Stakning på Ercolinan framför andra timmen på Marcialonga 2013. Hade motstånd 3 drygt i början men triggades att hålla samma frekvens som eliten och var rejält mör efter 15-20 minuter och sänkte på motståndet sen till precis över strecket mellan 2 och 3. Vad det nu blir. Ingen aning och heller inte om motståndet är reglerat mot hur långt man kommer men bra träning blir det iaf. I lokalen bredvid hade Friskis ett roligt viktpass där Ullis körde och ledaren undrade om inte jag skulle vara med men nu är det fokus på Vasaloppet så jag tackade snällt nej! Men det verkade kul och jag hade nästan lust att tjoa jag med när jag hörde hur de körde på! :-)

Hursomhelst så tittade jag på Ullis iPad och levde mig in lite grand i loppet. Jag skall nog köra klart loppet innan jag tar en annan film som kanske är bättre filmad och så måste jag fixa ljudet för jag hör ingenting.

Så var det torsdag och dags för backintervaller med Enklaresport Running Club men jag hade svår beslutsångest för om jag skulle köra lätt distanspass för att eventuellt köra Wadköpingsloppet på söndag. Och jag kände mig lite sliten så skulle det bli skidlopp så gällde det att hålla sig lugn. Men det har inte blivit en meter med fäste än den här säsongen och allting verkade så rörigt med loppet samt att det förstås kostar. Både resan och loppet. Lägg därtill att själva banan verkar väldigt preliminär och som det verkar skall man även korsa spåren och 5-varvsbana. Nja, jag kör nog lite träning hemmavid och satsar på Orsa Ski Marathon nästa helg istället. 

Men till passet då. Jag började att känna på lite i första backen men efter knappa halva backen så börjar det dra i baksidan och jag känner mig lite loj. Jag bryter och får med mig Ullis som också känns lite loj. Och när Putte joggar ned så drar vi med honom också och för hans del så passar distansträning nästan bättre då han varit borta så länge. Så vi tre drog iväg på en liten distans istället i snömodden. Det blev till slut 9 kilometer och helt okey. Då fanns ju chansen till skidlopp men som sagt. Det lutar åt träning istället. Nu i skrivande stund så har jag förresten skickat iväg ett par skidor till en av våra stora skidstjärnor men jag har lovat att inte skriva något förrän denne fått prova dem och dessutom åker lopp på dem. De blev iaf ruskigt bra och jag är spänd av förväntan nu! :-) Och lite läskigt att se sig själv på en helsida i Expressen OS-bilaga. Det kostar förstås men kul! :-)

Och hur var det med Ullis och snödrivan frågar förstås den nyfikne? Ha ha, det hade drivit in en massa snö över gångvägen då hon utbrister: -Oh, jag vill ligga! :-)

Jisses! Är helt slut i armarna nu och jag lånade Ullis iPad och satte på en hylla framför Ercolinan och matade på. Jag hade Marcialonga på från förra året och sporrades förstås att hålla deras frekvens och kanske hade jag lite för tungt motstånd för på slutet så fick jag sänka lite då man var duktigt trött. Jag mattades av lite på slutet och kom 12225 meter innan klockan till slut stannade på en timme. Det försvann säkert någon minut då man stannade och drack då klockan fortfarande tickar på men det struntar jag i. 

Snittpuls på 142 och max på 154, dvs inga direkt intervaller utan matade bara på. Bredvid körde Ullis spinning. 

