Fredag och vi startade åter dagen på gymmet Active. Och då A gick iväg med sin PT så kollade vi tre övriga runt på vad som fanns. Ullis var sugen att kolla in spinninghörnan, som verkade ha någon häftig skärm, typ VR, där en person talade om vad man skulle göra. Fast tyvärr hade vi inga hörlurar med oss så vi satte oss och försökte se vad man skulle göra. Med god hjälp av grafiken som även visade på % av max. Det slutade med att Ullis och jag blev kvar på cyklarna men P gick iväg efter en knapp halvtimme och gjorde något annat. Han var visst inte så van att sitta på en cykelsadel så länge. Så det blev väl 45 minuter för mig och Ullis, lite sådär halvhårt. För P hade pratat om att vi skulle vara med på en golftävling idag och hur opretentiös en tävling än är så blir jag nervös. Så även idag och golf har jag ju spelat extremt lite på slutet. Men jag var sugen och vi startade med att larva oss lite med P:s svåger, som för övrigt äger banan. Vi skulle slå in en boll med fel klubba, dvs de två skulle använda en vänsterklubba och jag en höger. Jag trodde det skulle bli en baggis för mig som typ började min karriär med dem. Eller iaf slog ut på rangen med dem. Fast alla vi tre spred bollarna hej vilt men jag utsågs ändå till vinnare då jag lyckades komma över vattenhindret. Vi fick sluta rätt snabbt då bollarna försvann i en rasande fart. Sen slog jag med rätt klubba och kom typ 50 cm ifrån flaggan och satte sen putten - Wow! Fast det var ju bara ett övningshål för när tävlingen sedan började gick det inte lika bra. Första slaget och jag känner verkligen vilken kanonträff det är men jag tittar nog upp och får nog träffen på sidan för den går spikrakt men dock 30 grader åt vänster... Men vad f-n! Så det blev till att pegga upp en ny boll... Vilken jäkla start! Sen blandar jag friskt igen och återigen blev det lite bättre på slutet. Det slutade iaf i buffertzon. För P gick det sämre och han höjde sig. Men kul att tävla och jag kom på vad jag gjort för fel. Men det upptäckte P i slutet på rundan så jag kunde inte testa så många gånger. 

Efter rundan blev det fort hem och ett snabbdopp i poolen för att kyla ned sig. Härligt! Och P blev eld och lågor när han såg att hans nya driver kommit så han for iväg till posten och hämtade den. Jag skall inte nämna vad den kostade men man kan iaf konstatera att golf kan vara dyrt... Men det kan ju andra sporter också. Det kan lätt dra iväg om man blir biten. Jag själv fick ju ett golfset då jag fyllde 40 år och sen har jag köpt ett begagnat set också. Men det är klart att det vore kul med någon värstingklubba. Fast först blir det nog en bra racer. 

Efter lite frukost så tackade vi så hemskt mycket för gästfrihten och började åka hemåt. Och med en nysmord kedja för vi märkte att den rasslade och betette sig konstigt. När jag kikar på den så verkar den lite rostig på något ställe och det verkar ställa till det lite. Men med lite ny olja på den så gick den bättre och vi kom hem utan problem. Dock lite drygt att åka så långt men nu åkte vi småvägar hem och vissa av dem är ju underbara.

Och vad kul att komma hem till familjen och vi kände knappt igen barnen som var nyklippta! Skitsnyggt blev det så nu väntar vi bara på barnbarnen! Nähå, så fick man visst inte skriva... ;-) Katterna betette sig som vanligt då man varit borta ett tag. Totalt ointresserade alltså... Fast efter ett tag får man gulla med dem.

