Torsdag och idag var det hög tid för mig att packa lite kläder och jag hade dessutom en stor hög med nytvättade kläder som jag inte hunnit plockat in i hyllorna. Så det var bara att ta tag i det och en klubbkompis ville dessutom komma och prova kläder då hon och hennes pappa behövde ekipera sig. Vi bestämde att de skulle komma innan eller efter lunch. Tyvärr drog det ut på tiden med mitt packande och jag hade dessutom lagt tid på att sortera in böcker i bibliotekskatalogen. Det slutade med att jag skrev att de kunde komma efter 14 och så hoppade jag på cykeln och joinade en robopacer som höll måttlig fart. Det var visst bara tretton i gruppen så det gällde att hålla koll och inte komma för långt ifrån.

Det är lugnt och behagligt men några gånger fick jag trycka på då jag var lite långt ifrån. I en större grupp är det mycket lättare. Vid knappa 45 minuter så försvinner alla förutom jag och robopacern och jag tänker att det är något tillfälligt fel. Efter cirka tio sekunder så är det bara jag kvar och jag ser att det står att jag förlorar internetuppkopplingen och jag rullar några minuter innan jag inser att det är kört. Det fick bli 45 minuter, bättre än ingenting men nu kändes det som jag bara måste få till ett pass till sen. Det skulle dock bli svårt då jag skulle övningsköra lite med Felix. Idag var dock tanken att bara köra lite vid Woodys då han inte kört på flera år. 

Jag åt lite grand och sedan fortsatte jag med packningen och fick ut hojarna så jag kunde komma åt några stolar till husvagnen. Jag provstartade bägge hojarna och de hoppade igång bra. Värre var det med min gamla bil som vägrade att starta. Den har vi tänkt att besikta och sedan sälja. Det handlar dock endast om batteriet så det är en lätt sak att fixa. OM man skulle komma åt. Nu får jag ta bort batteriet eller försöka dra bort bilen först. För att komma åt. 

Sen var det klockan 14 och jag undrar var Jenni och Uno är. Jag kollar meddelandet och jag ser att jag skrev mellan 14 och 16. Hm, jag måste ju ha kaffe så jag slår ändå på bryggaren efter 20 minuter och snart kommer Jenni. Uno var visst kvar hemma men Jenni skulle kolla till honom också. 

Efter lite provning så är hon nöjd och vi hann förstås snacka lite Ironman också då hon kör Kalmar igen. Kan hända att familjen B varit med i en övertalningskampanj... Bra grupptryck i det här fallet men Kalmar är ju sjukt kul så det behövdes nog inte så mycket. 

Sen fortsatte jag packningen och nu hade jag sorterat alla kläderna och hann med att få in mer böcker i katalogen. Det börjar bli en del och jag börjar se ljuset. Tänkte jag. Så ser jag att jag har ett gäng kartonger kvar som jag inte ens öppnat... Oops! 

Nu går jag och handlar mat och då det var så gott med spagetti och köttförssås igår så körde jag en repris och sprang och handlade lite till det och drog igång med maten då jag kom hem igen. 

Det blev precis klart till Ullis kom hem och jag undrar om jag inte fick till det ännu bättre idag. Kan hända att det spelade in att jag råkade få in mer peppar än vanligt men jag körde på det. Jag kokade i och för sig i köttbuljong i både såsen och i spagettin, det kan också ha påverkat. 

Sen kom Felix och vi åkte iväg och han fick testa lite. Vi pratar lite efter ett tag då jag ser att mätaren står på 77 mil och efter närmare koll så står den faktiskt på 777 kilometer. Ah! Det var ju kul och ytterligare en koll visade att vi passerat med hundra meter från att få 7777! Vi provar att backa och mycket riktigt så verkar mätaren gå bakåt och vi backar och backar. Så här i efterhand kanske man skulle snurrar på hjulet bara. Det är så typiskt mig som gillar siffror.

Efter någon timme var vi nöjda och började åka hemåt. Då kom regnet och jag hade bara shorts på mig och det var svinkallt. In i garaget och nu började det vräka ned. Fy bubban. Fem minuter tidigare och vi hade missat det helt. Nåja, så kallt var det inte och med hjälmen på så var det inte så farligt. 

När vi kommer in så hör vi att Ullis cyklar i källaren och jag går ned och visar upp mig som den dränkta katt jag var. 

Hon har visst inte kört så länge så jag byter om lite snabbt och joinar henne. Det blir en robopacer igen men nu i en större grupp. Jag ligger en kvart efter så när hon kört en timme tänker jag hoppa av men då skall hon springa en stund och jag fortsätter. Primetime går igång och jag testar. Tyvärr är det röstigenkänning och man hör inte mycket då trainern surrar så jag får sätta mobilen vid örat och skifta hela tiden. Jag klantade mig på David Attenborough då jag inte riktigt kände igen rösten och gissade att det var hans bror. Vet inte vad jag tänkte men tänkte väl att det var en slamkrypare. 

Bra saker! Under passet klingade det till att jag nått veckomålet. Jag satsade på en sprint men var en tiondel från att komma först och det sög lite. Dock så får jag grön tröja efter ett tag och kanske berodde det på att han försvann eller så var det att jag kom efter gruppen lite grand och sedan jobbade ikapp. Nåja, lite kul var det.