Lördag och idag jobbade Ullis lite extra och jag hade tänkt kommit upp och röjt lite i källaren men det var väldans segt att komma upp. Jag låg länge och verkligen försökte få liv i kroppen men lyckades inte så mycket mer än att blogga ikapp och skicka ett samarbetsförslag till en kille. Jag tyckte det var hög tid att försöka få ut mina låtar istället för att bara prata om dem. Sen om det bär frukt är en annan sak. Det är mycket som skall klicka och jag har ju ingen portfolio direkt. Jag hittar ju inte ens mina låtar som är inspelade någonstans...

Hursomhelst så blev det minimalt med röj i källaren och jag hade röjt lite på tomten när Ullis kom och vi fortsatte med det efter lite lättare lunch. Vi fick ned alla äpplen på träden och vi går nog mot strömmen när det gäller "äppelår" för i år var det klent med äpplen för oss och vi landade till slut på 47 kilo, det blir absolut en hel del boxar men vi slår förstås inte fjolårets 32 boxar och då var det ett "dåligt äppelår". Det dråpliga är att vi i år nästan bara fick frukt från ett träd så smaken blir förstås väldigt annorlunda. 

Ullis och jag passade på att baka en paj och Felix fixade senare maten. Sen gjorde vi oss klara för att titta på triathlon för nu var det herrarnas tur att göra upp på Ironman Kona, i Hawaii. Nu hette det visst Vinfast Ironman Hawaii då det är ett nytt bilmärke som sponsrar. Det var nog första gången jag hörde om det märket men bilen såg cool ut. 

Loppet då? Jo, vi verkade haft med två svenskar och mitt hopp stod till Jesper Svensson och han bra med från början men tappade lite på cyklingen och föll igenom lite på löpningen. De som däremot inte föll igenom var två norrmän och som de sprang. Det var förresten många andra som både sprang och cyklade riktigt bra men man fick nästan bara se täten. 

Loppet startade med att det var extremt jämnt med en klunga på runt 20 personer och sedan drog Sam Laidlow ifrån på ett imponerade sätt på cykeln och normännen var inte långt efter. Vädret var extremt lugnt men frånvaron av vinden skulle säkert ge sig till känna på löpningen. Med nytt banrekord, från cyklingen, gav sig Sam iväg och det såg bra ut men ingen räknade med att han skulle kunna hålla undan för Norges superlöpare men efterhand var det fortfarande inte klart om de skulle kunna hämta in och Norge verkade köra med lite fulspel sinsemellan och precis i början försökte även en australiensare blanda sig i och han gav nog aldrig heller upp. Det var sådant sjukt race så jag kan nog se på allt igen. Strax innan milen kvar så drar den ena norrmannen, Gustav Iden, på och lämnar Blummenhof bakom sig och bara trummar på i ett sjukt tempo och snart är Laidlow ikapp och frånsprungen. Sjukt imponerande och Iden krossar banrekordet och det var massor av loppets topp tio som hade placerat sig extremt högt upp i listan på tidigare lopp. Jag tror att den som kom på trettonde plats bara hade fått stryk av tre tidigare tävlingar genom historien. Jesper kom in en bit efter helt slutkörd men ändå på en bra tid på lite över 8 timmar. Kommer inte ihåg exakt men runt 8.05, kanske lite mer. 

Det som däremot kanske gav en bitter eftersmak var att norrmännen helt verkar gått in i vetenskapen och de kollade sina klockar var tionde sekund för att se deras värden. Typ puls och/eller glukos. Jag vet inte riktigt och de har nog bott på lab. Cyklarna var extremt aerodynamiska med bitar som skall köra vinden och saker i cykeldräkten. Men så länge man får modifiera så kommer det att ske.