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Fredag och dags för Trosa Stadslopp. Jag har varit lite hängig och kände knappt för att åka ned. Vet inte riktigt vad det är men det är klart att det suger att inte springa när man gillar det loppet. Men hursomhelst så åkte vi ned och vi hinner knappt parkera bilen förrän en Bäck-broder åker förbi och ser klart bekymrad ut. De saknar en funktionär vid en vital punkt men jag och Ullis sade att vi kan stå där. Han åkte vidare klart lättad och vi gick mot starten. Vi möter ledarbilen för det korta loppet och det verkade inte lika viktigt just då och vi hade säkert inte hunnit. Såvida vi inte liftat med Bäck men han sade inget om det. Efter att ha morsat på de som skulle springa och förstås tagit kort så hämtade vi våra funkiströjor och snart var det dags för start. Efter starten så kollade vi upp vårat ställe och gick sedan tillbaka för att se löparna varva. Det kändes inte som något rekordtempo men jag kan ju ha räknat fel. Sen gick vi bortåt och när det börjar närma sig så kommer två cyklister, en pappa och hans son. De hade inte orkat med tempot och pappan säger att cyklisterna skall också ledas in men åt andra hållet. Oops! Det hade ingen sagt och det var tur att de kom förbi. Sen kommer bilen och vi öppnade smidigt och såg till att inga var ivägen och cykelkillen ledde in de övriga cyklisterna och sen fick någon vinka vidare löparna. De hade verkat lite förvirrade. Men det är sådant man kan tänka på till nästa gång. Men då hoppas jag på att kunna springa förstås. 

Torsdag och ledig dag. Eller inte... Nu var det hög tid att fixa altantaket. Jag har dragit på det för att... Ja, varför då egentligt. Oftast så är det något som är lite oklart men just nu har jag nog inga ursäkter. Det var iaf hög tid och det är klart att man måste planera in någon långhelg, då det kommer stå öppet ett tag. Men det är klart att vi funderade lite på hur vi skulle göra. En tanke var ju att riva allt men det skulle förstås bli rätt omfattande och dra iväg lite kostnadsmässigt. Hursomhelst så började jag med att försiktigt kliva upp på taket och jag satte musik i öronen för att inte höra allt knarrande av det gamla taket. Det funkade bra men man fick förstås vara försiktig så man inte trampade mellan reglarna. Bra tempo och jag passade på att måla väggen över altantaket då det inte gjorde något att jag spillde. Det tog förstås sin lilla tid men det gick bra men det var förstås läskigt då jag tog de översta delarna och fick stå på en liten stege på altantaket. Pust! Det kanske skulle passa in på "Why women lives longer then men!" :-)

Sen in och se lite på teve. Det var ju Eurovision och det var många bra låtar. Benjamins låt hade jag inte som favorit men den kom bra in i programmet med lite sämre låtar runt den. Det kändes iaf som den stack ut lite då men det är klart. Jag har ju hört den förut. När man däremot hörde snabbreprisen så försvann den rätt mycket. Emellanåt så zappade dock jag och Tim över till hockey-WM, då Ryssland mötte Tjeckien. De sistnämnda hade fått bra förstärkningar från NHL och det var en spännande match och en av den grymma förstärkningarna avgjorde i sudden. Namnet kan jag knappt skriva... Patrnaskesk.... typ... Kommer inte riktigt ihåg och har inte full koll på hockey. 

Ingen träning idag men fullt upp ändå!

Fredag och idag skulle äntligen "Mora-Magnus" komma! Han, och hans bröder, har på något sätt nästan blivit som bröder för mig. Men det var Vasaloppet som var den gemensamma nämnaren, och deras far. Fast idag skulle då äntligen Magnus besöka mig och Ullis och det var i samband med att Kais Moras damlag, i innebandy, spelade en viktig match. Och efter matchen skulle Magnus fortsätta ned från Täby, där matchen spelades. Men Ullis och jag kunde ju passa på att träna för igår blev det ingen träning då vi ville förbereda lite inför besöket. Inte för att Magnus skulle märka något iofs... Ha ha! :-) Hursomhelst så drog vi till gymmet och Magnus skulle plinga då han lämnade arenan. 