I skrivande stund så håller jag på att föra över passet som var långa intervaller i tröskelfart. Faktiskt så var det de "Nya norska Superintervallerna" och nu är senaste rönen att man får bäst effekt att träna 4-6 intervaller i 8 minuter och det passade bra in i vårat schema så varför inte testa. Men jag var ju så satans trött och hårdare träning generellt på slutet samt tidiga morgnar började sätta sina spår. Jag var sjukligt trött då jag kom hem från jobbet och efter att ha skottat snö så kände jag mig lite lätt febrig och öronen var illröda. Jag tog på mig mina nya Asics Fuji Setsu men tog samtidigt med mig ett par terrängskor ifall jag skulle känna att det blev för tungt på foten. Men vi hinner knappt åka iväg förrän det värker rejält i högra hälen då jag gasar. Men vad f-n! Och framme vid samlingsplatsen så gör det ganska ont i bägge hälsenorna. Skumt! Men vi joggar bort till Trossen-rakan och där förklarar jag att jag måste byta skor och de andra springer på en bit och vänder sen. När jag byter till mina Fuji Racer, som jag tror att de heter, så var det en helt annan känsla. Ruggigt skön löpkänsla men värken satt fortfarande i och både irriterade och oroade. Jag frågade duktiga sjukgymnaste Steneråsen och hon tyckte jag skulle ställa in men jag började bli inställd på att iaf värma upp och försöka men ville ändå få veta om hon trodde det var nära att det skulle brista eller om hon hade lite tips. Hon förstod nog inte det men jag är grymt tacksam för tips och ber om ursäkt om hon tror att jag dissar dem. :-0 Hursomhelst så började det kännas bättre under löpskolningen och när vi sen skulle dra igång så var det ännu bättre. Och nu stod det alltså 4-5 Superintervaller då man skall springa hela 8 minuter i tröskelfart, eller strax under och sen vila i 2 minuter. -Pang! Där gick starten och Sjöslaget och Rydholmen drog iväg ganska raskt och Steneråsen och Rydholmskan öppnade som raketer och jag och Jochen följde strax bakom. Jag ser på klockan att vi öppnade ganska fort men farten stabiliserar sig snart och vi börjar gå om tjejerna. Jag märker att Jochen går som en klocka och låter han hålla tempot och lägger mig lite bakom och får kämpa för att hålla ryggen. Men på hemvägen, vi springer 4 minuter ut och vänder och kör 4 minuter in, så känner jag att det går mycket lättare och jag har lättare att hålla farten. Kanske håller jag även i tempot då. Sen så var det dags för intervall 2 och nu följs Jochen och jag åt lite mer och även Thellen är med en bra stund. Jag märker att jag har lättare nu att följa och går nu upp och styr farten lite själv och kommer lite närmare snabbisarna där framme. Sen på hemvägen så känns det väldigt bra och intervall 3 och 4 får jag köra själv då Jochen fick lite strul med kroppen. Men jag tror att jag ökade och kom hela tiden längre på mina 4 minuter och körde även lite fortare på hemvägen som vanligt. Det var verkligen som att gå på moln, vart kom den kraften ifrån!? :-) Och nu var jag klar men till min förvåning så körde många en intervall till! Vilken härlig klubb! Jisses! Det blev ett riktigt mastigt pass och jag är så nöjd! Jag hade definitivt kunnat kört en intervall till men jag vågade inte utmana ödet. Apropå smärtan i hälsenorna så gick den istället upp i vaderna och det var nog typiska överanstängningssymptom och det var rejält stelt på nedjoggen.

Nu skall jag kika på passet i movescount...

Ser att jag som vanligt tryckte bort en intervall men också att jag hela tiden sprang snabbare och snabbare - skön trend! Tyvärr så var det också som vanligt i början med en puls som skenar eller om det snarare är dålig kontakt.

Men nu dags för sängen! Sov gott allesammans!

