Tordag och hur skulle man göra? Jag var lite sen och dessutom seg i kroppen men ska det bli någon sträcka på StafettVasan så måste jag ju träna lite stakning så jag får igång min axel. Jag går bort till gymmet och väntar in Putte och snart kommer även Nicke. Vi hann prata lite och sen drar de iväg och jag går snabbt och byter om. 

Jag ser att crosstrainern är ledig och nu är det iofs åter två stycken men kör igång i alla fall. Det blir lugnt och jag sätter motståndet på 12 och sen ökar jag hela tiden frekvensen bara och det blir förstås en ökad puls efterhand men det blev runt 116-117 i början och sen steg det sakta till runt 127 så lugnt och fint och jag lyssnade som vanligt på Def Leppard. Det är mitt absoluta favoritband och i 95 % av fallen jag själv lyssnar på musik så är det just Def Leppard. 

Jag hälsar på några bekanta och sen går jag och stakar lite. Jag ser att tiden runnit iväg och tänkte inte på att killarna drog iväg tio minuter sent. Jag går och stakar och det känns återigen lite skumt i axeln och jag drar runt 5-minuterstempo och nöjer mig med två kilometer för att ändå belasta axeln lite. Jag bara måste få igång rehabträningen igen. 

Sen väntade jag in Putte och jag märker också att jag återigen glömt handduk men så svettig som jag var så var det inget alternativ att gå hem så jag satsade på en "Sven Melander-torkning", den är klart effektivt men jag har modifierat den lite dock. Efter duschen så drar man med händerna över kroppen för att vattendropparna fastnar i kroppsbehåringen och sen tar man lite pappershanddukar och drar igenom innan man ställer sig under hårfönen och hoppas ingen annan ser. Efter några minuter är man snustrorr och så även idag. 

Det blev dock lite snack med Putte och jag hann spela Primetime innan också. 

Avslutningsvis så tittade jag och Ullis på Almenäs och idag var det Sandra Näslund som plockade hem ett guld och Sverige blev klara för curlingfinal genom lag Edin. Bra dag helt enkelt. 

Söndag och idag var det mycket som skulle hända. När jag loggade in nyss så fick jag kontrollbokstäverna wasp och det kan nog sammanfatta träningen av idag. Det blev lite av en flopp men ändå inte. Sticket bara bedövade lite grand men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Först så kom vi upp och tittade lite på OS och idag var det Elvira som fick OS-silver och man döpte visst om henne till Silvira. Det är inte klokt vad man kan hitta på! ;-) 

Sen drog vi till OKQ8 och hyrde ett släp och åkte till Nyköping för att hämta soffan men först blev det lite mat på Chopchop. 

Efter det så blev det till att lasta in soffan och det var knappt att den fick plats och jag blev lite fundersam när lagerkillen såg fundersam ut. Det var ju ingen värstingstor soffa vi köpt, eller? :-0

Till slut var soffdelarna inne och vi kunde rulla hemåt.

Hemma så var det bara att lyfta in och vänta in en som skulle hämta roddmaskinen och de verkade nöjda. Om det var något som inte var som det skulle så fick de lämna igen den. 

Sen ville Ullis och jag träna och vi hade bokat in oss på tre race i följd med hela 30 minuter mellan dem så det gällde att inte ligga helt på latsidan. Normalt så brukar det vara bra fart men idag var det visst en mountain challenge så lite orolig var man ju. 

Starten går på första racet och vi ligger till bra och försöker hushålla med krafterna. Vi ser en bekant som försöker prata med oss men jag har sjukt svårt att skriva samtidigt som jag skriver och ibland blev det lite tokigt. Han är lite imponerad över våra watt men nu har vi ju kalibrerat våra trainers så det är den stora hemligheten. 

På slutet blev vi alltmer oroliga om vi skulle hinna och tiden blev allt mindre och mindre och backen var ännu inte slut. Ojdå! Nu började vi trycka på alltmer och rätt som det var så ropar Ullis att något är knas och jag förstår inte riktigt vad det är men sen ser jag att jag har tappat min uppkoppling och jag bara stannar när det är typ 900 meter kvar. Men vad fan! Det är cirka fem minuter kvar och jag kommer ingenstans!

