Inlägg publicerade under kategorin Sport i Världen!

Av Niclas Bernhardsson - 27 februari 2022 23:00

Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej men kanske inte mycket mer. Dock skönt att tänka på något annat i dessa tider.

Desto roligare var det att se att Poromaa gått riktigt bra på skidorna och fick sin första pallplacering i världscupen. 

Av Niclas Bernhardsson - 21 februari 2022 23:00

Måndag och normalt skulle det vara full fart till skolan men nu var det ju sportlov och man behöver ju inte vara orolig att jag inte sportar. Men jag hade verkligen fastnat i van der Poels träningsmanifest och allting känns så logiskt och klart och han är ju verkligen en person som gått sin egen väg. Typ tänkt på allt och de är sådana personer som gör skillnad. Det är så lätt att förlita sig på att allt som är som det brukar vara är det rätta. Det finns massor av personer i både träningsvärlden och i sjukvärlden som inte vågar tänka själva. 

Som jag skrev igår så såg jag vissa saker i min egen träning som snuddade lite vid Nils filosofi och det gick ju så bra sista gången jag tävlade. Samma sak var det med energin men det var mest ett misstag från min sida som gjorde att det blev så bra och jag förstod i efterhand. Jag klarade av att ta hand om energin på ett superbt sätt genom att jag småsmuttade hela tiden och med facit i hand så drack jag precis i rätt takt och kunde balansera med energinivån väldigt bra. Utöver det så fungerade saltnivån bra också och kroppen mådde efter omständigheterna bra. 

Nåväl, jag såg om 10 km-loppen från OS och Nils lopp såg jag tre gånger. Den engelska kommentatorn är klart bäst men att säga att Nils kunde välja mellan Nederländerna, Ungern och Sverige är väl att dra det för långt? Det är väl snarare så att det kunde blivit vilket av de tre länderna men å andra sidan kanske inte omständigheterna blivit som de blivit. Fast jag kanske missuppfattade lite för min engelska är inte helt perfekt. :-)

Jag har helt enkelt blivit golvad fast nu får vi kalla det isad! 

När Ullis kom hem så åt vi lite grand och sen tog vi en snabbtur till Team Sportia för jag var på köphumör och ett par bättre Icebugs vore nice. De jag har är skräp och känns som tegelstenar och då jag är känslig för snö under skorna så har jag en ovana att sparka skorna i asfalten så hälften av dubben är borta...

Vi kommer in och de första jag provar sitter perfekt och det blir en snabb affär. Jag passar på att köpa ett par bättre skidhandskar också och jag avslutade med att prata lite med Billy. 

Fort hem och nu åker vi direkt till träningen och efter ombytet så hoppar jag upp på en crosstrainer bredvid Ullis och nu skulle det bli lugnt och fint. Jag satte motståndet på 12 och körde runt 74-75 varv i minuten. Tyvärr så hade jag inget batteri i lurarna och det var lite surt. Pulsen verkar ligga perfekt och den är runt 126-132 men Ullis verkar flåsa lite men när jag ser hennes puls efteråt är jag chockad! :-0 Den är superlåg och hon verkar vara i monstruös form men det vill hon förstås inte att jag skriver så glöm det! ;-) *puss*

Sen kommer en bekant och vi pratar lite innan jag får ursäkta mig för snart börjar passet.

När jag kommer in så är det fullt överallt och Ullis har klämt in sig i en hörna och jag låtsassnyftar och säger att jag vill ju ligga där Ullis är. Några skämtar och säger att det är tomt längst fram men tjejerna bredvid Ullis är snälla och gör plats för mig. Pust! :-)

Så börjar det och det är som en smäll i magen! Jisses, vilken träningsvärk och jag ser på Ullis att hon känner samma sak. Vi körde ju iofs 40 minuter crosstrainer nyss och då jobbar man ju även med magen men det var även två timmars cykling igår och det var man inte van vid. Troligtvis en kombo men skulle man ens orka igenom passet? tänkte man.

Lite kämpigt men det gick bra, jag höll dock igen lite grand men orkade i princip hela passet på korrekt sätt. Tyvärr har jag fortfarande problem med axeln så några rörelser är svåra. Nu måste jag rehabilitera mera.

