Söndag morgon och Ullis och jag tog lite frukost på altanen och solen sken så fint. Då utropar hon "fästing" och pekar på min hals. Vi springer direkt till badrummet och jag förstår ingenting. Skulle den där lilla pricken vara en fästing? Men hon var rätt övertygad om att det var något och fotade och förstorade upp. Oh, fy f-n! Det var ju en liten jävel som var i full färd med att borra sig in i kroppen på mig. Jag började med att försöka få grepp på den och samtidigt sprang Ullis och letade efter en fästingbortplockare. Efter en massa försök så började jag då med den där pincetten och jag gjorde först fel men efter några försök åt rätt håll så verkar den lossa och vi fotade direkt på både fästing och bettstället. Fästingen var helt intakt och inget fanns kvar. Men fy! 

Sen kollade vi varandra riktigt noga igen och helt klart var att det var bra ljus på altanen och nu tyckte man att det kliade hela tiden. Ja, som det börjar att göra på dig just nu! :-) *skrattar*

Jag kommer på mig själv, då jag kollar jobbmail, att jag inte fått ut något veckobrev och löser det snabbt. 

Efter det så hade vi lite koll på mitt sår och kommer att ha det i någon vecka. Men det verkar lugnt. 

Sen tog vi en tur på hojen och vi stannade först en stund hos Lina och barnen. Där blev det förstås några matcher mot Vicke och idag var jag het men satte tyvärr den svarta i fel hål då jag försökte valla den. Därefter var det två vinster och Vicke har legat av sig. :-) Lite kaffe och Oliver fick nobben då han ville provköra 1200cc Bandit. Nope! Han trodde dock jag var mer rädd om  hojen än om honom. Det stämde dock inte men likväl var det nobben. 

Sen iväg och nu blev det en tur till Skanssundet och där blev det en korv och en glass, härligt! Och efter det for vi hemåt och nu var både trötta och somnade på sängen men först efter att ha sett Bajen vinna Svenska cupen, yes! 

Ullis var lite rastlös men jag hade inga problem med att ta det lugnt och jag tittade en hel del på teve och det var först Sverige mot Slovakien och det var helt klart lite svajigt men det blev vinst. Fast det är tveksamt om vi kommer att ha gå så långt men man har ju haft fel förr. Lagsporter fascinerar ju på så sätt att helt plötsligt kan små, små ändringar få allt att klaffa. Rätt som det var så ropar Ullis Primetime men vi missade det precis. Dock så var det inga större problem för det vara bara livbojar i potten och till veckofinalen hade jag redan skramlat ihop otroliga 76 poäng så jag gick och hämtade mobilen och var beredd kvart i åtta. Men det gick inget vidare utan jag rök redan på fråga åtta och hade fått offrat en livboj på fråga sju... 

Vi slötittade lite till på teve och sen var det natti och vad gäller rubriken så handlar den förstås om att man kan bli biten på två sätt av orienteringen...

Lördag och idag var jag riktigt sugen på att plocka de sista kontrollerna i Gnesta. Det skulle helt klart bli en hel del men det var ju lördag. Men först fixade vi lite på tomten och sen kom vännen R på besök och det blev lite djupa samtal. På slutet kom Bondis också och vi hann med en påtår innan de gick hem. Han hade varit ute på en tur på cykeln. 

Därefter gjorde vi oss iordning för att orientera och vi förvarnade barnen på att vi skulle vara borta ett tag. Vi hade egentligen tänkt oss en god glass innan men Stenersborg hade precis stängt för dagen så vi tänkte att vi kan fira efteråt istället. 