Det blev ett vanligt Fitnessfighten-pass med kondition och styrketräning ihopblandat. Det tog väl typ en knapp timme och sen ringde Magnus och det blev rätt lagom. Riktigt kul att Magnus kom och dessutom så vann Kais Mora och mungiporna var uppåt. Timmarna rann iväg och snart nog var klockan närmare två och det var dags att knyta sig. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så var det då dags för Vasaloppet och jag kom i säng ganska tidigt. Tyvärr så orkade jag inte fixa iordning mina bästa skidor och jag tyckte att mitt andra par gick tillräckligt bra på StafettVasan. Och de hade jag bara putsat upp lite grand. Det pratades om att det skulle vara lite kallt i starten men sen bli lite mildare. Så lite grönt på toppen hade jag lagt. Det var ju rätt onödigt, skulle det visa sig. Jag vaknar upp och äter lite snabbt och tar på mig. Rauger, som också skulle åka, var uppe någon kvart innan mig och sen vaknade även Sjöströmmaren upp. Han skulle köra oss. Jag ville iväg rätt tidigt för att kunna komma fram lite i startled 6. Jag hade tyvärr inte seedat upp mig för jag tyckte att jag inte hade gjort mig själv riktigt rättvisa för det. Jag vägde typ 6 kg mer än förra året, dock hade jag tränat sjukt mycket mer inför året. Jag vet att jag skulle kommit fram minst ett startled iaf, om jag kört något lopp. Men men... När vi börjar närma oss så märker vi att det inte blir kallare och det kommer lite snöblandat regn. Dock så ligger det runt 8,5 minus och det är lite skumt. Jag springer till startfållan och märker att jag är sist dit. I startledet bakom är det kö men i mitt led så är det redan inlämnat och klart. Hmm... Nåja, jag tar det för vad det är och väntar in starten. En kompis till Sjöströmmaren tar mina saker och jag hade visst kommit på teve då. Sen går starten och så fort jag kan, när det blir lucka, så dunkar jag på. Jag lägger mig längst till vänster och får således fritt spelrum så fort det blir lite bredare. När jag närmar mig backen så tar det tvärstopp. Jag tar plats bakom en tant och bara följer rytmen. Jag märker dock rätt snart att det inte finns några led 6-åkare hos mig utan snarare bara led 7 och 8. Mycket konstigt. Sen morsar en bekant på mig, och även han kom från ledet bakom. Jag startade visserligen längst bak i mitt startled. Jag känner mig inte superpigg så när man kan åka om, på sidan där det inte är spår, så orkar jag inte hela tiden. Det får mig att fundera lite. Är jag inte bättre eller är jag fortfarande medtagen från den kalla stafetten? Nu märker jag att det är led 7,8 och 9, runt mig. Kanske även från 10:an. Jag förstår ingenting. Sen kommer man äntligen upp och då är det fullt i alla led och allt går i samma fart. Så håller det på rätt länge och nu känner jag mig jättepigg. Vid första kontrollerna så tar jag två muggar men jag går snart över till att trycka i mig tre muggar. Har jag inte laddat ordentligt? När jag passerat Mångsbodarna så känns det fortfarande väldigt bra men när det kommer backar så går luften liksom ur mig. Jag orkar inte. Jag hade väntat att jag skulle vara superpigg då jag passerade Sjöströmmaren men då hade backarna börjat och det var då jag liksom fick stanna och ta luft ibland. Riktigt surt. Jag märker att fästet suger fast och man skulle ha varit försiktig med grundvallan, den liksom drogs fast. Jag brukar vara van vid att alltid ha bäst glid men nu är det flera stycken som glider om mig och speciellt högfartsglidet är dåligt. Det släpper liksom inte på. Men det är ungefär som de flestas glid. Jag tar dock placeringar hela tiden och det verkar vara i ungefär jämn ström. Och ju längre loppet blev ju mer taggad blev jag. Jag ser en bekant och det skulle visa sig att han körde för min klubb, kul! Hade jag vetat det kanske jag inte skulle gett allt för att slå honom. Men han kändes stark men jag märkte att han hade rätt dåligt glid. Och jag fortsätter att kämpa och efter att ha tappat honom ett tag så verkar jag ha knäckt honom lite då jag bara stakade förbi honom. Men kommer det backar så kommer väl han och klättrar om mig så jag försökte bygga upp ett försprång. Jag tyckte jag såg honom igen, då det var runt 5 km kvar. Så jag kör allt vad jag har och när jag stakar i mål så bär knappt benen mig och "familjen" tar emot mig och blir riktigt rädda för jag är såå slut! :-0 De får leda mig till Sjöströmmarens bil. Jag såg sedan, efteråt, i resultaten att jag var typ 4 minuter före min klubbkompis och det borde innebära att det inte var han. Jag fick sedan höra att han tyckte jag hade vansinnigt bra glid och jag har ju sicklat hans skidor, för några år sedan, så jag var lite fundersam på varför han hade dåligt glid. Och javisst! Han hade förstås vallat dem... Stålsicklat är bäst. Återigen så fick jag mycket bra feedback på sicklingen och det är kul. Däremot så verkar det som om för tjock grundvallningen tog lite på glidet. Själv gled jag bättre och bättre och kanske var det när fästet nöttes bort alltmer. Mina skidor var också lite för mjuka men jag hann inte/vågade inte ta de lite för hårda skidorna som dock har sjukt bra glid. Min tid har jag skämts för men den blev 7.30 Dock lite kärvare än vanligt men jag hade tränat för så mycket bättre tid. Dock så tror jag att jag blev lite medtagen och det kan ha påverkat. Jag plockade 1845 placeringar från Smågan till mål, det kan jämföras med nästan 2000 förra året.

