Kim ringde vid 21:00 och undrade var jag var. Eftersom jag precis bytt telefon så hade jag inte kopierat in alla nummer ännu och han undrade varför jag svarat så formellt! :-) Nja, kanske inte hans ord men ändå...

Ah, innebandyn hade jag helt glömt bort efter att först gått på kurs i Nyköping och sedan direkt åkt till Stockholm med hela familjen eftersom Ullis skulle på idrottsmassage. GPS´n hade vi lånat ut precis innan så den visade inte på samma sätt varvid jag körde fel på några ställen och innan jag kom på vad det var för fel så hade vi förlorat så mycket tid att vi kom försent! :-( Ah, det var helt otroligt! Hade vi bara kollat upp vart vi skulle så hade det aldrig behövt bli så krångligt heller men förlitar man sig för mycket på det tekniska så...

Och apropå teknik så köpte jag ju en ny mobil idag! :-D He he, jag är ju inget mobilfreak men den här kändes kanon. Inte så jäkla liten som många nya är utan lite mer robust och snygg! C902, den passar mig nog bra och jag körde ett företagsabonnemang eftersom jag ringer så mycket för min firma. Nu slipper jag hålla koll på kostnaderna och Felix roffade förstås åt sig min K530i. Så nu skall jag nog kunna filma några av mina pass! Det sporrar lite!

Innebandyn då, hur gick den? Helt okey faktiskt. Vi var bara 3 i vårat lag och på pappret så mötte vi ett bättre lag men trots att jag brände massor i första matchen så vann vi den och sedan de andra två matcherna. På slutet så började jag faktiskt att sätta bollarna också och jag måste tillstå att vi hade en hel del tur också. Jodå, så är det! ;-) Andas lugnt nu! Fast Kim skjuter ju så jävla hårt och sänkte mig mig två skott inom 10 sekunder och han träffade bägge anklarna på ena foten, en på varje sida.... Jag blev helt bedövad och kunde knappt stå men efter ett tag så var smärtan borta, så är det inte då man blir träffad på mjukdelarna.

Imorgon så åker vi på semester! Tjolahopp!!

Jag missuppfattade Ullis lite med tiden så jag fick stå och vänta på henne utanför jobbet då hon hade möte. Rätt trist och kallt! Det var ruggigt i bilen så jag startade upp den och tog en sväng innan hon blev klar. Sen var det full fart mot elljusspåret i Vagnhärad där vi skulle köra fartlek. Men fasicken vad kallt det var! Mina tunna vindbyxor var i kallaste laget men som tur var så hade jag ett par tunna handskar och förstås även en vindjacka. Men någon jogg ville man inte köra, då var det bättre att köra på så man blev varm men jag var rätt slut efter kursen. Det måste ta lite x-tra då man inte är van vid att sitta och lyssna så länge.

Hursomhelst så är jag bra med i början men efter ett tag så börjar det som vanligt att strula med bortdomnande fötter och även benhinnorna protesterar! Men vad f-n! Det blir ju bara värre och värre fast nu är det förstås kallt och det har ju aldrig varit positivt för behinnorna.

Så allteftersom så går mina ökningar sämre och sämre. Till slut så bestämmer vi oss för att vara på en raka, i skogen, och bara köra där så kunde vi göra sällskap. Men då gick jag emellan fartökningarna men då gick det bättre igen och jag fick igenom blodet i fotlederna bättre. Farten kom tillbaka. Men sen vid sista fartökningen så sväljer jag för mycket kall luft och måste kräkas lite grand! Usch! Jäkligt skumt för så slut var jag inte och det kom någon halvminut efter ansträngningen! :-0

Rätt kort pass, det tog runt en halvtimme men ändå bra att jag genomförde det. Det känns verkligen som en uppförsbacke nu! Undrar när man springer under 40 på milen igen och under 1.25 på halvan? Nåja, det är bara att kämpa på!

Tror det var i måndags kväll som Ullis och jag var ute och gick på en ganska skön promenad och då vi hade kommit en bra bit så var vi borta vid rakan utan Bosch Rexroth och jag skymtar en stor älg typ 10 meter ifrån mig men en buske kommer emellan så jag utropar - Älg! och skyndar mig framåt för att kunna se mera. Ullis blev lite knäsvag och drog mig i armen. Efter några steg så ser vi bakom busken och det var faktiskt två älgar men vi hade ju skrämt iväg dem ordentligt så de traskade upp mot skogen. Rätt maffigt då de är så nära. Själv så körde jag rullskidor en morgon innan jobbet och höll på att köra in i en stor och tam älg. Några hade redan samlats vid jobbet och stod och stirrade då jag kom i full fart mot den utan att upptäcka den. Måste erkänna att jag blev rätt tagen! Tror jag var runt 1 meter ifrån den! :-0 Hade ingen chans att stanna då jag upptäckte den heller. Men hursomhelst, det var då det. Då man tränar runt i Vagnhärad så är det stor chans till älgmöte.

