Så var det Nyårsafton och Ullis och jag kom upp tidigt för att fixa iordning våra Nyårs-ballonger, som vi hade köpt. För 29 år sedan så förlovade vi oss och vi hade en diskussion för länge sedan då jag menade att man firar ju inte förlovningsdag då man gift sig. Men Ullis tyckte att man skall fira det som man kan fira och hon har ju förstås rätt! Givetvis och kärlek är ju det viktigaste som finns! :-) Tack för att du finns, älskling!

Vi kämpade på med ballongerna för vi ville få upp dem innan vi skulle iväg. Barnen lär sova ett tag till men vi skulle ju iväg och springa Nyårsjoggen. Den inställda joggen men springa kan man ju göra ändå. Dock inte arrangerat och med en massa folk. Hursomhelst så hade vi visst bokat in klockan 10.00 och det var ju kanske lite riskfyllt då det var den tiden som vi normalt brukar springa. Men det gick ju att styra upp på plats. Tanjis skulle ta egen bil och snart ringer hon och säger att hon måste vända och då löste ju eventuellt problem med att vi skulle bli för många som skulle springa på en gång. Vi sade att vi väntar in henne. När Ullis och jag kommer fram så ser vi att det står fyra killar där och det är Putte, Flaken, Zedflanders och Tokan. Vi hälsar på avstånd och säger att vi väntar in Tanjis men att de kunde springa innan och det är ju bra ur Coronasynpunkt. Putte väljer att göra sällskap med oss istället och de andra springer iväg. Själv behöver jag stretcha igång mig så det gör inget att Tanjis är lite sen. När hon kommer så är det då dags och vi joggar igång men det är stelt och jobbigt ibörjan för mig. Jag hoppas ju att det skall släppa, som det brukar, men det fortsätter att vara segt bra länge. I backen upp mot Vitalis så är det som värst och det är nästan väntat. Sen får jag ta igen mig men det släpper aldrig helt så efter någon kilometer till så säger jag att jag måste pausa i några sekunder. Sen drar jag igång igen och nu går det bättre och nästa backe är egentligen inga problem men jag börjar känna av mitt knä och jag har tyvärr ont i ena skinkan från start och det blir bara värre. Dock inget som stör mer än att det gör ont. När vi kommer tillbaka till Stadshotellet så stannar vi och tar lite kort och drar sedan vidare. Vid Tre små rum så är det inte fika men Ullis och Tanjis springer in och förbeställer några bakelser. Det tar några minuter och jag pratar lite med en kollega som också kom ut från fiket. Nu blev man lite kall och det är skönt att röra på sig igen. Putte trycker på lite i en backe och han känns stark men nu börjar jag att vakna också och har inga problem att hänga med. Sen är det lite lugnt mot slutet men det är säkert ändå runt 6 min/km. Väl framme vid löparbanorna så känns det helt okej men det var inte den vanliga sprudlande känslan då kroppen har vaknat. En mil är ju ändå en mil i och för sig. Sedan till fiket och Ullis sprang in och hämtade bakelserna och sedan hem för att duscha. Efter duschen drog vi till Björnlunda för att köpa lite god glass och goda praliner. De där med brända mandlar smak var ju bara för mycket! :-0 Vi passar på att leta efter en "räkbomb" till Sivan och vi får leta i fyra olika affärer innan vi hittade en. Men som tur var så hade vi med oss en kylväska för glassen. Väl hemma igen som kom vännerna T och R för lite kaffe och det var trevligt och lite gott fikabröd åkte förstås ned. Kanske lite väl mycket då man var rejält hungrig efter löpningen. Vi tog dock en French hotdog i Gnesta. 

På kvällen så bara mös vi och Tim åkte till en kompis medan vi andra spelade lite spel och jag blev Kahoot-mästare. Det vore ju synd att inte nämna det... He he... En skön kväll och vi skålade in i alkoholfritt bubbel och det är garanterat över en handfull nyårsaftnar i rad som vi inte druckit någon alkohol. Bra mycket skönare faktiskt och jag är nog nästan nykterist nu. 

