett en lapp där det stod att samlingen nu är vid ICA. Om någon missat det. 

Fort tillbaka och nu var det hög tid att börja prata lite. Snart fylldes det på och i år hade vår snabblöpare fått i uppdrag att hålla farten.

Jag räknade till 36 stycken som joggade iväg och initialt var det en liten besvikelse men Ola sade att det var många sjuka och så även jag förstås. Det sög att jag själv inte kunde springa längst fram men det fanns ju annat för mig att syssla med. 

Ola och Maria fixade iordning det som var kvar att fixas och snart åkte jag ned mot Stadshotellet. Ullis och Felix bestämde sig för att ta första delen istället. 

När jag kommer fram till Stadshotellet så hann jag precis fram dit där de skall vidare mot kommunhuset och förbi varvet. Lite utspritt är det men det är också väldigt isigt. 

Nu är det samling vid Stadshotellet och jag ser att några ungdomar joinar. Jag fotar och sen är de iväg igen. Felix är nöjd men Ullis springer vidare med Tanja. 

Totalt så blev det 39 som sprang i år och det var lite sämre än beräknat men å andra sidan helt okej. 

Felix och jag åker tillbaka till ICA och nu är det bara att vänta in gänget. 

När alla kommer så springer Ola och delar ut lotter och Maria ser till så att alla får ett glas att skåla i. 

Jag pratar lite om året och om prestationer och så skålar vi in löparåret som varit och ser fram emot nästa. Jag märker då att jag saknar glas och springer och hämtar ett. 

Sedan sköter jag och Flaken pristutdelningen och den gick smidigt. Jäkligt skönt att slippa skrika då jag använde mikrofon. 

Allt gick bra och alla var nöjda! Nu kan jag och Ullis släppa det här ett tag och vilket team vi är! Eller hela klubben faktiskt men just Nyårsjoggen är det jag och Ullis som vurmar lite extra för och jag tycker vi gör det bra. :-)

Det kommer bli en fortsättning med ICA Trossen för det funkade jäkligt bra och ett extra stort tack till dem och förstås som vanligt till Micke Flak! 

Sedan lade Laura ut en hög med bilder och ett stort tack till henne som fixar med både filmning och utläggning av media på nätet. 

Tanja bjöd in oss till kvällen och vi tackade ja förstås. Det lät trevligt. 

Hem och göra sig iordning men först behövde vi sträcka ut i sängen. Lite anspänning hade det varit trots allt. 

Sedan traskade vi bort med ett familjespel. 

Tanja och Ola bjöd på fin mat och det var supermysigt. Lite spel men jag var inte riktigt på topp och Ola fick briljera.

Sedan blev det lite kortspel också och det var det gamla "Golf" som Ullis och jag blev så besatta av för ett tag sedan. Nu var det ett tag sedan vi spelade så vi fick reglerna upplästa igen. 

Det gick återigen riktigt dålig och familjen Bernhardsson huserade i botten på tabellen men det var kul! 

Vi fick chans till revansch och nu gick det lite bättre men nu vann Tanja istället för Ola.

Tyvärr kände jag mig lite hängig och kanske kom det fram när själva joggen var klar. 

Tiden gick och sedan var det dags att kolla in fyrverkerierna och det smälldes på bra. 

Ullis och jag tackade för oss och gick hemåt. Nytt år och nya förutsättningar. Bara så trist att inleda det med en förkylning. 

Hemma så väntade vi lite hemma och sedan hämtade vi Felix i Trosa. 

Tim kom ut tillsammans med Felix och vi fick önska varandra ett gott nytt år. Trevligt!

Söndag morgon och efter att tagit frukosten till julkalendern så fixade jag med inbjudan till Nyårsjoggen. Jag blev inte helt nöjd och inte blev det så snyggt med en bild hur joggen går. Den fyllde nog sin funktion så den fick duga. 

Efter det så tog vi tag i träningen och Ullis hade löpning på agendan men jag vågade inte köra långpass så jag knatade ned i källaren och joinade en Robopacer. Rätt stor grupp så det blev nog rekord i tummar upp. Kanske inte det viktigaste i livet men tiden går rätt fort då man skall leta upp vem som gav en tumme upp och sen återgälda tummen. 

Det började ta emot så jag fick förhandla med mig själv och på slutet kollade jag på min puls och den visade runt 150 slag i minuten. Det kan förklara att jag fick kämpa lite mentalt. Vid 90 minuter var jag klar och precis när jag är klar så kliver Ullis in i källaren. Grymt bra jobbat i snön!

Vi duschar och efter maten så skulle det bli kaffe hos Rosie och Ullis hade ju bakat lite goda bullar så det blev kanon att ta med sig. 

