Söndag och det var så skönt att sova ut lite och mysa lite i sängen. Men snart nog så var det kaffe och Ullis ville snart kolla in lite nya blommor och jag hängde på, förstås. Och det blev först en tur mot Trosa men först stannade vi på Korslöt och slängde lite sopor. I Trosa var det smockfullt med folk på vägen vid brandstationen och jag trodde först det var något jippo men det var den årliga loppmarknaden så man fick smyga förbi alla. Sen pratade vi med en bekant och det var många hejarop för alla som man typ kände var visst där. Sen blev det lite nya blommor, vid ICA Trossen, och vi tog oss även en tur till Västerljungs blomaffär. Eller vad det nu heter. Där hittade hon också en massa och det blev förstås lite jobb med det sen. Sen ville vi träna och jag hade visst hela 1,8 km kvar (!) tills veckomålet på 180 km var klart. Hade jag vetat det igår så hade jag förstås kört lite till. Men det passade bra att köra lite idag också. Det blev 43,4 km och jag kände mig sjukt starkt och låg en bra bit över 200 watt rätt länge och bara låtsades köra på Ironman-banan. Sen en snabb dusch och sen inväntade vi Tokan, som skulle kolla våra vinklar, då vi cyklar. Han har en bike fit-app som jag har kört med för två år sedan och nu skulle vi kolla in min träningscykel och varför inte Ullis cykel också. Vi har ju bytt lite sadlar också. Det tog sin lilla tid men Tokan är tålmodig och till slut var alla nöjda. Sen fixade Tim lite mat och de kollade sedan på Hammarby vs. AIK och det var ingen munter historia för killarna. De hejar ju på Bajen och jag hejar ju egentligen inte på något lag, i Sverige, men är det något så är det förstås Bajen eftersom alla andra hejar på dem. Och även Ullis pappa. Så lite sura miner i huset men katterna var nog glada för det brukar vara så högljutt när Bajen gör mål! :-0 

Lördag morgon och jag satte mig och gick igenom betygen. De skall vara satta senast imorgon, söndag, och det var alltså hög tid. Det gick smidigt och allt kändes rätt. Bara lite jobbigt med några som helt enkelt inte hunnit visa vad de kan men det har ju tiden för sig. Men jag kände mig säker och det är alltid skönt. Sen kikade jag lite till på min uppsats och ser att jag fått svar av min handledare, professorn, på kursen. Han har nu fått tag på min kurskamrat och bara några minuter efter så kontaktar även hon mig och vi har äntligen upprättat kontakt. Vi kommer överens om det viktiga och sen vill jag passa på att träna och tänker mig prova på ett brick-pass, för första gången på mycket länge. Så jag hoppade upp på cykeln och knappade in Zwift och sista passet, för veckan, var ett free ride-pass. Men jag kommer endast ett par kilometer innan jag tappar kontakten med Zwift och det går några minuter och jag inser att jag får prova att starta om. Eventuellt så stod fläkten fel för det har hänt förut att den stört ut blåtanden. Så nu var jag lite mer försiktig med ventilationen och nu fungerade det mycket bättre. Det blev totalt en knapp timme och 30 kilometer. Sen kom Ullis hem och vi förberedde oss för fest då Ullis bror och hans fru firade 110 år tillsammans. Men jag och Ullis tänkte ta det lugnt och jag går all-in för träningen. Så ingen alkohol för mig och vi drog ifrån festen i lagom tid. Men det var trevligt och nu hann jag även se the Maulers MMA-fight. Tyvärr gick inte matchens hans väg. Men han föll med flaggan i topp och sen efteråt så tittade vi på Champions League-finalen i efterhand. Den var dock bland det tristaste man kunde se och lite av en antiklimax att det blev straff efter en halvminut. En rätt så tveksam sådan också. 

Torsdag och det var dags att tänka på pluggandet igen. Nu är det slutspurt på sista bokkursen så när jag vaknade så bullade jag upp kuddarna och satte mig vid datorn och satte igång. Men det började direkt med att strula då jag hade slarvat med fotnoterna. Så en jäkla fotnot fick jag kämpa med i flera timmar och det är så jäkla surt. Jag tror jag letade igenom all kurslitteratur jag kunde hitta och det är ju hur mycket som helst. Bara skumläsa och det fort. Det slutade med att jag behövde gå på muggen och då tog jag med mig den tjocka boken, "The History of the Book" ,som är lite av vår Bibel. Jag kommer på att jag kan ju söka i den och det tar väl 10 sekunder så har jag hittat fotnoten jag letade efter... Det kan ha sina fördelar att gå på toaletten! :-) 

