Onsdag och jag hittade inte dagens agenda, på vår studiedag. Sista veckobrevet var v. 19 och jag tänkte därför inte på att kolla igenom det en extra gång. Jag gick därför upp lite extra tidigt och väl på plats så var jag visst först. 

Jag hann fixa kaffet och var i full färd med nästa kanna då vaktmästaren dök upp och snart dök en efter en upp och jag hittade dagens program. Med facit i hand så blev det ganska bra och sen var det möte, med olika konstellationer, fram till lunch. 

Jag åkte med Monica, Ingela och Ulla till Åda och jag hann knappt gå ur bilen förrän jag ser ett ansikte jag tydligt känner igen men från länge sedan. Det tar någon sekund men sedan kommer jag ihåg att det var henne jag var idrottslärarassistent till 1992, på Vitalisskolan. Då det var kris i Sverige och jag fick lämna verkstadsarbetet. 

Jag kommer lite efter henne och nu kommer nästa bekanta ansikte, och nästa... Men vad är det här? Det är gamla lärarinnor i mängder och de har visst en reunion. 

Jag hinner prata med Ylva, som idrottsläraren heter, eller f.d idrottsläraren kanske man skall säga. Sen hejar jag på några gamla lärare som barnen hade och en annan som familjen känner. 

När jag skall gå och sätta mig så passerar jag ett bord fyllt med lärare och en hejar väldigt glatt men jag känner bara igen henne lite halvt och misstänker att det är någon som Ullis är mer bekant med. Jag känner igen en idrottslärarkollega och en man som jag direkt vet att jag jobbat med men på vilken skola? Jag får inte riktigt ihop det men han kommer och hälsar och det var på Frejaskolan som vi jobbade ihop eller i alla fall samtidigt. Nu jobbade han dock på Trobo så jag hejade på några andra ur hans gäng också. Ja, jisses! Så mycket högvarv har inte hjärnan gått på länge! :-) 

Maten var god som vanligt men man blev ju paff av alla bekanta ansikten. 

Väl tillbaka så fixar jag lite med papper innan jag går och städar ur mitt kontor i idrottshallen. Jag har en viss förmåga att stöka till det och jag plockade ihop en hel kasse med kläder. Det är ju lätt hänt att man går dit med mer kläder, då det är kallt på morgonen, och går hem lite mer lättklätt. 

Två fulla kassar med mina privata saker blev det och jag ställde in dem i bilen. En hel del pant fick jag ihop också. 

Jag hann kolla lite enkäter också och sådant är det ju alltid fint att läsa då de allra flesta ha uppskattat mina lektioner. De var också ärliga och några pekade på lite ostruktur i den digitala plattformen men det var heller ingen nyhet. Däri ligger ju inte min styrka, om man säger så. Det är ju bara att kolla hur jag skriver. Ibland så är en kortare text att föredra. :-)

Väl hemma så skulle Ullis ut och promenera med Sara men vädret var rätt opålitligt och den ena sekunden var hon klar att gå och den andra sekunden så hade hon tagit av sig. Till slut kom hon då iväg och jag passade på att först blogga och sedan fixade jag iordning maten så den var så gott som klar då hon kom tillbaka. 

Sen taggade vi igång oss för lite cykling och jag kände mig lite sugen på att trycka på men det hände inte så mycket och Ullis och jag hängde ihop ett bra tag men hon fick en lucka som jag trodde jag kunde täppa till. En annan svenska hängde på oss lite men nu hade Ullis fått en rejäl lucka och jag som hade kört hårt en längre tid. Vad sjutton! Skall hon aldrig tappa? tänker jag. 

Nu gör jag ett sista försök och ger järnet och jag lyckas komma ikapp men nu är också krafterna slut och jag orkar inte hänga på utan bara försvinner bakåt efter några sekunder. 

Ullis är vrålstark och fastän hon inte gav järnet så hade jag ingen chans idag. Så här efteråt så ser jag att det dock inte var en av mina bästa dagar men ändå.