Jag hörde sedan att Sebastian Samuelsson imponerat och vunnit på jaktstarten i skidskytte! Sjukt grymt!

Sedan gick vi och fikade hos Rosie, Tomas var visst iväg. 

Nu såg jag mig själv på inslaget från SVT och det är alltid lite jobbigt att se och höra sig själv. 

På teven så ser jag att de pratar om Spotify Wrapped men inte sjutton kunde de stava till det. 

På kvällen så hann jag med att spela Primetime och idag var det lätt. Jag vann hela 65 öre och sedan blev det film så jag skippade veckofinalen. Vi började titta på "En helt vanlig familj". Den verkade lite tung så jag hoppas verkligen inte att det ser ut så där i vilken "vanlig" familj som helst. Än så länge så vet vi inte vad vi tycker men vi såg två avsnitt. 

Jag avslutade med att slå månadsrekord i Woodoku. Det är ett spel som man kan fastna lite i men jag tror det är bra för hjärncellerna. Förut fastnade jag i Wordfeud men det har jag inte spelat på flera år. Det tog alldeles för mycket tid, speciellt om man skulle vinna hela tiden. Månadsrekord var heller inte så svårt att slå i Woodoku då det bara gått tre dagar men det var ett helt okej resultat. 

Tisdag och idag var det fullt fokus på orientering och det var först en kartpromenad men sedan skulle klassen som hade promenad igår få testa lite själva. Det blev som så att jag blev tvungen att eftersöka några och det blev många steg. 

Lunch och sedan en klass till och stegen drog iväg ordentligt. 

Lägg därtill på promenader till och från bussen och väl hemma så förberedde jag mig för lite löpning men jag hade börjat få lite ont i höften men testade att jogga ändå. Att springa fort var uteslutet. 

Jag kör lite löpskolning med gänget men det skulle kunna bli ett långt pass så jag drog ned på löpskolningen och de drog iväg. Själv körde jag lite jogg åt andra hållet. 

Efterhand gick det fortare och fortare och nu flåsade jag rejält och blev lite förvånad att jag kunde trycka på lite. 

Luften gick dock ur mig på slutet och jag avslutade efter 5,5 kilometer och kände mig nöjd. Lite lugnare fart på slutet. 

När jag försöker ringa Ullis så får jag inget svar och inte heller Felix svarar. Hm, vad skumt. 

Sedan ringer Ullis upp och rätt som det var så ser jag henne springa förbi och med en lång, smal kille. Men vad hände där och det visar sig att Ullis sprang till Trosa tillsammans med Felix och de tänkte överraska mig och hade planerat det ett tag. Ha ha, vad kul och vad grymt gjort! Jag kämpade med mina fem kilometer och de drog av sju kilometer utan vidare. Det var väl Felix längsta pass på många år. 

Vi gick in och handlade lite och utanför hamnade vi i lite prat med Uno, alltid trevligt. 

Väl hemma så blev det lite att äta och förstås titta på fotbollsmatchen men vad händer med vårat försvar. Vi har liksom inget ordentligt understöd och då spelar det ingen roll att vi har dubbelt så många målchanser. Att vi släppte in lite väl många mål på slutet är förstås att vi chansar lite men två snabba mål är inte okej.

Nä, Janne! Du får nog se dig om efter ett annat jobb. Spelarmaterialet är gott och väl tillräckligt. 

Söndag och idag var det förstås VM-maran för herrar och VM i halv-IM för herrar i Finland. Jag zappade lite emellan och det blev lika dramatiskt idag på maran där det, på samma sätt som igår, kom en bakifrån och ändrade i pallplaceringarna. Sjukt kul och nu var det verkligen på upploppet som upplösningen blev. 

På halv-IM så var det nästan tyska mästerskapet och det var faktiskt nästan samma visa som på marorna att en löpare sprang grymt på slutet och pallen ändrades. Nu blev det dribbelt tyskt i topp och det var en ny förmåga, vid namn Rico Bogen, som imponerade mest. Han sprang inte snyggast men var starkast. 

Efter det så skulle vi lämna över campingvärdskapet till nästa par och åkte ut till campingen och städade iordning lite. Tyvärr hade vi glömt både nycklar och campingvärdstelefonen så det får bli en tur ikväll också. 

Det blev en kortare runda då vi skulle iväg på ettårs-kalas för Stellan idag. 

Vi hade hittat en supermysig liten kanin och hade även lite annat smått och gott. 

Snabb dusch, hemma, och sedan iväg. 

I Nyköping var vi dock så hungriga och gå hungrig på ett kalas är ju livsfarligt. Vi tog en burgare på Jureskogs och åkte sedan vidare mot Oxelösund. 

Där var det fullt drag och det var skojig och Stellan är ju nästan för söt. Han orkade vara med i flera timmar och det var först på slutet han började nicka till. 