Så var vi då igång och vi blandade gång med jogg och den första kontrollen var egentligen lätt men det var svårt att se stigarna och starten var lite sisådär. Vi fick gå lite fram och tillbaka för att hitta stigen men sen var vi igång igen. Nu började vi att spika kontrollerna och sen skulle vi springa en bra bit för att åter komma in på de nya kontrollerna. Vi råkade ju ta två extra förra gången och nu passerade vi dem. Och nu kom vi ihåg hur gyttjigt det var och det gick ju inte fort där. Och ibland fick man gå in i täta skogen och det undviker man ju gärna med tanke på fästingar och annat skit. Sen var det öppet igen och nu börjar det gå riktigt bra men ibland får man leta lite då man är framme. Kanske inte riktigt samma fokus som tidigare. Och jag springer för långt, på ett ställe, och helt klart så påverkar all avverkning orienteringen. Sen så går jag åt fel håll och jag imponerar på Ullis genom att säga att jag ser kontrollen, då jag är typ 200 meter bort. Hon förstår ingenting och givetvis är det ingen kontroll utan en pinne och det hände flera gånger men då var i och för sig kontrollen precis bredvid. Det var den inte nu och jag förstod liksom inte varför stenen inte låg framför huset. När vi kommer närmare så inser jag att jag gått fel och vi får gå tillbaka  och det över avverkad mark igen. Nä, på stora områden i Gnesta var det inte så roligt. Sen har vi svårt att komma rätt och jag tänker fel igen. Helt klart inte helt skärpt och jag har hela tiden ont i huvudet och är orolig att jag håller på att bli sjuk. Men nu har vi klarat av alla svåra och det är bara spurten kvar och nu är det lång förflyttning igen och vi avslutar vid koloniområdet där man återigen blir lurad av en stig som inte syns på kartan. Så vi letar på fel ställe igen och till slut så kör Ullis på appen och ropar till slut att hon ser den. Jag blir sur att en ordentlig stig inte syns på kartan men snart är vi igång igen och nu är det enkelt. Vi avslutar med att ta den sista och firar med en liten puss och senare en god glass. 

Efter glassen så beställer vi lite pizza och tar lite kaffe som jag har kvar i en termos i bilen. Sen åker vi hem och vi äter alla då alla har beställt. Efter maten så blir det förstås en varm och skön dusch och det är bara att hoppas att alla fästingar är väck för säker kan man ju aldrig vara...

Sen blev det lite teve och man ville förstås inte missa Champions League. Det märktes att mycket stod på spel och det var ibland bara positionsspel men det blixtrade till ibland och vad sorgligt att se Thiago Silva få gå ut och senare Kevin de Bruyne som åkte på en riktigt ful tackling. Men kul emellanåt och idag kändes det helt okej att se Chealsea vinna. 