Nu kör vi vidare men blir det Vasan nästa år? Hmm...  

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Så var det dags för StafettVasan igen. Jag åkte direkt upp mot Mora efter jobbet på torsdagen och när jag kom fram, rätt sent, så fixade jag lite på mina skidor och åkte sen vidare till Magnus för att slagga. Dagen efter, dvs idag, fredag, så vaknade jag rätt tidigt och åkte och plockade upp killen som skulle köra andrasträckan. Han hade för övrigt fått springa och köpa varma strumpor och handskar till mig, dagen innan, för prognosen talade om väldigt kallt väder. Och att de även flyttat fram starten. För den värsta kylan skulle gå över ganska snart då ett lågtryck var på gång in. I bilen, mot starten, så ser vi att temperaturen hela tiden går ned och det blir kallare och kallare. Och det syns även på rutan, som blir isblelagd. Jag fixar mig iordning och lämnar över bilnyckeln till polaren och ställer ifrån mig skidorna och springer in i värmen i tältet. Eller värmen och värmen. Det kändes fortfarande kallt. När det började bli dags sprang jag bort mot starten och hann även med ett besök på Baja-Majan, det var en nästan overklig upplevelse i typ minus 25 grader. De är klart underdimensionerade för den temperaturen. Men det bästa är att inte tänka på det. Det är inget som skall uppta dina tankar och funderingar. Så tänk inte på det nu. Bara sluta nu. Tänk aldrig på hur mänskligt avfall kan se ut i extrema temperaturer! ;-) Skämt åsido. Jag frös lite om händerna men när loppet var igång så gick det ganska fort att få upp värmen i både händer och fötter så inköpen fungerade - nice! Jag brukar ha riktiga problem med kyla sedan min förfrusning under ett kallt Öppet Spår, tror det var år 2000. Och nu hade jag dessutom fått problem med att bli helt håglös då jag varit ute och tränat i kyla och fått medicin mot det. Jag tog självklart min medicin men mot slutet av min sträcka så började det att kännas olustigt i kroppen och jag blev rädd att jag fått något problem med hjärtat. Det var bröstsmärtor och jag sänkte lite på ansträngningen men kunde inte komma ifrån känslan av att jag kanske var helt väck i huvudet som kör på om jag har strul med hjärtat och fortsätter köra. Jag växlar till min polare och får samtidigt min jacka, där bilnyckeln finns. Jag inser rätt snart att det finns många parkeringar och jag traskar och traskar och traskar... Till slut kommer jag fram till den sista parkeringen, av fem, och där står den. Jisses! Tur att temperaturen hade höjts rejält. Nu var det snarare runt 8-9 minus och rätt torr luft. Hyfsat behagligt ändå. Värre var det med skidåkningen där jag snittade 174 slag/minuten och toppade på 184. Eller värre och värre. Det var ju ganska normalt iof för ett bra pass. Men hur mycket tog kylan på mig...