Men pluggandet hade gjort att jag började få huvudvärk och ätit hade jag inte gjort heller. Tim klippte gräsmattan och rätt som det var så var Ullis hemma och hon undrade om jag ville åka till stan och varför inte. Jag skulle ju egentligen inte hinna men det är nog bra med ett break ibland. Vi började med att äta lite på Ikea och det var behövligt. Sen åkte vi runt till lite affärer men hittade inte riktigt vad vi sökte och jag började bli rejält stressad. Väl hemma så försökte vi landa och sedan märkte vi att klockan tickat på och skulle vi hinna träna så var det hög tid. Vi bytte om och vi körde dagens ftp-pass. Det såg ut att vara rätt lugnt och mycket riktigt. Det var inga större problem att hänga på och jag fick slå av fläkten ett tag då jag började frysa. Jag fick rätt många ride-on utan att jag själv gett och det är ju roligt. En liten sporre så där. Annars brukar jag alltid vara den som ger klart mest men får sällan tillbaka några. Hursomhelst så körde vi lite extra och jag stannade på 40 km och snittade nog runt 31 km/h på det lätta passet. Dock galet platt också. Efter passet så kikade vi lite på DN-galan och det var klart kul och inspirerande. Kul med Ståhl och Montler hade visst hoppat bra också. Längdhopp alltså. Kingsley trea i höjd men 1,90 imponerade ju inte lika mycket men svåra förhållanden. Och natten som var hade Zlatan lite show igen. Härligt! Först en assist med en bra nick och sedan en bra nedbröstning och mål på det. 

Imorgon är det sista dagen med min tenta, iaf innan inlämning för kamratgranskning. Sen får man väl fila lite på den innan man skickar in den till slutgranskning. Spännande. Vore ju roligt med ett högre betyg den här gången. 

Söndag och Ullis ville springa och heja lite på TUB-gänget. De som springer och springer och springer! Bara man är klar med sin 6,7 km-runda, i tid, så får man starta ett nytt varv varje heltimme. Förrförra året höll de på vansinnigt länge men i år var förhållandena sämre. Men många hade hållt ut till natten. När Ullis drog iväg så bytte jag om till cyklingen och när jag loggade in så ser jag att det danska gänget, DBR, precis skall starta. Så jag styr om och kör med dem istället. Det är visst en ny ledare, som skall köra. Han är nästan för snäll så det blir istället lite ryckigt. Det går för fort i början och sen, när många börjar klaga, så bromsar han och det går istället i snigelfart. Asch, många orkar inte vänta så det blir rätt utspritt. Jag rullar i mål och sen fortsätter jag och rätt som det är så är vi några stycken, från det danska gänget, som kör ihop och vi turas om att köra. Och det går rätt bra och vi håller ihop rätt länge. Det blir till slut 41,1 km och jag håller på totalt i en timme och sexton minuter. Rätt nöjd och kul körning. Snittwatt på 161 och 131 slag/minuten. Sen åkte Ullis iväg med Puff och jag passade på att jobba en del. På kvällen, sen, så ville jag springa lite också. Det blev 6,5 km och första halvan så var det tuffa intervaller. Riktigt skoj och det var skönt att köra lite lugnt på slutet. Snittpuls på 157 nu. 

Onsdag och Ullis skulle sluta lite tidigare då hon skulle till sjukgymnasten. Och jag tänkte förstås hänga på. Så upp tidigt på morgonen och som vanligt slängde jag mig på morgontidningen och efter att ha läst den så löste jag den. Korsordet i den alltså. Efter det så fixade jag och donade jag lite innan jag gick ned till träningsrummet. Jag tänkte, återigen, dubblera med cyklingen. Ftp-programmet tänkte jag ta med Ullis på kvällen. Men lite extraträning ville jag få in. Jag ändrade, av nyfikenhet, till tempocykel. Jag ville se vad det blev för skillnad. En sådan hade jag ju i början, på Zwift. Det var ju då jag höll på att bli galen och inte förstod varför jag inte fick någon hjälp av att ligga med i en klunga. Men nu skulle jag bara softa och jag skall ju inte få hjälp hela tiden. Jag körde runt på New York-banan och jag märkte förstås att några ville ligga i rygg. Det känns ju alltid rätt okey att göra detsamma för de, som kör TT-bike, vet ju att de själva inte får någon hjälp om någon ligger före dem. Men jag åkte så sakta så jag vet inte om det var så mycket till glädje för någon. Men några var det som ville hänga på och så är det ju så många som kör träningsprogram. De är ju så bra så det är förståeligt. Jag gjorde en sprint och toppade då 176 slag/minuten men snittet på det relativt korta passet, 46 minuter, blev 145 slag/minuten. Relativt högt ändå men jag ser att jag snittade 173 watt så mitt minne är nog inte riktigt med mig. Och när jag ser pulskurvan så ser jag en ganska markant skillnad vid runt 7 minuter. Då ökade jag visst. Rätt in i Zon3. Ur träningssynpunkt ett skitpass då. Men men. Orkar jag bara köra ikväll så kan det inte vara negativt. 