Söndag och Ullis hade varit drivande i att vi skulle simma runt Gälön. Jag har ju nästan tappat lusten för att simma då jag fått alltmer problem på slutet. Men kul att Ullis är så på. Egentligen skulle vi simmat igår men vädret var ju inte så lysande då så vi styrde om till idag istället. Och det skulle bli några som skulle hänga på. Det var förutom jag och Ullis Gisslan och hennes bf PF samt Trossen-Jensan och katten Jansson. Ullis lurade i mig att jag skulle ta på mig våtdräkten hemma och jag fick nästan panik då jag tyckte jag blev så varm. Men snart var vi framme och alla kommer nästan samtidigt men Trossen-Jensan kom visst först och hon sitter och väntar. Jag känner faktiskt inte för det och har flaggat för att jag kanske vänder om det känns dåligt igen. Det är ju ändå 3,5 kilometer vi skall simma. Och så drar vi iväg och nog känns det ganska bra i början, tycker jag. Nice! Men det är just i början och jag tittar runt lite. Jag ser PF vid sidan och han och jag, som startade sist, verkar vara just det. Sist alltså. Så jag drar på lite och nu får jag lite problem och vill börja hyperventilera. Ajdå! Jag försöker ta det lugnt men det går inte över och efter några tiotal meter till så får jag stanna och bara försöka andas lugnt. Jag ser att Gisslan är lite bakom och hon tittar på mig och undrar hur det står still. Jag förklarar att jag har lite svårt att andas men att det brukar vara så här. Jag försöker igen och nu går det lite bättre men det är inte helt problemfritt. Gisslan verkar frysa och Ullis och jag håller henne sällskap. Själv gör det mig ingenting då jag ändå har en perfekt känsla och gärna tar det lite lugnare. De övriga verkar pumpa på och försvinner så sakteliga framåt. Själv har jag problem med både imma på glasögonen, andningen och att jag verkar behöva lätta på trycket. Och det är inte det lättaste i vatten men jag ligger en bra bit utanför de andra två och lyckas snart med att både få ned pulsen, få bort imman och dessutom lätta på trycket. Sen kan jag simma i kanske 300 meter innan jag måste fixa glasögonen igen. Men det är skönt med några mikropauser och så fortsätter det. Vi simmar tillsammans men jag lyckades inte hålla samma kurs så jag kommer hela tiden lite väl långt till vänster. Ön är klart större än man tror och det känns som om man simmar och simmar men det är långt kvar. Runt ön så blir det grunt och lite läskigt då man är på okänt vatten. Men också häftigt då man faktiskt ser att man har hyfsad fart. När vi simmar förbi en gullig liten stuga så stoppar jag de andra två och pekar. Riktigt häftig och jag blev själv lite lockad av den. Den skulle man ha som liten sommarstuga och varför då inte simma ut till den. Ha ha. Snart är vi igång igen och nu ser vi hamnen igen men man vet ju att det är längre kvar än man tror. Mycket riktigt. Det skall vara en kilometer och det lär ju ta 20 minuter. Minst då vi tar det lite lugnt. Gisslan har kommit igång bra och Ullis verkar superstark hela tiden. Själv så går det lite i "vågor" för mig. Ibland känner jag mig jättestarkt och ibland så känns det inte så bra. Ibland känner jag att det hänger ihop med hur bra jag ser och förstås hur tekniken sitter. Men vi kommer såklart in och i mål och de andra vill gärna simma 500 meter till för att få ihop fyra kilometer men det bryr jag mig inte om och Gisslan skakar som ett asplöv. Ullis säger att hon gärna kunde simma ett varv till... :-0 Och det är jag säker på att hon både vill och skulle kunnat. Själv är jag sugen på kaffe och det hade jag varit länge. Men jag hade nog tagit för mycket kaffe innan för det blev ytterligare ett stopp i vattnet.... 

Väl hemma så skall Ullis joina Tanjis på lite spinning och jag passar då på att träna lite. Det är ett Zwift-pass på 1,5 timme men hyfsat lugnt. Det tar dock ändå emot lite att sitta på cykelsadeln men jag är nöjd med tre timmars träning idag. Sen kollar jag några minuter på Bajen mot Kalmar men det blev bara lika. Attans! 

Ja så var då första arbetsveckan avklarad och jag tycker alltid det brukar vara sjukt jobbigt att själv liksom sitta i skolbänken som det alltid blir utan elever. Och nu på ny skola så är det alltid rätt mycket. Men det här kändes som något i hästväg. Kanske var det för att jag var mer fokuserad för jag brukar alltid tävla i Kalmar Ironman i uppstartsveckan och det har mer varit att hälsa på de första dagarna men hjärnan har varit inställd på att tävla. Nu var det istället bara fokusera på jobbet till 100 %. Tufft men kul och det känns att man börjar bli inställd på att ta emot eleverna. Sen kommer jag absolut inte vara helt klar med det nya sättet att jobba och själva systemet. Det är ju lite trist att alla kommuner jobbar i olika system... Givetvis inte alla och det är ju så här det är. Jag är iaf supertaggad och trivs riktigt bra i mitt arbetslag. Sen passade jag på att visa plickers-korten för mina kollegor och det var ju lite spännande då jag inte visste hur det skulle bli på skärmen. Men jag tror de hade förståelse att jag var lite ringrostig och jag var iaf nöjd. Ja, det var jobbveckan på skolan och jag specificerar det andra för sig självt. 

Träning: 

Tisdag: Jag var supertaggad och vi var rätt många på banan men nu skulle det visst vara sista gången för innebandyungdomarna och det var lite tråkigt. Men jag passade på att pusha dem extra hårt. Och själv så gick det väl hyfsat bra. Det blev nog runt 8-9 km, tyvärr har jag inte fört över datan ännu men jag försökte trycka på lite och det kändes rätt bra. Pulsen gick iaf bättre än sist då den rusade iväg på uppvärmningen. Sen fick vi helt skippa stretchen då vi blev attackerade av tusen myggor och det gick inte ens att stå still. En kvinna kom fram och var intresserad av att springa med oss men vi fick stressa fram att hon kunde kolla in på laget och uppgav förstås lite tider och så. 

