Söndag och idag var det ju damernas tremil men det tog emot Big Time, då man skulle upp. Så vi somnade om men sen var jag bara tvungen att springa upp och se hur det gick och Ebba ligger klart på en tredjeplats och verkar ryckt ifrån en större klunga med runt 25 sekunder. Jag lade in min sista slant på Ebba igår men jag spelar ju inte så mycket så det var 84 kronor men det kändes rimligt att hon skulle kunna ta medalj. Det är sjukt spännande men det är ju så himla tråkigt på slutet och de kommer bakifrån med högre fart och det ser ut som Ebba står still på slutet. Det är till och med så att Sundling går förbi och blir fyra till slut. Stackars Ebba som legat så bra till så länge men så kan det vara i sport. Apropå sport så hade jag laddat ned Nils van der Poels typ av träningsmanifest och jag har hela tiden läst mer och mer och började bli helt uppslukad. Det är ju liksom ett slag på käften på många av de träningsexperter som finns. Jag själv kunde ju inte ens springa 2019 men fick ändå till ett pb på Ironman pga all cykling. Han separerar ju träningen extremt under uppbyggnadsfasen mot själva specifika träningen, så häftigt! Jag började läsa igår och vid varje tillfälle jag haft så läste jag lite till och lät det sjunka in. 

Det roliga med van der Poel är att jag har sponsrat honom men ingen ära skall egentligen falla på mig utan jag borde väl skämmas som egentligen inte trodde på honom utan det var mest hans engagerade pappa som fick mig att gå med på en "onödig" sponsring. Jag tyckte om att prata med pappan och vi genomförde en relativt stor affär där jag varken vann eller förlorade någonting. Skall jag vara ärlig så trodde jag inte alls på Nils men jag har haft fel förr. Som när jag såg Henke Larsson första gången och kände samma sak. Det lustiga var att jag själv, dock inte på samma nivå förstås, hade samma spelstil där det såg ut som jag inte hade kontroll på bollen utan den låg nästan hela tiden på en halvmeters avstånd så motståndarna trodde att de kunde gå in och ta den. Ett annat exempel är en gammal elev som verkade tafflig men som nu typ leder skytteligan i en stor sport i Sverige. Själv lade jag av med orientering då en äldre ledare sade något som sänkte mig, tänk vilket ansvar man har som ledare. 

Nåväl, jag har fått mer och mer sug på att träna igen och det mycket tack vare Nils och han har verkligen gett mycket av sig själv och verkar vara en förbannat bra människa också. Hoppas dock att han fortsätter i samma spår men annars borde han testa Ironman i Kalmar. Som Emma sade så var det klart häftigare än OS men körde Emma ens OS? Det kanske var en metafor, vad vet jag. Emmas bok är i alla klart läsvärd och när man ändå är inne på Emma så blev hon helt fast i Ironman och satsade riktigt hårt och fick hyfsat bra placeringar på de stora loppen. 

Snart skulle Ullis och jag träna och jag hittade en tvåtimmars-runda med ett gäng som borde innebära hyfsat lugn körning men när vi skulle starta upp så behöver paddan uppdateras och jag får det inte att fungera och snart så har gruppen startat och jag är inte med. Ullis blir så distraherad så hon tappar visst klungan och när jag blir uppkopplad, via mobilen, så får jag pedal assistant och är på ett ögonblick i klungan och Ullis utanför. 

Jag väntar in Ullis och nu får vi pumpa på och jag ger järnet och efter några minuter är vi ifatt och kan pusta ut lite grand. Nu är det bara att hitta ett lagom flyt så man ligger i klungan och den är oerhört disciplinerad och tiden går rätt fort. Tyvärr så märker jag att mobilen tappar mycket batteri och det blir väl så när den samtidigt skickar bild till teven så på slutet så drar jag ut sladden också och jag ser typ ingenting på skärmen utan försöker hålla mig i närheten av Ullis så jag kan se mig själv på hennes bildskärm. Jag klarar mig på den batteritid som fanns kvar och även energin i kroppen klarade passet. Det är ju ändå två timmar men jag fick förstås köra några minuter till när gruppen var klar. Bra pass och det kändes helt okej i kroppen. Det känns som om man är lite tillbaka! :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag var det en speciell dag. Dels så skulle en nära mig göra en rätt stor sak och dels så är det idag tre år sedan lillebror gick bort. Det kom så plötsligt och som vanligt gjorde jag en låt om det. Tror den kan bli bra men än så länge känns den int...

Tisdag och det började som en vanlig dag men rätt snart får jag ett sms som ger mig lite kalla kårar. Det stod att hen skulle höra av sig på kvällen och det utan att vi kommunicerat så mycket sista veckorna. Usch! tänkte jag. Jag berättade förstås fö...

Måndag och det var nog som en vanlig dag förutom att jag började ta tag i alla viktiga delar inför loppet. Det var mailande och förstås lite reklam inför loppet. Ringde Björn som försökte få tag på några avspärrningar som vi kan använda för att göra ...

Söndag morgon och jag hade sovit riktigt dåligt. Vet inte om jag tog för mycket kaffe igår kväll men jag låt och tänkte för mycket på hur bra koll jag hade på loppet och allt det runtomkring. Så var det möte idag men det är ju nästan två veckor kvar ...

Lördag och Ullis var upptagen med annat och jag kämpade på med mina examinationer. På något tråkigt sätt så hade jag tre av fem examinationer, i nuvarande kurs, som jag blivit underkänd på. På en av kurserna råkade jag ut för ett rejält slarvfel som ...