Dags för långpass och Ullbrandis skulle göra lite sällis med mig och Ullis. Vi skulle starta samtidigt och liksom plocka upp henne då hon startade från Trosa och sen springa tillbaka mot Vagnhärad och sedan köra "Lilla kommunrundan" så det skulle bli typ 17 km för henne och ca. 23-24 km för oss, dvs mig och Ullis. Men jag var lite tveksam då jag varit sliten men har vilat lite mer på slutet. Vi fick stressa för att komma iväg då Marcialonga gick samtidigt och det ville man ju inte missa. Men så fick det bli. Vid ca. 10:22 kom vi iväg och det var lite småsegt i början. Men efter några kilometer gick det bättre och farten låg runt 6.15 Sen möter vi Ullbrandis och hon har visst kört på som sjutton då hon också var sen. Så det var bara att vända och Ullis och jag hade hunnit 3,5 km. Sen fick vi bromsa lite för att farten inte skulle gå snabbare än 6 min/km och när sprang mot Västersljungsrondellen så blåste det ruggigt kallt mot oss och roligare hade man haft det. Väl framme vid rondellen så svänger vi av och får då vinden i sidan och det är lite skönare iaf. Och nu börjar det kännas riktigt bra och träningen har gett resultat, helt klart. Men Ullbrandis börjar bli lite sliten och hon har enligt egen uppgift slarvat lite med löpträningen men hon gjorde det bra idag. Väl framme i Trosa så ser hon fel på sin mobil och fortsätter lite till för att få lite längd. Till slut så ger hon upp vid 19 km och det är gott nog. Vi sprang förresten en liten omväg genom Trosa och det gjorde att vi fick lite extra längd. Efter att ha lämnat av Ullbrandis så fortsatte Ullis och jag själva mot Vagnhärad och nu fick vi vinden i ryggen och det gick jäkligt lätt då. Några gånger så sade Ullis att vi hade 5.45-fart och det var förstås lite för fort men det kändes lätt och lite roligt. Och snittet sjönk men vi försökte hålla ned farten lite och oftast var den strax under 6-minuters fart. Fötterna kändes lite under större delen av passet och den vänstra hälsenan. Och på slutet så började längden ta ut sin rätt och några små (o)lustiga små ryck överaskade mig. Typ elektriska signaler och jag fick skaka loss lite. Till slut så blev det 24,5 km och ganska precis 2.5 timme. Snittfart på 6.09

Sen blev det snabbdusch och iväg till Saltå Kvarn för en fika. Ullis var sugen på en semla men de var förstås slut men det gjorde inte mig så mycket men synd om Ullis. Men de goda smörgåsarna lättade upp humöret och en god latte till. Sen tog jag även en liten godsak till men den kunde jag varit utan då smörgåsen mättade så mycket. Vi avslutade i Södertälje där Tim ville ha ett nytt tangentbord och vi hittade ett. Själv köpte jag en ny gps till bilen. En riktigt bra och jag är nöjd. Den kopplar även upp sig mot internet och varnar för fartkameror och även fast jag inte kör för fort så kan det alltid bli några kilometer för fort någon gång och roligare utgifter kan man ju ha. Det blev förresten en hel del shopping utöver gps´n. Kul!

Sent på kvällen blev det förresten också 3 km skidor på Häradsvallens idrottsplats. Kul men lite småtrixigt!

Så har man tränat lite för hårt för länge och är således lite sliten. Men lite lätt träning var ändå planerad men tidsbrist och trötthet gjorde att även det rann ut i sanden. Kanske förstås det bästa om man är sliten men ibland är det svårt att ta in. I fredags så kom överaskande min kära faster E-M in i butiken med sin minst lika trevlige sambo och det var förstås jätteroligt. Så lite gofika blev det och lite trevligt och inspirerande träningsprat då Leffe också är lite träningsgalen och han fick med sig lite Enklaresport-mössor så att han och hans bror kan göra reklam på KortVasan. Och lite roligt att en av Sveriges mest kända skidåkare ringde i söndags morse och jag blev lite paff innan jag kom på att det var ju jag som skickade ett meddelande till honom att jag ville fixa ett par av hans skidor. Mitt krav var att skidorna skulle vara bra och jag skulle förstås inte skriva något om att jag har fixat hans skidor såvida han inte kör lopp på dem. Och han kommer förstås prova skidorna ordentligt så nu håller vi tummarna för att jag kan göra rätt struktur för snabbåkare. Nåja, det är ju jobb så det blir över och idag så monterade jag på ett par bindningar på ett par skidor och sicklade dessutom skidorna. Tror Ni inte jag glömde att ta betalt för bindningarna... Suck! Men de verkade mycket ärliga och jag sparade kvittot. Tror jag glömde det då jag bjussade på monteringen eftersom de ändå hade köpt skidorna av mig innan. Som julklapp typ. Och nu verkar det jag gör sprida sig alltmer och det är förstås riktigt kul! Nä! Nu blir det snart dags för lördagsfilmen igen på fyran eller så skippar vi den och lägger oss direkt... Bra fråga! :-)