Onsdag: Ullis och de övriga simgänget hade bestämt att vi skulle simma och vi försökte komma iväg lite tidigare men jag var lite sen från jobbet. Som vanligt bra drag på de övriga men jag har fått alltmer svårt med andningen och jag tror det hänger ihop med hjärtat. Jag simmar iaf ett varv som är 650 meter men har det lite ansträngt så jag brukar nöja med ett varv och så alltså även idag. Sen lite kaffe på det och den nya tjejen Marca var supernöjd med sin nya våtdräkt, det blev för övrigt en Sonar som är ännu rörligare i överdelen än t.ex 3.8 men har lite mindre flyt där. I överdelen alltså. Sen hem och jag ville också få lite lite "riktig" träning så jag hoppade upp på cykeln och körde lite Zwift. Det blev 32 km på en dryg timme och ett relativt lätt pass. Man skulle köra 6x6 minuter i 165 watt med 2 minuters vila emellan. Så ingen big deal men det är varmare än det brukar i källaren så det tar också. 

Torsdag: Dags att snöra på löparskorna för att se vilka som skulle springa. Tyvärr hade jag slagit i knät på skolan så menisken värkte och den lilla joggen bort till Safiren kändes lite väl mycket. Väl där så stod Ullis och pratade med Twin-Tommy och han var inte alls sugen på att springa så snart bestämde vi för att vi skippar idag. Men jag ville förstås cykla så jag går hem och hoppar upp på cykeln. Idag var det visst hårdkörning som gällde. Oops! Nu var det istället uppvärmning på 165 watt och sekvenser som 2x12 minuter i 205 watt och strax därefter 2x5 minuter i 240 watt. Det var klart tuffare och jag ser att pulsen ökade kraftigt ju längre in i passet jag kom och trots fläktarna så kändes det alldeles för varmt. Men klart görbart men jag fick ta i. 

Fredag: En kollega mådde dåligt och jag var helt klart rädd för att vara i närheten och efter att ha uppmanat hen till att gå hem så tog jag två timmars paus från min dator och hämtade den när det kändes säkrare. Sen var det fruktansvärt kvavt på skolan och jag hoppas de får ordning på ventilationen sen. Efter det så kom jag igång ordentligt och jag kunde sy ihop min aktivitet som jag skall hålla i på måndagen, det blir riktigt kul. Dock lite tight med tid så mycket handlar om att få det att gå smidigt. Det handlar iaf om samarbetsövningar i det stora hela. 

Efter jobbet så blev det lite mat med Ullis och när Tanjis skulle komma så kände jag att jag inte behövde ha dåligt samvete för att jag tränade. Ullis hade dessutom fått till en riktigt bra simning med Gisslan på dagen. Så körde lite Zwift och idag var det visst fri fart som gällde och jag körde verkligen hårt och tog ryggar då jag kunde. Kul! Framförallt kul att köra på ytterligare en ny bana, jag tror det var Champs Ellysé, eller vad det heter. Ursäkta min franska, som någon kul artist sjöng! :-)

Onsdag och idag var det fullt fart på skolan och själv försöker jag hänga med i mitt eget studerande. Jag hade ju fått underkänd sist men med en jäkligt positv känsla, hur konstigt det än låter. Jag hade ju inte fått böckerna så jag kunde bara läsa en av fem böcker och det förklarade ju mitt resultat, sade läraren. Han var ändå imponerad av mitt sätt att skriva, och argumentera, så det får jag ta med mig. Efter själva skolan så var det då ett extrainkallat möte och det var många som var fundersamma och undrade vad det var som var på gång. Och visst var det något konstigt. Det kan ju inte vara något hemligt då Gnesta kommun gått ut med det som nyhet. Så nu river man upp tillsvidareanställningar hos duktiga resurspedagoger som kan ha jobbat i runt 20 år. Det känns ju lite som att bita sig själv i svansen, tycker jag. Men i praktiken så behöver ju de inte oroa sig då jobb alltid lär finnas men det känns såklart inte så bra. Så lite rörigt och kanske ogenomtänkt. Sen hem och väl hemma så var det snart dags att traska till Safiren. Där var det Elin som var ledare och det var många nya saker. Och en övning kunde ta extra på ljumskarna och där borde jag insett hur det skulle bli. Jag hade inga problem att göra övningarna men borde förstås tagit det lugnare... 

