Tisdag och jag fick för mig att försöka cykla lite för jag har nog aldrig varit så här taggad. Fast läkaren skulle ju ringa också så jag inväntade ett tag. 

Rätt som det var så ringer det och det är dolt nummer. Jag hör direkt att det inte är min vanliga läkaren utan det är någon med finländsk brytning och han berättar att Finn är på operation men att det kanske gick bra att han pratade istället och jag fick berätta hur det låg till och jag fick bra information. Nu får Finn höra av sig till mig och jag är inställd på ett nytt, men dock farligare, försök att få ordning på extraslagen. Den uppringande läkaren var helt inne på att det var extraslagen som stökar till det och inte min bikuspida aortaklaff. 

Så var det då dags för cykling och jag valde en ny grupp som låg medhögt i snittwatt, kanske lite för högt egentligen men det borde inte vara några problem. 

Gruppen hette WKG och leddes av en äldre herre som var pratglad och lite skämtsam, det brukar inte båda gott. Jag förstod heller inte alla skämten så det var ju bra med det. Desto värre var det att det var lite ryckigt och många valde att åka framför stängslet och där upptäckte jag, mot slutet, att det var lite mer jämnt. 

I efterhand så ser jag att min wattkurva ser ut som mitt EKG... Det blev till slut en snittwatt på 211 watt och det får väl räknas in som mellanmjölk, för lågt för att vara högt och för högt för att vara lågt, om man säger så. Men jag rullade lite extra och fick en bit över timman. 

Sen fixade jag lite till med bilen och försökte få igång hemsidan igen men den strular tyvärr så det blir nog nytt försök imorgon tillsammans med min gamle webmaster. 

När Ullis började närma sig hemgång så var tanken att jag skulle slängt in lite fisk i ugnen men fisken var hårdare än mitt kranium så jag letade fram lite annat och drog en snabbis till affären. 

När jag kommer hem, mot huset, så ser jag att lysena på gamla bilen stod på och strax kommer ett sms från Tim som precis kommit hem. De hade jag glömt att stänga av då jag testade bilen igen. 

Jag fixade lite käk och Ullis åt lite grand innan hon hoppade upp på cykeln för ett pass och sen hann vi äta lite till innan det var dags att bege sig till löparträningen. Jag tänkte väl prova att jogga lite och Ullis tänkte hänga på. 

När vi kommer fram så är det inga nybörjare där men Ullis och jag börjar med att gå ett varv och sen blir det lite lätt jogging i runt 6.10-fart Vi började dock lite långsammare men relativt snart låg vi runt 6.10 och det kändes riktigt skönt. Så nice att springa igen men jag hade nog tagit på mig för mycket så jag kände mig som en marshmallow! :-)

Snart kommer huvudgruppen och Ullis och jag hade ju joggat typ tre kilometer och det var en helt okej start och jag kände mig helfräsch. 

Kul att se ny hockeyrinken med en massa folk på. 

Väl hemma så fastnade vi framför the Island och den var helt okej. Det framställs ju som värsta farliga stället och jag vete f-n om det lockar att testa det livet. :-)