När Ullis kom hem så var jag klar och vi åkte ganska direkt. Trots mycket trafik så gick det smidigt och snart stod vi och skulle betala parkeringen men det gick inte lika smidigt. En annan hade samma problem och minuterna gick. Till slut, och efter att jag ringt, så laddade jag ned Easypark, och då fungerade det. Men vi hade gott om tid och snart satt vi i väntrummet och bläddrade i lite kataloger. Efter en stund får vi komma in och Ullis får en ordentlig undersökning och lite övningar. Sen åkte vi hemåt och väl hemma så har klockan börjat ticka och det är tufft att hitta motivivationen. Ullis säger att hon bangar men när jag går ned så kommer hon ganska snart efter. Det är väl härligt att man triggar varandra!? :-) Lite tuffare idag men ändå helt klart görligt. Det börjar rätt lugnt men snart nog kommer det några riktigt tuffa intervaller man dock ganska korta, endast tio sekunders. Och så håller det på ett tag och när passet är klart, det tog en timme och en kvart så är vi nöjda men jag skämtar lite med Ullis att jag skall rulla ned någon kilometer för att få lite likes. Jag har iaf gett likes till den som är klar med ett pass och mycket riktigt! Det hoppar in flera stycken och jag skrattar. Ullis däremot får inga, där och då, men jag befann mig mitt i zonen där alla startar så det fanns massor runt mig och inga runt Ullis. Skämt åsido så är det kul och sporrande att köra Zwift men nu lockar värmen utanför. Jag har dock ingen cykel klar och nu väntar jag inte skattepengarna så jag kan köpa en utomhuscykel också. Jag kan givetvis köra lite på min tävlingscykel men jag vill egentligen inte slita för mycket på den. 