Sen hem och nu var det återigen VM och ytterligare en bra dag. Idag var det tiokamparna, jag imponerades mest av. 

Tisdag och jag fick hoppa in i en annan klass men det var kul och det verkade varit uppskattat. Men planeringen rök ju så det blir ju tufft att jobba ihop. Sen var det min klass, förstås, och efter det så var det möte om utvecklingssamtal. Sånt tycker jag alltid är svårt att planera då man ju är sig själv närmast och jag brukar vara rätt flexibel utfrån vilka jag träffar. Men det var ett kul möte och riktigt kul att se hur några grupper verkligen gick in för att visa hur ett möte kunde gå till. Sen hem och jag skjutsade ett gäng kollegor till Gnesta och sen vidare hem. Snabbt in med lite mat och sen var det dags att bege sig till löparbanan då det var träning. Först nybörjargruppen och idag var det distans, som stod på schemat. Och vi började med lite lätt jogg innan vi drog ett varv i skogen. Det var tufft för några då det är rejält kuperat. Och det var nog sista gången också då det börjar bli rätt mörkt. Men det var kul att springa och det handlade bara om att jogga väldigt lugnt och jag gjorde en person i gängen sällskap. Sen väntade huvudgruppen och efter att ha joggat några hundra meter, med Tokan, så känner jag att jag ännu inte är så okey som jag trodde. Det var kanske runt 6 min/km och det kändes som ett slag på käften. Men vad sjutton, tänkte jag. Är jag fortfarande så slut. Det börjar ju nästan ta på psyket och nu pratar vi om lite över 5,5 veckor efter Kalmar. Men jag och Ullis bestämde oss för att hänga på en liten bit. Det var distans även för huvudgruppen och tanken var att lära sig jogga långsamt, för att bygga upp kapillärsystemet. Vi bestämmer vart vi skall springa och det var nya vägar, för mig och Ullis, och efter ett tag, då vi känner att det går lite fort, så tackar vi för oss och joggar tillbaka. Då gick det säkert i runt 6-6.10 min/km så det gick säkert lite för fort för samtliga. Så totalt blev det drygt 6 km för mig idag. Helt okey. 

Sen hem och kolla på VM och det är ju förbaskat kul! Idag var det Mondo Duplantis som vi hejade på och vilken spännande final! Det kunde mycket väl blivit guld men ett silver är inte fy skam! Tack för spänningen! Sen imponerade Noah Lyles, som väntat, på 200 meter. 

Måndag och Ullis och jag pratade om att träna på Safiren och det ena gav det andra och snart skulle vi visst träna tre (!) stycken pass. Men det är ju bara att köra lugnt, tänkte jag. Och efter lite snabb middag så traskade Ullis och jag bort mot Safiren och det blev som vanligt en del snack men snart är jag inne i lokalen och de är visst redan igång. Oops! Snackade jag så mycket, tänker jag. Så jag skyndar mig in och hämtar en cykel och klämmer mig in i ett hörn. De snälla tanterna vill hoppa av och göra en plats för mig men jag säger att det går bra ändå. Jag får ju skylla mig själv. Så var jag då igång, kanske några minuter sen, och jag kör lugnt. Typ hela passet och det var ett helt nytt pass av Puff. Och det är alltid kul med nya pass men jag har lite svårt att bedöma hur bra det var då jag fegade så mycket. Men det var omväxlande och alla verkade nöjda. Och mitt hörn var inte dumt alls. Det verkade ha varit betydligt varmare mot mitten. Så jag hade det lite lugnt och skönt. Efter passet var det core och magen fick verkligen jobba. Ett tag så var det nästan så att man undrade hur man skulle orka hela passet. Riktigt bra pass och här tog jag verkligen i som jag skulle. Sen snabbt in i duschen och snar tväntade jin-yoga. Och det är väl något som borde passa mig. Jag som är stel som en pinne. Och många av övningarna var riktigt sköna men några var nästan plågsamma och på en övning så råkade jag nog översträcka mig men det kände jag inte av så mycket. Iaf inte då... 