Vi tackade för oss och det var kul att träffa Ellis släkt också. 

Sedan hemåt, utan att passera gå. 

Hemma så bytte vi om för lite löpning och jag packade ned grejer för att kunna ta ett dopp i havet efteråt. 

Vid campingen så träffade vi Greger, som skulle ta över värdskapet, och lämnade över nycklar och telefon. 

Nu hade det börjat skymma så det skulle nog inte bli en längre runda så vi gick bort med våra ombyten till bryggan och började springa. 

Det kändes riktigt skönt och jag har ju inte tagit ut mig efter min uppladdning. Det blev mörkare och mörkare och vi vände snart tillbaka så vi inte skulle snava på någon rot. 

Väl framme så slängde jag av mig kläderna och hoppade i. 

Ullis blev imponerad och tänkte först inte gå i. Det var dock rätt skönt så jag var i några minuter. 

Sedan  hemåt och vi avslutade med att titta lite fort på det viktigaste som hänt på friidrotts-VM och sedan avslutande delen på en gammal Maria Wern-film. 

Fredag och idag hade jag min första lektion efter lunch men det finns alltid saker att göra så här i uppstarten. 
Jag tog lite kaffe och lade in och ändrade med elever i mitt excelark. Då och då hängde jag utanför mitt rum med eleverna. Det var trevligt men det är fortsatta sura miner från mina gamla elever som tror att jag har övergivit dem men så är det förstås inte. Jag får om och om berätta att det blivit ett missförstånd om jag ville vara kvar och nu blev det som det blev. Jag brukar tänka att jag ju bara får träffa fler härliga elever och inspirera dem. För det var ju inspiration det handlade om första lektionen med de nya eleverna.
Jag körde min föreläsning om utmaningar som samtidigt är en liten presentation av mig själv. Väldigt personlig och djup. 
Lite svårt att tolka vad eleverna tyckte men jag var rätt nöjd. 
På den sista lektionen så märkte jag att de var trötta och kortade av lite på slutet.

När jag skulle hem så hade det börjat regna och det var som vitt skum i början vilket gjorde att jag tog det extra lugnt då. 
Väk hemma så åkte vi omgående till Stensund då vi hade en gästcampare på ingång. Det blev dock bara en snabb runda då han, som verkade ha koll, inte var där. 
Vi gjorde lite mat och tittade sedan på sporten och det höll på att bli en jätteknall då storfavoriten, i det kvinnliga tresteget, Rojas dels höll på att åka ut tidigt och dels fick till segerhoppet i sitt sista hopp som absolut inte var en fullträff.

Kul dock att se Noah Lyles dominera på 200 meter, han är väl den som skall kunna knäcka Usain Bolts rekordtid.

Söndag och vi sov rätt länge och tog det lugnt. På frukosten så tog vi det också lugnt och sedan kom Felix och gjorde oss sällskap. Ullis hade börjat kunnat äta igen och vi tog det som sagt var lugnt. Mot slutet kom Peter och hans Lotta och vi snackade lite om loppet. Rätt som det var så märker vi att det inte är några kvar och vi verkar suttit över frukosten och vi skulle visst vara utcheckade klockan 11.00 Ojdå! Det var ju om 15-20 minuter så nu blev det bråttom och började inte prisutdelningen då? Inte för att vi egentligen hade något där att göra men det är ju alltid inspirerande. Ullis ville heller inte till Kona. 

När vi packat klart så åkte vi ändå ned till Kalmarsalen för att se om det fanns plats och på vägen dit ser vi Lisa Nordén så det kan absolut inte ha börjat då de brukar börja med proffsen. 

Vi tittar på det mesta och givetvis fick Lisa grymma ovationer och hon berättade också om hur jäkligt det hade varit på simningen. Hon jämförde det med att vara i en tvättmaskin. Man slängdes runt lite hursomhelst och hon förstod inte hur vanliga personer med barn och vanliga jobb kunde klara av simningen. Nu gjorde ju inte jag det men de allra, allra flesta gjorde ju förstås det. 

Kul att se alla glada miner och riktigt kul att se Johan Tullare gå upp, tillsammans med ett gäng andra, och få applåder för att ha klarat av samtligan Ironman Kalmar. Sedan var vi tvungna att röra på oss, för att få i oss lite mat, och vad surt att titta ut på havet och se att det är i det närmaste spegelblankt. Grrr! Så sjukt!

Vi åt lite och det blev fjärde gången för mig på E.A.T och helgbuffén var sjukt dyr men maten fungerade helt okej. 

Sedan åkte vi hemåt och stannade några gånger. 

Väl hemma så tog jag mig en snabb tur till Stensund då Ullis och jag är värdar den här veckan.