Det första jag slog upp, som gåtan på Facebook?, var ögonlocken och som vanligt tassade jag ut, i adamsdräkten, i köket och hoppades att ingen kunde se in. Jag satte in en kaffepod och när kaffet var klart tassade jag tillbaka med morgontidningen och löste som vanligt alla kryss och när det var klart så peppade Ullis mig, dock helt ovetandes, mig till att träna direkt på morgonen. Eftersom hon hade lagt träningskläderna i hallen, och de nu var borta, så utgick jag ifrån att hon sprungit till jobbet. Att bilen var borta hade jag då inte upptäckt. Så snart hade jag fixat mig iordning och jag hade redan sett att det gick en lugn group ride, vid 10.30 Det passade perfekt och när jag var klar för att cykla så var det lite väl kort tid kvar så jag inväntade eventet istället för att pressa några kilometer. Det rullade ut rätt sakta och snart så låg man runt 1,6-1,7. Jag kunde förstås hjälpt dem som kom efter men det är alltid svårt att veta vilka som behöver hjälp eller vilka som är där för att hjälpa. Jag råkade komma lite bakom en gång och en kille var direkt där men jag tryckte lite snabbt upp i över 4 watt/kg och flög ikapp klungan. Inte behövde jag hjälp när nästintill var krypfart. Och sen pratades det om sprint och det var välkommet att sprinta men nu kördes banan baklänges och det var stört omöjligt att veta när man skulle börja trycka på. På första varvet startade jag alldeles för tidigt och det blev en jäkligt lång sprint men kom ändå fyra, av rätt många. Sen skröt någon kille om att han slog oss alla fastän han... någonting. Hmm, det sporrade ju att försöka igen på nästan varv. Fast huvudgruppen blev allt mindre och den, i början, vänliga tonen från ledaren ändrades och man skulle bli diskvalificerad och allt möjligt om man drog ifrån. Trevligt. Jag gillade Packers från början men det här är ju lite larvigt. Och eftersom jag startade så tidigt så låg jag över fyrtio sekunder före och jag kröp fram länge och när de äntligen var ikapp så pratade ledaren om sprint igen och nu skulle jag ladda på. Jag såg till att komma längst bak, i klugan, och tyckte att jag väntat länge innan jag började. Men man hinner ju knappt börja förrän man är förbi och nu var det ju ingen återvändå. Tanken med att få hjälp av klungan var bort och framför mig, dock en bra bit, fanns två stycken som verkade trycka lite grand. Jag ökar på och tänker ha en bra fart men jag trampar, och trampar och trampar... Men vad f-n! Är jag aldrig framme. Avståndet bak är nu sjukt långt och till slut börjar jag få mjölksyra och jag ser ännu inte sprintportalerna. En kille framför mig är inom nära avstånd nu och tanken är att ta hjälp av honom men återigen så börjar jag för tidigt. Jag har absolut noll koll på vart det är och jag är givetvis en bit före honom, när det är dags... Och benen är lite spagettiaktiga och jag trycker absolut ALLT! Men det är dött och jag blir till och med omcyklad av killen bakom. Sen kör jag jättelugnt men de andra är ju över minuten bakom. Typ en och en halv minut. Typiskt! Och det för en sprint på runt tio sekunder. En riktig flopp allts. Och jag ser att ledaren nu upprepar det här med diskvalificering och jag ser att cyklister t.o.m drar ifrån gruppen. Jag kör iaf riktigt lugnt och det kommer lite grupper här och var, som jag är med i, men jag glider sakteliga tillbaka och vid slutet är ledaren nästan ikapp. Då säger han att han minsann skall visa hur en sprint går till och man skall få lägga sig i ryggen, på honom. Jag som dessutom skall cykla ett program, ikväll, och till råga på allt är riktigt mör, avstår. Jag kör några kilometer till och sen får det vara bra. När jag är klar så skall jag stoppa klockan och då ser jag att den inte ens är startad. Oops! Svettigt värre och jag får ta av ett pulsband som dryper av svett och förstås göra rent sen. Helt i onödan alltså. In i duschen och sen väntade lite plugg. Jag försökte mig också på ett svårt krypto men det fick jag ge upp sedan. 

Mot kvällen så var det cykling igen och då fick jag sällskap av Ullis. Vi startar samtidigt och nu är det klockan som gäller och vi kan pusha varandra. Jag fick dock vänta på Ullis som hade glömt att ladda sin iPad. Bara surt att inte veta HUR länge till man skall vänta. Men men... Efter tio minuter, kanske, så var vi igång och jag kände igen att det småkrampade i vänstra baklåret. Det kan också bero på just det paret cykelbyxor. Eller rättare sagt triatlonbyxor. De stasar en del. Men jag försökte fokusera så gott det gick och stampa ur benen ibland. Lite tuffare idag och nu var det återigen upp till 480 watt, dock bara i tio-sekundersintervaller. Första intervallen floppade jag lite på och tryckte inte på ordentligt. Sen insåg jag att jag inte behöver maxa direkt då det bara innebär att jag får trampa med sjukt hög kadens utan jag kan låta maskinen sköta effektökningen. Det innebär säker att 2-2,5 sekunder försvinner dock så på slutet så körde jag i några sekunder till. Passet gick helt okey och vi är ju fortfarande i uppstartsfasen. Värre pass väntar! Sen fort in i duschen för att förhoppningsvis se Victor Lindeslöfs United chocka Barcelona. Men det blev en flopp och det hade räckt att backlinjen, exklusive Victor, sög. Nu klantade sig dessutom De Gea, i målet. Men det var var klasskillnad men som de spelade så var det kört från början. Fast de försökte några gånger och med lite flyt kunde det sett annorlunda ut. Så är det i fotboll. 