Dagen innan nyårsafton och Ullis och jag hade ställt klocka för att tidigt komma upp och snitsla banan inför den inställda Nyårsjoggen. Vi hade ju ställt in den som organiserat event men springa själv kan man ju aldrig göra men då är det ju bra om man kan hitta. Så efter att ha varit och köpt i snitselband så åkte vi till löparbanan och det var bara att börja. Vi hade bara köpt 100 meter så vi fick hushålla lite grand och tänka till lite. Vädret var inte det bästa och det regnade en del och det var blött och kallt. Sen alla stopp på det och när vi kom fram till Tre små rum så stannade vi och fikade. Fingervantarna åkte upp på ett element och sen var det dags igen. Energin från fikat höll i några kilometer och sedan kände jag mig helt sänkt och vi fick till och med sänka farten på promenaden, på slutet. Tom energi typ. Väl framme så var det bara att sätta sig i bilen och åka hem för en varm, skön och lång dusch! Mot kvällen så ville jag cykla lite och jag hittade en bana jag inte kört förut och det var Mighty Metropolitan och det var mycket folk i rörelse och trots att det var backigt så fanns det mycket ryggar att lägga sig bakom. 20,4 km på 40:35 och jag plockade 328 höjdmeter. 

Vi gick sedan och lade oss rätt tidigt för att komma upp fräscha imorgon bitti. 

Tisdag och vi hade bokat in en timme till på golfsimulatorn och Felix ville testa men vi hade ju inga högerklubbor så jag lade ut en blänkare på Facebook. Rätt snart så svarade Putte att han hade ett set och vi högg direkt. Nu började vi få bråttom och Ullis packade ned lite träningskläder så kunde hon köpa ett månadskort samtidigt. Så fick det bli. Först hämtade vi klubborna och jag såg säkert ut som ett fån för jag hade aldrig sett några av klubbmodellerna men de kortare järnen såg riktigt bra ut. Sen till gymmet och dags att checka in. Det blev lite lugnare idag och vi provslog i typ tio minuter innan vi körde en bana och Felix fick slå en hel del då han inte slår lika långt. Men det var kul och Felix fick helt klart lite mersmak. Sen hem och det blev ingen riktig träning mer. Men så kan det bli. Ullis och jag avslutade med ett se på en bra film som dock började lite segt men den tog sig efterhand. 

Måndag och fastän man är lite dagvild så är det skönt med lite struktur. Men jag är ju så seg på morgonen och när Södermanlands Nyheter ringer så känner jag att jag är yrvaken och efter lite svamlade så förklarar jag och undrar om han kan ringa upp. Då hade jag ändå varit vaken ett tag men det tar ett tag innan jag är riktigt alert. Då går jag förstås upp och staplar upp några saker som jag tycker är viktiga att ha med. Han vill veta lite mer om Nyårsjoggen och vad jag tycker om att vi ställer in den. När han ringer så känner jag att jag gör mig själv rättvisa och jag litade också på att han skulle få ihop det bra. Sedan försökte jag jobba lite med Enklaresport men ambitionerna var större än så. Jag ville ju fixa och dona i källaren men det fick vara idag också. Men jag passade dock på att ringa upp Viasat för att säga upp abonnemanget och jag fick prata med den värsta kundservicen ever! Fy bubban! Han var enormt irriterande. Det började direkt med en nedlåtande stil om att jag ju inte förstått att apparna i apple-tv kostar typ lika mycket och jag fick förklara att jag visst vet att de kostar och sedan att jag inte alls behöver förklara mig för honom. Efter att ha rytit ifrån lite så gick det rätt fort och han nästan slängde på luren. Tyvärr var det andra gången i rad som jag haft dåligt bemötande från Viasat så det är tveksamt om jag kan rekommendera dem längre. 

Sen var det golf för mig och det var jag och två kompisar som skulle köra. Men en av dem var snörvlig och jag fick inget svar från den andre. Så Ullis och jag åkte ned och skulle jag bli själv så tänkte jag bara köra en timma. Väl på plats så märker jag att jag blir själv och det var helt okej att jag sparade den andra timmen till imorgon och nu gick det bra mycket bättre än sist. Slagen blev renare och jag plockade mycket mer poäng än sist. Jag fick nu ihop 28 poäng och skulle jag fokuserat mer på puttarna så hade det blivit några poäng till. Och vilken dålig längd på slagen jag fick. Men jag hoppas och tror att det beror på simulatorn. Sen ville både Ullis och jag till Björnlunda för att äta lite god glass på Stenersborg och vi åkte dit och det var lite folk men absolut inte så mycket som sist. När vi skall gå ur bilen så ser jag en bekant till mig och det är gammal elev. Jag vinkar man jag inser att han inte ser att det är jag så jag öppnar dörren och ropar. Han gick tillsammans med en tjej som jag känner igen mycket väl och det är dottern till en god vän till mig. Vi kan kalla henne Emmis och killen kan få gå under namnet Zeke varg. Vi Corona-hälsar och det är kul att ses! Sen köper vi glass men den säljs tyvärr endast i halvlitersförpackningar så istället för att äta i bilen, som vi hade tänkt, så får vi åka hemåt direkt. Vi kan dock inte bärga oss från att äta chokladpralinerna som vi också köpte och det smakade himmelskt gott! Wow! Vi förbannade oss själv att vi endast köpte sex stycken. Det var för övrigt smaken av brända mandlar. Väl hemma så blev det iaf lite glass och kaffe. 