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Lördag och TjejVasan. Jag ville ut och träna lite och tänkte väl inte på att det skulle vara svårt att åka på Vasaloppspåren då TjejVasan pågick. Jag åkte ut till Hemus och drog på mig mina skidor. Jag började misstänka att det snart skulle vara försent så jag drog först ett varv på själva skidstadion och sen stakade jag bort till Vasaloppsspåret. Där var det några personer som väntade och väntade. Och väntade. Hmm, en tjej satt och kollade på sin padda och jag frågade när hon trodde de skulle komma. Om några minuter, svarade hon. Och jag väntade. Sen kunde jag inte vänta längre utan åkte ut på spåren och körde mot målet. Men ganska omgående hörde jag helikoptern och åkte åt sidan och väntade. En tätklunga kom med, som jag tror, fem personer, och efter dem var det nog Hanna Falk som jagade. Hon låg ca. 30 meter efter och efter henne var minst lika långt till nästa tjej. Jag glider efter Hanna och märker att hon har rätt dåligt glid och hon har nog fått jobba. I motlutet efter får jag däremot jobba och jag jobbar för att komma undan de bakom. Vid nästa uppförsbacke så kämpar jag järnet då jag inte vill störa och jag hinner smita undan efter den. Tillbaka mot stadion och det fick räcka. Det blev ca. 4 km idag. Inte så långt men skönt att komma ut på snön. 

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se

Fredag och Ullis snackade om att vi borde simma och nu passade det ju väldigt bra in. Första simpasset på säkert två månader. Det är iaf så det känns. Och det kändes inte alls så ovant som jag trodde. Och emellanåt så flöt det på bra men jag var säkert lite taggad. Tror att formen finns där någonstans. Jag taktade runt 2 min/100m, och det utan att förta mig alldeles och ibland så bara flöt jag förbi killen vid sidan som körde intervaller. Ibland fick jag kämpa hårdare bara för att hålla jämna steg. Så lite ovant var det, helt klart. Och jag körde bara några stycken och gjorde det jag kände för. Så när det dök upp ytterligare en kille så lät jag honom ta min plats och gick till andra sidan, som hade några bröstsimmare och folk som simmade lite långsammare. Det gjorde mig inget att jag vilade några sekunder extra ibland. Det fick räcka med 750 meter och sen blev det varmpoolen - Nice!

På kvällen sen så var det visst Hockey-VM, för juniorerna och Sverige verkar ju ha ett bra lag men idag var det USA versus Kanada, och det kan ju vara spännande. Men på ute-rink och som det snöade. Det tog typ lika mycket tid att skotta planen som att spela. Och jisses vad svårt det var att se pucken men spelarna gnällde inte, strongt! Men avbrotten gjorde ju att det tog tid och sade kommentatorerna något som var rätt? Jag misstänkte att USA kunde hämta upp och efter förlängning och straffar så var det USA som gick ur striden med en poäng mer. Och jag med kommande minuskonto på sömnen för imorgon skulle vi upp tidigt och träna...

Coach/bollplank: Mattias Törnqvist - topptriatlet

Cykelservice: Rainer Matela

Cykeltrainer: Hans Hemström

Spegelvägg, träningsrum: Trosa Glas - http://www.glasrum.se/kontakt.html

Massagebänk - Johanna Lithman

Massör: Janne Karlsson

Ekonomisk stöttning: Cafe Utsikten (3000 kr)

Övrig sportutrustning: Enklaresport - https://www.enklaresport.se