Vi duschade hemma och fixade sen några ägg och te och tittade på två program av Superstars. Jag tippar att André Myhrer vinner hela skiten. Han verkar allround men man vet ju inte hur tävlingarna ser ut på slutet. 

Av Niclas Bernhardsson - 20 februari 2022 23:00

Söndag och idag var man lite sugen på att träna igen men det fick bli lite senare. Snart så messar Rosie och undrar om de kan komma på en fika och det vore ju trevligt så jag gick och köpte lite fika. 

Det blev förstås lite prat om cykling och jag blev ännu mer taggad men vi pratade förstås om Putin och man kan ju bara hoppas att det finns något förstånd kvar. Annars kan det ta en ändelse med förskräckelse och vi får ställa in oss på ett liv vi absolut inte är vana vid. Hemska tanke!

Sen blev det en promenad, för mig och Ullis och den blev längre än jag trott från början men det var skönt. På slutet så märker jag att något i skon gått sönder och det blir lite haltande på slutet. 

En kund skall komma och det är frågan om när han skall komma så vi både hinner äta och träna.

Ullis och jag bestämmer att vi tränar relativt omgående men det blev först en utsträckning på soffan så det var segt att komma igång. 

Väl på plats så är jag inne på "Bigger loop" men Ullis kör lite eget och jag kör samtidigt ett program jag gjort som är på två timmar. Frågan är om jag skulle klara det då jag hade fullt sjå med en timma senast. 

Det är absolut lite småjobbigt men tiden gick och rätt som det var så var man klar och då förstår jag att jag bara har några enstaka kilometer kvar tills jag gjort hela banan. Så det blev några minuter till och jag loggade 126 minuter och klättrade 693 meter och sträckan blev dock endast 53,6 km med en snittwatt på 178. 

Sen hann jag in i duschen innan kunden kom och jag fixade till hans skidor innan Ullis och jag åt. 

Det blev sedan lite mer nyheter och vi kikade på "the Secret song" och det är ju helt okej. 

Av Niclas Bernhardsson - 20 februari 2022 23:00

Söndag och idag var det ju damernas tremil men det tog emot Big Time, då man skulle upp. Så vi somnade om men sen var jag bara tvungen att springa upp och se hur det gick och Ebba ligger klart på en tredjeplats och verkar ryckt ifrån en större klunga med runt 25 sekunder. Jag lade in min sista slant på Ebba igår men jag spelar ju inte så mycket så det var 84 kronor men det kändes rimligt att hon skulle kunna ta medalj. Det är sjukt spännande men det är ju så himla tråkigt på slutet och de kommer bakifrån med högre fart och det ser ut som Ebba står still på slutet. Det är till och med så att Sundling går förbi och blir fyra till slut. Stackars Ebba som legat så bra till så länge men så kan det vara i sport. Apropå sport så hade jag laddat ned Nils van der Poels typ av träningsmanifest och jag har hela tiden läst mer och mer och började bli helt uppslukad. Det är ju liksom ett slag på käften på många av de träningsexperter som finns. Jag själv kunde ju inte ens springa 2019 men fick ändå till ett pb på Ironman pga all cykling. Han separerar ju träningen extremt under uppbyggnadsfasen mot själva specifika träningen, så häftigt! Jag började läsa igår och vid varje tillfälle jag haft så läste jag lite till och lät det sjunka in. 

Det roliga med van der Poel är att jag har sponsrat honom men ingen ära skall egentligen falla på mig utan jag borde väl skämmas som egentligen inte trodde på honom utan det var mest hans engagerade pappa som fick mig att gå med på en "onödig" sponsring. Jag tyckte om att prata med pappan och vi genomförde en relativt stor affär där jag varken vann eller förlorade någonting. Skall jag vara ärlig så trodde jag inte alls på Nils men jag har haft fel förr. Som när jag såg Henke Larsson första gången och kände samma sak. Det lustiga var att jag själv, dock inte på samma nivå förstås, hade samma spelstil där det såg ut som jag inte hade kontroll på bollen utan den låg nästan hela tiden på en halvmeters avstånd så motståndarna trodde att de kunde gå in och ta den. Ett annat exempel är en gammal elev som verkade tafflig men som nu typ leder skytteligan i en stor sport i Sverige. Själv lade jag av med orientering då en äldre ledare sade något som sänkte mig, tänk vilket ansvar man har som ledare. 