I övrigt så har Ullis fått med mig på några promenader, måste erkänna, lite motvilligt men ändå, att det är rätt skönt. Iaf efteråt! ;-)

Småseg som sjutton på morgonen, det är mera en regel än undantag för mig, men efter att Ullis knuffat på mig lite så kom jag upp och gjorde henne sällskap på en morgonpromenad. Fast hon hade planerat för en lite längre tur så jag fick kämpa med en krånglande rygg, skoskav och en knorrande mage. Fast vi var nog inte ute så himla länge egentligen, det kanske blev en halvtimme eller ngt i den stilen. Sen blev det en härlig frukost men då fick jag inte i mig mer än ett frukostbröd! Hmm, skumt! Och efter ett tag så ringer brorsan och frågar om vi kan vara barnvakt i några timmar och det gick ju bra. Olvier är så mysig och rolig så det är ingen direkt uppoffring och vi skulle ju inte göra något speciellt. Fast vi var nog inte lika roliga för efter ett tag så började han att tröttna och ville att det skulle hända något.

En liten åktur till Västerljung fick det bli och där fixade jag lite med en skrivare som hade krånglat. Det var hos Ullis pappa och hans tjej samt deras barn.

Väl hemma igen så fixade vi lite käk till barnen och Ullis drog upp till Inger.

I övrigt så väntar jag på att webmastern skall lägga ut webshopen så att jag kan lägga in nya produkter.

Ullis hade 80 minuter (redigerat den 26/10)  löpning på programmet och ville ha mig med då mörkret hade lagt sig över staden. Själv var jag segare än någonsin och hade dessutom precis haft rejält ont i halsen men det verkade vara på tillbakagång. Men segeheten var kvar.

Och ruggigt stel i ryggen var jag. Vi kom iväg rätt sent på kvällen och jag hann med lite stretching innan. Det är sällan jag varit mer oinspirerad till löpning men så fort vi kom ut så kändes det kanon! Kylan bet i kinderna och piggade faktiskt upp mig. Det kändes rätt lätt på en gång men det har jag ju lärt mig att det kan ändras rätt fort. Och givetvis så började fötterna domna bort och då hade vi ändå inte kommit mer än 2 km. Efter ett par gångpauser så beslöt jag mig för att prova att ta bort strumporna - kanske var det de som gjorde att blodflödet stoppades lite och orsakade bortdomningen, jag har ju rätt högt fotvalv. Men nej, det inverkade ingenting förutom att jag förstås fick in lite smågrus i skorna som skavde.

Men jag försökte kämpa på och körde lite fartlek där jag stannade till och gick och sedan så rushade jag ikapp Ullis. Lite som intervaller. Men efter uppemot 45 minuter så gav jag upp och ville bege mig hemåt. Väl framme så körde jag lite intervaller runt kvarteret som är 400 meter ganska precis och vilan låg väl på ungefär 50-60 minuter, hade ingen klocka på mig. Det blev 4-5 stycken med ganska bra fart. Rätt slut och sedan gick jag in och väntade på att Ullis skulle bli klar. Hon fick springa själv i mörkret, lite taskigt men jag orkade ju inte... :-( Det känns iaf som ett bra pass för mig, trots att jag inte klarade av lätt jogging. Men intervaller verkar gå bättre då jag får vila fossingarna lite på ett annat sätt. Det blev väl en timme iaf.

Vad f-n är det som händer!!! Anna B hänger löst! Åker Lars inte ut så bojkottar jag Idol. Resten lät ju bra! Kevin är ju säkerheten själv. Ah, nu står det mellan Lolou och Sepedeh men det är ju sjukt! Asch, bojkott handlar det ju om men jag vill ju se Anna, Johan och Kevin. För all del även lite Alice också men det här är ju bara för mycket. Lars sjunger ju så jävla illa så det är inte klokt! Jag skulle garanterat, nåja, göra bättre ifrån mig.

Oh, jag blir så jävla sur! Lolou åker men det var ju ändå den som jag hade som näst sämst i det här gänget. Lars borde dock ha åkt ut för länge sedan. Jag bojkottar härmed Idolkonceptet! Tack för mig! Men väck mig då Johan, Kevin och Anna sjunger! ;-)

Vad jag förstår så är det mer män som dör i prostatacancer än kvinnor i bröstcancer och ändå så uppmärksammas bröstcancer mycket mer. Det fick mig först att rynka lite på ögonbrynen men sen så insåg jag att prostatacancern drabbar män i deras slutskeden. Det förklarar ju en del av saken men är man inte lika mycket värd då? Och sen är det väl lite mer skamligt på något sätt. Bröst står ju för liv, kärlek och kvinnlighet. Prostatan lever att lite mer undanskymt liv...

Det här har jag gått och tänkt på ibland då Rosa bandet-insamlingen kommer på tal. Vad tycker Ni?

Nä det har jag förstås inte men kul att se när min lilla blogg blir översållad av unga tonårstjejer! :-)

Och när Ni ändå är här så satsa på inre utstrålning istället för flera lager smink! :-0

Apropå Idol så hur i helsicke kan "sirenen", ja jag menar Lars, vara kvar? Originalitet är ju bra men det skall ju finnas något musikaliskt över det. Allt jag har hört av honom har låtit skit! Nä, Idol är Kevin och Johan Palm i ett nötskal. Och så lite Anna Bergendahl, henne hoppas jag på men hon får det tufft mot slutet. Alice låter ju bra också iofs. Skönsjungade Lolou går heller inte av för hackor.

Själv sitter jag och har blivit förkyld och det kanske är anledningen till min lite satiriska inledning. Asch, jag hatar och jag menar verkligen hatar att vara förkyld. Halsen river och gör ont. Det kom sådär på en gång också. Det måste vara det där med att inte ha kontroll över sin kropp som gör det så jobbigt. Sista ordinarie arbetsdagen på veckan och så går man och blir förkyld.

Prutt på Er...