Sedan var det dags att motionera lite och det blev en bergig bana och det var för övrigt nu det strulade och inte igår. Jag ser att jag mindes fel. Efter strulet så var vi då igång och det var i princip bara en backe och man började precis innan den var slut så efter fyra, fem, minuter så bar det iväg nedåt och man låg runt 80 km/h och vara vilade. Sen bar det förstås iväg uppåt och efter ett tag så inser man att man kommer få tröjan om man tar i lite. Dock hade jag glömt bort två österrikare som drog förbi oss i backen så när jag nästan är uppe så ser jag att jag nu slogs om andraplatsen istället. Surt! Men Ullis fick tröjan som bäste tjej och det var iaf en bit över hundra som körde. Vi avslutade med att rulla ned igen och vi försökte komma upp i över 100 km/h men Ullis fick aldrig ryggen på mig och det gör det extra svårt. Jag rullar så fort ned då jag är en bra bit tyngre. Det blev till slut 21 kilometer och ytterligare ett helt okej pass. Bättre än inget om man säger så och jag provade återigen att maxa och kom upp i 748 watt. Mer går knappt för mig. I alla fall inte på den här trainern. Jag skall dock prova på kompisens trainer och han har dessutom wattpedaler. 

Söndag och jag ville hämta lite i gympahallen och samtidigt kom Ullis lillesyrra Carro på besök med sin lilla Melissis. Eftersom man måste tänka på avståndet så passade vi på att vara i gympahallen då den ändå var avstängd. Så Melissis fick springa av sig lite och vi passade på att slå några bollar i badminton och Carro ville se gympahallen igen. Felix och Tim kom förbi också så alla fick slå några bollar innan vi begav oss hemåt. Lite kul att förena nytta med nöje och dessutom på ett säkert sätt. 

På kvällen så passade Ullis och jag på att zwifta lite, igen, och det blev nu New York och the Highline. Väldigt tomt på folk då vi skapat ett Meetup och New York var egentligen inte öppet idag. Jag tog i när det var någon tuff backe och då kom jag några minuter före henne men nästa gång var det tvärtom och det var istället jag som hela tiden fick jaga. Rätt jobbigt faktiskt när man tar i och det verkar inte som det händer någonting. Till slut var vi klara och det var faktiskt inte mer än 18 kilometer men dock 322 höjdmeter. Kanske var det den totala avsaknade av folk som gjorde att det kändes längre. Vi höll på i 44 minuter så det blev ändå ett normalt pass och snittwatten blev 167. Ungefär som vanligt alltså. Vi avslutade kvällen med att se en romantisk komedi/drama med Emma Thompson i huvudrollen. Nu kommer jag inte ihåg vad filmen hette men hon jobbade iaf som en "Nissa" i en julaffär och efter en trevande inledning så steg filmen och blev riktigt bra. 

Lördag och Ullis och jag skulle in en sväng mot Nyköping för att lämna av några klappar men när vi skulle åka så hör vi att en av Ullis småsyrror blivit förkyld men att den andra kunde tänka sig att träffas. Vi hade förstås tänkt att träffas ute så vi åkte. När vi kommer fram så har lilla Melissis fått ont i magen och vi lämnar då bara paketen istället och åker vidare mot den andra syrran för att göra likadant. Väl framme så är det ingen hemma så vi lämnar paketen på deras altanen och åker tillbaka till Nyköping. Väl där, och efter att ha kollat några butiker, så bestämmer vi oss för att åka till Stendörren för att fika. Vi hinner knappt fram förrän solen börjat gått ned och vi möter massvis med bilar som lämnar Stendörren. Jisses! Det lär ha varit hur många som helst för det är fortfarande en hel del bilar på parkeringen. Vi går snabbt iväg och över en hängbro och fikar lite. Men det är kallt och ganska snart så tycker vi att det får räcka. Men det är fint och en varmare dag blir det garanterat en repris. Och då förstås lite tidigare. 