Måndag och jag försökte vara effektiv, efter en lugn start i sängen med SN och lite dator, där jag bloggade. Sen fastnade jag i ett svårt kryss som jag fick kämpa för i några timmar. Men sen blev det alltså fart och jag bytte däck. Två av muttrarna satt som f-n men Tim som skulle till gymmet fick värma upp med dem först. Jag stressade inte just då men snart var alla däcken bytta. Jag passade på att ta in böckerna, jag köpte av en bekant, då de ändå låg i bilen och skräpade. Så nu fick de skräpa i hallen några timmar. Sen jobbade jag lite med Enklaresport och sen var jag bara tvungen att ringa om en begravning. Jag vet inte varför men jag har dragit mig för det. Det kändes jobbigt men det gick bra. Jag började dock med att klanta mig och lämnade mitt nummer, då det var upptaget, inte skall hon, morfars fru, behöva ringa upp mig. Men sen gick det bättre och jag fick förklara mig och jag beklagade förstås sorgen. Själv hade jag inte så bra kontakt med morfar men det känns förstås ändå ledsamt. Han var den siste som gick bort av mina mor- och farföräldrar. Efter det passade jag på att säga upp Postkodslotteriet. Han ville verkligen veta varför jag sade upp det och jag sade bara helt enkelt att jag inte är så mycket för lotterier och att enda anledningen till att jag gick med var för att man fick ett stort presentkort på Media Markt. Så det tog väl fem minuter att säga upp det men det fick det göra. Sen kom Ullis hem och vi käkade lite gott. Tim hade varit duktig och fixat mat, både till lunch och sen till middag. Och Ullis funderade på att köra Core, på Safiren och jag körde gärna något annat än cykel idag så jag packade väskan och förberedde mig på Cross Trainern. Jag hittade tyvärr inte mina Samsung-lurar men det fick duga med musiken som är. Väl på plats så hoppar jag upp och sätter motståndet på 11, det är relativt lugnt, och bara körde på. Jag ser att pulsen inte är så mycket högre än 62-65%, i början, men det gör inget. Jag behöver en lugnare dag och jag bara matar på alltså. Och som vanligt så tar jag en klunk utspädd sportdryck var femte minut. Det händer inte så mycket utanför fönstret och vad som händer bakom ser jag inte. Det var nästan roligare förut då man kunde se ut över gymmet. Men när jag närmar mig timmen så kommer en äldre bekant kvinna upp bredvid mig och hon är alltid så trevlig så det var kul att snattra lite. Hon kör sina tre kilometer på Cross Trainern och tiden går rätt fort. Ullis kommer upp och hälsar och går sedan in i träningsrummet och kör lite rehab. Det blir till slut lite över en timme för mig och 18 km. Så ni förstår att maskinen är lite snäll. Snittpuls på 132 slag/minuten, det är nog ganska precis 70% av max. Asch, jag får ta fram miniräknaren. Ja, typ 69% då. Bra Zon2-pass och jag är nöjd. Imorgon kör vi på med Zwift igen. Jag funderar på dubbelpass. Bara jag hinner fixa lite hemma först och plugga. 

Väl hemma så ser jag att Hammarby spelar och jag hinner knappt sätta mig förrän Bajens målvakt gör en dundertavla och från ingen vinkel alls, typ, så tappar han in den i mål. Den kommer svida länge och den tavlan innebar förlust och två tappade poäng. Trist!

Lördag och jag vaknade lite med en känsla av misslyckande. Jag orkade, eller hann inte heller för den delen, att träna igår. Jag vill ju gärna träna så mycket jag kan. Men det var lite väl många måsten som bedömningar, plugg och förstås andra vardagssysslor. Så fredagen bara försvann med bedömningar men jag kände mig ändå inte helt klar då jag var lite osäker på en sak. Så jag var tvungen att kolla igenom allt igen. Och nu var det lördag och jag började på med bedömningarna igen. Och sen gick jag emellan med lite bloggande, som jag också kommit efter med. Sen var jag tvungen att åka ned med grejer till en verkstad, som skall fixa Ullis bil. Jag skulle tjäna rätt mycket på att beställa grejerna själv och det gjorde jag förstås. Det skulle ändå bli typ över fem tusen för att fixa bilen. Sen hem igen och jag försökte även plugga lite. Efter det kom Ullis hem och vi fixade lite mat och nu behövde vi båda träna så vi loggade in på Zwift och satte igång. Det blev Innsbruck och vi följdes åt innan vi kom ifrån varandra och hon fick en backig variant och jag körde vidare på den vanliga banan som kanske endast är 5-6 km med en kort, men dock rätt tuff, stigning. Vid varje varv försökte jag trycka på, vid sprinten, och det gick hyfsat. Det blev lite drygt 31 km på timmen. Det fick duga. Sen var det hockey och jag trodde stenhårt på Mora och det är ju riktigt skumt. Mora hade hela tiden varit det bättre laget, mellan Mora och Leksand, men trots det så gick segrarna oftast till Leksand. Och idag tog Leksand hem det, efter ett jäkla drama. Surt men det är bara att gratulera Leksand. Hockey går ju ut på att vinna.