Ja, så känner jag mig efter dagens pass! Fick igår höra att brorsan lagt ned en massa krut på sin anmälan för att få mig med i ett riktigt tokprogram som skall gå på TV5! När jag sen hörde hur anmälan lät höll jag på att ramla av stolen. Det lät jättebra men tyvärr väldigt överdrivet och i den form jag har varit i är jag ju inte i nu. Det var om alla saker jag har gjort och så. Det är ju bara att tacka nej kan man tycka men det är i Argentina och är säkert jätteroligt. Men hur kul är det att komma med 20 kg mer än min toppform och med krämpor lite var och här. Jag klarar ju inte ens av att jogga mer än 2-3 km utan att stanna. Jag blev iaf peppad igår kväll och efter att idag har varit i Torshälla med barnen som spelade fotboll, Tim gjorde förresten en riktig Glenn Hysén-brytning som var helt sjukt bra, så var jag riktigt sugen på att träna. Ullis ville med så det blev lite löpning.

Vi började lite lätt och första känslan var ändå att det var lite roligt och skönt men ändå lite tungt. Ullis hade det tungt från början. Men att det är lite tungt gör ju inte så mycket tänkte jag och joggade vidare. Sen skulle vi upp i skogen, Ullis är alltid så sugen på att springa i lite svårforcerad terräng, och jag var i dagsläget inte så svårövertalad. Men ganska snart så känner jag hur jag blir mer och mer stel. Då har jag ändå sträckte ut ryggen och så. Det börjar strama lite i ryggen och ganska snart så börjar fötterna att domna. Vid minsta ojämnheter så protesterar kroppen. Då blir jag rätt frustrerad och för att återgå till den där tävlingen som skulle gå i Argentina så är ingenting ens klart men skall jag ha den minsta chans att vara med så vill jag ju ändå vara i hyfsad form. Självklart förstår jag att det är svårt att komma med i den där tävlingen. Jag vet förresten inte så mycket om den men tror att den är lite i den japanska andan med typ Vikings. Tokroligt och rätt farligt! Men jag har rätt stor respekt för brorsan och är lite rädd för att han har fått mig att framstå som en ypperlig kandidad.

Efter att ha fortsatt löpt ett tag så kändes allt hopplöst och jag gick så fort jag såg en ojämn bergshäll. Jag visste direkt att det skulle låsa sig. Så det blev ett antal gåpauser och även Ullis var sliten och ville gå på några ställen. På slutet så kunde vi ändå springa på lite mera, det var skönt. För att ändå känna att passet inte var helt åt pipskogen, det tog förresten en timme, så lade vi in lite fartlek.

Egentligen så borde jag kolla upp vad det för tävling brorsan försöker få in mig på men jag orkar inte nu. Toktrött är ordet! Ni, som orkar, får gärna kolla in det till mig! Hej hopp!

 

Malin Hedén

5 oktober 2008 23:31

Du vet att det oftast är dem med störst självkritik som blir eller redan är de bästa *smile*?

http://www.malinheden.se

 

Niclas B

6 oktober 2008 11:06

Eller får de tyngsta fallen... :-)

 

Malin Hedén

6 oktober 2008 22:54

*skrattar*

http://www.malinheden.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Söndag och det var inte mycket att vänta på. Två pass skulle in idag och det tog emot lite grand. Först ut var långpasset och vi trippade iväg strax efter 10 och farten stegrades lite hela tiden och rätt som det var så hade vi sprungit 16 kilometer o...

Lördag morgon och idag skulle vi till Ikea så det var bara att pallra sig upp och jag som hade laddat med en påse godis för ett morgonpass. Miss i kommunikationen men det kan bli så ibland då det är mycket kring kost och träning just nu.  Vi åkte d...

Fredag och det var inga konstigheter. Bra lektioner och sedan avslutades dagen med en redovisningsdans och även min kollega fick vara med och titta. Vi blev nästan chockade över hur bra de var och det var kul att förmelda betygen på dansen.  Sedan ...

Torsdag och jag fick åka tidigt till skolan då jag hade ett möte som jag i och för sig kunde ta via teams men då skulle jag få bråttom till skolan efter det. Jag åkte istället tidigare och försökte få tag på mötesdeltagarna då jag inte aviserat innan...

Onsdag och det var jobb och möten. Jag hade förresten haft ett möte i början på veckan som inte var jättekul då jag fick veta att min fortsättning på skolan inte såg ljus ut. Vi kan väl säga som så att vi hade olika uppfattningar men jag gråter inte ...