Så var det torsdag och egentligen skulle jag och Ullis samt Ullis vän Inger åka och lämna blod men Inger var sjuk och jag misstänkte att jag hade något på gång och ville för allt i världen inte bli sjuk nu inför seedningsloppen och senare Vasaloppet. Så jag mailade och sade att vi skjuter upp våra givningar och Ullis och jag passade då på att vara med på klubbträningen förstås. Idag stod det långa backar på schemat och det är tufft. Roligt när många dök upp och vi körde en längre uppjogg och det kändes lite halvsegt i början men släppte efterhand. Väl framme så kör vi lite löpskolning och stretch innan vi drog igång. Jag håller ett jämnt tempo och är rejält trött längst upp men märker att Flaken kör 10 meter till drygt och vi hade visst tagit ut 2 olika slut. Så vi kommer lite i otakt och det skapas 2 grupper men det är rätt okey då vi är ganska många. Men jag känner att jag ligger på gränsen och det är verkligen tufft. 5 stycken 300-ingar blev det och sedan lite vila innan 200-ingarna. Och då stegras farten och nu orkar Stefan t.o.m gå ifrån lite. Thellis kör med flit lite lugnare då han fått känning av bakre lår men av erfarenhet vet jag att han svårt att tygla sig då han har bra toppfart kortare sträckor. Nu får jag kämpa rejält och det är lite irriterande att jag inte riktigt orkar hålla rygg på Stefan och jag kommer någon sekund efter hela tiden. Sen är han nöjd och jag får kämpa den sista själv. Men jag känner mig helt slut och nöjd. När jag senare får ut passet så ser jag att jag har hög puls i början på uppjoggen och sendan på de långa backarna så kommer jag inte ens upp i mjölksyran (som är 183) utan pulsen stannar på 178. Sedan, på de kortare backarna, så går den redan på första upp i 205 (Maxpulsen är 193) och sedan ökar den på nästföljande och jag har 213 som högst. Det lustiga är att det inte ser ut som felsignaler utan mer som det gjorde under ett Trosa Stadslopp då jag hade något i kroppen och var sliten. Som nu då jag kände att jag borde kunnat hålla Flaken liiite bakom mig men hade inte det sista trycket. Så nu tar jag det lite lugnare i några dagar och kollar även vilopulsen lördag morgon. 

Jag sprang förresten i de nya Asics Fuji Setsu med broddar. Lite tunga men helt okey. Skönt att ha dobbarna i från början. 

Tisdag och klubbträning med Enklaresport Running Club. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag planerade in Supertusingar mitt i vintern men snö och modd omöjliggjorde det iaf och det fick istället bli hederliga tusingar. Väl på plats så är vi några minuter försenade och vi är ändå inte sist. Men klockan har tickat några minuter över så vi börjar jogga och de flesta vet att det är "Trossen-rakan" som gäller då det är snö på banan. Väl framme vid rakan så kör vi fram och tillbaka och mäter upp innan det är dags för löpskolning. Men själv är jag klart orolig för om jag kan springa då jag haft lite ont i magen och det känns lite konstigt direkt i början och i efterhand så ser jag att jag har rejäla pulsrusningar på runt 192 slag/minuten på uppjoggen. Det håller på ca. 17 minuter innan det lugnar ned sig. Anledningen kan vara att jag drack en proteinshake med lite för mycket mjölk. Hursomhelst så tänkte jag testa och vi drog igång. Jag lyckades hålla mig före Flaken och Rajje men det var många set kvar. Första gick på 4.30 och det var lite jobbigt och frågan var ju om jag skulle klara passet. Flaken och Rajje hängde med den första utan problem. Sen verkade jag ändå kunna hålla farten och t.o.m öka så tiderna skärptes och både Flaken och Rajje fick problem att hänga på men Flaken kan man aldrig räkna bort utan han låg lite bakom och gjorde att jag hela tiden var på tå. Var på tå var vi också när 2 älgar gick över vägen och då märkte jag att Flaken blev lite orolig och tappade någon meter - kul! De började dock gå vidare när vi närmade oss. Efter intervall 6 så kände jag att det fick vara nog då magen störde för mycket och jag märkte att det även var jobbigt på nedjoggen sen så nu är det bara att hålla tummarna att det inte bryter ut någonting. 

Mina tider på "Trossen-rakan" med 1 minuts ståvila

4'30,5

4'22,1

4'28,5

4'24,5

4'31,4

4'28,0

Totalt med upp -och nedjogg samt löpskolning blev det 12,8 km. 

Grymt bra jobbat av alla!