Nåväl, jag har fått mer och mer sug på att träna igen och det mycket tack vare Nils och han har verkligen gett mycket av sig själv och verkar vara en förbannat bra människa också. Hoppas dock att han fortsätter i samma spår men annars borde han testa Ironman i Kalmar. Som Emma sade så var det klart häftigare än OS men körde Emma ens OS? Det kanske var en metafor, vad vet jag. Emmas bok är i alla klart läsvärd och när man ändå är inne på Emma så blev hon helt fast i Ironman och satsade riktigt hårt och fick hyfsat bra placeringar på de stora loppen. 

Snart skulle Ullis och jag träna och jag hittade en tvåtimmars-runda med ett gäng som borde innebära hyfsat lugn körning men när vi skulle starta upp så behöver paddan uppdateras och jag får det inte att fungera och snart så har gruppen startat och jag är inte med. Ullis blir så distraherad så hon tappar visst klungan och när jag blir uppkopplad, via mobilen, så får jag pedal assistant och är på ett ögonblick i klungan och Ullis utanför. 

Jag väntar in Ullis och nu får vi pumpa på och jag ger järnet och efter några minuter är vi ifatt och kan pusta ut lite grand. Nu är det bara att hitta ett lagom flyt så man ligger i klungan och den är oerhört disciplinerad och tiden går rätt fort. Tyvärr så märker jag att mobilen tappar mycket batteri och det blir väl så när den samtidigt skickar bild till teven så på slutet så drar jag ut sladden också och jag ser typ ingenting på skärmen utan försöker hålla mig i närheten av Ullis så jag kan se mig själv på hennes bildskärm. Jag klarar mig på den batteritid som fanns kvar och även energin i kroppen klarade passet. Det är ju ändå två timmar men jag fick förstås köra några minuter till när gruppen var klar. Bra pass och det kändes helt okej i kroppen. Det känns som om man är lite tillbaka! :-)

Av Niclas Bernhardsson - 19 februari 2022 23:00

Lördag och idag var en riktig lyckodag för de som lagt träningen på is, dvs spelar curling. :-)

Kanske är vi så grymma för att vi curlar barnen så mycket.... Nä, skämt åsido så var det en grym dag idag för både herrarna och damerna. Sverige "sopade" hem guldet och damerna tog bronset och jag såg herrmatchen och vi höll ju på att sumpa det då vi nog kunde avgjort tidigare. Men det är förstås myckt nerver och jag tror det var Sveriges tvåa som spelade som en gud och låg bakom guldet. 

Jag fick förresten tillbaka en uppgift och det står bara U och inget mer. Jag kan mycket väl ha missförstått uppgiften lite då jag var lite stressad och bara matade på men det kändes bra så det var klart surt. Att inte få veta vad man gjort fel var faktiskt det värsta så initialt så kände jag bara att jag skiter i den här kursen men jag lär ändra mig, förhoppningsvis i alla fall. 

Sen ville vi träna och Ullis kom igång lite tidigare och jag valde att köra ett varv på Tick-tock för att få lite koll på tiden, vi skulle iväg på kalas sen. 

Jag kom relativt snabbt ihop med två killar och vi turades om att dra men snart blev jag själv och ingen annan körde i min fart så snart känner jag att jag vill maxa och farten har stegrats efterhand. Jag är lite osäker på hur hårt jag kört i början men snart ligger jag och trycker lite över 280 watt och det dröjer inte länge förrän jag är över 300 watt och det känns nästan bättre och bättre och jag bara ökar och ökar och förstår inte varför jag inte väggar. Benen känns fortfarande starka och slutet är enormt. Sista tio minuterna snittade jag nog 320 watt och när jag var i mål så stängde jag bara av allt och tog igenom mig några minuter. 