Till slut får jag avbryta och försöka koppla upp mig igen och nu är jag försenad till nästa race men jag cyklar i mål och försöker komma igång på nästa race. Rätt som det är så får jag pedal assistant och är med i klungan fastän jag var 3-4 minuter försen till start. Nåja, det var ju inte mer än rätt, tänkte jag. 

Jag trycker på lite grand och är hyfsat långt uppe i fältet och i mål så är det runt 10 minuter tills nästa race och man får ta igen sig.

Sista racet och det är jungle curcuit och jag inser att man borde bytt till mtb men det får bli som det blir. I starten så går det rätt bra men då är det på asfalt. Sen är det rullgardinen ned då man börjar åka på stigarna och typ alla svishar förbi! Ja, alla med mtb i alla fall. 

Jag tappar sugen ett tag men bestämmer mig sen för att försöka hålla en stadig hög watt och bara kämpar och kämpar! Det är ofta runt 300 watt och det är sjukt segt på slutet men jag trycker mig i mål och snittar 275 watt.

Kvällen avslutades sedvanligt framför Almenäs program. 

Sen efteråt ser jag att jag inte fick race ett och race två syns inte som det brukar. Skumt! Tyvärr fick jag inte räkna att jag gjorde alla etapper i touren och det är ju surt. 

Lördag och damernas skidstafett skulle snart starta. Vi bänkar oss och det slutar med ett brons och det var ju helt okej, kul!

Snart var dock både jag och Ullis sugna på lite cykling och vi knatade ned i källaren. Vi valde nya Makuri island och en bana vi aldrig kört förut. Det fanns en sprint på den så vid varje varv var man lite sugen men när kom den? Det gällde ju att ha lite fart innan så inte all kraft gick åt att komma upp i fart. Rejält backig också och snart var kraften slut och jag kände att det fick räcka. 

Sen drog vi till Nyköping och tanken var att få hem soffan men Mios släp var visst upptaget så vi kollade lite skidor och jag köpte några strumpor. En sväng på Rusta blev det för det går alltid åt lite duschcreme och sånt. 

Väl hemma så kör vi en stage igen och nu är det hårdkörning. Jag är med från starten och efter fem minuter så märker jag att jag ligger etta några gånger men sedan drar några iväg och jag orkar inte täppa till luckan. Men ändå lite kul. Det är 302 stycken som är med och jag blir till slut 31:a och kommer placeringen efter en Nyköpingscyklist som är duktig. Kul! 

Jag ser sedan att jag ökat min ftp från 270 till 275 watt och sådant är ju alltid kul. 

På kvällen får Ullis och jag ett ryck och lägger ut lite prylar på köp och sälj och det dröjer inte länge förrän mailen översvämmas och kanske var jag för billig men så kan det bli. Jag sålde en roddmaskin som bara stått och samlat damm och när vi stoppade in sladden luktade det först lite bränt men det löste sig efter ett tag. Det var förstås lite damm. 

Fredag och det var full fart på eleverna och det voltades och slängdes i ringarna och så var det förstås OS. 

Vad säger man om Nils van der Poel? Wow! Det var magiskt och inte ens jag hade riktigt vågat trott på ett världsrekord men vilken åkning. Det var fantastiska varvtider och det är lite häftigt att man varit med och sponsrat honom.

Onsdag och då jag ligger lite efter i bloggningen så kör jag lite kortare. 

Idag blev det visst OS-silver för duktiga Elvira Öberg och det kunde jag inte se men det blev förstås en titt senare på kvällen. 

Dock så signade jag och Ullis upp oss på Stage 1, på Tour de Zwift. Där blev det nästan tre mil och med tuff körning. Jag snittade 258 watt men framförallt så handlar det om att ligga rätt i klungan. Jag åkte i mål som 61:a av 474 stycken. Det var jag nöjd med. Själva loppet var 27,7 km och jag fick tiden 38.47 och jag ser nu att snittwatten på loppet blev 263. Det sjönk förstås efter målgången. 