Väl hemma så var det fotboll och nu skulle Sverige köra över Norge. Det hade jag iaf hoppats. Men det var visst jämnare än så och det slutade till slut 1-1. Fast varför ta ut de två som verkligen tillför något? Ishak och Quaison är ju riktigt grymma. 

Torsdag och jag vaknade av att allting känns konstigt. Jag känner mig riktigt trött och det känns som om jag försovit mig. Jag vinglar upp och försöker se vad klockan är i köket men det går knappt. Det ser ut som den är kvart i åtta och det vore ju en katastrof. Så jag vinglar tillbaka till sovrummet och tänker kolla på mobilen men den är helt död. Så nu snabbt tillbaka till köket och helvete, tänker jag! Klockan är kvart i åtta och jag får nästan panik! Jag kommer på att det är torsdag och det skulle inte vara hela världen om jag skulle komma sent då jag egentligen bara har tio minuters samling innan eleverna skall iväg på slöjd. Men då måste jag ju framföra det också. Och borde inte mobilen vara laddad? tänker jag. Jag tar med mobilen och två laddare till ett uttag i köket. Men efter bara några sekunder så kommer det en upp gul varningsbild och under det är det en blå droppe samt en bild på ett laddsladd med ett kryss över. Ooops! Vad var det? Jag byter till den andra sladden och det blir likadant. Aj, då! Nu är det bråttom att få fram ett meddelande och jag hämtar paddan och försöker att maila. Men den har jag visst inte skickat mail ifrån, förut. Det står att något måste konfigureras och det sista jag kan komma på är att skicka ett meddelande till någon kollega via Facebook. Jag gör det och sen är det bara att göra sig iordning lite snabbt och dra iväg. Väl framme så förklarar jag mig för både chef och elever och efter lite undersökningar så får jag igång mobilen genom att köra papper i ett hörlursuttag. Lite skumt för jag har inte haft ngt vatten där eller ens använt hörlursuttaget. Nåja! Nu är det fixat och det är bara att hoppas att det inte händer igen. Efter en rätt bra dag på skolan så var det då hemfärd och idag väntade det klubbträning  och efter lite mat i magen så var då Ullis och jag där. Vi ser att Tanjis kommer och sen blev det visst inte mer. Så vi gör om planen och springer en runda som de tänkt ut. Den går ut mot Berga gård och efter att ha sprungit uppför en bra bit så känner jag att all kraft bara försvinner. Jag är helt slut och det är bara att inse att det här kommer att ta tid. Återhämtningen alltså. Jag bestämmer mig för att sänka farten rejält och de bara försvinner. Och när jag kommit tre kilometer så vänder jag och hoppas på att jag skall klara av att springa hem. Men nu går det nedför och det är förstås lättare men inte blir jag så mycket piggare. Så det var precis jag klarade att jogga hela vägen tillbaka och när klockan var prick på 6,0 km så stannade jag och sprang inte en meter till. Men då var jag å andra sidan tillbaka på Safiren, logiskt nog, och traskade in. Jag hoppade ur skorna och gick in mot gymmet för att köra lite rehab för hälen. Men skulle det inte vara skönt med liiite styrka också? tänkte jag. Tänkt och gjort. Det blev triceps, axlar och biceps. Två rundor och med högt tempo. Sen knappa tio minuters rehab för hälen och det var behövligt. Den har varit utan kärlek sedan innan Kalmar. Efteråt traskade jag och Ullis hem och sedan blev det fotboll då Sverige utklassade Färöarna. Riktigt kul att se Alexander Ishak och han är ju en fröjd att se. Det är nog bara en tisdfråga innan han är i en ännu större club än Real Socidad.