Sen åkte vi och gratulerade Gabriel och det var mysigt och trevligt. Han fick ett presentkort på Stadium, det lär gå åt. 

Sen hem och nu var både jag och Ullis superhungriga så vi stannade till på La Piazza och åt en avocadosallad och passade på att ta hem till barnen. Jag har förresten skärpt till mig hur mycket som helst och äter ingen pizza, inget godis och heller inget fika. Det börjar också märkas och det är kul. 

Väl hemma blev det Melodifestivalen och det var kul att se Bagge. Som vanligt så blev det lite strul med röstningen och man kan inte vara helt säker på att det blev rätt. 

Av Niclas Bernhardsson - 18 februari 2022 23:00

Ja, det var så den kallades för det var mycket spännande för Sverige idag. Först ut var det bröderna Moberg och Erik hade visst gått bra och det är förstås Skicross jag pratar om. Han gick som tåget och jag lyssnade i radion då jag gick för att bli upplockad då Ullis hade bilen idag. När jag plockades upp så var det visst dags för finalen men där gick det sämre och han blev "bara" fyra. 

På skolan så kändes det verkligen som att det snart var lov men det var mycket att göra och det var ett högt tempo. Sista lektionen och jag fick kämpa in i det sista med redovisningar och som tur var så stannade några kvar och hjälpte mig att plocka undan så det gick ändå ganska fort. 

Hockey var det visst också och det var ROC mot Sverige och när Ullis hämtade mig var det fortfarande inte klart men Sverige hade reducerat till 1-1 och väl hemma var det förlängning och sen straffar. NU var det riktigt spännande och Sverige målvakt var grym och vi hade bra chanser för att vinna men tog inte riktigt chanserna och frågan är om det var rätt straffskyttar vi plockade ut. Varför inte ta de som lyckades bra innan? Nåja, vi föll med flaggan i topp för vi var ju helt utdömda innan och skulle inte ha en chans att nå så här långt. 

Idag blev det träningsfritt och det kanske var bra för det var lite segt och vi tog en tur till Skärholmen istället och gick runt lite. Det funkade det också och det var mysigt. 

Just ja! Martin Ponsiluoma tog ju för sjutton silver i skidskytte och det var väl masstarten. :-)

Just det, två! Jag fick en trevlig försenad alla hjärtans dag-present, av Ullis förstås, och det var ett par supersnygga Hoka! :-D Tack, älskling!

Det var verkligen en Superfredag! 


Av Niclas Bernhardsson - 17 februari 2022 23:00

Tordag och hur skulle man göra? Jag var lite sen och dessutom seg i kroppen men ska det bli någon sträcka på StafettVasan så måste jag ju träna lite stakning så jag får igång min axel. Jag går bort till gymmet och väntar in Putte och snart kommer även Nicke. Vi hann prata lite och sen drar de iväg och jag går snabbt och byter om. 

Jag ser att crosstrainern är ledig och nu är det iofs åter två stycken men kör igång i alla fall. Det blir lugnt och jag sätter motståndet på 12 och sen ökar jag hela tiden frekvensen bara och det blir förstås en ökad puls efterhand men det blev runt 116-117 i början och sen steg det sakta till runt 127 så lugnt och fint och jag lyssnade som vanligt på Def Leppard. Det är mitt absoluta favoritband och i 95 % av fallen jag själv lyssnar på musik så är det just Def Leppard. 

Jag hälsar på några bekanta och sen går jag och stakar lite. Jag ser att tiden runnit iväg och tänkte inte på att killarna drog iväg tio minuter sent. Jag går och stakar och det känns återigen lite skumt i axeln och jag drar runt 5-minuterstempo och nöjer mig med två kilometer för att ändå belasta axeln lite. Jag bara måste få igång rehabträningen igen. 

Sen väntade jag in Putte och jag märker också att jag återigen glömt handduk men så svettig som jag var så var det inget alternativ att gå hem så jag satsade på en "Sven Melander-torkning", den är klart effektivt men jag har modifierat den lite dock. Efter duschen så drar man med händerna över kroppen för att vattendropparna fastnar i kroppsbehåringen och sen tar man lite pappershanddukar och drar igenom innan man ställer sig under hårfönen och hoppas ingen annan ser. Efter några minuter är man snustrorr och så även idag. 

