Så var det Nyårsafton och Ullis och jag kom upp tidigt för att fixa iordning våra Nyårs-ballonger, som vi hade köpt. För 29 år sedan så förlovade vi oss och vi hade en diskussion för länge sedan då jag menade att man firar ju inte förlovningsdag då man gift sig. Men Ullis tyckte att man skall fira det som man kan fira och hon har ju förstås rätt! Givetvis och kärlek är ju det viktigaste som finns! :-) Tack för att du finns, älskling!

Vi kämpade på med ballongerna för vi ville få upp dem innan vi skulle iväg. Barnen lär sova ett tag till men vi skulle ju iväg och springa Nyårsjoggen. Den inställda joggen men springa kan man ju göra ändå. Dock inte arrangerat och med en massa folk. Hursomhelst så hade vi visst bokat in klockan 10.00 och det var ju kanske lite riskfyllt då det var den tiden som vi normalt brukar springa. Men det gick ju att styra upp på plats. Tanjis skulle ta egen bil och snart ringer hon och säger att hon måste vända och då löste ju eventuellt problem med att vi skulle bli för många som skulle springa på en gång. Vi sade att vi väntar in henne. När Ullis och jag kommer fram så ser vi att det står fyra killar där och det är Putte, Flaken, Zedflanders och Tokan. Vi hälsar på avstånd och säger att vi väntar in Tanjis men att de kunde springa innan och det är ju bra ur Coronasynpunkt. Putte väljer att göra sällskap med oss istället och de andra springer iväg. Själv behöver jag stretcha igång mig så det gör inget att Tanjis är lite sen. När hon kommer så är det då dags och vi joggar igång men det är stelt och jobbigt ibörjan för mig. Jag hoppas ju att det skall släppa, som det brukar, men det fortsätter att vara segt bra länge. I backen upp mot Vitalis så är det som värst och det är nästan väntat. Sen får jag ta igen mig men det släpper aldrig helt så efter någon kilometer till så säger jag att jag måste pausa i några sekunder. Sen drar jag igång igen och nu går det bättre och nästa backe är egentligen inga problem men jag börjar känna av mitt knä och jag har tyvärr ont i ena skinkan från start och det blir bara värre. Dock inget som stör mer än att det gör ont. När vi kommer tillbaka till Stadshotellet så stannar vi och tar lite kort och drar sedan vidare. Vid Tre små rum så är det inte fika men Ullis och Tanjis springer in och förbeställer några bakelser. Det tar några minuter och jag pratar lite med en kollega som också kom ut från fiket. Nu blev man lite kall och det är skönt att röra på sig igen. Putte trycker på lite i en backe och han känns stark men nu börjar jag att vakna också och har inga problem att hänga med. Sen är det lite lugnt mot slutet men det är säkert ändå runt 6 min/km. Väl framme vid löparbanorna så känns det helt okej men det var inte den vanliga sprudlande känslan då kroppen har vaknat. En mil är ju ändå en mil i och för sig. Sedan till fiket och Ullis sprang in och hämtade bakelserna och sedan hem för att duscha. Efter duschen drog vi till Björnlunda för att köpa lite god glass och goda praliner. De där med brända mandlar smak var ju bara för mycket! :-0 Vi passar på att leta efter en "räkbomb" till Sivan och vi får leta i fyra olika affärer innan vi hittade en. Men som tur var så hade vi med oss en kylväska för glassen. Väl hemma igen som kom vännerna T och R för lite kaffe och det var trevligt och lite gott fikabröd åkte förstås ned. Kanske lite väl mycket då man var rejält hungrig efter löpningen. Vi tog dock en French hotdog i Gnesta. 

På kvällen så bara mös vi och Tim åkte till en kompis medan vi andra spelade lite spel och jag blev Kahoot-mästare. Det vore ju synd att inte nämna det... He he... En skön kväll och vi skålade in i alkoholfritt bubbel och det är garanterat över en handfull nyårsaftnar i rad som vi inte druckit någon alkohol. Bra mycket skönare faktiskt och jag är nog nästan nykterist nu.