Tisdag och idag var det damernas slalom och Hector skulle visst ställa upp i det också. Rätt som det var så verkar hon ha åkt som bara sjutton och låg riktigt bra till för andra åket. 

Sen var det curling och damhockey. Ishockeylagen var typ bortdömda på förhand men nu hade damkronorna i alla fall chans på kvartsfinal om de besegrade Danmark. 

Sen andra åket och Sara åker som bara sjutton igen och har typ guldet i sin hand när det är fem portar kvar och hon gränslar! :-0 Oj! Vilken nesa! Hon verkar dock inte så nedslagen. 

Väl hemma så var jag rätt slut och kände egentligen inte för att träna men Ullis tyckte jag kunde byta om och testa. 

Vi åker ned och ser Patrik komma springandes och när vi är framme väntar vi in honom och det kom ingen mer idag så jag kände mig ännu mer manad till att byta om och snart var jag klar och vi började springa. 

Det var segt och det kändes som sirap i benen men jag hoppades att det skulle släppa. 

Tyvärr släppte det inte och jag sprang och spände mig en hel del då det var halt men det blev två uppvärmningsvarv, lite löpskolning och sen fyra 400-ingar och ett nedjoggningsvarv. Inte helt kasst i alla fall. 

Sen hem och efter duschen blev det som vanligt Almenäs och det är alltid kul att se sveriges insatser i samlad form och med roliga insynsvinklar. 

Måndag och idag var det Sara Hectors tur att tävla i OS och som hon gjorde det. Hon höll för favorittrycket och vi kunde inkassera ytterligare ett guld. 

Tyvärr kunde jag inte se det live men det fick bli en del teve på kvällen istället. 

Lång dag på jobbet och hemma funderade vi på att avboka core-passet och cykla istället men det blev core i alla fall. Det är ju bra om man får in en rutin på det. 

Sagt och gjort. Vi traskade bort och jag fick även ett nytt kort då jag förlagt det gamla. 

Snart var vi igång och jag var seg från start men kände mig snart riktigt stark och hade inga problem med övningarna alls idag. 

Väl hemma så blev det teve för hela slanten och vad kul att se Hectors glädje. 

Söndag och idag var det ju 5000 meter skridsko, med Nils van der Poel. Killen som jag sponsrat lite grand och det var en spännande resa men jag kan helt ärligt säga att jag har noll med hans guld att göra. Jag tror inte heller att jag riktigt trott på honom så jag får bära hundhuvudet och jag har lärt mig mycket av hans resa. Med tanke på att jag själv inte kunde springa 2019 och fick träna alternativt så borde ju jag veta att det går att komma framåt ändå. Jag fick min bästa maratid på en Ironman med hjälp av cykling. 

Hursomhelst var det då dags och det kändes som om Nils skulle vara helt överlägsen men det är ju inte bara att hämta hem guldet och 5000 meter är ju det svåraste av de två distanserna han skall köra. Svårast att ta hem guldet i alltså. 

När det är två varv kvar och han ligger under med 2 sekunder så kändes det helt kört men på något sätt så höjer han sig och samtidigt så har motståndaren sin sämsta bit där. Det var som hjärtat fastnade i halsgropen och Nils fick trycka på riktigt hårt och vann till slut ganska övertygande men vilken pärs! :-0

Vi fick samtidigt besök och mannen i sällskapet stannade förstås kvar för att titta på Nils race men vi andra stod och skrek och det var med hög puls vi fikade. 

Jag har nu börjat äta mycket bättre och valde bort det onyttiga och det var faktiskt inte så svårt. 

Efter det blev det en tur till soptippen och lite snack med Jocke, det är alltid trevligt. 

Väl hemma så fixade jag iordning en meetup men det strulade då Ullis inte hade accepterat så vi fick göra om det och det blev lite väntan innan vi kom igång. Som vanligt så var Ullis stark men hon började lite med att svara på sms så hon kom på efterkälken och undrade om jag skulle köra på idag men så var inte fallet. Farten ökades hela tiden och snart fick jag kämpa på att hänga på. 

Skönt att röra på sig och vi avslutade kvällen med att titta på Jessica Almenäs och hennes OS-extra.