Det blev dock lite snack med Putte och jag hann spela Primetime innan också. 

Avslutningsvis så tittade jag och Ullis på Almenäs och idag var det Sandra Näslund som plockade hem ett guld och Sverige blev klara för curlingfinal genom lag Edin. Bra dag helt enkelt. 

Av Niclas Bernhardsson - 13 februari 2022 23:00

Söndag och idag var det mycket som skulle hända. När jag loggade in nyss så fick jag kontrollbokstäverna wasp och det kan nog sammanfatta träningen av idag. Det blev lite av en flopp men ändå inte. Sticket bara bedövade lite grand men låt oss inte gå händelserna i förväg.

Först så kom vi upp och tittade lite på OS och idag var det Elvira som fick OS-silver och man döpte visst om henne till Silvira. Det är inte klokt vad man kan hitta på! ;-) 

Sen drog vi till OKQ8 och hyrde ett släp och åkte till Nyköping för att hämta soffan men först blev det lite mat på Chopchop. 

Efter det så blev det till att lasta in soffan och det var knappt att den fick plats och jag blev lite fundersam när lagerkillen såg fundersam ut. Det var ju ingen värstingstor soffa vi köpt, eller? :-0

Till slut var soffdelarna inne och vi kunde rulla hemåt.

Hemma så var det bara att lyfta in och vänta in en som skulle hämta roddmaskinen och de verkade nöjda. Om det var något som inte var som det skulle så fick de lämna igen den. 

Sen ville Ullis och jag träna och vi hade bokat in oss på tre race i följd med hela 30 minuter mellan dem så det gällde att inte ligga helt på latsidan. Normalt så brukar det vara bra fart men idag var det visst en mountain challenge så lite orolig var man ju. 

Starten går på första racet och vi ligger till bra och försöker hushålla med krafterna. Vi ser en bekant som försöker prata med oss men jag har sjukt svårt att skriva samtidigt som jag skriver och ibland blev det lite tokigt. Han är lite imponerad över våra watt men nu har vi ju kalibrerat våra trainers så det är den stora hemligheten. 

På slutet blev vi alltmer oroliga om vi skulle hinna och tiden blev allt mindre och mindre och backen var ännu inte slut. Ojdå! Nu började vi trycka på alltmer och rätt som det var så ropar Ullis att något är knas och jag förstår inte riktigt vad det är men sen ser jag att jag har tappat min uppkoppling och jag bara stannar när det är typ 900 meter kvar. Men vad fan! Det är cirka fem minuter kvar och jag kommer ingenstans!

Till slut får jag avbryta och försöka koppla upp mig igen och nu är jag försenad till nästa race men jag cyklar i mål och försöker komma igång på nästa race. Rätt som det är så får jag pedal assistant och är med i klungan fastän jag var 3-4 minuter försen till start. Nåja, det var ju inte mer än rätt, tänkte jag. 

Jag trycker på lite grand och är hyfsat långt uppe i fältet och i mål så är det runt 10 minuter tills nästa race och man får ta igen sig.

Sista racet och det är jungle curcuit och jag inser att man borde bytt till mtb men det får bli som det blir. I starten så går det rätt bra men då är det på asfalt. Sen är det rullgardinen ned då man börjar åka på stigarna och typ alla svishar förbi! Ja, alla med mtb i alla fall. 

Jag tappar sugen ett tag men bestämmer mig sen för att försöka hålla en stadig hög watt och bara kämpar och kämpar! Det är ofta runt 300 watt och det är sjukt segt på slutet men jag trycker mig i mål och snittar 275 watt.

Kvällen avslutades sedvanligt framför Almenäs program. 

Sen efteråt ser jag att jag inte fick race ett och race två syns inte som det brukar. Skumt! Tyvärr fick jag inte räkna att jag gjorde alla etapper i touren och det är ju surt. 

Presentation

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2024
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Niclas B´s gästbok


Skapa flashcards