Väl hemma så vill vi förstås cykla igen och det blir en ganska kort runda på drygt 17 km som tar 34 minuter och jag tar i på sprintarna. 

Annandag jul och det blev lagom med julmat men visst märktes det i kroppen att det var lite mer sött än vanligt. Fast nu tänkte jag på det så jag höll det på en lagom nivå. Sen slappade vi i princip hela dagen och mot kvällen tänkte vi köra en bana och gärna en längre bana och nu bestämde vi oss för "Muir and the Mountain". Det var en lite längre och rätt tuff bana. Men det är ju bara att köra lite lugnare tänkte vi. Det brukar alltid bli lite tufft emellanåt då man luras att ta i. Och mycket riktigt blev det samma sak nu. Jag var lite hetare i början men sen kommer Ullis igång och det blev lite personliga rekord här och där. Vi fick ihop knappa 42 kilometer och 919 höjdmeter på en timme och 47 minuter. Det var ett skönt och bra pass med snitt på 166 watt. Jag maxade förresten en gång och kom upp i 753 watt. 

Redigerat nedan: 

Det var inte bara slappande under dagen. Vi åkte faktiskt ut till Stensund, för att fika, och fick med oss Jocke och Lina. Ullis och jag kom lite tidigare och gick runt lite och då ser jag en svanunge som inte ser ut att må så bra. Det ser ut som den sitter fast men det är ju så lite så den borde enkelt komma loss. En familj stannar upp då de hör vad jag säger och alla är ganska övertygade om att den sitter fast men inte jag. Fast ju längre tiden går så förstår man att den inte mår bra och vi börjar försöka ringa runt lite grand och efter ett tag så får den andra familjen tag på någon som skall komma ut. Samtidigt kommer Jocke och Lina samt deras hundar. Barnen ville visst inte hänga med. Det kanske var tur då det var kommunjägaren som ryckte ut. Vi började i alla fall att fika och när vi fikat klart så kommer det en jägare och vi visar var svanen är och det går ganska fort. Två skott för att vara säker och det var nog så att det var kört för svanföräldrarna verkade inte bry sig längre och var långt ifrån den. 

Julaftonsmorgon och Ullis och jag fixade direkt ordning för att överraska barnen om de vaknade tidigt. Vi hade redan på natten blåst upp bokstavs-ballonger som tillsammans bildade "Merry Christmas" och nu satte vi upp dem i vardagsrummet. Och fyllde några julstrumpor. Är det julafton så är det. Sen gjorde Ullis sig iordning för julaftonsjoggen men jag fick slänga in handduken då jag inte fick igång kroppen. För mycket socker gör att hela kroppen låser sig och det här var nog det slutgiltiga beviset. Men Ullis skulle få sällskap av Tanjis så jag gjorde mig iordning för cykling och jag letade upp en kortare runda och några minuter efter att Ullis joggat iväg så var jag också igång. Jag satte på Metallica och körde igång. Det blev Tick Tock-rundan, som jag tror att den heter. Jag kom igång efterhand och snittade 162 watt och jag ser att jag inte tryckte på något speciellt utan bara för att kanske hänga på någon ibland. Det blev 36 minuter kort men bättre än ingenting. Sen in i duschen och väntade in Ullis. Den första som vaknade var Felix och vi hade hängt strumporna på deras dörrhandtag. Efter att även Tim vaknat och sett sin strumpa så var det bara att förbereda inför Julen. Det låg relativt många julklappar under granen och det märks att även barnen tycker det är kul att köpa julklappar. Ullis och jag tog en sväng och lämnade lite paket till småkidsen i Trosa. Sen fort tillbaka och nu var det dags att käka gott och sedan var det julklappsutdelning och vad fina paket man fick! Det märks att barnen har ansträngt sig och det är så man blir tårögd! :-) Jag hoppas verkligen att barnen blev lika nöjda. Sen tog vi det bara lugnt och zappade lite framför teven och Tim hade gett mig och Ullis en apple-box, eller vad det heter. Vi hade pratat om det tidigare och det lät smart. Så det blev lite inlärning i hur det fungerar. En riktigt bra julafton helt enkelt. Och för ordningens skull så får jag väl skriva att det var en helt snöfri jul men härlig ändå.