Kom iväg strax innan halv 6, imorse och svärfar hoppade till baksätet då han ansågs sig vara lite mindre och det tackar jag för så att jag fick plats att sträcka ut benet lite då och då. Bäst att poängtera att det var hans jobbarkompis som körde och det var förstås en liten Wolkswagen, modellen kommer jag inte ihåg. Hmm, synd att det inte var svärfars tur att köra, han har den där x-tra långa Skoda Superb... Kände mig lite småtaskig som inte åkte fram mera med sätet men jag ville kunna sträcka ut ibland så att jag inte stelnade till. Jag var lite orolig om det kunde påverka operationen. Och så skulle man ju ha skrubbat sig med Descutan, det skulle väl bli droppen, tänkte jag. De skickar väl hem mig igen. Svärfar skrämde upp mig lite och sade att det nog krävs 1,5 h för att ta sig fram med t-banan från Gullmarsplan men väl framme så gick det grymt fort. Jag hoppade på en linje som gick vi T-Centralen och sen kom jag på att det kanske är bäst att kolla upp om jag överhuvudtaget behövde byta linje. När vi närmar oss Slussen smyger jag upp och ser att det krävs ett byte och byter därför direkt vid Slussen. Får stå och vänta i kanske 8 minuter och passar på att ringa Ullis. Allt går riktigt smidigt och jag är framme en timme innan jag skall vara där. På Artro Clinic, alltså! Checkar in då det öppnar och går ned till Dagkirurgin och under tiden som jag ringt på så kommer hela gänget som skall opereras och vill gå in på samma gång. Då reagerar förstås personalen och säger att av sekretesskäl så får bara en gå in i taget och jag blev först i kön! Skönt! Lite roligt är det sen då hon frågar om jag har kört med Descutan och jag förklarar att jag glömt det. Hon ropar sen högt att "Han har inte duschat!". Det kändes ju lite pinsamt för duschat hade jag förstås. Det borde jag ju förstås ha tänkt på då vi, jag och Ullis, har mycket stor erfarenhet av det där med tanke på Tims alla operationer. Skulle gissa att Tim varit nedsövd runt 15-17 gånger. Hursomhelst så kommer jag sen in på salen och jag blir lite trött efter lite medicin och körs sen in i operationsalen. Sen vet jag inte vad som händer innan jag i nästa stund, känns det som, vaknar upp och ser att jag är på uppvaket. Känner inget i knät men det är en stor klump där. Är trött och somnar om en eller två gånger. Sen börjar jag bli kissnödig och drar av mig min larmgrej (puls) på tummen då jag inte hittar ngn larmknapp. En manlig sjuksköterska kommer och jag förklarar läget. Han kopplar då bort droppet och ser till att jag inte ramlar då jag går upp. Knät känns ganska bra men jag förstår så här i efterhand att det var all bedövning som gjorde det för det ändrade sig under dagen.

Sen går det rätt fort och jag tvingar mig att bli lite piggare och får då gå och byta om.  SMS:ar lite fort en tid till Ullis då jag vill bli hämtad och får gå och ta en kopp kaffe och en smörgås. Kikar lite på TV-sport samt bläddrar i ngn skvallerblaska som innehåller mera tutt -och skrevbilder än vad de gamla Herrtidningar gjorde då jag var ung. Jag kör en smarrig Cappuchino och sen tar jag en Cafe a´lait med lite reservation för stavningen där. Men gott var det iaf. Får förstås prata med läkaren som sade att det var en ordentlig skada på menisken och att han även åtgärdat ngt som gjorde att knät har knorrat och låst sig. Det kände helt klart bättre på en gång men jag är lite smått påverkad, det känner jag.

Jag ringer Ullis och går till ett bra ställe där hon kan plocka upp mig. Det går klart lättare att gå nu än det gjorde i morse men bedövningen sitter fortfarande i. Vi bestämmar oss för att äta lite lunch på Ikea men jag börjar snabbt bli trött och det blev inget köp av lampor som jag först hade tänkt. Ringer chefen och berättar läget iaf. Sen uppsöker vi ett Apotek där jag kan få ut mina tabletter, det var Citodon och Voltaren. Tar lite kaffe på ett Mc Donalds och jag passar på att ta ett par Citodon. Jag känner att jag är lite halvdåsig och smärtan börjar komma mer och mer. Hemma har jag riktigt svårt att gå igen och det molar och värker. Ligger mest i sängen, då det är mat får jag stödja mig på Ullis som nog önskat att jag då var i min riktiga löpform, dvs 20 kg mindre än nu. Känner att jag trycker ordentligt på henne för att avlasta knäet, känns inte riktigt snällt. Oh, vad jobbigt det är. Jag bara vrider och vänder på mig. Hinner knappt äta klart förrens jag vill tillbaka till sängen. Ingreppet ser helt klart större ut än vad vi trott och det har sytt några stygn, det syns iaf bakom bandaget. Tar ett par Citadon till och somnar om igen, har sovit rätt länge idag. Sen vaknar jag till och hör att Ullis röjer lite, jag har ju inte varit mycket till hjälp under veckan. Hon är även snäll och tar in datorn så jag kan sitta och småjobba lite samt blogga en massa! :-) Lägger nog in en bild på knäet ikväll, nu har de som är känsliga för blod blivit varnade!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Torsdag och jag sammanställde Tub-enkätsvaren lite fort då jag var nyfiken. Det ser riktigt bra ut och vi kan slå oss för brösten.  På mentorstiden körde jag lite Pling-plong och det gick bra. Riktigt kul! Sedan gick jag en liten promenad med någ...

Usch! Jag var riktigt trött när jag tog mig till jobbet men väl framme så hade jag en lucka och fixade med lite privata saker som att söka jobb, fixa kring vårat TUB-lopp och skickade in kring föreningarnas dag i höst. Sedan hade jag en lektion me...

Nu skulle vi åka hemåt och jag som precis skrivit att jag skulle vara med på alla träningar framöver men jag orkade inte korrigera. Saker kommer ju alltid att komma emellan. Det var i alla fall en underbar morgon och vi försökte suga ur det sista ...

Knäet kändes mycket bättre och jag tänkte att jag provar väl att jogga idag. Lite rörelse kan nog skynda på läkningen, kanske… Vi startade med en morgonlöpning och det blev fem och en halv kilometer. Sedan frukost på det. Positivt var at...

Jag vaknade med världens smärta i knäet, det hade verkligen låst sig. Flera gånger fick jag ta flera minuter på mig för att värma upp det och försöka få ut det innan jag kom upp ur sängen för att gå på toaletten. Då ångrade man att man hade druckit l...